"Gamla bettan"...
Denna gången var det jag, Pastorn och Grinolle som skulle spela EB-SM i Malmö 1998.
Vi åkte ner med klubbens minibuss, "gamla Bettan". En riskokare á la Toyota…model F…den lilla bussen som är utomordentligt bra att köra när det är torrt och vindstilla ute…det får inte vara för varmt heller, för då är den på gränsen till kokning! Men annars är den bra…
Till slut kom vi fram till banorna i Bulltofta…efter lite sightseeing runt Malmö stad och dess omgivningar. Vi spelade lite och sedan var det dags att hitta campingen och det var inte så jävla lätt kan jag säga…det tog väl några minuter så hade vi hittat rätt iallafall. Sibbarps camping var det som gällde, campingstugor. Vi hade en vacker utsikt över Öresundsbrobygget som hade kommit en bit på väg…dom hade precis gjort de höga mittenpelarna. Vi fick in våra pinaler och gjorde oss hemmastadda.
Som vanligt sov jag i nereslafen. Säkrast där…(läs "Bunkern i Oslo").
Nästa dag åkte vi iväg hyfsat tidigt till banorna, där vi tränade så mycket vi hann…innan regnet kom till stan. Det var inga småskurar heller! Det bara öste ner…och det stackars tältet dom hade ställt upp bredvid banorna höll på att blåsa bort. Till slut var klockan för sent och en hel eftermiddag och kväll hade gått till spillo…*suck*…vi sprang till parkeringen där bussen stod (JA du läste rätt…jag sprang!)
Det ska nämnas att bussen inte hade varit så lättstartad under resans gång…den hade bara "klickat" när man vred om nyckeln…inget gott tecken alls! Den brukade starta på ungefär femte försöket. Men nu hade gamla Bettan stått i regnet och stormen en hel eftermiddag och blivit totalt genomsur. Det bara klickade och klickade…jag kände hur pulsen steg. Jag prövade nog 50 ggr…och då ljuger jag inte…detta gjorde för övrigt att "kottarna" blev alldeles tysta. Jag tröttnade till slut och precis när jag nästan hade slutat så kom trollhätteborna…de hade parkerat alldeles bredvid våran buss. En av dom har jobbat som bilmekaniker, nämligen Mikael. JA!!…tänkte jag för mig själv. Mikael lyssnade på när jag vred och vred den stackars nyckeln.
"klick"…"klick"…"klick"…"klick"
Nästan med en gång så sa han: "Det är cellenoiden som är dålig!"
Jaha, tänkte jag…vad fan är det för nåt?!?!
Det är en liten sak som gör att motorn startar, den är väl ca 3 cm lång…och några mm tjock. Den var utsliten sa han. Hmmm…detta var inte bra…alls. Otroligt nog så startade den till slut, när man trodde att det var helt kört och hade börjat fundera på att bogsera den till en verkstad.
Jag körde överlycklig till campingen…men oroad för morgondagen. Dan därpå så startade den på tredje försöket! Jippiiee!!! När jag hade dumpat kottarna vid banan så åkte jag iväg för att höra på några mackar om dom hade några cellenoider till mig. Jag åkte till Statoil, Preem och OK och allt vad dom heter. Å inte en mackjävel hade en sån cellenoid som jag ville ha!! Till slut är det i alla fall en anställd på en mack som vet en liten verkstad som antagligen har en sån. Jag får reda på namnet och börjar leta, till slut efter åtskilliga felkörningar och frågor efter vägen så kommer jag fram.*pust*
Jag frågade om han hade nån cellenoid till en Toyota model F och det hade han!! Otroligt!! MEN…så frågade jag honom vad det skulle kosta att byta ut den slitna cellenoiden som satt i nu. Jag fick till och med, för första gången i mitt liv, se en cellenoid. En pytteliten plåtbit, ynklig sak. Det skulle kosta 1600 kr att byta ut den hos honom!! Jag frågade honom igen…hörde jag fel eller?! Han förklarade, det är nämligen så att för att byta ut den gamla cellenoiden så måste man skruva ner halva motorn för att kunna komma åt den. Mama Mia!! Det är det som är tjusningen med den sortens riskokare…man får lyfta på säten, skruva isär halva motorn etc etc för att kunna byta ut en sån liten del. Dom är inte byggda för att repareras.
Så efter ett par timmars irrande på Malmös mackar och en massa felkörningar så får man reda på att det är så jävla dyrt. Det kändes som om jag hade gjort allt förgäves. Jag kunde lika gärna ha tränat den dagen.
Iallafall, så många pengar hade jag inte lust att lägga ut just då, så jag funderade en stund. Jag bestämde mig för att strunta i att byta den och chansa på att den skulle starta 6 ggr till innan vi kom hem till Kungälv igen.
Jag hade tur…den startade alla 6 gångerna!!! Vi kom hem helskinnade och med gamla Bettan med oss. Det finns mer att berätta om denna resan, men det kommer senare. :o)