Weimaranern för mig

Hurdan weimaraner är det då som just jag försöker få fram? Ja, det vore enkelt att säga "som den beskrivs i rasstandarden", men detta är ett dokument som tolkas olika av alla läsare. Jag prioriterar hälsa och mentalitet. Exteriören ska vara funktionell, men det som är innanför pannbenet är viktigare än det som är på utsidan. Följande egenskaper vill jag ha:

Mångsidighet - inte en specialiserad fälthund, utan en hund som arbetar effektivt med vilken uppgift man än sätter den till. Den ska apportera med glädje och energi, söka och spåra och i övrigt ställa upp på vad dess förare än hittar på både på land och i vatten.

Dresserbarhet - för att åstadkomma det jag skriver ovan krävs att hunden har ett speciellt kynne. Dr Petri beskriver det så på pricken: "Typiskt för weimaranern är dess tillgivenhet gentemot ägaren och dennes närmaste umgängeskrets. Denna tillgivenhet tar sig ofta påträngande uttryck, men den är också förutsättningen för rasens utpräglade dresserbarhet." Weimaranern ska vara fokuserad på sin ägare - det gör den lätt att träna. Förhållandet har jag tidigare beskrivit som ett ömsesidigt ägarförhållande - ägaren äger hunden och hunden äger ägaren - de hör ihop. I detta intensiva förhållande så är det guldläge för träning, men det kräver en hel del av ägaren. Hängivenhet ges inte så lättvindigt - det måste förtjänas (se annan plats på denna sida om ledarskap!).

Mod och dådkraft - en weimaraner ska ha försvarinstinkt och rovskärpa. Den ska vara till hjälp i en stund av nöd, när tjuven står med kofot i hallen eller gula rovdjursögon lyser i buskarna när man är ute i mörkret. Givetvis är viltskärpan en sak man utnyttjar främst i jakten, men att veta att den finns kan skänka trygghet även i andra sammanhang. Försvarlusten ska dock inte poppa upp i tid och otid, utan den måste vara förenad med ett psyke som kan bedöma när en verklig fara föreligger. Då, och endast då, ska weimaranern förvandlas till ett rytande lejon.

Summerar man ihop min beskrivning så får man fram en hund som kan arbeta outtröttligt för sin ägare med diverse uppgifter - den kanske inte har farten för att nå de största framgångarna på fältet, men den blir en perfekt arbetskamrat efter skott. Den skulle också fungera som eftersökshund eller till annat arbete. Min weimaraner är glad att arbeta med sin förare vad denne än vill ha gjort - det kan vara bruksarbete, agility, skarpt eftersök eller yrkesmässig verksamhet, som mögelhund eller narkotikahund. Detta är vad jag kommer att sträva mot att få fram i mitt fortsatta avelsarbete.