Historik

Några månader innan jag fyllde 17 år, 1993, inhandlades denna rostiga gamla Volvo 242. Den skulle bara hottas lite och fräschas upp så jag skulle ha en bil tills jag fyllde körkort. Planerna förvandlades fort och bilen skulle taksänkas, skärmbreddas och förstås förses med måsvinge dörrar. Ovan på detta en fräsig lack med flera färger. Det låter kanske som ett skämt men det var ju det ballaste som någon kunde tänka sig på den tiden. Som tur är gick projektet så segt i början att dessa hemska trender hann bli väldigt omoderna. Ett år senare skulle bilen istället sänkas ordentligt och vara helsvart och utrustas med Volvo 760 bakljus. Demontering och rostlagningen tog ungefär de två första åren av bygget. Sen dög förstås inte original motorn heller. Planerna pendlade mellan trimmad B21 och Cheva V8.

1999 började bilen äntligen bli färdig. Plåtingreppen blev klara 1997. Sedan gick nästan ett år åt att spackla karossen. Man bör i sammanhanget även nämna att projektet har legat nere hela vinterhalvåren. Det är nämligen bara efter vintern 98/99 som bilen har stått i garage. De första fem åren stod bilen ute på tomten i ett tillfälligt presenningskjul. I och med detta steg produktiviteten med sådär 1800%. Ett klart krav de första 4-5 åren var att inget fick kosta. Detta gjorde att allt tog otroligt lång tid. Man utgick alltid från ruttna delar från skroten som köptes för nästa ingenting. Detta passade mitt liv perfekt. Jag har nämligen pluggat hela tiden tills i våren 1999. Då hade man ju tid men inga pengar. Nu när man jobbar har man ingen tid men istället råd att köpa livsviktiga grejor som t.ex. kromadefälgar, vem kan leva utan sånt?! Motorn köptes sommaren 98 och efter det hade jag 60 kr som skulle räcka till studiebidraget ca 2 månader senare.

De olika designerna provades i datorn. Bilen är ritades i CorelDraw. Nedans syns den slutliga designen.

Kaross

Karossen rensades helt. Allt som överhuvudtaget gick att få loss togs bort. Karossen renoverades med all ekonomiplåt som gick att få tag i. Sedan gick det åt ytterligare 2-3 m² plåt för att renovera golvet och övriga karossen.



Bakspoilern (de understa tio centimetrarna bak) handknackades av plåt. För att få radien nertill användes sopkvastskaftet. 90° bockningen inåt/uppåt fixades delvis på en kompis pappas jobb och över tröskeln till garaget.



När golvets undersida gjordes iordning ställdes bilen på högkant (i en trä ställning).



Även infästningen för växellådan var hårt åtgånget av rost....

Dropplisterna och skarvarna mellan skärm och kaross togs bort. Bakdelen som hämtades på skroten satt på en Volvo 142. Tidigare ägaren hade flyttat tanklocket 20 centimeter bakåt för att passa 140 tanken. Svetsskarven lades efter 240 orginal tanklocket, vilket gjorde att jag ett tag hade två tanklock.



Med stor möda byggdes mitt tanklock om för att även det skulle kunna styras med solenoid innifrån. När det var klart ville jag ha racingtanklock. Därför sågades det modifierade tanklocket bort och ersattes av ett racingtanklock av flygplanstyp. 86- bakluckan köptes färdig av glasfiber och polyester. Öppnarknapps hålet spacklades igen och öppnar mekanismen modifierades så även denna styrs med en solenoid.

Jag ville ha 740 -90 bakljus först men med vita blinkersglas. Detta hade kunnat fixas med lite ljusrörsplast istället för det orange-vita. Men samtidigt tyckte jag 850:s "nya" (-95) bakljus var snygga. Jag upptäckte en dag att Peugeot 505 hade lika höga bakljus som 240. De var oranga upptill vita i mitten och röda nertill. Med lite rödtoning skulle man få nått som liknade 740 fast med vit blinkers. Eftersom jag ville ha 850 stuk skiftade jag höger och vänter bakljus. Då fick jag lutande kant mot nummerplåten och vertikal i sidan. Nu var dock glaset böjt mot nummerplåten och plant i hörnet. Alltså blev jag tvungen att värma ena sidan rak och andra böjd. Där det saknades material mot karossen limmade jag dit glasfiber/polyester-bitar, och mot nummerplåten limmades aluminium plåtar fast. Sedan målades plåtarna och kanterna gråmetalic. Även lamphuset/reflektorerna fick förstås byggas om.

Huven från en GLT/Turbo –84 har modifierats för att få ett slätare utseende. Försänkningen på sidorna och den i bakkant har höjts upp. Sidorna höjdes med fem lager glasfiber och polyester. Bakkanten vid friskluftintaget höjdes med motsvarande plåt från original huven. För att få bort det sista av fågelbads utseende runt friskluftsintaget. Sågades luftintaget bort och knackades plant. Sedan svetsades det tillbaka igen. Rutspolningen sitter numera på torkararmen och sprutar ut genom ett hemgjort munstycke.

Dörrarna renoverades och dörrhandtagen svetsades igen. Dörröppningen sker numera med solenoider (elektro-magneter). För att förhindra intrång genom listhålen svetsades även dessa igen. Vilket innebär att listerna numera sitter limmade.

Främre kofångaren betår av två kofångare där den ena kofångaren använts till att lägga igen försänkningen för nummerplåten. Nummerplåten sitter numera (gömd) under kofångaren. Kofångaren består alltså av fyra delar som "svetsades" ihop med värmepistol och gasol-brännare.

Frontspoilern är även den av egen design och tillverkning. Frontspoilern är tillverkad av glasfiber och polyester. Formen som den gjöts i snickrades ihop av spånskivor, masonitskivor och lite gamla brädor. Bara snickeriet tog två hela veckor (hela veckor=tio timmar om dagen, sju dagar per vecka). För att huvudtaget kunna använda bilen kan frontspoilern höjas ca tio centimeter. Detta sköts av en vindrutetorkarmotor och lite länkage bestående av kuleder. Två microswitchar stoppar motorn i översta och understa läget. I spoilern sitter även två positionsljus med obligatorisk Xenon-look.

Bilen lackade hemma på tomten, utomhus. Bilen var ganska matt men blev efter en veckas slipning och polering riktigt fin. När grundfärgen/rostskyddet skulle sprutas på började det regna, taket och en del andra ytor var då helt plåtrena….

Sidospoilerna köptes färdiga och är tillverkade av glasfiber. Designen är misstänkt lik Bross. För att få dem att passa de något breddade framskärmarna blev jag dock tvungen att såga och plasta lite.

Ögonlock och grill har kolfiber yta. Ögonlocken är hemgjorda. Allt som ser ut som kolfiber är äkta kolfiber/kevlar väv. Som plastats med epoxi.

En plåt som mäter 1 x 1,5 meter inhandlades för att användas till en gjutform för vingen som även den är av kolfiber. Vingen är monterad med laserskurna aluminium fästen.