Till minne av mina djur
Min dikt till Melker

Nu finns inte Melker mer. Nu till sista vilan du gått och matte gråta fått Saknaden är stor och svår vi ses kanske en annan vår. Du har inte glömts bort jag ser på minnenas kort Tänk så vacker du var Åh,vad jag hoppats du kunde vara kvar. Men din sjukdom tog dej ifrån mej och jag skrek bara: Nej, nej. Du har gjort mycket gott fast håret mitt är grått, Du var så mjuk och len och hade små vita ben. Annars var du helt svart som en vacker sommarnatt. Du var en utkastad sommarkatt men du blev min enda skatt. Vi litade på varann och vår kärlek var så sann. Många sa: det är ju bara en katt jag blev så arg så jag höll på att få fnatt. Du betyder allt för mej och likadant var det för dej Nu sitter jag här och gråter jag får min vän aldrig åter. Minnena finns alltid kvar det är nu allt jag har Älskade vän jag saknar dej än Nu lever jag blott av minnet som jag har i sinnet. Melker Snobben Mirakel jag älskar dig över allting annat slå mig hårt om jag säger nåt annat. Jag ska kämpa för kattens status och värdighet det lovar jag dej ers höghet Tack för allt du Melker givit nu har du äntligen fått din frihet. Matte saknar sin vän för det är du säkert än Du gjorde mej så gott tack för den tid vi fått.

Minette och Melker

Melker " Snobben " Mirakel

Född 12 Maj 1979 Avled 10 Nov 1995

Han blev alltså 17½ år gammal. Ett mirakel var han verkligen, Jag hittade honom ute på gården, där jag bodde. Han var slagen, en ryggkota var bruten, en nervös och orolig kattunge på ca 3 månader, som livet hade varit hårdhänt emot redan från början.

Jag döpte honom till Melker och fick sina andra namn samtidigt. Han litade bara på en människa "mig" ingen annan kunde ta honom på hans sätt. Jag älskade honom som om han vore ett barn. Mitt barn. Han var snäll, rädd och säkerheten själv därav namnet. Han fick 1990 problem med en leversjukdom, det sades att han knappt kunde leva 3 månader till. Men viljan att vara kvar och leva var så stark, att han levde hela 5 år till. Och knappt då när stunden var inne ville han släppa taget. Jag glömmer dej aldrig! och kommer alltid att älska dej

Minette Maria Susann

Född 18 Maj 1969 avled 12 Juni 1978

Minette hittade jag på Sya Norrgård där jag vistades som sommarbarn. Hon var den vitaste katt jag någonsin sätt en vacker kattjej finns inte att skåda. Namnet Minette kom efter en yorshir terrier. Maria efter sin mormor, Susann efter modern. Vi var de bästa vänner, hon gick trogen som en hund i koppel runt huset varje dag. Och på vintern i en röd polotröja som hon inte alls gillade, men sör var hon. Jag glömmer dej aldrig vännen min Jag älskar dej då och än i dag.

Hampus

Hampus

du är min vädurskanin och är så mjuk och fin. Din päls färg är Isabella som i dammoln kan fälla. ögon som blankt svarta är du är så snäll att jag blev genast kär. Liten guppande vi svans vispar likt en dans. Du tror du är en liten hund och det kan du väl få tro en liten stund. Apport är en rolig lek fast jag tycker mest om mattes smek. I buren vill jag inte vara jag vill vara ute och busa och fara. Skurt Hampus Stampe blev dina namn kom nu igen till mattes famn. Du är som ett litet barn kom och ge matte en kram.

Om mina andra djur