BRIATHLON
Hobbe och jag har deltagit i Briathlon fem år i rad och
nedan är två artiklar om mina intryck och upplevelser angående de två
första åren. Artikeln från1999 är tidigare publicerad i
Rapportören nr 4 1999 Mälarö BK's Klubbtidning och den
för 2000 i BRIARD aktuellt nr 3 2000. De resterande tre åren har jag
inte skrivit något utan videofilmat i stället. 2001 kom vi trea och 2002
och 2003 blev vi tvåa.
2005 debuterade Rita och kom tvåa efter ett rafflande final moment där
de tre första hundarna låg inom 1½ poäng
Calle o Hobbe, Helen o Orca, Mats o
Inez Resten av deltagarna i
Briathlon 2001
Platsläggning i skottkärra (Fotona har Mona Johansson tagit)
BRIATHLON 1999 EN LITE ANNORLUNDA TÄVLING
Lördagen den 1 maj var det dags för mitt och Hobbe's
första Briathlon en två dagars tävling mitt ute i skogen.
Tanken bakom Briathlon är att testa arbetsförmåga och
koncentration hos våra hundar efter fysisk ansträngning och
det gäller inte minst förarna. I år var nämligen banan ca
37 km lång om man lyckades orientera rätt och förlagd i
det vackra "bergiga" naturreservatet Svartedalen
nära Stenungsund. Tävlingen anordnas av Briardklubbens
västra lokalområde för åttonde året i rad
Tankarna veckan innan tävlingen riktades mest in på hur
vädret skulle bli. Metrologerna hade möjligtvis utlovat
några plus grader och rikligt med regn och inslag av snö.
Åka 50 mil för att tälta i ett kallt regnigt Bohuslän
skulle minska nöjet en del även om jag såg fram mot
själva tävlingen. Prognosen på fredags kvällen lovande
ingen bättring men när jag vaknade upp klockan 5 på
lördag morgonen efter att ha övernattat hos några vänner
i Alingsås, sken solen från en nästan molnfri himmel och
det vädret höll i sig hela helgen, visserligen blev det
frost under natten men sånt hör till.
Första starten skedde klockan 8 efter det att
startordningen lottats och vi hade blivit tilldelade karta
och vägbeskrivning. Jag var lite nervös över hur det
skulle gå för Hobbe och mig bland alla dessa Briarder från
Lkl 2 till Elit, vi som bara tävlat i ettan. Kravet för att
vara med och tävla är att hunden har kunskaper Lkl 2 eller
appell och det tyckte jag vi hade. Jag intalade mig att det
var första gången vi gjorde det här så placeringen var
inte det viktigaste men det är det här med prestigen
också, komma från Stockholm och bli sopad av banan av ett
gäng Göteborgare det ville vi inte heller bli. Efter ha
gått en och en halv timme kom vi till första kontrollen
"Platsliggande med Älg störning" som Hobbe
klarade perfekt och fick en tia. Yes ! vi hade visat att vi
kunde något i alla fall. Var vi en "Darkhorse"?
Efter ytterligare en två timmars orientering genom sly,
längs stigar och över berg så väntade nästa moment
"Bär". Bär innebär att hunden under fritt följ
ska bära ett främmande föremål, i detta fall en tom
ölburk på en skogstig utan att krossa den. "Himlars
" tänkte jag som knappt kunde få Hobbe att bära trä
apporten men döm om min förvåning när tog den efter lite
bök, bar den vid min sida hela vägen med ett litet undantag
för att han spottade ut den en gång, 6,5 poäng, ingen
nolla. Efter en smaskig lunch ute i naturen fortsatte
tävlingen med Läggande under gång, inga problem, en 9:a.
Sen blev det dagens kortaste promenad endast 45 minuter till
nästa kontroll och momentet Fritt följ , hopp och
inkallning. En sak med den här tävlingen är att ingen vet
vilket moment det är som skall göras förrän det tävlande
ekipaget anlänt till kontrollen och då har man 5 minuter
att förbereda sig. Fritt följ, hopp och inkallning var
precis som det lät, fot, hopp över ett hinder av trädgrenar, sätta hunden, gå i en halvcirkel från hunden
så att den sitter med sidan mot inkallningsriktningen och
efter kommando kalla in hunden. Det gick också bra en åtta.
Sen var det dags för dagens längsta promenad på 2½ timme
till sista kontrollen och lägret.
