DEL III Kvinnan och hennes sociala oberoende
En ung flicka kom fram till den heliga profeten, förvirrad och ängslig, och utropade: "Åh, budbärare från Allah! ... Vad skall jag ta mig till av min fader..." "Men vad har din fader gjort dig", frågade profeten? "Han har en brorson", svarade hon, "och han har givit mig som hustru till honom utan att fråga mig om saken". "Nu när han har gjort det", sade profeten, "skall du inte opponera dig mot det. Samtyck, och bli din kusins hustru". "Åh, budbärare från Allah! Jag tycker inte om min kusin. Hur kan jag bli hustru till en man jag inte tycker om". "Om du inte tycker om honom, så är saken avslutad. Du bestämmer helt. Gå och välj en man som du vill gifta dig med". Flickan gav med sig till slut, "Egentligen tycker jag om min kusin väldigt mycket, och tycker inte om någon annan person, men eftersom min fader gjorde detta utan att fråga om mitt samtycke har jag avsiktligt kommit för att ställa frågan om denna sak. Jag vill höra ditt svar för att informera alla kvinnor och berätta för dem att deras fäder inte har rätt att själva besluta, och ge bort sina döttrar till äktenskap till vem de vill." Islamiska lärda som Shahid al-Thani ( 1505-1559) och shejk Mohammad Hassan al-Najafi (1778-1850) har berättat om denna "hadith", berättelse, genom icke shi'itiska källor. I för-islamiska tider ansåg araber (fäderna) ha full bestämmanderätt över sina döttrar, sina systrar, och i särskilda fall till och med över sina mödrar. I valet av äkta makar för dem trodde de inte att dessa kvinnor skulle fatta sina egna beslut och kunna välja själv i frågan. Det var med ensam auktoritet och funktionen för fadern eller brodern, eller om det inte fanns någon fader eller broder, för deras farbror, att ge dem till äktenskap till vem de ville. Detta praktiserades i sådan utsträckning att fäderna ansåg sig ha denna rätt även för en flicka, fortfarande ofödd och när hon blivit född och vuxit upp hade mannen som hon var gift med rätten att ta med sig flickan till sig själv.
En dag, under den sista pilgrimsresan som profeten företog, när han satt på hästryggen med en piska i handen kom en man över till honom, och sade att han hade ett klagomål att framföra. Profeten frågade vad klagomålet var. För många år sedan, sade han, under jahiliyyah (okunnighetens tid, benämning på den för-islamiska perioden) hade jag och Tariq ibn Marqa' deltagit i en strid. Under sammandrabbningen var Tariq i stort behov av ett spjut och han ropade: Finns det någon person som kan avvara sitt spjut, och få belöning för det? Jag steg fram och frågade vilken belöning han ville ge. Han sade, "Jag ger mitt ord på att den första dotter jag får, skall uppfostras för dig. Jag accepterade hans bud och gav honom mitt spjut. Saken var därmed avgjord, och många år har sedan förflutit. Till slut kom jag ihåg löftet, och upptäckte att en dotter till Tariq blivit född, och att hon var giftasvuxen, och att han hade henne i sitt hem. Jag gick till honom, påminde honom om händelsen, och krävde betalning av skulden. Men Tariq återtog sitt löfte, bröt sitt hedersord, och ville börja fråga om hemgift. Nu har jag kommit till Dig för att få veta vem som har rätten på sin sida, jag eller han". "Vad är flickans ålder? "frågade profeten. "Hon är vuxen, och gråa hår har visat sig i hennes hår." "Enligt det du frågar mig, så har varken du eller Tariq rätt. Gå och sköt om dina egna affärer, och låt den stackars flickan, sköta sig själv." Mannen var överraskad att höra detta. En stund var han uppslukad av undran över vad för slags dom det var. Kunde inte fadern bestämma över sin dotter? Om han skulle betala hemgiften till flickans fader, och om han frivilligt var villig att överlämna flickan till honom, var det också fel? Profeten såg mannens förvåning och förstod hans tankar och sade: "Du skall vara säker på, att vägen som jag utpekat gör att varken du eller din vän Tariq blir syndare." "Shighar" äktenskap var en annan demonstration av den absoluta auktoritet som fäderna hade över sin döttrar. "Shigharäktenskap" betyder utbyte av döttrar. Om två personer har två ogifta vuxna döttrar, så brukar de byta dem, så hemgiften för en dotter skulle räknas som hemgiften för den andra flickan. på så sätt skulle dottern till en man gå över till fadern till en annan dotter, och tvärtom. Islam annullerade också denna tradition.
