Om våra fåglar:

Vi har 2 nymfparakiter. En gul hane som heter Mårten och en grå hona som heter Frida. Frida har vi haft sedan 1995 då hon av en bekant infångades utifrån (hon var en fågel på rymmen). Mårten köpte vi på Iguana Zoo (Stockholm) förra året – 1998 (på hösten). De trivs jätte bra tillsammans.

Nymfparakiten (Nymphicus hollandicus) även kallad nymfkakaduan, tillhör familjen Papegojor och dess hemland är Australien. Nymfparakiten kan blir mellan 29-34 centimeter, varav stjärten är 14-16 cm. Vikten är mellan 80-100 g. Dess ålder kan bli mellan 15 och 20 år, vissa har faktiskt blivit upp till 30 år gamla. De blir könsmogna vid ca 9 månaders ålder. Fågelns grundfärg är gul/vit eller grå, men finns sedan i oändligt antal skiftningar. Den kom till Sverig ungefär samtidigt som undulaten men populariteten har tyvärr inte blivit lika storDenna fågel är mycket vanlig för de som vill ha en papegoja men som inte har råd med 8-10 000 för ett husdjur. Beteendet hos alla parakiter liknar deras större släktingar men de är inte lika krävande när det gäller utrymme, dock bör man tänka på att den behöver en mycket större bur än vad ex undelater behöver.

Buren ska vara ordentligt stor så de kan röra på sig lite, dock minst 60x40x35 cm. Gärna ska det vara 2 fåglar så de har sällskap av varandra. Som bottenmaterial är sandpapper eller sand direkt mot burbotten att rekommendera. Sanden får gärna vara lite grövre än den för undulater och snäckskal ska strös över den. Sand och snäckskal (kalk) behöver fåglarna för matsmältningens skull. I buren bör Ni ha ganska grova pinnar lämpliga för parakiternas fötter. Det är viktigt att pinnarna inte är för smala för då sitter fågeln helt

fel och klorna kan växa in i fötterna om om Ni har otur, pinnen ska vara så att de inte når runt helt med sina klor.

Nymfparakiter är beroende av stor uppmärksamhet från "husse" eller "matte" och kan låta väldigt ljudligt (tänk på grannar) om man lämnar den ensam under en längre tid. Den vill gärna ha leksaker som den mer än gärna leker med. Fågeln bör också ha "stenar" (finns på zooaffärer) för att fågeln skall kunna hålla näbben i trim. Många vingklipper sina parakiter för att de inte skall flyga in i någonting inomhus och skada sig, men man bör dock tänka på att detta inte innebär att fågeln inte kan flyga utan att man endast begränsar hur lång den kan flyga – fågeln kan fortfarande flyga rakt in i fönster etc, men den brukar lära sig rummet ganska fort. Vingklippning görs genom att man klipper de vingpennor som är bärande så att luften under vingarna inte blir så stor.

Liksom andra papegojfåglar är nymfparakiten fröätare. I zooaffären finns speciella fröblandningar med

hirs, vete, hampfrö, solrosfrön m m. Förutom detta bör de ha tillgång till färska frukter och grönsaker, gärna också färska pinnar som de kan bita på. Mineraler och vitaminer bör också ges som tillskott och då speciellt B-vitaminer och kalcium. Hårt bröd kan Ni även ge dem men inte mjukt bröd med jäst i. Det tål inte deras ömtåliga magar.

De blir mycket tama och tillgivna och härmar många olika läten och kan även lära sig att tala. Att lära den att tala kräver dock mycket tålamod och idogt övande. Visslingar och pipande ljud brukar den fort lära sig att härma. Paraktine har lättast att lära sig ord med bokstäverna a och o.