< Tillbaka till "Gamla Ljungbybilder

I boken "United States 1952 Olympic Book" redogör en av ledarna, Thomas D. Bolles för tävlingarna på följande sätt:

Det är ett nöje att rapportera om 1952 års Amerikanska Olympiska roddteam, som tävlade mot trettiotvå andra nationer i detta års olympiad. Som högt kvalificerade roddare var detta team excellenta ambassadörer för "good will". Trots många års umgänge med roddare har jag aldrig tidigare lärt känna en så fin grupp. Den 23 juli hade USA tre deltagare i finalerna. För första gången någonsin vann vi "tvåa utan rorsman"

Alla medlemmar i roddteamet träffades på Paramount Hotell i New York på kvällen den 6:e juli. Efter en hel del problem med passen kunde vi flyga med ett Panamerican-plan från Idlewild klockan 8.14 på eftermiddagen den 9:e juli. Tjugo timmar senare landade vi på ett nytt flygfält i Helsingfors efter att först ha mellanlandat i Gander och London.

Roddtävlingarna i Helsingfors var förlagda till en plats som kallades Meilahti. Den nybyggda 2.000 meter långa banan var mycket väl preparerad och vinden, som ständigt var frisk, var antingen med de tävlanden eller emot dem. Under de första dagarna var vinden med de tävlanden men under finalerna kom den rakt emot dem. Utöver problemen med varierande vindförhållanden fanns där också en tidsfaktor,som skapade problem för de tävlande. Under alla omständigheter så var banan långsammare än de flesta amerikanska tävlingsbanorna. Tävlingarna genomfördes med klockliknande presision och tävlingsledningen lämnade inget övrigt att önska.

Systemet att placera de tävlanden i olika heat var kanske något komplicerat, men absolut fair. I första dagens försökstävlingar (söndag) kvalificerade sig de två främsta till semifinalerna, som gick på nästa dags kväll. Alla andra gick till första "repechage" heaten som gick på morgonen. Vinnarna i semifinalerna kvalificerade sig direkt till finalen och behövde inte tävla den tredje dagen, tisdagen. Alla andra i semifinalerna gick till andra "repechage" tävlingarna liksom vinnarna i de första "repechage" tävlingarna. Vinnarna i semifinalerna och i andra "Repechage" heaten var kvalificerade till finalen på fjärde dagen, Onsdag.

Alla manliga Amerikanska tävlanden bodde i Olympiska byn, som var placerad i Kapyla. Vanligen tog det en haltimme att resa med buss till Meilahti. Mat och logi i Kapyla var excellent men transportproblemen var inte tillfredsställande lösta trots heroiska insatser av den lokala organisationskommittén. Men på ett eller annat sätt ordnades det så att alla fanns på plats i rätt tid till tävlingarna.

Roddvetenskapen har i många år ansett att rodd med tvåa utan styrman är den svåraste av alla roddtävlingar. Det har varit en allmän uppfattning att det för att lyckas i denna gren krävs att de tävlanden har många års erfarenhet. Loggs och Price framgångar står i total motsats till denna erfarenhet och övertygelse. Logg, en junior på Rutgers Universitet, hade tre års rodderfarenheter, men Price, en nybörjare på samma universitet, hade aldrig startat i en roddtävling förrän i januari i år. Och dessutom inte suttit i en dubbelårad båt förrän i maj. I deras första heat på söndagen den 20 juli kunde vem som helst vinna efter 1.500 meter. Då tuchade Loggs åra vid Belgiernas årblad och ledde till att båten krängde åt styrbord och Logg fick "a full crab". Under dessa omständigheter var det inte möjligt att bli bätte än fyra. I första uppsamlingsheatet slog de emellertid Polen med stor beslutsamhet. Saar avbröt tävlingen av för mig okänd anledning efter 1.200 meter och Tyskland strök sig från anmälningslistan.Denna framgång gjorde det möjligt för dem att ställa upp i andra uppsamlingstävlingen på tisdagen, där de återigen vann och dessutom med stor marginal, men denna gång över Danmark och Australien, och i finalen den 23:e vann de genom att gå ifrån ordentligt. De blev omedelbart dubbade till "The Cinderella Kids" och jag förmodar att detta öknamn kommer att följa dem bra många år framöver. I alla jämförelser inom Amerikansk roddsport är detta en prestation helt utan motstycke.

...

I boken "The Encyclopedia of American Olympians" årgång 1984 beskrivs Charles Paul Logg enl. följande:

Charles Paul Logg Jr., född 24 februari 1931, var junior hos "Rutgers" med endast tre års rodd-erfarenheter bakom sig och hade aldrig suttit i en dubbelsculler förrän tre månader före olympiaden. Värre ändå var att hans olympiska kollega Tom Price aldrig hade rott före olympiaåret. Så under olympiaden slutade Logg och Price absolut sist i deras första heat och bakom båtar från Schweiz, Storbritannien och Belgien. Men Logg och Price kom igen via uppsamlingsheat och slog samma tre lag i finalen och vann guldmedalj och fick i tävlingarna öknamnet "Cinderella Kids" (Askunge-barnen).

Logg arbetade i USA:s arme i sex år efter olympiaden och efter att ha vunnit Pan-Amerikanskt guld tillsammans med Price 1955 gjorde de ett misslyckat försök att kvalificera sig till USA:s olympiska team 1956. Under 1960-talet var Logg involverad i helikopterindustrin, men lämnade det 1971 för att starta sin egen lantbruksverksamhet i Florida.

I svenska "Olympia Boken" står följande:

I "tvåa utan" korades säkert de mest oväntade segrarna, USA-ynglingarna Logg och Price. Logg lång och gänglig och döpt till Spagettin, Price litet mindre och kanske därför kallad Köttbullen. Båda var helt nya i båttypen och Price satt för första gången i en båt i början av 1952. Klassen var dock den svagaste av alla. Svenskarna från Kungälv dock till semifinalen.

...

RESULTATLISTA:

Första Ronden, Heat 1 (20 juli):
l. Schweiz (Schmid, K. - Kalt, H) 7.46.0
2. Storbr. (Callender, D - Davidge, C) 7.47.0
3. Belgien (Knuysen, M - Baetens, R) 7.48.9
4. USA (Logg, Ch - Price, Th.) 7.50.7

Första Uppsamlingstävlingen, Heat 2 (21 juli):
1. USA 7.28.4
2. Polen 7.39.7
Saar Diskade
Tyskland Rodde inte

Andra Uppsamlingstävlingen, Heat 1 (22 juli):
1. USA 7.36.2
2. Danmark 7.47.1
3. Australien 7.50.5

Finalen (23 juli):
1. USA 8.20.7
2. Belgien 8.23.5
3. Schweiz 8.32.7
4. Storbritanien 8.37.4
5. Frankrike 8.48.8

...

Gift 1952-08-23 i U S A.

LITTERATUR:
Olympia Boken 1952 sid. 241. (Norrköpings bibliotek)
Bill Mallon & Ian Buchanan: Quest For Gold (Olympiamuseet i Hels.)
The Encyclopedia of American Olympians (1984)(Ol.mus.,Helsingf.)
Official Report of the Games of the XVth Olympiad.(Olympiamuseet)
United States 1952 Olympic Book. (Olympiamuseet i Helsingfors)

Foto taget vid olympiaden i Finland i juli1952.
Fotot erhållet från Sports Museum of Finland, Olympic Stadium.

< Upp
< Tillbaka till "Gamla Ljungbybilder
< Till startsidan