Husvargen Edda

Född 1993 som enda tiken i en kull på tre efter Astor vom Bärental och LP Fältherrens die Sirene. Jakt- och viltspårstränad och har deltagit i både viltspår, apporteringsgrenar och fältprov. Hon är karaktärstestad och dessutom mentalbeskriven av Joel André och skottfast. Hon dubblar arvet från vom Zehnthof-hundar genom att hennes farfarsfar och morfarsfar var helbröder. Edda inte haft några kullar.

 

Edda föddes in i familjen och rakt in i mitt hjärta; knappt ett dygn gammal kröp hon upp i mitt knä och rakt in i min själ. Hon är den hund jag väntat på i hela mitt liv - nu har jag henne i några korta år till och sedan kommer jag att sakna henne i resten av mitt liv. Det har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas en hund som Edda - våra hjärtan slår i takt. Vi har temperament som passar varandra, antagligen för att vi är ganska lika, men jag skulle smickra mig själv om jag trodde att jag någonsin kunde bli lika lojal och hängiven som hon. Hon är en bättre sort än jag. Det är henne jag tänker på när jag säger att "de enda människor man kan lita på är hundar".

Av sin mamma Rama har Edda ärvt en okuvligt god hälsa och en fantastisk arbetsvilja. Edda har en stark vilja - inget kan bryta hennes livsgnista och jag tror det är det som gör hennes hälsa så god. När hon höll på att dö i livmoderinflam-mation, så överlevde hon därför att hon ville. Ingenting ska hindra henne att göra det hon vill och måste - opererad som hon nu är verkar inte det vara något hinder för att hon ska löpa två gånger om året. Så ska det vara bara, alltså gör hon det. Brutna klor och färska operationssnitt är inget som bekymrar henne - hon lever så påtagligt och intensivt att hon inte har tid med eller intresse för sådant där. Livet är nog för henne - varför låta sig dras ner av betydelselösa småsaker?

Av Edda har jag lärt just denna intensiva glädje för livet. Hon har visat mig saker jag aldrig skulle fått uppleva utan henne - när vi jagar kan jag känna farten och glädjen genom henne när hon susar över fältet och jag kan nästan fysiskt känna vittringen när hon stelnar till för bytet. I den stunden är vi inte två, utan en för det vi gör tillsammans kunde vi aldrig gjort var och en för sig. Vi behöver varandra - och inte bara i de stunderna. Ska jag sätta ett ord på det hon ger mig så är det gemenskap. Kanske är hon den enda som ger mig det...

Edda är en bestämd och säker hund - hon vet vad hon vill och hur hon vill ha det och det talar hon om. Man behöver aldrig vara rädd med Edda vid sin sida - en hund som hon vill man ha till vän och inte till fiende. Så länge hon finns i livet behöver jag inte ha disciplinproblem i min hundflock - Edda är så ranghög att ingen kan klättra, men de andra för-står ju lätt att den som sedan är över Edda, det vill säga jag, verkligen måste vara en riktig boss. Tack för det, Edda!

Dessbättre är hennes skärpa kombinerad med ett stabilt psyke - hon skulle handla kraftfullt och aktivt om det behöv-des, men hon skulle aldrig bli aggressiv om det inte var abso-lut nödvändigt. Jag litar på henne fullkomligt - med mitt liv. Edda är helt ovärdelig. Visst är det en sorg att hon aldrig fick några valpar och att hon alltså är totalt borta när den dagen kommer, men som individ är hon ändå oskattbar.
Från valp till vuxen till gammal tant.

tillbaka till Weimaranersidan