- Tove Jansson

- Bo Setterlind

/Lukas Moodysson

Kvällshimlen bär
färg utav mörker och ros.
Ensam jag är,
timmarna rinna sin kos.
Räknar jag år
räknar jag sår
räknar jag mörka bekymmer.
Ensam jag är,
kvällshimlen bär
rosor på svart när det skymmer.

Jorden mig bränt
-ofta i elden jag log-
döden jag känt,
såg vid en blixt när jag dog.
Häpen jag fann
yngling bli man
glädje bli gråt och bekymmer.
Ensam jag är,
kvällsmolnet bär
rosor på svart när det skymmer.

- Birger Sjöberg

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sin vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

- Karin Boye

Du är den ende,
som hemligen ser mig.
Fast ingen har talat,
du vet vad jag ber dig.
Min längtan är bara du.
Blott du mig ger
ett enda litet ord,
är jag din.

Du är den ende,
jag aldrig kan glömma
din mun, dina ögon,
din lugnande stämma.
Och därför jag ber dig nu:
Blott du mig ger
ett enda litet ord,
är jag din.

Ingen annan som du, fast du hör
till en annan,
skänker mig kärlek.
Hos dig vill jag stanna!
Mitt öde det är
att bli din i min fantasi,
del av den värld
som är din.

Du är den ende,
som får mig att drömma,
den ende som anar,
vad tårarna gömma.
Min längtan är bara du.
Om blott du ger
ett enda litet ord
är jag din.

Du är den ende,
jag aldrig kan glömma,
din mun, dina ögon,
din lugnande stämma.
Och därför jag ber dig nu:
Blott du mig ger
ett enda litet ord,
är jag din.

Ingen annan som du, fast du hör
till en annan,
skänker mig kärlek.
Hos dig vill jag stanna!
Mitt öde det är
att bli din i min fantasi,
del av den värld
som är din.

- Bo Setterlind

Fastän jag ber dig, kommer du
ej längre i min famn.
Min röst har ingen trollmakt mer,
då lågt jag viskar ditt namn.

Varthän du går, varthän du förs,
och vad ditt långa liv skall ge -
det vet jag ej - jag vet blott ett:
du får mig aldrig mer att le.

Men blir du ensam liksom jag
och komma tonlöst stilla dar,
då skall min kärlek bli som förr
det enda verkliga du har.

Ditt dygn skall glida dig förbi
som molnet och som skyggan far
- och bara det, som nu har gått
och som var vårt, blir kvar.

Och om i rummet, där du dör,
en stråle kvällssol faller in,
så är det solen från den dag,
då första gången du blev min.

- Theodor Storm
övers. Gunnar Mascoll Silverstolpe

Som av en stöt jag vaknar
mitt i natten.
Månen hägrar på rutan.
Det är dig jag är utan.
Jag ligger en hungrig timma
och låter min längtan glimma
som löjstim i månens flöde
kring dig och mig och vårt öde,
tills värken i själen domnar
och jag somnar.

- Erik Lindorm

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.

- Edith Södergran

Säg till om jag stör Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.

- Eeva Kilpi

Men sade jag således detta:
De vackraste ögon jag vet
är barnets ögon som ser en stor
och jublande hemlighet
det minsta alldagliga ting:
en stjärna, ett blad, ett bi
och en solstråles lek i en vattenpuss
- som man inte får plaska i!

Men sade jag således detta
då tänkte jag inte på de
gamla och stillsamma ögon
som dävnats i årens ve.
Ty då - när de snuddas av glädje
och skimra en stund och le,
då märkte jag nog att det finns
inga vackrare ögon att se.

- Nils Ferlin

Tröstlösa dagar, när himlen är grå,
går som ens själ och man känner sig så
innerligt ensam och mätt på att leva,
känslor man aldrig förnummit och känt,
- tröstlösa dagar, som återvänt!

