Vid bron över Lagaån låg kvarnen, som givit namn åt stadsdelen Kvarnarna i Ljungby.

Kvarnen revs i mitten av 1950-talet.

På 1940-talet åkte jag med häst o vagn tillsammans med min pappa från Gängesvägen till kvarnen för att lämna säckar med säd för malning till foder. Säckarna hissades upp med hjälp av en lina till andra våningen, där mjölnaren drog in säckarna genom en särskild dörröppning. Några dagar senare kunde vi hämta det färdigmalda mjölet.

Märta Ljungbergsvägen = Riksettan.
(Fotot taget söderut från kyrkan)

Till höger: Gamla skolan sedan Mejeriets mjölkaffär och därefter Ellen Anderssons Speceriaffär
Till vänster: Emma Wedins Café, BP bensinpump, Gösta Åhlens klädesaffär. I det vita huset fanns Lundins Pensionat, en Pälsaffär och Ringqvists Charkuteriaffär.
Rakt fram: Huset som kallades "Talavid". Till höger därom Esso bensinstation

Samtliga hus på bilden revs under 1950-talet

Ångloket kom dagligen med vagnslaster med virke och andra industriprodukter. Kallades ibland för Bolmentåget.

I bakgrunden syns Varmbadhuset, där vi mot en mindre avgift kunde tvätta oss ordentligt rena, duscha och sedan bada bastu. Efter bastun skulle man duscha i kallt vatten eftersom en "kall avrivning" ansågs mycket nyttig för kroppen.

Korsningen M. Ljungbergsvägen - Olofsgatan - Bolmstadvägen

Rakt fram: Esso bensinstation och strax till höger därom Shells bensinstation. Över Esso syns Sjögrenska huset.
Till höger: Gästgivaregården

Shells bensinstaion ägdes av Karl Johannesson. Han tankade bilen, putsade framrutan och frågade om man ville att han skulle kolla oljan.

Samtliga byggnader, utom Gästgivaregården, revs på 1950-talet.

"Riksettan" (Fotot taget från söder upp mot Bolmstadvägen)

Till vänster: Gulf bensinstation
Rakt fram: Kristina Nilssongården (Tidigare Apotek)
Till höger: Karlsson & Svenssons smedja.

På 1940-talet var det liv o rörelse i smedjan som hade jordgolv, lågt till tak, och öppna dörrar för att vädra ut röken och värmen från ässjorna. Hammarslagen mot "städen" blandades med annat slammer, bl.a. när böndernas hästar skoddes.

Allt utom Kristina Nilssongården revs på 1950-talet

Till vänster: Hotell Continental
Till höger: Drätselkontoret (=Stadskontoret)

Bussen står på busstationen invid Järnvägsstationen

Samtliga hus revs på 1950-talet

Järnvägsgatan från Storgatan till Järnvägsstationen. Gatan är nu borttagen.

Vid Märta Ljungbergsvägen där Bolmstadvägen börjar.

På trappan framför huset stod den blivande världsartisten Kristina Nilsson och spelade fiol när hon "upptäcktes".

Sagabiografen vid torget

Stora Hotellets trädgård låg till vänster om Sagabiografen. Fogelbergs kappaffär fanns i huset med det runda tornet. På gården bakom Fogelbergs fanns Th. Strålfors Boktryckeri.

En del av Sagabiografens byggnad har Sven Ljungberg tagit hand om och bevarat för eftervärlden. Huset med det runda tornet revs 1965.

Att gå på bio var det mest förekommande nöjet för ungdomar på 1940- och 1950-talet. Att gå på bio ett par gånger i veckan var nog ganska normalt så både Sagabiografen och Grandbiografen blev viktiga träffpunkter för ungdomen. En matinébiljet kostade i början på 1940-talet 55 öre och en kvällsbiljett 1 krona och 10 öre.

Huset, som tidigare också inrymt garveri, låg vid Olofsgatan, inne på gården bakom Esso. Huset har senare flyttats några hundra meter till Gamla torg.

Nedre planet användes ett tag som brottarlokal och jag har själv varit där flera gånger och sett Ljungby Brottarklubbs matcher mot svåra motståndare.