Dagens sista moment var Korvförsäljaren och detta
innebar att sitta i mysfåtöljen och läsa tidningen med
hunden vid fötterna när en korvförsäljare ringer på, så
mitt uti skogen var en dörr med ringklocka uppriggad,
ytterväggarna bestod av en presenning. Momentet gick ut på
att hunden vare sig fick äta upp korv eller försäljare och
vi fick inte hålla i hunden. Korven ströks framför nosen
på Hobbe som givetvis hängde efter, korvförsäljaren
försökte hela tiden övertyga om korvens förträfflighet
medans jag sa nej till både hund och försäljare
omväxlande. Det hela slutade i alla fall med att
korvförsäljaren hade korven kvar och vi fick en 7:a och det
innebar slutet på första dagens tävlingar. Resten av
kvällen fördrevs med grillning allsång i en enda stor
gemenskap innan det var dags att krypa in i tältet framåt
midnatt.
Söndagen började lite lugnare med sovmorgon och första
grenen, formerad platsliggning som inte började förrän
klockan nio. Formerad platsliggning innebar att hundarna
lades i en cirkel och förarna gick in och ställde sig i
mitten varefter de fortsatte tvärs över och gick motsols
tillbaka till hunden. Momentet gick alldeles utmärkt tills
jag kom tillbaka till Hobbe och han satte sig upp som enda
hund. Sjua medans alla andra fick tior och jag började
fundera hur den här dagen skulle förlöpa. Andra dagen var
det ett lugnare tempo och lite mindre att gå, vi delades upp
i tre grupper och knallade iväg fem kilometer till nästa
moment budföring med störning. Momentet utfördes på en
parkeringsplats där störningen bestod av en person som stod
vid infarten och stoppade bilar med mottagaren fem meter där
ifrån i ett dike. Det här blev ett jätte problem för så
gått som samtliga hundar. Hobbe och jag som inte hade
tränat speciellt mycket budföring blev glada för femman vi
fick, eftersom Hobbe inte stack iväg förrän jag upprepat
kommandot och då givetvis begav direkt mot parkeringsvakten.
Ännu ingen nolla och bara tre moment kvar.
Det åttonde momentet var Trial, ett moment konstruerat
just för den här tävlingen. Det innebär att ha hunden i
koppel på en snitslad bana i brant slutning med hinder på
vägen. Här bedöms samarbetet, hunden ska gå
"skogsfot", för mycket prat/drag i koppel ger
nerdrag. Jag visste inte vilket kommando jag skull ge Hobbe
för att vara följsam i skogen eftersom vi aldrig brukar gå
fot där i de snårigaste partierna. Jag stod och lyssnade
på de mer rutinerade och vad de sa för att få något tips
och hörde att de inte ville säga fot eftersom det kunde
förstöra foten så jag bestämde mig för att säga kom.
Hobbe följde snällt med tills vi kom till en nittiograders
sväng där han gick rakt fram, det blev ryck i kopplet och
ett kom. Vi fortsatte och plötsligt var Hobbe på fel sida av
den lilla busken, nu är det så att Briarder, åtminstone
Hobbe, inte störs av det utan går rakt fram, men ett drag i
kopplet blev det och jag blev ännu nervösare och kan inte
komma ihåg hur resten av banan gick. Vi fick i alla fall en
sjua av de snälla domarna. Nästa år kommer jag att säga
fot.
Därefter blev det promenad tillbaka till lägret och de
två avslutande momenten, Uppletande av kock och
Linförighet. Uppletande av kock innebar att en kock hade
passerat ett område och tappat tre saker (ett förkläde, en
kavel och en liten kaka i plast). Uppletande hade Hobbe och
jag enbart kört en gång tidigare under unghundskursen så
nu skulle väl den där himla nollan komma. Men min lillkille
överraskade mig och kom in med kaveln och tog sig ända ut
till bortre sidan av uppletande rutan och nosade på kakan.
Vi fick fem och en halv poäng, fem för kaveln och en halv
för nosandet på kakan.
Inför sista momentet hade vi en delad femte plats och den
nu ganska trötte Hobbe hängde inte riktigt med och vi fick
enbart sex och en halv poäng. Det innebar att Lisa och
Marvin som fick sju och en halv kom före oss men det gjorde
ingenting för en så trevlig och rolig helg är det inte
ofta man får vara med om. På måndagen trodde jag att Hobbe
var sjuk, han orkade inte göra någonting, innan jag insåg
att han helt enkelt var slut efter helgens övningar. På
tisdagen var allt som vanligt igen, full fart.
