www.ekner.net
Egna pengar - egen frihetMånga är fortfarande arbetslösa. De flesta vill ha ett jobb. Varför? Vad vill vi med våra arbeten?
Man vill tjäna egna pengar. Man vill tjäna sitt uppehälle för sig och sin familj. Man vill känna att man gör rätt för sig. Känna att man får uppskattning för sin insats på jobbet.
Man går inte till chefen och säger att lönen är för hög, att den borde sänkas. För man vet att mer pengar ger större valfrihet och större möjligheter i livet. Kan det vara därför man så gärna tar emot bidrag? Det är ju pengar som man inte behöver jobba för att få. Gratispengar, så att säga. För priset på pengar är ju den mängd arbete som krävs för att få pengarna i handen.
I Sverige är det svårt att klara sig på sin lön. På 60-talet räckte det att arbeta 40 timmar i veckan för att försörja en familj. Idag räcker inte ens 80 timmar i veckan för att klara det. Många har blivit beroende av bidrag för att klara sig till nästa lön kommer. Med tanke på att de flesta vill klara sig på egen hand kanske det kan vara tid att låta dem göra det nu.
Den som bestämmer över pengarna bestämmer också över de personer som är beroende av samma pengar. Genom att sänker man skatterna flyttar man pengarna från politikerna tillbaka till löntagarna. Man flyttar då makten och beslutsrätten över samma pengar. Givetvis leder det här till att politikerna får mindre att säga till om. Förmodligen är det därför som många politiker inte gillar idén.
De flesta personer med inkomst, d.v.s. lön, pension, a-kassa o.s.v, är kapabla att själva hantera sina pengar. De är vuxna, får ta körkort, får rösta i allmänna val, har barn och de kan straffas om de bryter mot lagen. Men de får inte hantera sina egna pengar. Det har politikerna bestämt. Ett märkligt förhållande som förmodligen har sitt ursprung i det svenska folkhemsbygget. En idé från en tid då politiken skulle ta hand om allt och alla. Från första till sista andetaget.
Idag känns de här idéerna lätt överarbetade. För att inte tala om hur trötta folk är på politiker, politiska beslut och politisk makt.
Sverige går mot en ny tid, med nya företag, med nya idéer. Hänger det politiska systemet med i förändringarna kan folk, företag och politiker ha nytta av varandra. Men stannar politikerna kvar i gamla föreställningar och system blir de ett drivankare för oss andra.
Svenska politiker behöver förstå - och respektera - att folk vill klara sig på sin egen inkomst. Att det finns löntagare och företagare som inte vill omfattas av kollektivavtal och fackföreningar. Att grundfilosofin för skatteuttaget bör vara att så långt som möjligt endast beskatta inkomst. Att skatt på utgift bör undvikas så långt det går.
Dagens skatter är in absurdum. Fantasin och uppfinningsrikedomen vet inga gränser. Grundprincipen är att så fort pengar byter ägare skall skatt tas ut. Så fort pengar går från en hand till en annan skall man betala skatt.
Ingenstans betalar folk så höga skatter som i Sverige. Många måste arbeta måndag, tisdag, onsdag och halva torsdag för att betala alla skatter. Men med några få undantag är det bara inkomstskatten som är synlig. Mängder av skatter är inbakade i priserna för att bli osynliga. Allt enligt principen att det man inte ser mår man inte illa av.
Men allt fler personer ser det orimliga i att inte få behålla de pengar man arbetat ihop och gjort rätt för. Både folk och företag flyttar från Sverige till platser som tillåter att man arbetar sig rik, som tillåter företag och företagare att tjäna pengar. Detta fundamenta för både löntagare och företagare.
Svenska politiker säger att det är de höga skatterna som ger folket välfärd. Vi som betalar världens högsta skatter borde då ha världens högsta välfärd. Men det har vi inte. Sverige har gått från 4:e ner till 18:e plats i listan över välfärdsstater. Luxemburg och USA ligger kvar i topp.
Vad får vi då för de höga skatterna?
Vi få dubbelarbetande föräldrar som inte har tid eller möjlighet att själva ta hand om sina barn fast många inte vill något hellre. Vi får barn som separeras från mamma efter bara 18 månader i livet. Vi får lärare som lägger allt mer tid på barnuppfostran istället för undervisning. Vi får ungdomar som inte tvekar att göra andra illa.
Det här ställer jag inte upp på längre. Svenska politiker har skapat en samhällsmodell som inte tar hand om våra små, våra sjuka och våra gamla. Det är socialdemokraternas samhälle. Det är en modell som bevisligen gör barn, gamla och sjuka illa.
Socialdemokratin har gjort folk beroende av sitt eget samhällssystem. Folk som mycket väl kan och vill klara sig själva. Om man bara lät dem.
Grundfilosofi för beskattningen borde vara skatt endast tas ut på inkomst. Skatt på utgift skall så långt som möjligt undvikas.
Gör man detta kan vanligt folk leva på sin lön igen. Då kan de skapa sig sin egen välfärd. En välfärd utan politiskt godtycke och politiska nycker. Samtidigt som politikerna kan koncentrera sig på att hjälpa dem som verkligen är i behov av hjälp. Hjälpa de barn, sjuka, gamla och alla de som bl.a. Frälsningsarmén och Stadsmissionen tar hand om idag.
Boris Ekner
Moderat
boris@ekner.net