År 1828 stod masugnen färdig liksom övriga bruksbyggnader och dammar. Av en översikts karta från 1828 över belägenheten i Gyljen framgår följande byggnader:

Masugnen var anlagd på Kvarnbäckens strand drygt 1,5 km från bäckens utlopp i Ängesån. Hyttan mittemot på östra stranden. Sandsjärv var vattenmagasinet. Vid Sandsjärvs utlopp var anlagd en spardam, där man beräknade kunna dämma upp vatten nivån med nära 3 alnars höjd eller 1,8 m . I hyttans närhet fanns en kallmurad rostgrop, där rastugn senare anlades samt en malmvåg.

Brukssågen var belägen på andra stranden av bäcken och byggd för samma damm som masugnen. Sågen nyttjades för bolagets egna sågningar.

Kolhuset, en stor byggnad som rymde tre till fyratusen stigar kol var placerad öster om hyttan.

Två stycken tegelugnar användes till tegelbränning av den lera som fanns på platsen.

En stycken lerbråka, driven även den av vatten via ett vattenhjul.

Ett boningshus för inspektoren, innehållande fem rum och kök på nedre botten

En kontorsbyggnad, innehållande jämte ett mindre rum även ett stort rum, att under vintern begagnas av malmforslande allmoge och lappar.

En längre byggnad, innehållande stall för sex hästar, fähus för tolv nötkreatur, hölada,redskapsbod, matbod,vedlider m.m.samt en brunn.

Fyra stycken särskilda byggnader, innehållande nio st. eldrum och inredda till bostäder åt bruksarbetare, samt ett större rum för snickare och bälgmakareverkstad.

En stycken byggnad, innehållande sex stycken fähus och hölider. Allt under ett tak och avsedd för arbetarnas ladugård.

Två stycken klensmedjor.

Vid bäcken just där forsen slutade, ett stycken magasinsbyggnad i två plan och två rum för varornas uppläggning.

En stycken bastubyggnad och en verkhusbyggnad.

I Järnkontorets papper från år 1829 förekommer följande uttalande, som troligen är från Gyljen bolagets planer. Huruvida ett ännu större verk kan komma att uppföras i Gyljen eller på annat ställe, beror på vidare granskning av ämnet och kalkylen över kostnaden att utan vidare förädling transportera tackjärnet till havskusten
Hur många personer som sysselsattes vid bruket är oklart. Mycket pekar på att omsättningen av arbetare var stor och klart är att det allt som allt var en ansenlig arbets styrka.Vid tidpunkten eller år 1830 visade en inventering, att det inom en två mils radie med Gyljen som mittpunkt, fanns en tillgänglig arbetsstyrka om 1248 människor och 234 hästar.

Brist på vatten.

Det var inte bara de små skvaltkvarnarna som långa perioder led av vattenbrist. Även masugnen och vattensågen hade samma problem.
I november år 1854 undertecknades ett kontrakt mellan bolaget och berörda markägare. Enligt överenskommelsen erhöll bolaget rätt att anlägga en kanal som förde över vatten från Tvärån till Sandsjärv och Kvarnbäcken. Avsikten med den stora investeringen var att trygga vattentillgången, men också att anlägga en flottled direkt till sågen i bäcken.
Länsstyrelsen hade lämnat sitt bifall till projektet. En mycket noggrann projektering och avvägning utfördes av lantmätare P A Toll.

Kanalen och två dammar.

Kanalprojektet var i många hänseenden märkligt. Kanalens sammanlagda längd var eller är cirka 4 km lång. Från Tväråns inlopp i kanalen höjde sig marken oavbrutet i cirka 1,2 km och låg som högst cirka 5 meter över Tväråns vattenyta. Efter cirka1,4 km skedde en lätt lutning åt motsatta hållet till Inre Sandsjärv, vars vattenyta låg cirka 5,2 m under Tväråns vatten.
Vid kanalens början uppfördes en spettluckdamm för att kunna reglera vattenflödet i kanalen, särskilt om vårarna då Tväråns vattenyta steg och gör så fortfarande, till cirka 2 till 2,5 meter över normalt vattenstånd. Dammen var också till för att hindra utflödet då Tväråns vattenyta sjönk undan efter vårfloden.
Vid sjön Sandsjärvs inlopp i Kvarnbäcken byggdes också en dam, den så kallade spardammen vilken var till för att reglera vattnet i rätta mängder, framförallt till sågen. Spardammen har funnits kvar tills för några år sedan då den utsattes för sabotage och sprängdes i luften.
Arbetet med själva grävningen inleddes på försommaren 1856. Arbetena utfördes av 30 man fördelade i arbetslag om tre till fyra man i varje. Det krävdes åtta skottkärror, lika många järnstörar och jordyxor. Tjugo stycken spadar, sexton klohackor och lika många jordlådor. Dessutom skulle varje man hålla sig med egen huggyxa. En manskapsbod med eldstad ingick.
När kanalen blev färdig är inte känt. Klart och känt är däremot att den utfördes förhand. Då kanalens sektion i dag kan beskådas ger en översiktlig pessimistisk mängdkalkyl, att cirka sextio till sjuttiotusen kubikmeter jord schaktades upp och utplanerades. Allt detta förhand.

GYLJENS MASUGN I PRODUKTION 1577 DYGN.

Gyljen masugnstid pågick i 28 år. Åren 1828 till 1856. Under dessa år var ugnen i produktion 1577 dygn och hade då producerad cirka 6000 ton tack- järn. Med uppgift av produktion från tidigare år kan åtgången malm och kol ungefärligen beräknas till följande.
För att producera 6000 ton järn åtgick 7200 ton malm och 39000 kbm kol. En ren kunde dra ett malm lass om 120 kg. D.v.s för att frakta ned 7200 ton malm från Gällivare malmberg åtgick ungefärligen sextiotusen ren lass.
Anledningen till den relativt korta brukstiden för framställning av järn, berodde på de höga fraktkostnaderna. Dels för att frakta malmen till Gyljen men även för att frakta tackjärnet ned till kusten. Järnframställningen blev inte längre lönsam. Masugnen i Gyljen slutade blåsa och masugnarna i Tvärån och Kattån kom inte längre än på pappret.

Fortsätt                      Innehållsförteckning