Det har gått ett halvår, men fortfarande slår det in höga svallvågor efter SM-et
och specialsändningen från Radio St Helena.
Några exempel på det som toppar vågorna:
Rena bluffen.
I Australian DX News drog nyligen den lokala stjärnan Bob Padula slutsatsen att
sändningen från Radio St Helena var en enda stor bluff; det skulle ha varit en
piratsändare som använts. Orsak: det hade inte synts till ett enda St Helena-QSL
i hela världen.
Skandal stryka Radio Finland.
Finlands DX-Förbund, Suomen DX Liitto, har via sin styrelse protesterat mot
strykningen av Radio Finland. Det finns ingenting i reglerna som motiverar
detta, anser man. Det stämmer, men stationen ströks för att tävlingsledningen
ville vara snäll mot finländarna. Kanske en något missriktad vänlighet, då blod,
svett och tårar är det enda som gäller i DX-tävlingar. Ja, och reglerna får man hoppas.
Protesten är under behandling - och troligen kommer tävlingen att räknas om.
Flera finländare kommer dä att klättra upp några pinnhål.
Förvirrad poängberäkning.
Numera kan man få en massa stationer godkända i ett SM utan att ha en enda
korrekt programdetalj, konstaterar till exempel Henrik Klemetz i Umeå. Han har
dessutom granskat LA-stationerna i tävlingen för att visa hur svårt det är att
få fram de exakta detaljerna. Och hur mycket svårare det är att i en tävling
avgöra vad som är rätt och fel, och vad som bara är tveksamt.
Av allt detta kan man dra flera slutsatser. Den första är väl att många har blivit sura, nja, snarare fly förbannade,
över att de missat tillfället att höra en pärla som Radio St Helena. Den andra slutsatsen blir att tävlingsledningen brustit på en del punkter.
I detta sammanhang har det framförts kritik för att de ansvariga med kraft
bommat igen dörrarna och envist hållit på sitt. En del kritiker anser här att
man borde dragit nytta av all den expertis som trots allt finns runt om i
DX-Sverige, speciellt som flera av experterna inte alls deltog i SM-et. Då hade
man undvikit en massa slamkrypare. En tredje slutsats är att SM och NM alltid rör upp känslorna. Det har,
mig veterligen, hittills inte hållits någon tävling utan att flera blivit
våldsamt upprörda. Ett stående inslag är att finländarna blir sura när svenskarna
arrangerar tävlingen. Svenskarna blir å sin sida sura när finländarna gör det.
Av allt detta kan man nu välja två vägar att handla efter:
Rycka på axlarna, och konstatera att det faktiskt har varit så här i 30 år.
Försöka göra något åt det.
Jag tycker att man ska göra något åt saken - eller åtminstone försöka. Se detta
som ett första steg: att diskutera saken öppet. Så fatta pennorna. Tyck!
Ett andra steg, och mycket lämpligt, vore att skaka liv i den nordiska
arbetsgrupp som tillsattes för en massa år sedan -just med uppgift att se över
reglerna för nordiska mästerskap i DX. Efter en lloydisk rivstart sladdade man
visst av vägen någonstans.
Det finns annars många uppgifter för denna arbetsgrupp att titta på:
Hur föra kunskap vidare
Varje gång det arrangeras ett DX-mästerskap hopas en mängd kunskaper. Tyvärr så
stannar all denna kunskap hos arrangörerna, i stället för att föras vidare. Ett
typexempel är valet av årets tävlingstid. Den är helt fel, och lika tokig som
förra årets. Varför? Jo, man lägger tävlingen en vecka efter höstens Stora
Frekvensbytardag. Alltså har man bäddat för ett nytt Radio Finland-debacle.
Hur räkna poäng
Detta är säkert det svåraste området att hitta klara riktlinjer inom. Men
samtidigt det viktigaste. Det är ju poängen tävlingarna byggs upp kring. Själv
kan jag inte annat än höja på ögonbrynen när jag tittar på resultaten för 1990
års SM. Hur kan någon ha fått hop 2 programdetaljer - och ändå få 13 stationer
godkända? Eller 4 detaljer och 12 stationer? Och jag som trodde att på rimliga
grunder skulle bevisa att man hört en viss station...
Hitta nya former
Det måste gå att förnya tävlingsformen, som i grunden inte ändrats genom åren.
Det kanske är dags nu. En som är inne på detta är Henrik Klemetz, som i Distance
4/91 ger en rad intressanta exempel på förnyelse. Experimentera mera, är hans
råd, eftersom "nya modeller skulle kunna få en annars tynande tävlingsverksamhet
att blomstra upp igen".
Själv är jag less på att försöka höra en massa omöjliga program genom en massa
brus, pip och skräp. Min DX-glädje blomstrar alltid ut omedelbart då SM-en slutar.
En djup suck av glädje: äntligen får jag lyssna på det jag tycker är kul.
Visst, jag kan låta bli att vara med. Men ett annat sätt är att göra tävlingarna
annorlunda, och roligare. Det skulle gynna hobbyn, locka fler att lyssna mer.
Med så mycket jobb som läggs ner på tävlingarna borde de också ge fin PR åt DX-andet.
Hittills har det mest varit tvärtom.
