Ännu en gång har Fredrik Dourén visat att han
är en av vårt lands skickligaste DX-are. Med en
andraplats i 1994 års NM och därmed bäste svensk
och SM-segrare har han befäst sin ställning.
För en del år sedan var Borlänge en "het" DX-ort
i Sverige tack vare Stora Tuna DX-Klubbs härjningar i de
stora mästerskapen. Pojkspolingarna som i början av
70-talet bildade klubben hade mognat och lämnat de flamsiga
klubbmötena bakom sig för att ägna sig åt
DX-expeditioner, seriös DX-ing och inte minst
DX-tävlingar. Klubbens galjonsfigur i
tävlingssammanhang blev snart Fredrik Dourén och
redan 1984 slog han till på allvar genom segern i NM.
Därefter har Fredrik tillhört toppskiktet i NM och
SM-sammanhang de gånger han deltagit.
Personligen har undertecknad haft förmånen att
följa Fredrik under hela hans DX-karriär. Det var
någon gång i början av 70-talet som en orolig
pappa kontaktade mig och undrade om jag kunde komma hem till
honom för att se vad sonen tänkte börja med. Det
visade sig att den lille sonen hade tagit hem en rx för
inköp (jag tror det var en Hammarlund HQ-145) för att
starta en hobby som hette DX-ing. När jag lämnade dem
några timmar senare hade vi testat mottagaren, Fredrik
bestämt sig för köpet (pappa betalade antar jag)
och jag önskade honom lycka till med sin nya hobby. Sedan
dröjde det inte många år förrän namnet
Fredrik Dourén dök upp överallt i
DX-sammanhang.
På senare tid har Stora Tuna DX-Klubb lyst med sin
frånvaro allt mer och idag är klubben lagd i
malpåse mer eller mindre, men trots detta håller
pojkarna igång. Fredrik är en kille full av ideer och
experiment. Numera sitter han hemma i lägenheten och via
länk styr han DX-utrustningen som står i en koja
någonstans långt uppe på ett berg. En
bekväm lösning för att slippa snö och kyla
vid en DX-helg. Men under NM ansåg Fredrik metoden litet
osäker och lånade kompisen Lars Simms DX-QTH
några mil från Borlänge eftersom Lars inte
själv kunde deltaga. Och tydligen var bävrar och annan
utrustning i topptrim av resultatet att döma.
När Fredrik inte DX-ar eller bygger nya tekniska
lösningar ängar han sin fritid åt innebandy,
volleyboll, slalomåkning m.m. och inte att
förglömma pubrundorna för att svinga en
bägare med kompisarna. Däremot har Fredrik varit
sparsam i sitt umgänge med tjejer, vilket kanske kan vara
ett led i framgångarna med sin DX-hobby. Det brukar ju vara
fler ungkarlar i tävlingstoppen i NM och SM (eller hur
JOE?).
Vi gratulerar Fredrik till denna nya framgång och i
sammanhanget vill jag även lyfta på mössan
för Fredriks klubbkompis Stefan Gustafsson som också
kammade hem en ny topplacering och därmed åter
förde fram Stora Tuna DX-Klubb i rampljuset, vilket
gläder mig som är gubben i gänget. Grattis
pojkar!