Den heliga profeten gav själv bort flera döttrar i giftermål. Han nekade dem aldrig deras rätt att själva välja sina män. Vid det tillfället då Ali ibn abi Talib (fvmh) presenterade sig för den heliga profeten för att fråga efter Zahras (fvmh) hand sade den heliga profeten: "Åtskilliga personer har kommit till mig för att fråga efter Zahras (fvmh) hand men med ett missnöjt ansiktsuttryck har hon nekat dem. Nu ska jag informera henne om din förfrågan. "Den heliga profeten gick till sin dotter, och lade fram saken för henne. Zahra vände inte bort ansiktet i misstycka denna gång, och genom att vara tyst och oberörd uttryckte hon sitt tillstånd. Den heliga profeten gick ifrån Zahra deklamerande "takbir" (Allahu akbar, Allah är stor) .
Islam gjorde den största tjänsten till det feminina könet, och inte bara med att frånta fäderna deras absoluta bestämmanderätt. Den gav den kompletta friheten, individualitet, självständighet i tankar och åsikter och ett formellt erkännande av deras naturliga rättigheter. Islams insatser för kvinnors rättigheter skilde sig från vad som händer i väst på två sätt. För det första i det psykologiska området: Islam har åstadkommit ett mirakel i förhållandet mellan man och kvinna. Vi skall diskutera detta ämne i senare artiklar och ge klara exempel. För det andra fick islam kvinnan att känna till sina mänskliga rättigheter, och gav henne individualitet, frihet och självständighet. Däremot uppmanar islam inte kvinnan att göra uppror och myteri emot eller vara cynisk mot det manliga könet. Den islamiska kvinnorörelsen var en "vit" rörelse utan skiftningar av svart, rött, blått eller violett. Döttrars respekt för sina fäder och hustrus respekt för sina män var inte borttaget. Grunden i familjelivet var inte förstört. Det gjorde inte kvinnor föraktfulla mot att ha en make, vara mödrar och uppfostra barn. Islam försåg inte med möjligheter till sådana sociala sammankomster där ungkarlar och kvinnojägare går för att spåra upp sina offer utan kostnad. Islam tillät inte fruarna att lämna sin makes sida och döttrarna det välvilliga skyddet från sina fäder och mödrar, för att bli överlämnade till män med titlar och välbärgade personer. Den gjorde ingenting för att orsaka oceaner av tårar och klagan som steg till skyn, under skrik som "Åh ve, den heliga familjens lag är sönderslagen, tilliten till fäderna har försvunnit, mitt i all denna urartning, vad kan vi göra? "Vad kan vi göra när det är så många barnamord och aborter? När det är fyrtio av hundra barn födds utom äktenskapet? Utomäktenskapliga barn med okända fäder, vars mödrar inte födde dem i ett kärleksfullt hem med en far har inga starka känslor för dem. De överlämnar sina barn till en samhällsorganisation och bryr de sig inte längre om dem. I vårt land behöver vi en kvinnorörelse, men vi behöver en rent islamisk rörelse, och inte en mörk och dyster europeisk rörelse. Vi behöver en kvinnorörelse där unga, lustfyllda män inte får deltaga. En rörelse skall uppriktigt komma från de stora lärdomarna i islam och inte någonting som i civillagens namn gör en ändring, och de särskilda islamiska lagarna faller offer för fantasier och nyckfulla begär. En rörelse som ska grundas på en djup, rationell undersökning, så att det kan göras klart för alla samhällen till vilken utsträckning de omsätter islams läror i praktiken. De iranska kvinnorna kan etablera en rörelse som vore ny, acceptabel för hela världen och förnuftig, som kommer att ha sitt ursprung i dess egna självständiga filosofi, dvs islam, utan att behöva sträcka ut en tiggande hand mot väst. Är faderns tillåtelse nödvändig för en flicka som gifter sig för första gången? Enligt islam är det några saker som är säkra. Både son och dotter är självständiga så länge det gäller ekonomin. Egendomar tillhörande en son och en dotter skall vara tillgängliga för dem, om de har nått