Birgitta och Solai på kontoret.
99-12-15. Gick upp fyra på morgonen och taxin kom en kvart i fem.
På Arlanda köpte jag en liter gin och sedan var det dags att gå på planet.
På Amsterdams flygplats fanns det inte mer tid än att gå och köpa sig en liten Heineken. När jag sedan satt och väntade på flyget till Caracas, så kände jag igen en kille och tjej som också väntade på samma plan. Det visade sig att det var de vi träffade i Puerto la Cruz när vi var ut till Playa Blanca i juli. Vi pratade lite och de hade inte lyckats få platser bredvid varandra. Jag kollade då på min biljett och det visade sig att det var platsen bredvid honom, så vi bytte. Tjejen tyckte att om jag hade tid så kunde jag få komma hem till dem där de bor på väg ut mot Puerto la Cruz.
Resan ner till Caracas var händelselös, satt bredvid en tråkig kille som inte sa flasklock ens.
När jag kom fram växlade jag lite pengar och sedan hämtade ut min väska och datorn jag hade med mig.
När jag sedan skulle passera tullen har de en knapp som en del får trycka på och då är det en slumpgenerator som väljer om man ska kollas eller inte. Självklart blev det rött när jag tryckte. En kvinnlig tulltjänsteman frågade vad som fanns i lådan och jag förklarade att det var en dator som varit hemma i Sverige på reparation och jag visade några papper som jag hade med mig. Hon ville då se vad som fanns i lådan, men eftersom den inte ser ut som en vanlig dator, så hon började fråga en massa. Men jag tror nog att jag charmade henne så att jag kunde gå igenom. Pust! Det var detta jag hade varit nervös för tidigare.
Robban stod utanför och väntade, och vi tog hans (gris-)bil till kontoret.
Robban berättade att det har regnat de sista veckorna och att flygplatsen hade varit stängd tidigare på dagen. Motorvägen ner till flygplatsen hade också varit avstängd på grund av att det hade rasat ner en massa jord och träd. Vi såg några små ras när vi åkte uppåt, men det såg inte ut att vara någon större fara.
Denna dag var det val i Venezuela och de skulle rösta om den nya konstitutionen skulle gå igenom. Presidenten vann med 70%, men det var bara 40-45% som hade röstat. Presidenten hade också hotat med inbördeskrig om han inte vann. Kul att ingen berättade om alla dessa saker innan jag åkte, men det kanske var tur ;-)
När det är val här så är det också helgdag, så när vi kom till kontoret fanns det inte många där. Dock var de flesta från Sverige där, jag träffade Jacob, Birgitta, Sonny och Solai.
Jacob hade varit iväg och köpt en god chokladtårta som vi mumsade i oss. Även en tjej som arbetar på en annan avdelning och som heter Elvira var med.
Efter ett tag tog vi oss hem till Robbans lägenhet där vi tog en snabbdusch för vi skulle hem till Jacob senare. Robban bjöd på lite rom och en Polar (har saknat denna öl lite...). På vägen hem till Jacob så checkade jag in på Altamira Continental och slängde in väskorna.
Hemma hos Jacob träffade jag hans fru Helena och dotter. En tjej som heter Johanna och som arbetar på finska ambassaden var också där. Jacob hade som vanligt fastnat på jobbet men dök upp lite senare.
Vi tog oss till Centro Sambil och en restaurang som heter Chilis där jag åt nachos. Efter ett tag så kände vi oss nöjda och Robban och jag åkte till Lattico och tog en öl. Det var ganska dött där så jag gick hem till hotellet och kröp i sängs.
99-12-16. Vaknade upp vid niotiden för städpatrullen var och knackade på. Tog mig till kontoret där jag fick höra att Robban inte kunde ta sig ut från sin lägenhet eftersom det regnade kraftigt, och då var det inget vanligt duggregn, det värsta jag varit med om.
Daniel och jag åkte dit och utanför hans trappa var det en flod som vällde fram. Vi tog oss tillbaka till kontoret och väntade på att det skulle sluta regna så att vi kunde åka ut till Corinsa-stationen.
VD'n på ABB hade sagt att alla kunde åka hem och vara lediga resten av veckan så folk började droppa av vid lunchtid.
