Naturen är intimt förknippad med samernas religion, där härskade gudarna; solguden, månguden, åskguden och vindguden. Där fanns också fruktbarhetens gud, jaktens gud och fiskets gud som alla tillbads av samerna och som var en del av den levande naturen som styrdes av gudarna. Samerna och naturen hörde ihop och utgjorde en helhet. Man offrade till gudarna för att få lycka och framgång. Samernas vördnad för naturen och livet speglades i deras riter. Där dom kände högre makters närvaro förlade de sina offerplatser. Det var vanligen på vackert formade klippor, fjälltoppar, kraftiga vattenfall och mystiska grottor. Seitar (gudabilder) fanns på offerplatserna och i dem bodde en gud eller ande enligt samernas tro.

Naturen ansågs besjälad. Att hålla sig väl med naturens rådare (naturandar) ansågs lika viktigt som med människorna omkring sig. Varje område och djurart hade sin egen rådare som vakade över dem. Samerna fick tillgång till gudarnas och rådarnas rikedom i form av bytesdjur. Samerna visade sin respekt för gudarna i sina religiösa ceremonier genom offer. Anledningen till att man offrade kunde vara att övervinna sjukdom, att havandeskap och födande skulle gå bra, även jakt och fiskelycka.

Nåjden var den som förmedlade kontakten mellan gudarnas värld och samernas. Han var det samiska samhällets läkare, spåman och offerförättare. Hans viktigaste uppgift var kontakten med de andliga världarna. Människorna vände sig till honom vid kriser som sjukdom och svält. Trumman och jojken var hans redskap för att kontakta gudarna. Den samiska religionens världsbild består av tre världar: himmeln, jorden och underjorden. Alla tre världarna befolkas av gudar. På jorden lever också människor och djur, och i underjorden vistas de döda.

"Ett jakt- och fångstfolk lever nära naturen och av naturen och just förhållandet till naturen var grundläggande för samernas tro. Skogens villebråd och markens växtlighet gav vittnesbörd om gudarnas makt och välvilja." (www.sametinget.se)