Löparporträtt

Vide(V) och Egil(E) Ramsten i dialog med sin far (A)

E: Goddagens!

Idag tänkte jag berätta om två sorglösa unga herrar som vilar sig i form.

A: Så kan du inte börja en seriös löparbiografi!

E: Det kan jag visst dessutom är det jag som skall skriva och inte du!

 

V: Vad tjatar ni om?

 

E: Träningen går ut på att våran infernaliska fader tvingar oss att friidrotta med den löjliga anledningen att han tycker att vi spelar för mycket dator och tv-spel. Så en gång i veckan springer vi till Slottskogen och springer säldammsbacken tio gånger (det vill säga vi springer två och sedan ser vi på när träskallen springer åtta gånger till).

 

A: Det där är inte helt sant, vi har mest varit på friidrottens hus och sprungit jätteroliga tvåhundrameters intervaller. Låt Vide skriva något istället.

V: Jag har ingen lust att skriva något!

(Dörrklockan ringer oupphörligen)

 

E: Nu kommer jag inte på något mer att skriva, dessutom har jag annat att göra!

(En halv ungdomsgård har strömmat in och tagit plats framför tevespelet)

 

A: Berätta lite om några tävlingar ni har varit med på.

 

V: Jag vann en ute på Asperö när jag var sju år (1998).

 

E: Jag kom femma i Älvängen i år (av fem startande i min klass).

 

V: Jag blev fyra på skoltävlingen i onsdags.

 

E: Jag tog 1.20 i höjd i korptävlingarna i tisdags och fick nio poäng i klassen H 20 fast jag bara är tolv.

 

A: Vad tror ni om framtiden?

 

E: Jag tror att jag skall sluta med den här dumma intervjun och spela tevespel istället, kom Vide.

 

V: Vi sticker nu, hej då!

 

A: Ni skulle ju skriva själva.... kom tillbaka!

 

 

Här slutar tyvärr intervjun med två av Majornas juniorer. Resten består av personligt färgat arkivmaterial.


Egil Ramsten (född -88) Ihärdig slöfock med tycke för långa pausar som ibland kan blixtra till och göra anmärkningsvärda prestationer när man minst anar det. Mest i hopp och kast men någon gång då och då även på längre distanser.

Också ett sätt att träna på...

 

Vide Ramsten (född -91) Enveten långdistanslöpare med ett rent afrikanskt löpsteg som när han har lust kan springa hur bra som helst. När han inte har lust hasar han sig fram med rosslande andhämtning.

 

A: Tillsammans kan dessa två driva den mest seriöse tränare från vettet och ha en moraliskt nedbrytande effekt på övriga i träningsgruppen.

 

E: Nu tror han att han har fått till det den gamle träbocken som leker idrottsman. Det levande beviset på att stigande ålder inte alls behöver betyda ökad vishet.

 

V: Instämmer helt!



27 maj 2001

 

Anders, Egil och Vide

Hem

Månadens profil