Vid två tog vi en lunch och sedan tog jag en taxi till hotellet för vi kunde inte åka idag. På TV visade de vad som hänt ner mot flygplatsen, omkullvräkta bilar, förstörda hus, döda kroppar mm.
Kollade på TV resten av kvällen och somnade tidigt. Läs mer om katastrofen, urklipp från Aftonbladet.
99-12-17. Vid sju vaknade jag och slog en signal till Robban för att höra om han höll sig flytande eller inte. Han var dock fortfarande sovande när han pratade med mig men vi bestämde oss för att träffas på kontoret en timme senare. På kontoret var bara Pedro Martínez och Robban där eftersom resten av ABB lediga p.g.a. ovädret.
Vi tre tog tunnelbanan till Hertz för att få tillbaka bilen som hade varit inne på service. Tyvärr var den inte klar så vi åkte tillbaka till kontoret och lånade Sonnys Chevrolet Blazer.
Vi var framme på site vid ett. Bytte ut datorn på ett par minuter så att de inte skulle se att vi bytte dator, vi har tidigare sagt att det var andra problem, typ klåfingriga operatörer mm. Installerade det som saknades och testade igenom. Vi hade dock problem med ett fack med en REF. Robban sa att det skulle finnas en LON-analysator i ABB-fabriken här i Cagua, så vi åkte dit. Lyckades förklara vad vi ville och kunde komma in i förrådet där vi har en del testutrustning stående.
Tyvärr lyckades vi inte få igång den på Robbans dator, men gjorde en del andra analyser.
När vi sedan skulle åka hem stannade vi till på en restaurang i Cagua och käkade en pizza.
På vägen hem till Caracas så ringde Pedro och sa att det var problem i San Cristobal och att de inte kunde lösa problemet. Tyvärr kunde inte vi göra det heller på telefon. Vet inte hur det gick till slut.
När vi sedan kom till kontoret träffade vi Torben som kommit från Miami via Maracaibo och Valencia.
Vid 10-tiden åkte vi till mitt hotell, efter att ha släppt av Sonny vid hans lägenhet, där jag tog en dusch och bjöd Robban på en GT.
När vi kom hem till Robban hade det slutat att komma en massa vatten och vi såg hur gatorna var förstörda efter allt vatten. Efter att Robban fräschat till sig åkte vi till Lattico för att möta Torben. Vi satt och tog ett par öl när sedan en kompis till Torben dök upp. Det var en kille som arbetar som kock på finska ambassaden och vi funderade på vart vi skulle ta vägen senare på natten.
Det blev Torben, Robban och jag som stack iväg till ett disko som heter GQ och ligger i Altamira.
Det påstods vara fullt, men vi slog oss ihop med några tjejer och vi köpte en flaska rom för 45000 Bs (700 spänn), då var det OK att komma in.
Väl därinne var det världens ös från första början. Stroboskop-ljus nästan hela tiden i början. Dansade lite med några tjejer, det var mest latinomusik men det gick väl halvbra ändå. En tjej som heter Yennifer kom fram och drog ut mig på dansgolvet och vi dansade resten av kvällen. En av de läckraste tjejer jag sett, och hon nobbade den ena killen efter den andra som kom fram till henne. Torben stötte lite på en kompis till henne som heter Andréa.
Kom till hotellet vid sex.
99-12-18. Vi vaknade vid tio. Framåt halv två ringde städerskan och undrade om jag inte ville ha städat. Och det ville jag, för på diskot slängde de konfetti och det mesta verkade ha fastnat innanför min skjorta och låg nu på golvet som ett finare snötäcke.
Gick iväg till McDonalds och käkade "frukost".
Pratade lite med Robban och Torben senare om deras planer för kvällen.
Satt på balkongen och drack några öl och GT och läste en tidning. Det var ca. 25-27 grader på eftermiddagen.
Robban dök upp vid åttasnåret och vi tog några drinkar. Senare gick vi till en utomhusrestaurang som heter Leon där vi skulle träffa Torben och en tjej som heter Monica som jag träffade i somras.
