SM - nätter på Gålö
Cockpit i en flygsimulator? Nej inte alls, bara Arne Lodins DX-utrustning.
Först på plan var Per Eriksson och jag, vilket noggrant utnyttjades. Antennmöjligheterna och sängar utprovades, vrakades och valdes slutligen till full belåtenhet.
När dessa bestyr var avklarade, började antennuppsättandet, med för mig bävrar mot LA på 700 m och Polen på 400 m.
Eftersom Per och jag kom till Gålö redan vid tretiden hade vi gott om tid på oss att sätta upp våra antenner innan det blev mörkt. Värre blev det för dem som anlände senare, och värst för Göran Eriksson, som dök upp 1ångt efter att det hade blivit mörkt. Men det måste erkännas att det var nöjsamt att ta en stilla skogspromenad och höra svärjandet och brakandet från antennuppsättare som snärjde in sig i vegetationen.
Alltnog, allt kommer till sitt slut, så även det mest idoga antennuppsättandet. Inkoppling och provning av apparaturen klarades också av, varefter väntan på DLF inleddes.
Någon avslappnad vila blev det dessvärre inte, då alla skulle in och begapa och håna min kringutrustning; antennfilter, dito omkopplare, LF-filter, tonkontroll och aktiv antenn. Dock, skrattar bäst som skrattar sist. Under de mest nervslitande avlyssningsminuterna var det mycket störande med Per och Göran, som försökte leta rätt på rätt nedledning för att skifta, eller hävde sig över pytsarna för att göra justeringar på bakpanelen. Sådant undviks med litet förutseende...
Tävlingen tog dock sin början, och DLF avlyssnades Märkligt nog gjorde man inga utfall mot DDR i denna utsändning, utan reklamerade för våningsbytessemester. Därefter följde ett specialprogram angående SM, med intervju av Stig Andersson, gjord av Christer Brunström, båda från Halmstads Kortvågsklubb och båda tävlingsledare.
Direkt efter DLF skulle man ratta in ELWA, Liberia och så gjordes. Där kunde man avnjuta flera stationer samtidigt, bl. a ett arabiskt program, som lät som en gudstjänst. Den vise insåg genast att detta var ELWA, som inte hade avslutat sina reguljära px än. Det gjorde de dock, klockan 22.15 närmare bestämt, precis som vid förra årets SM. 0ch liksom då sändes ett specialprogram, som började och avslutades med Gärdebylåten. Dessemellan hann man med två religiösa sånger och en presentation av ELWA.
Därefter raskt till Ankara på 11995 kHz. Hos denna förträffliga station kunde man allmänbilda sig med ett tjugominutersprogram om den Anatoliska bröllopsceremonin. Programmet kunde också användas till kaffedrickande och rekreation. Klockan 23 var det dags att gå över till 9515 kHz, eftersom den högre frekvensen hastigt försämrades, eventuellt beroende på de båda stycken turkisk underhållningsmusik, som spelades. 23-slaget slogs, och ett pass med nyheter och presskommentarer inleddes. Kvart över började programmet "Last Week in Ankara", som dock inte handlade om Ankara, men även detta överlevdes.
Efter en timmes uppiggande paus var det dags för RAE, Argentina, som gick in fint med tre låtar av ABBA och ett specialprogram om HKVK och SM:et. Efter ca tio minuter började frekvensen bli grötig, men med rätt filter kunde man uppfatta att kompositören till sången direkt efter specialprogrammet hette Fransisco nånting, och därmed var de fem programdetaljerna bärgade.
Här följde nu fyra timmars sömn, utan tvivel välförtjänt, men ändå för lite. Allt var jämmer och elände när vi släpade oss upp för att göra vad vi kunde med Radio Colosal, Colombia. Inte ens hälsningen till undertecknad kunde pigga upp. Diverse obegripligt snack på spanska, och lika obegriplig underhållningsmusik gjorde inte stämningen muntrare. ABBA kunde man åtminstone inte misstaga sig på men det var också enda förtjänsten.
HCJB - hördes inte. I efterhand är jag bara tacksam över det, efter att ha hört reprisen kl. 2l. Jag skulle inte ha klarat av programmet kl. 6...
Bottennoteringen av humöret gjordes under Malta calling. Först ett program om turismen på ön, komplett med statistik och exakta besökssiffror. Därefter ett program med maltesisk musik, med titlar och artister på maltesiska. I stugan spekulerades vad språket på Malta består av. Vi enades om en blandning av arabiska, gaeliska, engelska och italienska - fullständigt och komplett obegripligt för utomstående alltså. Lyckligtvis gav stationen även titlarna översatta till engelska, men de lockade trots detta inte fram många leenden hos oss.
Per Eriksson och jag beslöt oss för att lämna Gålö åt sitt öde i några timmar, och åkte hem till Stockholm för sömn, rengöring och upp-peppning innan vi skulle avnjuta Polish Pathfinders Broadcasting Station kl. 16.30. Detta dels för att få omväxling, dels för att få mat och vila, men också för att få slippa från Nils Jakobsson,..
