Behemoth - Demigod (Regain, 2004)
Recensent: Nihilus
Att lyssna på Demigod av Behemoth är som att kärleksfullt bli ketchup av ett gäng fickparkerande pansarvagnar. Det är tekniskt strålande, och paradoxalt nog bland det mest ondskefullt brutala som producerats. Precis som det ska vara med andra ord. Satanisterna från Polen integrerar både tralliga melodier, släggdöds och minigun-smatter. Det är mycket som förändrats till det bättre i och med fotbytet från nekroblackgenren.
Nergals vokala insatser (han försöker spy upp skelettet av ren frustration) är inte lättsmälta. Men har man bara tid på sig så blir man snärjd av den mörka(re) sidan. Övriga liret sitter gjutet, utan att för den skull vara överproducerat. Några digitala effekter har dom klämt in, men det är inget som känns malplacerat.
Demigod är en högintelligent dödsmarsch som redan fått kultstatus. Skaffar du den inte nu genast ska jag personligen mörbulta dig med Alcazars senaste.
Betyg: 8/10