Av Skogstorps ca 3000 invånare.
arbetar endast ett fåtal vid någon av de industrier som finns
här, av vilka Alfa-Laval, Sveaverken och Skogstorps sågverk är
de största. För bara ca 50 år sedan gällde det motsatta,
de flesta som bodde i Skogstorp hade också sitt jobb i samhället.
Här har med andra ord funnits ett rikt näringsliv, med såväl
bageri, slakteri, skrädderi, åkare, lådfabrikation samt
pälsdjursuppfödning m fl. Hur kom det sig att folk slog sig ner
här och kunde försörja sig inom orten?
Skogstorps vagga stod vid åns strömmande vatten,
som tidigt i historien använts att transportera gods på, främst
järn och spannmål. Vattnets kraft fick driva kvarnar och smedjor.
Här hämtades också föda i form av fisk. Ålfiske
har förekommit sedan medeltiden.
Det äldsta skriftliga belägget för Skogstorp
är från 1570-talet. Joen bodde då på Skogstorps gård
som s k biskopslandbo. År 1596 erhöll hillebardsmeden Jöns
Påfvelsson förläningsbrev på Skogstorps hemman. Han
drev en smedja vid ån för vapentillverkning. Kung Karl IX lät
bygga en kanal med slussar för att få en segelbar förbindelse
mellan Mälaren och Hjälmaren. Arbetet leddes av Jöns Påfvelsson
och kanalen var färdig 1610, men användes bara under några
decennier. Resten kan vi se vid Rosenforsparken.
Här fanns också ett valkehus, ett litet sågverk, Kronans
mjölkvarn och ålkista samt ytterligare ålkistor. , endast
några kvarnar, en såg och en ålkista.
På 1600-talet var det järnhanteringen som dominerade med flera
hammarsmedjor mellan Hyndevadsfallen och Skogstorp. Störst var Skogstorps
järnbruk, även kallat Rosenfors bruk. Skogstorps bruk, som funnits
i flera hundra år, lades ner 1843 av Birger Fredrik Rothoff. Han var
ägare till Lagersbergs säteri under vilket anläggningarna
vid ån lydde. Marken i Skogstorp ägdes vid den här tiden
huvudsakligen av säterierna Ryningsberg och Lagersberg. År 1858
köptes Lagersberg av Carl Ulrik Bergstedt, som några år
senare sålde Vreta gård till bröderna Bernhard och Oscar
Liberg.
Av allt detta fanns inte mycket kvar vid 1800-talets mitt, då bröderna
Bernhard och Oscar Liberg grundade Rosenfors jernmanufakturverk (B &
O Libergs Fabriksaktiebolag) med tillverkning av bl a hugg- och hyveljärn,
skridskor, strykjärn, besman och saxar. Därmed var det första
fröet sått för en samhällsutveckling i Skogstorp
I början av 1900-talet kom ytterligare större företag till,
Skogstorps såg, Eskilstuna Stålpressnings AB:s valsverk och
kraftstation samt Åhléns kvarn. Personalen med sina familjer
behövde bostäder och företagen uppförde boningshus åt
sina anställda. Ett slags brukssamhälle växte fram.
År 1904 inrättades en egnahemslånefond för att mindre
bemedlade arbetare på landsbygden skulle få möjlighet att
skaffa sig egnahem på fri och egen grund och slippa bo i städernas
osunda arbetarkvarter. Det var första gången som staten i större
skala subventionerade någon form av bostadsbyggande och hade säkert
stor betydelse för den första byggnationen i Skogtorp. Under 1920-talet
byggde fem arbetare vid Rosenfors fabrik var sitt egnahem i Höjdenområdet.
Antalet egnahemmare ökade sedan stadigt. Husen var i två plan
med två rum och kök på nedre botten och ett rum och kök
på den övre. Bostaden en trappa upp hyrdes ut och hyresinkomsten
blev ett välkommet tillskott för att kunna klara ekonomin. Då
familjen så småningom fick det bättre ställt kunde
man ha hela huset för sig själv och möjligheten att hyra
en bostad i Skogstorp blev mycket begränsad.
Kung Oscar II invigde i september 1877 "Oxelösund-Flen-Westmanlands
jernväg" och därmed fick Skogstorp dagliga förbindelser
med Eskilstuna. Omkring sekelskiftet kunde man åka båt till
Skogstorp med ångfartyget Gustaf Lagerbielke varje lördag under
sommaren. Vid Skogstorps station stannar inte längre några tåg
och båttrafiken tillhör historien. Busstrafiken som började
på 1920-talet finns dock kvar.
Rosenfors skola, tidigare ordenslokalen Brödraborg, blev
1906 den första skolan i Skogstorp. Dessutom gick man i Kyrkskolan,
nuvarande Församlingsgården. 1965 stod nuvarande Skogstorpsskolan
klar, där man går i skolan från förskola till grundskolans
nionde klass.
År 1920 grundades Skogstorps Baptistförsamling. Tidigare hade
man tillhört Eskilstuna Baptistförsamling, som 1888 byggde Betaniakapellet
i Skogstorp. Det fick den nybildade församlingen som gåva. 1998
har emellertid församlingen upplösts och kapellet är till
salu.
Som en sammanhållande länk i bygden var den livliga
föreningsverksamheten. Redan 1892 bildades godtemplarlogen nr 1784
Skogsrosen med 28 medlemmar vid starten. År 1900 invigdes den nya
ordenslokalen Brödraborg. De ekonomiska problemen var dock stora och
1906 köptes den av Husby-Rekarne församling.
En politisk ungdomsklubb fanns redan 1911, medan arbetarekommunen bildades
några år senare. Samma år, 1914, invigdes arbetarnas möteslokal
Folkets Borg. Flera föreningar tillkom och från 1920-talet och
de närmaste decennierna framåt hade säkert den livliga föreningsverksamheten
betydelse för sammanhållningen i det lilla samhället.
Invånarantalet ökade och företagsamheten var
stor. Förvånansvärt många smårörelser startades
i olika branscher. Man värnade om sitt samhälle, trivdes och höll
ihop.Det mesta klarades av inom orten. Men visst fanns det problem. Många
hade det ekonomiskt knapert och ohälsa och sjukdom drabbade ofta dem
som tvingades arbeta i den ofta hälsovådliga miljön i fabrikerna.
Nya hus har byggts och vi har blivit allt fler, men av företagsamheten
är nästan allt borta, bara en affär finns kvar t ex. Många
försvann säkert i och med att den ursprungliga ägaren gick
ur tiden och ingen annan ville ta över. Lönsamheten var dålig
för småföretagaren. Vi har ett geografiskt rörligare
samhälle, mycket på grund av den ökade bilismen. De flesta,
både män och kvinnor, har sina arbeten utanför Skogstorp.
Hemmafrun tillhör historien. Inköp och andra ärenden uträttas
i allt större utsträckning i centra av olika slag.
Men den lantliga miljön drar som bostadsort, ett andningshål
att hämta kraft ifrån för att orka med nutida stressiga
levnadsvillkor. Skogstorp har därför behållit sin popularitet
som bostadsområde och många som tillbringat barndomen här,
återkommer som vuxna och låter en ny generation växa upp
i den trivsamma kommundelen.
Fakta till ovanstående har hämtats främst
från Nils Lindhes skrift "Skogstorpsbygden förr och nu"
och Eskilstuna museers årsbok 1983-1985.