Som slut ord vill jag säga att den här tävlings formen
är den roligaste jag kommit i kontakt med under min korta
tid inom hunderiet, hund och förare tillsammans hela tiden,
långa skogspromenader med spännande avbrott och social
gemenskap, inga långa väntetider eller hundar som sitter i
bilen och väntar på sin tur. Ett stort tack till Lennart
och alla andra i Briardklubbens Västra LO som håller det
här igång, Hobbe och jag kommer tillbaka.
Calle o Hobbe
Briathlon 2000
När jag var riktigt ung såg jag fram emot julafton, när
jag inte var riktigt lika ung var det midsommarafton och nu
när jag uppnått en mer mogen ålder är det Briathlon.
Efter att ha anmält mig i juli förra året var enbart att
bida tiden fram tills det var dags, 6-7 maj år 2000 och till
slut så hade almanackan masat sig fram till rätt datum, det
var dags att visa alla goa gubbar och gummor att även
nollåttor kan, jag var ju ingen debutant längre.
Solen sken från en helt molnfri himmel när jag och Hobbe
begav oss mot Svartedalen och Rödvattnet klockan sex på
morgonen, samlingen är nämligen klockan sju (det enda
negativa med den här tävlingen). Väl där träffade vi
alla "veteranerna" plus sju debutanter, Timo o
Drutten, Ulrica o Luzerne, Orca samt Lotta o Hedvig som
också var utsocknes närmare bestämt från Växjö.
Lottningen genomfördes, starkort och kartor delades ut,
jag hade dragit startnummer sju av tio startande. Banans
uppläggning fungerar så att udda startnummer går banan åt
ena hållet och jämna åt det andra med 5 minuter mellan
starterna, för att stråla samman där de olika momenten
skall genomföras, på det viset blev 10 minuters skillnad
mellan ekipagen som gick samma sträckning. Vi med udda
nummer hade dagens längsta sträcka framför oss med en
maxtid på tre timmar, klarar man inte maxtiden blir det
minus poäng men oftast är maxtiden väl tilltagen. Hobbe
och jag startade halvnio och knallade på i lagom
promenadfart. Efter en halvtimme var det dags att ta av in
till vänster på en stig från grusvägen vi gick på för
tillfället, jag var ganska säker på var det var men när
vi kom dit ville Hobbe gå rakt fram. Jag bestämde att jag
hade rätt eftersom jag såg en gul snitsel lite längre fram
på stigen. Efter ytterliggare tjugo minuter ville Hobbe
avvika från stigen igen, var han extra virrig i huvudet idag
? Förklaringen dök upp några minuter senare då vi såg
Lotta och Hedda som startat tio minuter före oss, mitt ute
på ett kalhygge ett par hundra meter från den snitslade
banan. De hade missat snitslarna som var lite svåra att se
just där. Vi slog följe och fortsatte fram till landsvägen
som enligt vägbeskrivningen skulle följas 150 m tills man
nådde en bro. Efter ha knallat på en 250 m utan att se
minsta skymt av någon bro och vägen började svänga åt
fel håll, insåg vi att vi inte var där vi trodde att vi
var. Vi vände om och träffade Mats och Inez där vi gick
fel, diskuterande broar med en bilist och varför kartan och
verkligheten inte stämde, de hade letat efter bron en
halvtimme. Minuten senare dök Åsa, Kajsa, Helen och Orca
upp, alla vi med udda startnummer var nu samlade. Efter lite
diskuterande om vart vi skulle gå gick vi tillbaka 10 meter
och hittade stigen vi skulle vikt av på från början.
Resten av promenaden till första kontrollen gick utan
problem och med trevligt sällskap. Hobbe tyckte det var
kanon med fyra tikar om kring sig även om han inte anser att
Kajsa är någon favorit.
Första momentet var "Platsliggning med civil
störning" jag la ner Hobbe vid strandkanten av en
vacker liten sjö och kommenderades 15 meter in i skogen där
jag fick vända mig om, hela tiden synlig för Hobbe och
undrade vad störningen skulle vara. Då hör jag PLING PLONG
en dörrklocka, himlars det tål han inte ens höra på TV:n
utan att storm skällande flyga fram, men döm om min
förvåning när min lilla älskling ligger alldeles still
hela tiden. Jag kommenderas att gå tillbaka till hunden och
det är då det händer, han sätter sig upp innan kommandot,
för första gången på evigheter och jag såg eventuella
topplaceringar flyga all världens kos. Det blev en åtta.
