Västanvind - Sällskapet Astri & Evert Taubes vänner
Evert Taube (f. 12/3 1890, d. 31/1 1976).
Evert Taube var författare, vissångare och konstnär. Växte upp på västkusten, men bodde efter sin tid som sjöman i Argentina 1910-1915. Detta liksom Bohuslän, Roslagen samt Italien har satt stora avtryck i hans vistexter till egna eller lånade melodier som senare växte fram.
Taube axlade en tradition från Bellamn men också Karlfeldt, Strindberg och Albert Engström har inspirerat hans texter. Andra inspirationskällor var den medeltida trubadurtraditionen samt folk- och sjömansvisor.
Debut 1918 med prosboken "Inte precis som kvinnorna". Efter denna följde en rad av Taubes kända visböcker: "Sju sjömansvisor och Byssan lull" (1919), "Flickan i Havanna och ett par visor till..." (1922), "Den Gyldene Freden" (1924) och "Fritiof Anderssons visbok" (1929).
Hans stora genombrott som vistrubadur kom på 1930-talet med vissamlingar som "Ultramarin" (1936), "Himlajord" (1938), "Sjösalaboken" (1942) och "Ballader i Bohuslän" (1943). I Taubes senare produktion märks samlingar som "Ballader i det blå" (1948), "Pepita dansar" (1950) och i dina drömmar (1953).
Taube besjöng den sinnliga livsglädjen, idyllen, naturen och kärleken. Han var impressionist i Bellmans anda men också en otidsenlig klassicist.
1936 grundade Evert Taube Visans vänner. 1979 instiftades Evert Taube-sällskapet.
(Källa: Ingemar Algulin,
Nationalencyklopedin)
(Illustration ovan: Kurt Jungstedt)