Av dessa två ovan nämna yrken så kan man
hitta osedvanligt många likheter. Så frågan består: Vad jobbar man som
egentligen?
Du arbetar väldigt konstiga tider.
Du får mycket pengar för att hålla din
klient glad.
Du får bra betalt, men din
"hallick" tar det mesta av pengarna.
Du spenderar merparten av din tid i ett
hotellrum.
Du tar betalt per timme, men din arbetstid
kan bli förlängd för det rätta priset.
Du är inte stolt över det du gör.
Skapande av fantasier för din klient blir belönat.
Det är svårt att ha en familj.
Du är inte nöjd med ditt arbete.
Om en klient klår upp dig, skickar din
"hallick" dig bara vidare till nästa klient.
Du skäms för att berätta för folk vad du
arbetar med.
Folk frågar dig: "Vad är det du gör?"
och du kan inte förklara.
Din familj känner knappt igen dig på
famijleåterföreningen (i alla fall den senaste du var på).
Dina kompisar har tagit avstånd från dig,
och du är lämnad till sällskapet av andra "yrkespersoner".
Din klient betalar för ditt hotellrum och
din timlön.
Din klient vill veta hur mycket du tar
betalt, och vad de får för pengarna.
Din "hallick" kör fina bilar, som
Mercedes och BMW.
Din "hallick" förordar
alkoholintag, och du blir beroende av droger för att lindra smärtan.
Du vet att din "hallick" tar mer
betalt än vad du egentligen är värd, men om klienten är dum nog att
betala, så är det inte ditt problem.
När du åker för att träffa en klient ser
du enastående ut, men när du återkommer ser du ut som helsike (jämför
utseende från måndag morgon till fredag kväll).
Du blir bedömd enligt ditt "utförande"
av en fruktansvärd utmaning.
Även om det är du som blir betald de stora
pengarna, så är det din klient som går därifrån leende.
Klienten tror alltid att din "del"
av debiteringssumman är högre än den egentligen är, och förväntar sig
således mirakel från din sida.
När du drar av din "del" av
debiteringen, undrar du hela tiden om du inte skulle kunna få en bättre
deal med en annan "hallick".
Du vaknar varje dag och tänker: "Jag
ska inte hålla på med det här resten av mitt liv."