Sista kapitlet om profetens liv

Det har berättats att när profeten återvände från sin pilgrimsfärd, som också inneburit ett avsked till folket, blev han sjuk. Han fick många tecken som tydde på att hans resa till den odödliga världen var nära.

Vid flera tillfällen berättade han för folket att har snart skulle möta sin Herre. Han varnade dem också för de uppror som skulle komma efter hans död. Han upprepade för dem att han var den sista profeten och att Allah inte skulle sända någon ny profet efter hans död.

Profeten betonade för dem hur viktig den heliga boken, koranen, var i deras liv och han påminde dem återigen om att Ali var den som kunde leda dem efter hans bortgång.

Det har också berättats att Madina samtidigt var utsatt för en våg av underjordisk aktivitet. Det fanns en grupp människor som ville ha ett starkt inflytande över politiken och regeringen i staden efter profetens död.

Profeten kände i viss mån till verksamheten. För att neutralisera hotet, som den underjordiska verksamheten utgjorde, beordrade han vissa av sina följeslagare att förena sig med en armé som skulle lämna Madina för att möta romarna vid Arabiens norra gränser.

Man åtlydde dock inte profetens order, trots att han upprepade den flera gånger. Profeten hotade med att Gud skulle förbanna dem som vägrade att lyda. Profetens följeslagare sa att de inte ville lämna staden när han var så sjuk.

I ett annat försök att säkra nationens ledarskap till Ali tänkte han skriva ett dokument som skulle efterföljas. Han bad sina följeslagare att lämna ett ark papper och ett bläckhorn. Han sa: "jag ska skriva ned något som ni kan efterfölja utan att det uppstår några missförstånd." Då bröt en av följeslagarna, 'Umar bin Al Khattab tystnaden genom att säga: "Sjukdomen har fördunklat profetens sinnen. Koranen är med er. Den heliga boken är tillräcklig för oss. Vi följer koranen."

Det här gav upphov till en diskussion. Några sa: "Hämta papper och penna till honom så att det han nu har i tankarna kan upptecknas." Andra tog 'Umars parti och motsatte sig att man skulle ge profeten den han begärde. Profeten blev mycket irriterad över att de stod där och diskuterade och han blev förargad över att de så självsäkert pratade om honom fast han själv var närvarande. Han sa till dem att omedelbart lämna hans hus.

Efter att har berättat om denna händelse sa profetens anhörige Ibn 'Abbas: ":Islams största olycka blev att oenighet mellan några följeslagare hindrade profeten från att skriva det dokument han hade tänkt skriva."

Efter några dagar tog profetens svåra sjukdom ut sin rätt och på själva dödsdagen sa han: "Kalla hit dem jag älskar av mitt hjärta."

Man hämtade hans dotter, Fatima, och Ali som gifte sig med Fatima på Hijras andra år. Man hämtade också deras båda söner, Hasan och Husayn. De båda barnen kastade sig i hans famn. Ali tänkte ta bort dem men profeten levde upp av barnens närvaro och sa: "Låt mig känna doften av dessa två blommor från min trädgård. När jag är borta kommer de sannolikt att bli förtryckta och dödade av förtryckets svärd och upprorets gift." Sedan upprepade profeten tre gånger: "Guds förbannelse över den som behandlar dem orättfärdigt." Sedan sträckte han ut sin hand mot Ali och berättade om de gudomliga lärorna.

Detta gjorde han tills hans ande till sist lämnade kroppen och tog sin tillflykt till sitt bo i barmhärtighetens rike.

Ali täckte över profetens döda kropp och sa till dem som stod runt omkring: "Må Gud ge er en stor belåning mitt i den olycka ni måste genomlida i förlusten av er profet. Sannerligen, universums Herre har tagit till sig den, bland människor, utvaldes ande."

Islam har sannerligen stått inför många både interna och externa utmaningar efter profeten Muhammads död. Men trots det kunde Islam spridas över hela världen för att ge kunskap, lycka och frälsning till miljontals människor.