Viltvårdarns Imma - "Tara"

Tara februari 2007
Full fart i snön
Den 23 februari föddes Tara i en kull om sju valpar, både gula och svarta. Hennes pappa är SJ(j)CH Duvkullans Cello och mamma SJ(j)CH Viltvårdarns Carat. Hon är en jaktlabrador och det ska bli spännande att bekanta sig med en ny ras genom henne. Mer om hundarna bakom henne på morssidan finns på www.viltvardarns.net och på Labradordata finns fakta om hennes pappa.

Som alla labradorer så finns även Tara på Labradordata och ni hittar henne här. Det står inte så mycket än så länge... Hon är dock HD-fri, ögonlyst utan anmärkning och mentaltestad av Joel André. Vid tre års ålder mentalbeskrevs Tara även på SBK och med ett helt annat resultat än första gången. Skottberördheten kvarstår dock.

 

 

Tara kom invirvlande i mitt liv vid en tidpunkt när allt var kört i botten - jag "avtjänade" just en sjukskrivning för utmattningsdepression (utbrändhet) och bara några månader tidigare hade jag mist min bästa vän sedan tolv och ett halvt år tillbaka. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna älska en hund igen. Tara var en helt ny sort – hon älskade allt och alla och på sitt typiska retrievervis tog hon alla till sitt hjärta - besökare, gamla tanter på stan, alla hundar hon såg och de flesta andra djur, med ett speciellt gott öga till katter. Det dröjde länge innan jag insåg att jag – hennes matte – var annorlunda än alla andra. Men när jag förstod det började allt lossna.

Tara är en mycket läraktig ung dam, som ÄLSKAR att arbeta. Hon älskar det så mycket att hon varvar upp direkt när hon tror något ska hända och det är ett helvete att varva ner henne igen. Hemma är hon urduktig, men på lydnadsplanen eller vid något hon uppfattar som arrangerad övning, så går hon i taket och blir ganska okontaktbar. Jag tror detta kan lösa sig med tiden, för hon är ju faktiskt ganska ung ännu.

Viltintresse finnes också i rikt mått och det är en annan sak vi får öva på - att INTE jaga, utan låta haren löpa, rådjuret springa eller fågeln flyga sin väg. Det löser sig nog, men hur det kommer att gå med hennes ljudkänslighet vet jag inte. Mentaltestet gav vid handen att hon är skottberörd. Vi hade en ganska hemsk nyårsafton och det kom nog som en överraskning för mig, för Tara har inte reagerat så på skott tidigare. Men nyårsraketer är ju inte bara pang utan även ett hemskt, långt väsande. Att hon var känslig för ljud har jag förstått sedan jag träffade henne första gången hemma hos uppfödaren, men jag hade inte trott det skulle bli så illa.

Till vardags är Tara annars en härlig kompis som är mycket trevlig att leva med. Hon är ett riktigt litet glädjepiller, som bestrålar sin omgivning med ljus och värme. Hon trivs bäst när hon får vara med och gillar inte att vara ensam hemma. Men om hon får följa med mig och sitta i bilen och vänta när jag jobbar, så är hon nöjd och säger inte ett ljud. Jag har kommit att uppskatta att ha henne med, för det ger ju mig en anledning att smita ut och komma ut med henne i friska luften.

Mentalt är hon en öppen och social hund med en god portion nyfikenhet. Hon gillar att kampa och arbeta och är pigg och vaken hela tiden. Något mod har hon inte - ingen dådkraft och heller ingen skärpa, men hennes vänliga intresse för allt och alla gör henne till en mycket behaglig hund, som vi alla tycker väldigt mycket om.
 ..hem