Det var som att bestiga en av dessa forntida babyloniska
pyramider som består av ett svindlande system av smala
trappsteg, hyllor och avsatser, en zikkurrat, en utomordentligt
hög och brant pyramid; och tanken var att man för varje
steg man tvingades ta på vägen uppför denna
pyramid skulle bevisa att man var en av de utvalda och smorda som
hade det rätta virket och kunde ta sig ständigt
högre och högre upp, att man kanske - i tidens
fullbordan, om Gud ville, en dag - till och med skulle visa sig
värdig att inta sin plats vid sidan av det utkorade
fåtalet allra högst upp, denna elit som ägde
kraften att få människornas ögon att fyllas med
tårar, det Rätta Virkets eget Brödraskap.
Orden har vi lånat av författaren Tom Wolfe i
"Rätta Virket". De skrevs för att beskriva blivande
astronauter, inte blivande DX-mästare.
Men denna gången passar orden även i ett mindre
illustert sammanhang som ett DX-mästerskap. Låt oss ta
det, som en formulerade det, som det yttersta beviset på
vad huvudpersonen själv vetat om i alla år: att Nils
Jakobsson är Sveriges bästa DXare.
Men det har kostat på.
Tänk er själv denne välmående, blivande
40-åringen knata runt bland träden på
Gålö, söder om Stockholm, för att
sätta upp sju, jo, sju olika, 300-meterstrådar.
Varför?
- SM och då HOST, host, HOST.
Nils Jakobsson - svensk mästare
1990
En Coke och en Marlboro och en paus - och det bär tamejfan
iväg på en åttonde 300-metare. Tänk er, en
hel mils skogsvandring, tio kilometer!, av en notorisk
antennhatare för två dagars lyssning. Det är som
att bestiga en babylonisk pyramid; ett bevis på att man har
det rätta virket.
Nog är bara detta värt en SM-titel.
Världen kan faktiskt vara rättvis ibland. Attans
också att det skulle ta 21 år och vem vet hur
många mästare. Men trogen vinner.
Det stora insatserna riktas annars med liv och lust mot
både närradio och närteve - och får han en
stund över, ja, även när han inte får det,
flänger han land och rike runt som rockbandsmanager.
Så vi inom förbundet ska nog inte försöka
att bättra på det begynnande magsåret. Det
klarar han bra själv.
Allt arbete ger dock klirr i kassan. Förr var det mera tomt;
då klirrade det litet extra. Nu har han kommit på
bättre fot med skattefolket; han sitter i
taxeringsnämnden. Det har gett ett annat klirr, som en
mindre bemedlad DXare kan intyga efter att ha räddat
några hundra meter prima antenntråd ur en soptunna.
Tid är pengar - så varför reda ut trassel...