Stora Hotellets ingång från Järnvägsparken. Sagabiografen syns till höger bakom hotellets trädgård.

Hotellet brann ner 1961.

Tellushuset vid torget med Heilings hörna. Heilings var en manufakturaffär.
Till höger om Heilings fanns Jönssons Pappershandel och Bergs Radio- & Cykelaffär.
Till vänster om Heilings fanns Schelins Conditori, Skoaffär och Nystrans Urmakeri.
I trähuset till vänster syns Rigberts Kemikalieaffär.

Lasarettet revs 1956

På barnavdelningen på översta våningen låg jag 9 år gammal "för döden" 1942. Jag hade fått lunginflammation, som på den tiden var en dödlig sjukdom. Mina föräldrar hade inte fått något "hopp om mitt liv" av läkarna. Penicillin och sulfa, som numera gör sjukdomen relativt ofarlig, fanns inte på den tiden.

Vaktmästarbostaden vid entrén till lasarettsområdet.

Villan flyttades 1956 till Klockargårdsgatan.

Gamla skolan användes under 1940-talet som militärförläggning och där stod alltid en "Basse" posterad i en vaktkur utanför huset. Senare användes lokalerna som samlingslokaler för olika föreningar.

Skolan revs på 1950-talet.

Foto: Henry Olsson.

Torgdag/Marknadsdag i början på 1950-talet. Före branden.

Statyn Astrad o Götrad syns i bakgrunder.

Foto: Henry Olsson.

Brandkårens brandtorn för torkning av vattenslangar låg vid Olofsgatan, vid sidan om stadskontoret.

Skolan hade tidigare varit Storskola d.v.s. skola för årsklasserna 3 till 6. I början på 1940-talet var den Småskola d.v.s. skola för årsklasserna 1 och 2.

Småskola+Storskola kallades Folkskola. Lärarna i Storskolan kallades Folkskollärare och var alltid manliga.

I Ljungby fanns det under första hälften av 1940-talet två klasser för varje årsklass med som regel 30-35 elever i varje klass.

Skolhus på Fogdeskolans gård.

I huset till vänster fanns skolans toaletter (utedass) och vedbod för den ved som användes för att elda vedkaminen i skolsalen.

Här gick jag i Småskola d.v.s årsklasserna 1 och 2 åren 1940-1942. Småskollärarinna var Fröken Sundström. Jag kan inte påminna mig att det fanns några manliga Småskollärare.

En gång fick jag stå i "Skamvrån" som straff för att jag inte kunde låta bli att titta på kattungarna som lekte på gården utanför fönstret.

Nils Johanssons skrothandel. Mejeriet och Mejeriets skorsten syns i bakgrunden.

Skrothandeln låg på ett centralt beläget tomtområde mellan Mejerifastigheten, Drottninggatan och Föreningsgatan.

Shells oljelager vid Lastkajen d.v.s. vid järnvägen nedanför nuvarande kvarteret Garvaren.

Här tog jag realexamen 1951.

Under branden stod jag i trappuppgången upp till översta våningen och langade ner skolmaterial i form av uppstoppade fåglar m.m. Plötsligt rämnade taket över trappuppgången och stora eldflagor regnade ner över oss. Jag sprang snabbt neråt hoppande över de nedfallande "eldkloten", men några skolkamrater sprang uppåt. De räddades senare under mycket dramatiska former ut genom fönstren med hjälp av brandkårens stegar, som med nöd o näppe räckte upp till fönstren.

Fotot är taget omkring 1902 då huset är nybyggt. Huset i kvarteret "Älgen 13" finns - efter vissa förändringar - fortfarande kvar och ägs år 2003 av Ingemar Johansson med familj.

Här bodde 1902 - 1905 min farfars bror Frank Peterson, som var gift med min farmors syster Amanda Jakobsdotter/Bengtson.

De emigrerade 1905 till Colorado, USA, och blev framgångsrika farmare och har nu många ättringar runt om i USA.

Klicka på EMIGRANTHISTORIA om du vill läsa om deras spännande liv som emigranter i Colorado.

Kallbadhuset låg vid Hembygdsparken och var uppbyggt på pålar ute i Lagaån. Revs 1959.

