Arvåsens Bjello – "Ælva"

Ælva

Född den 3 mars 2007 i en kull på 5 stycken valpar – en hane och fyra tikar. Pappa heter SUCH LP1 Raigaladei Sökaren och mamma SV-03 Bornemarkens Ansa. Valparnas start i livet hade kunnat vara bättre – mamman hade blivit sjuk under dräktigheten och valparna förlöstes med kejsarsnitt. När valparna var tre veckor gamla så var mamma så illa däran att hon fick sluta sina dagar.

Men valparna har haft en mycket god fostermor, som skött deras fostran och dessutom en fosterfar, som också deltagit i arbetet. Efter några turer har det bestämts att lilla Bjello ska bli min och jag ser fram mot att lära känna denna nya ras genom henne.

 

 

Lilla Ælva är helt tydligt en annan sorts hund än alla andra jag haft tidigare och det var ju lite det som var meningen... Hon är en vakthund och inte mycket går henne förbi, men samtidigt så kan hon mycket väl ta regi och lyssnar när man säger till henne att inte larma. Hon är mycket lyhörd och angelägen om att vara till lags och hennes glupande intresse för mat gör henne ju mycket lättmotiverad. Jag tror aldrig jag träffat en hund som var riktigt så matglad – hon äter som om hon inte sett mat på tre veckor.

Ute är hon pigg och glad och hade hon inte redan fått ett namn hade jag kunnat kalla henne Virvla, för det är precis vad hon gör när man öppnar grinden för att gå ut en sväng. Hon rör sig i naturen som om hon aldrig gjort annat och studsar fram genom blåbärsriset med liv och energi. Sin apporteringslust visade hon redan första kvällen, genom att avleverera en synnerligen platt och död mus från körvägen. Tur man genom åren lärt sig att ta emot allt med ett leende och bara nöja sig med att tänka "usch"!

Valptiden är förbi och lilla Ælva har blivit junior och "officiell". Hösten har haft sina prövningar, men nu känns det som om vi vuxit ihop - Ælva och jag. Hon är med mig och Tara på jobbet och vaktar bilen och all åksjuka verkar borta. Hon har funnit sin nisch i att freda trädgården för rådjur och annat oknytt. Trädgården BEHÖVER fredas så det är bra att hon gör det. Annars verkar hon ha stadgat sig och är nu skolmogen. Den närmaste tiden ska vi ägna åt att känna oss för vad vi kan ha nöje av att göra tillsammans. Först på schemat står att bygga en flyball-maskin.Vad som sedan händer vet ingen. Ælva får själv visa mig vad vi ska syssla med - jag är säker på att hon kommer att ha massor av idéer och energi nog att genomföra dem också...
 ..hem