 |
|
|
|
 |
Rasstandard
Finsk Stövare
Fastställd av Finska Kennelklubben 1988, SKK 5 juni 1990.
Här hämtad från www.finsk.stovare.se
Hemland:
Finland
Bakgrundsändamål:
Finsk stövare har en brokig bakgrund. Rasen grundades på svensk
stövare (senare hamiltonstövare), rysk koslromstövare, foxhound,
harner, kerry beagle och schweizisk stövare. Berörda rasers
andel kan ej anges.
1893 togs initiativ för att genom målmedveten avel skapa en
homogen ras.
1932 kunde den första rasbeskrivningen för fmsk stövare fastställas
och 1948 beslöts att stamboken skulle stängas.
I våra dagar är Finsk stövare en homogen ras som används vid
jakt på hare och räv.
Helhetsintryck:
Finsk stövare är en medelstor, tydligt rektangulär trefärgad
hund, kraftig men inte tung och med tydlig könsprägel. Den
är lugn, energisk och vänlig.
Huvud:
Huvudet skall framifrån sett vara jämnbrett. Hjässan skall
vara välvd och ögonbrynsbågarna tydligt markerade. Pannan
skall, från sidan sett, vara något välvd med svagt markerat
stop. Nospartiet skall vara långt, avståndet från nosspetsen
till den inre ögonvrån ungefär lika långt som från inre ögonvrån
till nackknölen. Nospartiet skall vara utmejslat under ögonen.
Nosryggen skall vara rak och parallell med skallens överlinje,
uppifrån sett nästan jämnbred. Nackknölen skall vara väl markerad.
Nosspegeln skall vara väl utvecklad med svart pigment, näsborrarna
skall vara stora och rörliga. Överläppen skall vara tunn och
vackert rundad.
Ögon:
Ögonen skall vara mörka och framåtriktade med lugn och uppmärksam
blick.
Öron:
Öronen skall vara långa och ansatta så att örats främre kant
ligger intill huvudet. Bakkanten är riktad utåt med öronspetsen
nästan framåtriktad.
Bett:
Saxbett
Hals:
Halsen skall vara medellång, rak och torr.
Kropp:
Ryggen skall vara medellång och muskulös. Ländpartiet skall
vara kort, kraftigt och svagt välvt. Korset skall vara välutvecklat
och kraftigt och skall, från sidan sett, bilda en vackert
välvd fortsättning av rygglinjen.
Bröstkorgen:
Bröstkorgen skall vara djup med väl välvda revben och nå till
armbågen. Förbröstet skall vara tydligt markerat. Buklinjen
skall vara svagt uppdragen.
Fram- och bakben:
Skuldrorna skall vara tillbakalagda och kraftiga och väl anlagda
mot kroppen. Överarmen skall vara ganska lång och välvinklad.
Armbågarna skall vara rakt bakåtriktade och underarmen rak
och kraftig. Mellanhanden skall vara fjädrande. Bakbenen skall
vara kraftigt vinklade. En linje dragen längs bakbenets främre
kant skall välva sig jämnt med flanken, över knäet till tassen.
Låren skall vara breda och väl muskelfyllda. Knäet skall vara
riktat rakt framåt.
Tassar:
Tassarna skall vara höga och ha jädrande trampdynor, mellan
tårna och på sidorna skyddade av tät hårbeklädnad.
Svans:
Svansen skall vara kraftig, jämnt avsmalnande och hängande
nå ungefär till hasleden. Den bärs vanligen i linje med ryggen
eller lägre. I rörelse skall ej svansen bäras över rygglinjen.
Rörelser:
Rörelserna skall vara lätta, elastiska och vägvinnande.
Stående:
Markavståndet mellan fram- och bakbenen är detsamma som kroppslängden
eller något längre ,avståndet mellan frambenen detsamma som
bröstets bredd och mellan bakbenen minst lika brett som framtill.
I stående skall hundens nosspets befinna sig i nivå med rygglinjen
eller något högre.
Päls:
Medellång, åtliggande, rak, tät, något sträv päls. Pälsen
på svansen lika som på kroppen.
Färg:
Trefärgad svart mantel. Varmt rödbrun färg på huvud, öron,
kroppens undersida, skuldror, lår och ben. Vita tecken med
önskvärd vit bläs. Vita tecken vanliga på hals, bröst, benens
nedre del och svansspetsen.
Mankhöjd:
Idealhöjd hanhund 57 - 59 cm, tillåten avvikelse 55 - 61 cm.
Idealhöjd tik 54 - 56 cm, tillåten avvikelse 52 - 58 cm.
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i
förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.
|
|
|
|
|
|