Efter en kort promenad på en timme genom skogen var det
dags för lunch och andra momentet. Lunchen var kanon smaskig
som vanligt, man blir bortskämd på Västras arrangemang
när det gäller maten. Momentet som skulle utföras var
"Budföring med eventuell störning". Hobbe var
jätte störd redan när vi gick och hälsade på mottagaren
som inte var det minsta intressant, det här verkade inte
lovande, fast att det igentligen inte är något problem med
budföringen för oss. Jag kommenderade "Marsch"
till den något okoncentrerade Hobbe som lunkade iväg mot
mottagaren med blicken riktad åt ett helt annat håll. Halvvägs stannade han och jag fick kommendera på nytt. Hobbe
fortsatte fram till mottagaren i samma loja tempo och satte
sig vid vänster sida. Under marschen tillbaka stannade hann
till vid Frasse som var tävlingsledare så att jag var
tvungen att kalla in honom. Det kunde inte bli annat än en
nolla ansåg jag men de snälla domarna tyckte annorlunda och
gav oss en sexa. Budföringen skulle senare visa sig vara ett
av de avgörande momentet för de som skulle vara med i
toppstriden. Kattis, Carola och Åsa gjorde ett ryck och tog
delad ledning med 4 poäng före Lotta som låg fyra i det
här läget. Kattis kokade aningen eftersom hon och Adam hade
missat maxtiden för sträckan och fått ett avdrag.
Efter fikat var det dags för tredje momentet
"Brevbäraren" som innebar att en brevbärare kom
vilt cyklande ner för en backe med en cape fladdrande över
axlarna, stanna sladdande och slamrande lägga ner post i en
brevlåda samtidigt som han hela tiden pratar högt.
Bedömningen skulle göras på hur hunden som skulle vara
lös betedde sig. Tog hunden en smakbit av brevbäraren blev
det 0 poäng. Jag satte mig i ljungen som var min villa
trädgård 10 meter från brevlådan med Hobbe vid sidan när
brevbäraren kommer farande. Hobbe flyger upp med frambenen
brett isär, huvudet högt så att hela bröstkorgen syns och
svansen rakt upp med ett skall från magens djupaste djup.
När han står på det viset ser han otroligt praktfull ut
och ingen med det minsta uns sunt förnuft kommer närmare.
Sunt förnuft eller inte agerade figurantenn som en riktig
brevbärare och ignorerade Hobbe "posten måste
fram". Hobbe gjorde ingenting mer än att fortsätta att
vara praktfull en meter framför mig med koll på
brevbäraren under hela momentet. Efter att Hobbe försiktigt
nosat på den demaskerade brevbäraren tilldelades vi en
åtta, vi hängde med där i mitten.
Efter "Brevbäraren" låg dagens näst längsta
men jobbigaste promenad framför oss på 1½ timme under en
stekande sol och mycket grusväg. Sträckan var lätt
orienterad och gav oss inga problem, möjligen tyckte Hobbe
det var för lite vattendrag och kastade sig i sjön när vi
kom fram till kontrollen. Fjärde momentet var
"Bär", hunden skulle gå fot med en tidning i
munnen med höger-, vänstersväng och hel omvändande. Inga
problem ansåg jag som brukar låta Hobbe bära hem posten
det enda problemet skulle kunna var foten som vi är
värdelösa på men jobbar med. Allt fungerade precis som det
skulle och vi lyckades få 8½ poäng och totalt låg vi en
½ poäng före elitekipaget Mats och Inez som enbart satsade
på 10:or eller 0:or
Nu blev det en behagligt kort promenad till lägret,
middagen och sista momentet "Uppletande av
postiljon" något som borde vara en barnlek för Hobbe
som tillbringar hela dagarna på Posten, visserligen har vi
övergett breven för paketen. Vi hade även tränat
uppletande under vintern med utlagda postoveraller, cola
korkar och allt möjligt annat och nu var det upp till bevis.
Hobbe sprang raskt ut och fann det första föremålet men
sen var det kört. Efteråt fick jag veta att de andra
föremålen var kuvert med godis och det förklarar saken
eftersom Hobbe inte får ta brev på jobbet annat än om det
är fel porto. Det här momentet drog ut på tiden eftersom
Kattis och Ulrica inte hade hittat tillbaka till lägret.
Alldeles innan Kattis maxtid hade gått ut dök hon som ett
åskmoln med många ord som inte lämpar sig för skrift och
tyckte att det definitivt inte var någon idé att
fortsätta. Efter sammanräkningen av första dagens resultat
och med poängavdrag för missade maxtider visade det säg
att Kattis, Adam, Åsa och Kajsa delade första platsen, en
poäng före Carola och Barbie, Kattis strålade igen. När
väl Ulrica och Luzerne var återfunna kunde middagen och
kvällens samkväm påbörjas.
