Fornfynd

Husbybygdens fornfynd ha fördubblats.Resultat av hembygdsföreningens inventering.

FÖREDRAG AV DR SCHNELL.

Tidningsartikel av okänt datum

"Husby från havsbottnen till det första kyrkobygget" var ämnet för den intressanta före- läsning, som fil. lic. Ivar Schnell på onsdagskvällen höll i Husby värn. Föreläsningen, av vilken vi i går meddelade ett kortfattat referat, ingick i en serie dylika om hembygdsvård, som anordnas av Hållsta ABF-avdelning. Ett par duktiga Husby-spelmän, Evert Melin och Bernt Andersson, spelade några gamla fiollåtar från socknen, och föreläsare och arrangörer kunde glädja sig åt fullsatt lokal.

Fornminnena i Husby socken ha, berättade d:r Schnell, rönt ganska liten uppmärksam- het i äldre tider, och först då artisten Olof Hermelin år 1869 strövade genom socknen och med sin skickliga penna beskrev fornminnena i ord och bild, fick man ett begrepp om att socknen var ganska rik på fornminnen. Trots hans energi och kunnighet fick han dock ej med allt vad som fanns i socknarna, därtill var hans tid för knappt tillmätt, och därför har det varit av stor vikt att få tillfälle på nytt gå över socknen, och efter en sådan modern undersökning bör, är att hoppas, mycket litet ha blivit förbigånget. Av fasta fornminnen ha nu hittats c:a 550 stycken på c:a 50 platser, och det betyder ungefär att de kända fornminnena i socknen ökats till det dubbla. Å andra sidan visar det sig, att mycket förstörts sedan Hermelins tid. Så har t. ex. vid Önsta en villa byggts mitt i ett gravfält, och då stora uppfartsvägen till Ryningsberg anlades på 1890-talet, så strök mycket med.

Det bästa resultatet av undersökningen är, utom det i går omnämnda runstensfyndet, att inprickningen av fornminnena på kartan på ett mycket klart och redigt sätt visar, var den först odlade jorden låg i Husby. Gravarna, som i hednatiden byggdes invid byarna, ligga i Husby som ett pärlband runt slätten, och alla de gamla gårdarna, som redan genom namnet tala om sitt hedniska ursprung, inramas av gravfältskedjan. Det är Husby, Almby, Lundby och Hållsta, Önsta, Hackesta (det nutida Ryningsberg), samt Berga och Tandla. Då en gång hela vårt landskap blir färdigundersökt på fornminnen, så skall det visa sig, vilken stor vildmark det varit ännu så sent som när vikingatidens gravbackar upphörde att begagnas. Husby t. ex. bestod då till minst tre fjärdedelar av alldeles obebodda ödemarker, där i bästa fall en fäbod kunde uppspåras av resenärer, som vågade sig in i vildmarken. Men det centrala av Husby har tydligen varit en rik och tättbebyggd trakt, ty fornminnena äro talrika och storslagna. Vid Lundby t. ex. ligger socknens största gravfält med 97 högar och en för sörmländska förhållanden ovanligt präktig bautasten om 2 1/2 meters höjd. Det präktiga gravröset vid Almby beundrades av sockenborna redan i somras vid hembygdsföreningens utfärd, och bland förut okända saker kan nämnas ett flertal stora rösen vid Lötstugan, vid Ryningsberg samt på åsen hela vägen mellan kyrkan och Lundby.

 

Stenåldersfynden färre - Husbyskogen var obebodd.

Voro vikingatidens minnen rika och vackra, så är det sämre ställt med stenålders- fynden. Framför allt till Statens historiska museum har tidigare samlats in från socknen ett 80-tal stenyxor, och samtliga kommo från bygden nere på slätten. Det var sena typer, med skafthål, och tydligen minnen efter en tid, då sörmlänningarna redan blivit bofasta lantbrukare. En historiens röda och obrutna tråd kan man således spåra där nere på slätten alltifrån stenålderns slut och fram till våra dagar. Ett 30-tal fynd har kompletterat den bilden vid undersökningen, men det syntes vara all anledning att vänta sig fynd även från tidigare epoker; fynd från fiskeboplatser, vilka då borde sökas uppe i skogarna i södra delen av socknen, men därav blev ingenting. Allt vad som hittades där uppe var yxor, som förts med av nutida torpare från andra trakter av Södermanland, och det är tydligt, att den rika bebyggelse, som konstaterats i norra delarna av L:a Malma socken och i Mellösa ej gått upp i skogen i Husby. Det är för arkeologerna mycket intressant att se, hur rätlinjig och klar den gamla bebyggelsen visar sig vara, då materialet kommer fram i hela sin rikedom. Det vore verkligen mycket önskvärt, om traktens hembygds- förening skulle få möjlighet att fortsätta på den inslagna vägen. Då det runt om i land- skapet arbetas för högtryck med liknande undersökningar, börjar man kunna se början till slutet på insamlingsarbetet av uppgifterna om vårt landskaps äldsta historia. Innan så skett är det lönlöst att söka forma en sann bild av våra förfäders liv i forna tider.

Ett område av förfädernas liv, som nu tyvärr ej har mycket att bjuda på, är deras gamla byggnadskultur. Det är mycket få verkligt gamla byggnader, som nu ligga kvar i bond- gårdarna, och i hela socknen finnes ej en enda fullständigt bevarad gårdsanläggning med all den mångfald av timrade hus samlade på bybacken, som förr var vanligt. Den nu avslutade undersökningen har emellertid sökt få med uppgifter om vad som ännu finns kvar av gamla allmogehus, och ett plock i fotografiskörden lämnar i alla fall några dussin hus, som kunna kallas typiskt sörmländska, oberörda eller åtminstone relativt orörda av den sista mansålderns traditionslösa ombyggnadsraseri.

Då nu, sade föreläsaren slutligen, så många olika områden av socknens liv i äldre tider blivit inventerade på sina minnen, så är det en önskan icke endast hos tillskyndarna av undersökningarna utan även ute i socknen, att materialet måtte kunna med det allra snaraste samarbetas till en sockenbeskrivning och tryckas för att göras tillgänglig för sockenborna och övriga intresserade. Bl. a. är det tydligt, att Husby både genom sin vackra natur och sina rika minnen borde kunna bli en omtyckt promenadplats för Eskilstunaborna, som då behöva en lämplig vägledning för sina strövtåg.