Torben och Monica satt mest och pratade spanska med varandra så Robban och jag satt och flabbade för oss själva åt annat. Det var en hed del trevliga tjejer att titta på där vi satt. Efter ett antal pilsner så ville vi prova något annat ställe. Vi tog oss då till en bar som heter Tazz i Las Mercedes, där jag varit ett par gånger tidigare med Magdalena.
Där träffade vi på Yennifer och Andréa som vi träffade kvällen innan. De hade tidigare sagt att de inte skulle gå ut på lördagen, och så dyker de upp på samma ställe som vi är på. Liten stad det här…
Efter ett par Long island ice tea, så var vi redo för diskotek. Snett över gatan fanns det ett ställe där vi betalade 10000 Bs för inträde och 4 drinkar. Det var ganska mycket folk där och vi tog oss ett antal drinkar. Vid ett tillfälle spelade dom Blue med Eiffel 65 och Robban, Torben och jag störtade upp på dansgolvet.
Torben och jag smög oss sedan därifrån och åkte till GQ, tyvärr var det inte lika kul som gårdagen.
99-12-19. Vaknade sent som sjutton. Torben var förbi och undrade om jag ville käka lite frukost och visa honom hem till Robban för han skulle låna den bil Robban hade.
Käkade en macka vid ett fik som ligger i samma hus som Lattico. Torben hade med sig en dagstidning där det stod att 1000 hade dött, 25000 försvunna och 150000 var hemlösa efter katastrofen. Dessa siffror ökade sedan för varje dag som gick.
Vi tog en buss mot Robbans lägenhet och gick den sista biten. När vi ringde på så låg Robban och sov och han såg redigt bakis ut efter gårdagens aktiviteter.
Fick skjuts tillbaka av Torben som sedan åkte iväg till Puerto la Cruz.
Ringde upp Yennifer och vi bestämde att vi skulle gå på bio på Centro Sambil.
Jag tog en promenad till Centro Sambil och var där ca. en kvart före den tid vi skulle träffas. Det tog dock en kvart att hitta till bion i detta jätteköpcenter. Fick ändå vänta 20 minuter på Yennifer, hon är ju venezulanska.
Vi valde att se på Sexto Sentido (The sixth sence) med Bruce Willis. Den var lite seg och halvbra.
Vi tog sedan en taxi och hon släppte av mig vid hotellet.
99-12-20. Jag checkade ut från hotellet på morgonen men jag visste inte om jag skulle kunna åka hem till Sverige idag. Tog en taxi till kontoret där jag träffade Sonny.
Han sa att flygplatsen kommer att vara stängd ett antal veckor framåt, men han hade ett privatplan från La Carlota, en liten flygplats inne i Caracas.
Rolf från Ludvika och jag bestämde att vi skulle följa med honom till Costa Rica och sedan flyga till Amsterdam. Så på eftermiddagen åkte vi till flygplatsen och satte oss på en cafeteria och beställde in lite rom och whisky.
Agenten som skötte om flygningarna kom förbi flera gånger och sa att snart är planet här, men efter ett par timmar blev det mörkt och då fick inte planet starta mer den dagen. De tyckte att vi skulle försöka i morgon igen, men Sonny och Ralf blev förbannade på agenten så vi stack därifrån. Sonnys kompisar i Costa Rica hade fixat fram en LerJet från Costa Rica som skulle kunna vara här i morgon bitti, och det lät ju bra. Den flygningen skulle kosta 7800 USD, men vi tyckte att det kunde vara värt det.
Rolf och jag checkade in på Hotel 4ta Avenida Suite. Efter incheckningen gick vi alla till en licoreria och köpte några sexpack öl och lite chips och stack sedan hem till Sonnys lägenhet och satte oss på balkongen. Rolf och jag tog oss hem vid tvåtiden till hotellet.
99-12-21. På morgonen hade Sonny fått information från Costa Rica att de inte kunde få landningstillstånd i Venezuela. Senare kom han över till oss och sa att de kunde vara i Maracaibo på kvällen, men det är ca. 70 mil dit. De hade fått tillstånd att landa i Valencia på morgonen nästa dag och det lät ju bra.
Vi gick och åt en bit mat, en pastichio blev det.