Dag två börjar alltid positivt med sovmorgon ända till
klockan åtta, lämpligt efter samkvämet och tävlingen
kommer igång vid nio tiden. Hela andra dagen går i ett
lugnar tempo, deltagarna går tillsammans i grupper indelade
efter placering och alla kan tillsammans se på ekipaget som
utför det aktuella momentet. Hobbe och jag blev placerade i
första gruppen eftersom vi låg på en femte plats efter
första dagen, 5,5 poäng från täten och en ½ poäng före
Mats och Inez. Dagens moment inleddes med "Formerad
platsliggning" som innebar att hundarna skulle läggas i
en cirkel och att förarna skulle gå in och ställa sig i
mitten en minut. Därefter fortsätta rakt igenom cirkeln och
ställa sig en halvmeter från hunden som ligger där, en
minut, för att sedan gå cirkeln motsols tillbaka till sin
egen hund. Det här momentet tappade vi några poäng på
året innan men i år var det inga problem och vi hade
äntligen fått en tia. De flesta fick tior och den
individuella ställningen var oförändrad.
Min grupp fick en behaglig promenad till den plats där de
nästa två momenten skulle utföras, solen sken och hundarna
badade åtskilliga gånger i sjöarna som låg längs vägen.
Dagens andra moment var "Platsliggning under gång"
och mitt mål hade nu blivit att försöka hålla undan för
Mats och Inez. De hade startnummer fem och vi sex vilket
innebar att vi kunde gå på deras resultat, hur man nu gör
det med hund. Hur som helst fick Mats och Inez en åtta
detsamma som Hobbe och jag, vi höll undan med en ½ poäng.
I täten fick Åsa en poäng mer än Kattis och var i ensam
ledning.
"Trial" som var dagens tredje moment innebär
linförighet i eländig terräng, hunden skall snällt gå
efter föraren inga drag eller utsträckta koppel får
förekomma då blir det poängavdrag och kommer jag ihåg
rätt så är det väldigt få tior om delats ut för det
här momentet genom åren, om någon. Det skulle bli annat i
år, Mats och Inez gjorde inte ett misstag och fick en tia
och det var vår tur. Jag blir nervös vid sådana här
tillfällen fast jag vet inte varför, kan det vara
prestigen. Jag kommenderade i alla fall skogsfot till Hobbe
och gick iväg. Vi hade faktiskt tränat det här momentet
några gånger under vintern och jag vet inte om det var
därför som Hobbe gick så himla bra, lite efter, inget
drag, det var som att gå utan hund, det blev en tia och en
bibehållen ledning före Mats och Inez. Även Åsa fick en
tia och drygade ut sin ledning till två poängs försprång
före Carola som nu låg tvåa.
Promenaden tillbaka till lägret och tävlingens sista
två moment var lika behaglig som morgonens när vi gick där
ifrån. Väl tillbaka blev det lunch och tävlingens näst
sista moment "Vattenapportering". Det blev en rolig
tillställning, några hundar störtade ut i vattnet och
ville inte komma upp, någon ville inte gå ut i vattnet, men
samtliga hundar lyckades på något sätt att få tillbaka
apporten till föraren. Hobbe och jag fick en sexa, Mats och
Inez sex och en halv, vi låg lika. Åsa och Kajsa ledde nu
enbart med en halv poäng före Kattis och Adam som gjorde en
av de bättre apporteringarna. Inför sista momentet skilde
det fem och en halv poäng mellan första och sjunde platsen
allt kunde hända.
Sista momentet var "Linförighet" ett moment som
för min och Hobbes del tyvärr tillhör våra sämre och
alldeles innan Briathlon börjat träna om det från börja ,
därför hade jag hade inga stora förväntningar på
resultatet. Tyvärr inträffade det jag trodde vi fick enbart
en sexa vilket vi knappt var värda medans Mats och Inez
visade sin paradgren och fick åtta och en halv poäng och
slutade på en fjärde plats. Åsa och Kajsa hade lite av
samma problem som Hobbe och jag och fick se sig slagen av
Kattis och Adam med en poäng vilket innebar att de vann
Briathlon år 2000 totalt. Hobbe och jag slutade på en
sjunde plats fem och en halv poäng efter segrarna, för
ögonblicket blev jag lite besviken över placeringen men vi
hade haft en jätte härlig helg tillsammans med alla jätte
härliga hundar och människor som var där. Ett stort tack
till Lennart och de övriga som arrangerar min nya julafton,
vi kommer tillbaka nästa år och då så…, förresten
blev vi faktiskt näst bästa hanhunds ekipage.
Calle o Hobbe
