Jag valde ännu en gång att skippa Skellefteås lokala festival och åka ner till Danmark och Roskilde-festivalen. Det här året hade jag lite fler kompisar med mig och istället för att ta tåget så köpte vi en gammal Volvo och körde bil hela vägen. Tyvärr så blev Festivalen inte helt lyckad detta år pga olyckan som förmodligen ingen har undgått att höra om. Flera av dom band som jag helst av allt ville se ställde in. Därför blir det inte så mycket musikrecensioner på min sida. Resan började på tisdag kväll. Vi Körde till Uppsala och övernattade där. Vi kom fram till Roskilde ca 22:00 på onsdagen efter att ha kört vilse allt för många gånger i Danmark. Vi lyckades få en riktig bra tältplats på nästan exakt samma ställe som förra året, och eftersom vi hade bil så fick vi med oss ett partytält som vi också satte upp.

Dag 1 tog vi det ganska lungt, jag visade dom andra runt lite på festivalområdet. Efter att ha ätit våra makaroner gick vi och såg vår första spelning, Nine Inch Nails, som spelade på stora scenen. Jag är inte så insatt i deras musik, men spelningen var bra. Jag passade även på att klättra upp i den stora Pyramiden som dom hade byggt upp och tog ett kort på allt folk därnere. 22:30 var det dags för kvällens stora band, . Vi trängde oss ganska långt fram och tappade bort varandra en sekund efter att dom hade börjat spela. Bruce var i toppform och klättrade upp på taket på den oranga scenen och visade röven. Det var ett enormt tryck därframme och jag höll på att krossas mot en av stålbågarna längst fram. Efter ca halva spelningen lät jag mig bäras ut på publiken, en härlig känsla för er som inte har prövat det. Jag gick och ställde mig lite längre bak och såg resten av spelningen fast jag höll på att frysa ihjäl eftersom jag var blöt av svett.

Dag 2 vaknade vi av att vårat tält hade krympt till ungefär hälften och vårat partytält hade rasat p g a blåsten och regnet, vädret var så dåligt som det kunde bli, men det blev lite bättre senare och vi gick iväg och såg Ziggy Marley, Bob Marleys son som följer sin fars fotspår. Kanske inte lika bra som sin far, men det var ändå som att se en legend gå igen. 22:30 var det dags för Pearl Jam, vi ställde oss ännu en gång längst fram, men jag hade av någon anledning glömt att  ta av mig glasögonen och fick en smäll ganska fort så att jag höll på att tappa dom. Jag lyckades tränga mig ut trots det enorma trycket och ställde mig lite längre bak. Det regnade ganska mycket och efter några låtar hände det, Pearl Jams sångare Eddie sa till publiken att ingenting skulle hända på 5 minuter, och han uppmanade alla att ta två steg bakåt gång på gång. En säkerhetsvakt kom upp på scenen och sa samma sak att folk skadades svårt därframme och behövde hjälp. "Well, fuck you guys!" var det sista Eddie sa innan han gråtande lämnade scenen. Jag träffade mina kompisar vid våran mötesplats, och när vi förstod att dom inte skulle spela mer gick vi tillbaks till tältet. Jag och Anton gick senare tillbaks för vi skulle se The Cure, en av grupperna jag helst ville se. När vi närmade oss scenen såg vi att strålkastarna fortfarande var tända och då förstod vi att någonting allvarligt hade hänt. Vi gick fram till mixerbordet där vi fick höra av en vakt att 4-5 människor hade dödats och många hade skadats därför skulle Cure inte spela. Vi gick tillbaka till tältet och lyssnade på Festivalradion, där vi senare fick höra att det var åtta människor som omkommit, och just i skrivande stund läste jag att den svårt skadade Australiern avlidit. Vi samlades ganska fort vid vårat partytält och våra kompisar dök också upp så vi fick se att dom levde.

Dag 3 när jag slog på mobiltelefonen såg jag att mina föräldrar och syskon hade ringt och var oroliga. Jag ringde genast hem eftersom ingen kan bli så orolig som min mamma.  Lite senare gick vi iväg och såg Thåström och han visade att han är Sveriges genom tiderna största rockartist. En ungdomsdröm gick i uppfyllelse när jag äntligen fick se honom live. När vi sedan lyssnade på Rollins Band fick vi nästa tråkiga nyhet, Pet Shop Boys och Oasis hade valt att inte spela p g a olyckan. Inte mycket att göra mer den dagen så vi gick tillbaka till tältet. av någon anledning valde jag att sova under bar himmel den natten.

 När jag vaknade dag 4 var det hur varmt som helst och dom andra satt och solade. Vi gick och såg Wannadies, och det var kul att se ett band från min hemstad spela i Danmark på stora scenen, och dom ser verkligen ut att ha roligt på scenen när dom spelar. Sedan såg vi Lou Reed, tyvärr så var hans spelning inte så bra, det lät mest som gubbrock, och när han äntligen spelade "Perfect day" så gjorde han det helt utan känsla, jag har aldrig hört en sämre version den låten. Vi gick iväg för att se Live, men fick höra på vägen dit att även dom hade ställt in. Vi gick tillbaka till tältet och rev ner det och slog sönder allt som låg i närheten sen körde vi iväg med vår volvo över Öresundsbron mot Skellefteå...

Man kan sammanfatta festivalen som en inställd festival. fyra av mina favoritband ställde in. Det började med att Filter ställde in redan före festivalen, och sedan Cure, Pet Shop Boys och Live. Trots allt detta hade jag mycket roligare än förra året, för festivalen är ju inte alls bara musiken. Jag spenderade mer tid på campingen än förra året, dels för att det var mindre band jag ville se, dels för att jag hade fler kompisar att vara med. Stämningen blev ju lite sämre dagen efter olyckan, men på ett ställe som har så bra stämning som Roskildefestivalen så är ändå stämningen alltid bra. Enligt mig gjorde festivalledningen helt rätt som lät festivalen fortsätta, som festivalledaren Leif Skov uttryckte det: "Om någon dör på en motorväg så stänger man inte av vägen för det". Jag förstår ändå att vissa band valde att inte spela, jag hade nog inte heller velat spela på en scen där människor dött lite tidigare. Jag hoppas att det inte kommer att bli svårt för Roskilde att få dit stora band i framtiden. Vissa skyller på dåliga vakter, lågt ljud, stålbågarna eller leran, men jag tycker inte att olyckan kan skyllas på någon. Detta är mina åsikter om det hela, skriv i min gästbok om du inte håller med! 

Kolla även in Rockphoto

eller Kraglund.net