Vissa hus ses som fula ankungar och får
inte platsa i familjen Stad. De hånas för sitt "konstiga"
utseende och de påstås ha dåligt inflytande på kåkarna
bredvid. Men hus kan också bli ledsna, kom ihåg det nästa
gång ni tänker skälla på dem! Prova att titta på
allt med annan blick än den ni brukar ha. Ge det udda och till synes
otäcka en rejäl chans!
Halmstads teater och gamla Domus vid Stora torg
Fina (jo, jag menar det!) Domus som en pendang
till Teatern, två byggnader med samma hud. På varsin sida Nissan
talade de båda huskropparna med varandra. Stora, släta putsytor,
benvita fasadflak, vilsamt rena plan. Som sköna ögonbad efter
alla gyttriga detaljer i kvarteren runtomkring. Båda med de lutande
ärggröna koppartak som också finns på Nicolaikyrkan.
Teatern har märkligt nog överlevt trots elaka påhopp från
Eric Hägge och andra dekorivrare. Stackars Domus däremot tvingades
av folkmobben till att genomgå plastikoperation och går nu inte
att känna igen. En grotesk ansiktsmask av billig tegelmassa täcker
hud och ögon. Man har försökt spackla på en skenhelig
och falsk sekelskiftesidyll ovanpå det som var modernistiskt och framåt
när det byggdes.
Kvarteret Giganten
Samma öde har två av höghusen
i kvarteret Giganten gått till mötes. Själv uppvuxen på
Järnvägsgatan 8 (när huset var sprittande nytt ) måste
jag försvara även dessa belackade betongblock. Okej, de är
brutala. Särskilt grymma var de säkert för dem som tidigare
bodde i småhus på den tomten och fick fly när Skånska
Cementgjuteriet kom. Men de var faktiskt också vackra (i originalskick)
trots och på grund av sin råhet! Enkla, raka lådor med
stora fönster. Fyra skrapor som lånat lite från Hötorgscity
i Stockholm; omlottplacering med sidledes förskjutning för att
inte skymma varandra och sinsemellan olika fasader och detaljer. Materialen
hade många olika grå nyanser; det är en fördom att
klumpa ihop allt till "betonggrått". Det finns faktiskt
olika sorters betong, cement, sten, eternit, puts et cetera!
Som 60-talsbarn kände jag mig på ett självklart sätt
hemma i de nya husen, vi barn levde i nuet och identifierade oss med allt
det nya (även popmusik och plast).
Gamla polishuset
Polishuset (det förra) är en arkitektonisk
liten pärla. En lagom stor (utseendemässigt, inte stor nog för
växande verksamhet, tyvärr) stående kartong med lamelliga
fönsterrader. Till det ett markplan vid sidan med ingjutna småstenar
i fasadblocken. Gott om 60-taliga glasbubblor på det låga taket
och framförallt en grupp trekantiga takfönster som skeva pyramider
eller sneda tetrapack. De toppiga takfönstren lät ljuset flöda
ner på stora, spännande kaktusar i en sandplantering. Medan man
väntade på ett nytt pass kunde man dagdrömma sig till High
Chaparall. Utanför stod en svartvit polis-Porsche beredd att jaga längs
E6:an.
Plåtkyrkan
Plåtkyrkan, eller Martin Luther-kyrkan,
som den är döpt till, är en annan godsak. Ett religiöst
tempel helt i blank plåt! Stort rabalder när den byggdes. Belackarna
undrade om man behövde konservöppnare för att komma in i
den. Väl inne kan man njuta av att insidan är rostig och grann.
Bra akustik med många goda konserter. En andens fabrik!
Viadukten
Viadukten. Smaka på ordet. För
oss Halmstadfödda är det Viadukten i bestämd form för
det är väl den enda viadukt som finns i hela världen!? Megabrutal
är den med tåg ovanpå och bilar inunder. Rå betong
med träfibermönstret kvar efter gjutformarnas brädor. Bleka
gamla lysrör, droppande seg asfalt från taket och tung avgasarom.
Klassisk graffitti var länge: "Terror Pop" och "Sundvall
är bäst" (eller best?). En gång fick en dubbeldäckarbuss
sitt tak avskalat när den försökte trotsa tillåten
maxhöjd. Passagerarna överlevde tack vare att de var ett fotbolls(?)lag
på turné som låg ner och sov.
Picassostatyn
Picassostatyn väcer väl blandat
blod. Stolthet över att Den Store Konstnären förknippas med
lilla Halmstad och irritation över att statyn är så "ful".
Men den är grann även den! Liknar Påsk-ö-gubbe, totempåle
(Kristinehamn har just en Picasso-totem) och barnteckning på en gång.
Mjuk kvinnonuna och kantig karlaprofil. Ögon-näsa-mun så
primitivt och bra. Som en vikt pappfigur, fast i sten i stället för
kartong.
Den kallas Picasso-skulpturen på vykort men heter egentligen Kvinnohuvud.
3 piss i Nissan
Tre piss i Nissan heter ju egentligen Laxen
går upp, men det är ju inte hälften så bra, eller
hur? Härligt ärggrön har den länge stått och strilat
i ur och skur. De tre duschmunstyckena (egentligen stjärtfenor) har
pissat Nissan full i många år och kanske är det tack vare
dem som flodens vattenstånd är någolunda konstant? Och
kanske är Peter Wahlgrens sång om Nesse inspirerad av denna eminenta
staty...?