Badhuset var uppdelat i en avdelning för flickor och en för pojkar. Varje avdelning hade en mindre och en större simbassäng. Mittemellan fanns ett gemensamt hopptorn.

Kallbadhuset var en viktig samlingsplats för barn- och ungdomar på dagarna under sommaren för att lära sig simma och ta simmärken, men lika mycket för att leka och ha roligt tillsammans.

Foto: Henry Olsson

Storgatan från torget upp mot kyrkan.

Till höger är ingången till Stora Hotellet. I fastigheten till höger fanns en kemikalieaffär, Stora Konditoriet och Smålandsbanken, där jag 1 juni 1951 började som banktjänsteman.

Det var vänstertrafik i Sverige på 1950-talet och Volvo PV-444 var på modet. Här varianten PV-544a.

Foto: Henry Olsson

Min farmors barndomshem i Angelstad. Farmors far och mor står till vänster på bilden. De är över 90 år gamla. På stolarna sitter deras dotter Tilda o hennes make Vilhelm. De övriga är Tildas barn o barnbarn.

Fotot taget omkring 1920.

Personerna är från vänster: Jacob Bengtsson, Anna Sara Bengtsson, Tilda Johansson (Sittande), Adelia, Vilhelm Johansson (Sittande).
Vagnen: Framtill Helge och Herman. Baktill troligen Martin och Lullie

Min pappas "Moster Johanna" (Johanna Johansson), som sitter på stolen, var under några år i början på 1960-talet Sveriges äldsta då levande person. Hon blev över 106 år gammal.

Jag var med på hennes 105-årskalas, som hölls på Ljungberga i Ljungby. Sittande med en mikrofon framför sig höll hon då med klar och redig röst ett långt tal (=predikan) inför alla närvarande Honeratiores och andra uppvaktande, inklusive Sveriges Radio. Hennes hår hade inte grånat utan den röda hårfärgen syntes fortfarande tydligt även om håret glesnat.

Fotot är taget omkring 1900 -1905 på gården Hualt i Angelstad. Johanna flyttade senare till Parkgatan i Ljungby.

Personerna på bilden är från vänster:
Dottern Mimmi, dottern Jenny, Johanna Johansson, maken Johan och sonen Ernst.

Mitt barndomshem Vindhem på Gängesvägen i Ljungby. Här bodde jag från 1933 till 1954.

Huset byggdes 1927 och mina föräldrar flyttade som nygifta in 4 juni samma år.

Som seden var vid den tiden satte släkt o vänner upp en eller flera ärebågar med välkomsthälningar inför bröllopet och inflyttningen. Här fanns 3 ärebågar, men endast 2 kunde fångas på fotot.

Jag har på hemsidan under rubriken "VINDHEM" berättat mer om gården och dess dagliga verksamhet på 1930- och 1940-talen.

När jag nu 50 år senare går längs Gängesvägen kan jag konstatera att alla andra bostadshus än vårt har rivits och att hela gården och "farfars gård" nu är ett enda stort, fult och rörigt industriområde. Nuvarande ägare till "vår villa" har emellertid underhållit och målat huset på ett så fint sätt att jag känner mig stolt och glad. Den påminner mig om hur lummigt och vackert det var vid Gängesvägen och utmed Lagaån under min barndom och om hur vackert detta centralt belägna område i Ljungby kunde ha varit om staden valt att planera det annorlunda och tagit till vara det vackra och livgörande blå band som Lagaån alltid har varit och kommer att förbli.

Min farfars födelsegård Backagården i Dragaryd, Kånna. Gården köptes ursprungligen 1814 av farfars farfar och är fortfarande i släktens ägo.

Härifrån emigrerade min farfar och hans syster Emelie till Amerika 1880. Emelie klev kär i skotten George Logg, gifte sig 1882, fick 7 söner, och blev framgångsrik farmare o nybyggare i Washington state.

Klicka på EMELIE LOGG om du vill läsa mer om Emelies intressanta liv som emigrant o nybyggare.

Emelie Loggs sonson Charles Paul Logg Jr tog OLYMPISK GULDMEDALJ i rodd vid Olympiaden i Helsingfors 1952.

Klicka på OLYMPISKT GULD om du vill läsa mer om detta.