Jag tyckte att Rolf och jag ändå kunde gå förbi KLM's kontor och kolla vad de kunde ordna ifall vi inte kunde åka i morgon. Efter att fått vänta 45 minuter fick vi prata med en tjej, och de skulle ordna specialchartrade plan från en flygplats söder om Caracas, Charallave Aeropuerto, och flyga till Aruba och sedan till Amsterdam. Vi tyckte att det lät säkrare än att åka via Costa Rica, så vi bestämde oss för att inte följa med Sonny. Han blev nog lite besviken men i dessa lägen tänker man mest på sig själv.
Pratade lite med Birgitta och Robban på eftermiddagen och sa att jag fortfarande var kvar. Robban tyckte att vi kunde träffas på Lattico på kvällen och käka lite.
Robban och Lelle kom och hämtade upp mig vid halv åtta. Robban hade med sig en julklapp till mig, det var "Clear eyes" en slags ögondroppar som tar bort röda ögon, och som han tidigare köpt i New York.
På Lattico käkade vi pizza och det var en av de bästa pizzorna jag ätit.
Vi drack lite whisky och öl också.
Vid elva åkte vi hem.
99-12-22. Käkade brunch med Rolf på Wendy's, det var mitt första besök där. Efteråt tog vi en promenad runt i Altamira där vi bodde.
Vid tvåtiden tog vi en taxi till Charallave. Det tog en timme att ta sig dit och den ligger uppe i bergen mot Maracay. Väl där fick vi reda på att våran flight var uppskjuten till 21:45. Det skulle vara 5 flighter med små plan som tar 19 passagerare, och vi var med på den sista såklart.
Vi satt och kollade ut mot flygplanen som stod uppställda och när ingenting hände på ett tag fick vi reda på att det första väntade på att solen skulle gå ned på Aruba!? Det var två plan som skulle flyga men det ena fick tekniska problem. Det första planet lyfte först vid 21:00.
Vi fick 5000 Bs (ca. 80 kr) av KLM att köpa mat i cafeterian.
När planet skulle åka tillbaka från Aruba hade flygledartornet på vår flygplats stängt och då fick inga plan landa. Efter ett litet tag öppnade dock flygledartornet men då hade några piloter på Aruba gått och lagt sig och de kunde inte hitta dem så de kunde inte flyga tillbaka.
Vid halv tre på morgonen sa KLM att grupp 4 och 5 skulle ta in på hotell i Caracas och fortsätta i morgon.
Vi tog en taxi till Gran Meliá, ett av de flottaste hotellen i Caracas. Somnade vid fyra.
99-12-23. På morgonen gick jag ner och åt frukost från en välfylld buffé.
Vi fick beskedet att grupp 2 och 3 hade startat vid halv tio. Mer info skulle komma vid tolv.
Vid 14:00 ringde en person från KLM och sa att jag skulle checka ut. När jag kom fram till flygplatsen sa de att det fanns inga platser på det flyg som skulle gå då och att jag var bokad på det efterföljande planet. Fattar inte varför de skickade iväg mig till flygplatsen redan på eftermiddagen då?
Jag fick 5000 Bs igen att äta för. Vid 19:00 kom den sista gruppen, min grupp, från hotellet och vi kunde checka in.
Satt i restaurangen och drack Polar tillsammans med Rolf och en kille från Tyskland.
21:30 lyfte planet till slut, en otrolig känsla att äntligen åka ur landet. Flygtiden var en timme, med en Beechcraft som tar 19 personer, till Aruba.
I Aruba skulle vi vänta i 5 timmar. Tyvärr fanns det ingen cafeteria eller liknande och vi var hur hungriga som helst. Det fanns dricksvatten på flygplatsen och jag fick dricka mig ohungrig.
99-12-24. 03:30 avgick planet till Amsterdam som planerat. Satt bredvid en kille från Peru och vi pratade lite.
Vi kom fram till Schiphol vid 17:00 och jag sprang runt och köpte lite julklappar. När jag sedan satt och drack min julöl ringde Gisela och önskade god jul, hon trodde nog att jag var hemma.
Vid 22:00 var jag på Arlanda och kom igenom tullen utan att de skulle kolla mig denna gång.
En taxi hem och stämplade in 23:30 i min lägenhet.
Det har varit otroligt jobbigt sista veckan men jag tror nog att jag skulle göra om en sådan här resa fler gånger ändå.