Tröslösa dagar, vars slagor slå
sommarens blommor till halm och strå,
dimgråa timmar när ledan sitter
tung vid ens sida och dödens glitter
är i ens öga och lyser på allt
sönersmulade, klart och kallt...

- Nils Ferlin

Kom och var du mitt täcke.
Jag är jorden som skall höljas av snö.
Lägg dig mjuk över mig, min snö.
Låt din mjuka mun möta min.
Låt dina bröst vara drivor över mitt hjärta.
Som håller det fritt från tjäle.
Låt dina lårs mjuka insidor
glida ner över mina lårs risiga utsidor.
Och låt min fåle låna ditt stall.
Han har travat en lång, lång väg
och står med nosen mot dörren.

- Lars Huldén

Tag mig. - Håll mig. - Smek mig sakta.
Famna mig varligt en stund.
Gråt ett grand - för så trista fakta-
Se mig med ömhet sova en blund.
Gå ej från mig. - Du vill ju stanna,
stanna tills själv jag måste gå.
Lägg din älskade hand på min panna.
Än en liten stund är vi två.
* * *I natt skall jag dör. - Det flämtar en låga.
Det sitter en vän och håller min hand.
I natt skall jag dö. - Vem, vem skall jag fråga,
vart jag skall resa - till vilket land?
I natt skall jag dö. - Och hur skall jag våga?
* * * I morgon finns det en ömkansvärd
och bittert hjälplös stackars kropp,
som bäres ut på sin sista färd
att slukas av jorden opp.

- Harriet Löwenhjelm

Kom i min regnbågsvärld
om du vågar
Där finns allt du önskar
jag allt du vill
allt du drömt om
och mer därtill

Kom, vila bredvid min skugga
i ett sällsamt land
där gryning och skymning älskar varann

Glöm varifrån och varför du kom
Glöm vart du var på väg
kom, fly med mig från natt till dag
från dag till natt
ge mig en stund av evighet
där alla gränser suddas ut och drömmen
aldrig tar slut.

Kom in i mitt liv
och stanna
om du vågar

Häng med till mitt hemliga jag
om du vågar
Du kommer att känna dig hemma
för du är lika vild
som jag
och du kan tänja din fantasi

Du kan lugnt uppfylla dina behov
Du trodde nog inte att jag fanns
lika hård som mjuk

Försök inte förstå det som
driver oss tillsammans
Älska med mig som ingen kan älska med mig
om och om igen
Fyll min oändliga åtrå
med mer än jag kan se
och fantisera om

Kom i min värld
för alltid
om du vågar

ur boken Disken får vänta, Loesje

Varifrån kommer du, frågar hon mig.
Vad ska jag svara?
Hon kommer att titta väldigt konstigt på mig
om jag svarar:
Jag vet inte.
Naturligtvis vet alla varifrån de kommer.
Inte jag. Jag är inte säker.
Okej, min pappa kommer från Sverige och det
gör min mamma med,
så förmodligen är jag svenska.
Men det känns inte så.
Mitt blod är svenskt,
för det rinner genom mina vener.
Jag talar svenska,
annars skulle mina föräldrar inte förstå
vad jag säger.
Men mina fötter hör hemma i Norge,
eftersom jag älskar att vandra i bergen där.
Mina ögon hör till Spanien
eftersom jag älskar de underbara stränderna.
Min mage hör till Danmark
eftersom jag är så förtjust i dansk mat.
Och mina armar är tyska,
eftersom det är där
jag har alla mina vänner att krama.
Så nu kan jag svara på frågan:
världen, jag kommer från världen,
eftersom det är där mitt hjärta är.

ur boken På gatorna i Europa, Loesje

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Med dej vill jag följa i vinter och vår
och alla mina levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

- Nils Ferlin

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en förkorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra
sång!
Då tog han mig och satte min i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.

-Bo Setterlind

Flyg en liten bit i sänder
du är du vad som än händer
en och annan motvind vänder
på din färd mot lyckans länder