Det är ju ganska allmänt bekant att han är något stor i truten, och under tävlingar växer hans trut till oanade dimensioner, så någon vila i hans närhet låter sig svårligen genomföras. Vid återkomsten till Gålö hade vi bilen fullastad med vällagad kinesisk mat, som vi hade köpt på en restaurang, åt oss själva och åt tre andra kamrater som hade anmält intresse. Matoset satt kvar i bilen flera dagar efter detta...
PPBS hade vi räknat med skulle bli svår, och det blev den också. Ändå tror jag att jag hörde Beatles omkring 15.42, och att de pratade om Stevie Wonder kl. 15.55, och med två detaljer borde allt vara frid och fröjd. Så var det dock inte. I efterhand har jag fått höra att stationen sände samma program tidigare under dagen, med goda styrkor. Säkert till stor glädje för dem som hörde programmet då, men knappast rättvist för dem som väntade till rätt tid tycker jag.
Nå, det visste vi inget om då, utan utnyttjade två-timmars pausen till att smörja kråset med vår mat nedsköljt med litet vin. Humöret var följaktligen på topp när vi tog in Radio Australia, med bland andra Dinak Lee.
Voice of Vietnam gick ganska bra redan mellan 1930 och 20.00, med ett No-spel, men vid reprisen 21.30 gick de utmärkt. Vi fick då veta att det var någon grupp från Kampuchea som besökte Hanoi, och bl.a. sjöng en sång om "praising the Military Solidarity and Traditional Friendship between the Vietnamese, Kampuchean och Lao people", så det så.
Radio Canada sände nyheter och därefter ett lättrepat och ganska tjatigt program om Paul Anka. Lättrepat på så sätt att man kunde ha skrivit Paul Anka fem gånger, och haft stationen som i en liten ask.
Reprisen på HCJB gick tydligen bra för alla utom för mig. På högsta frekvensen hördes bara brus, på lägsta något som definitivt inte var HCJB, och i nervositet ställde jag mittenfrekvensen på fel frekvens. Stor katastrof och tragedi, speciellt som Per och Göran belåtet åsåg mina mödor och min kallsvett, och kom med goda råd. Emellertid tog jag mig samman, och ställde in radion på 17890 kHz igen, och där! hördes äntligen Sonja prata om HCJB:s brevmånad. Därefter följde en mängd prat om saker som inte passar min livsåskådning, och som troligen hade fått mig att vräka mottagare och annat ut genom fönstret om jag hade hört programmet klockan sex på morgonen.
Radio Scandinavia loggades i lugn och ro i fåtöljen hemma i lägenheten, och de sände som vanligt popmusik, men också ett trevligt specialprogram, som handlade om Andorra och Radio Andorra.
Sammanfattningsvis måste jag säga att tävlingsledningen har gjort ett gott arbete med det material de haft till förfogande. Ingen kan ju lastas för att stationerna inte vill ställa upp, och dessutom med specialprogram och hälsningar.
Trots detta finns det ju en del kritik mot tävlingen:
Passet på fredag - lördag var mycket ansträngande, speciellt för dem som arbetar.
Stationerna var för det mesta så lätta att ganska många bör ha hört dem, vilket kan ge problem vid utnämnandet av en vinnare. Troligen måste man tillgripa lottning.
Sista stationen slutade kl. 22.45 på söndagen, inte så bra om man ska arbeta dagen efter.
Stoppdatum för insändandet av svaren var i kortaste laget, åtminstone en dag till hade inte skadat.
Men det mesta är saker som man inte kan lasta tävlingsledningen för. De har gjort det bästa möjliga av situationen, och förtjänar stort tack.
Den kritik som väl är allvarligast, är att tävlingsreglerna var luddiga och oklart formulerade. Det kommer säkert att bli diskussioner och olika försök till tolkning av reglerna, och detta är mycket olyckligt. Tävlingsregler ska vara så utformade att de kan tolkas endast på ett sätt, och vara så utförliga att man kan tackla alla problem som kan dyka upp. Men inte heller här anser jag att tävlingsledningen brustit. Det måste vara ett oerhört merarbete att utforma tävlingsregler, förutom att man ska anordna en tävling. Det enda rätta måste vara att RDXA utformar utförliga tävlingsregler som klubbarna kan använda. Eventuellt kan reglerna tryckas i samma nummer av EA som inbjudan till tävlingen är införd i, så sparas klubbarna från ytterligare arbete.
Förutom att försöka vinna SM, ägnade jag mig också åt att prova ett par nya elektroniska hjälpmedel åt bl.a. DX-are. Det gäller dels ett filter och dels en aktiv antenn, båda tillverkas av firman Datong i England, och säljs i Sverige av Data-Com.
I detta nummer av EA ska jag redovisa min uppfattning av den aktiva antennen, medan intrycken från filtret troligen kommer i nästa nummer, då i samhand med en utförligare test.
(Till Internet av Erik Johansson)