puberteten, är psykiskt friska och dessutom är mogna, det vill säga, har från en social synpunkt nått en mental mognad som tillåter dem att personligen bevaka sina egna egendomar. Fadern, modern, äkta make, bror eller någon annan har inte rätt att övervaka eller ingripa. Söner som har nått puberteten och har alla sinnen i behåll, och är mogna, har frihet att själva göra sina val, och ingen har rätt att ingripa. Men i fallet med döttrar är det en liten skillnad. Om en dotter en gång var gift, och nu är änka, så har ingen rätt att blanda sig i hennes förehavanden, och hon är som en son. Men om hon är oskuld och ska ge sig in i ett äktenskapskontrakt med en man för första gången är det något annorlunda. Fadern har inte full auktoritet över sin dotter och kan inte ge henne till äktenskap med vem han vill, utan dotterns begäran och samtycke. Vi såg att profeten, i svaret till flickan, vars fader hade gift bort henne utan hennes vetskap och utan hennes samtycke, klart bestämde att om hon inte önskade det, så kunde hon gifta sig med någon annan. Det finns skillnader emellan åsikterna bland de skriftlärda på den punkten huruvida en ogift flicka inte har rätt att gifta sig utan att ha fått tillstånd från sin far, eller huruvida faderns samtycke inte är på något sätt behövligt för ett lagligt äktenskap. Det finns emellertid en annan sak som också är odiskutabel och helt säker. Om fadern avstår från att ge sitt samtycke utan skälig anledning är hans rättighet förverkad, och det är enhälligt bland alla skriftlärda i islam att dottern då har full frihet i valet av make. Det råder delade meningar huruvida faderns samtycke är ett nödvändigt villkor i giftermålet för en dotter. Troligtvis är majoriteten av de skriftlärda speciellt nutida skriftlärda av den åsikten att faderns samtycke inte är ett nödvändigt villkor. Det finns emellertid en grupp skriftlärda som anser det som ett nödvändigt villkor. Vår civillag har följt den grupp skriftlärda som baserat sin föreskrifter på förhandsvillkoren och därmed tagit den säkra sidan. Detta är ett omdiskuterat ämne i islam. Vi anser att det är nödvändigt att diskutera frågan på grund av social omständigheter. Dessutom, är min egen åsikt att civillagen har tagit rätt riktning i handlingen.
Tanken bakom detta att en flicka som är oskuld inte skall eller åtminstone inte bör gifta sig med en man utan faderns samtycke, är inte för att flickan anses vara efterbliven på något sätt, eller räknas som underlägsen till en man. Om så vore fallet vad kunde det då vara för skillnad mellan en änka och en oskuld, då en änka vid sexton års ålder inte behöver sin faders tillåtelse, medan en oskuld på arton omfattas av denna åsikt? Om kvinnor betraktades som inkapabla att handha sina egna affärer skulle islam inte ha erkänt friheten för en vuxen kvinna över tonåren, att handha sina egna ekonomiska affärer, och acceptera transaktioner gällande, låt oss säga, hundratals millioner självständiga åtagande utan samtycke från hennes far, bror, eller äkta make? Det är någon annan tankegång som ligger bakom den här saken. Detta ämne har inget samband med någon bristfällighet, eller avsaknad av intellektuell eller mental utveckling. Det härrör från en aspekt av den manliga och kvinnliga psykologin. Det hör speciellt till den rovgiriga sidan av en mans karaktär, å ena sidan, och till en kvinnas tillit mot lojaliteten och ärligheten hos mannen. Mannen är en slav under sina baskrav, och kvinnan är en fånge i sin kärlek. Vad får mannen att snubbla och förlora fotfästet i sina basmotiverade begär. Enligt psykologerna så har kvinnan mer tålamod och uthållighet i kontrollen av sina passioner. Det som emellertid obalanserar kvinnan och förslavar henne är den ljuva rösten av ömhet, ärlighet, trofasthet och kärlek från mannen. Det är här som hon är tillitsfull. En kvinna, så länge som hon är oskuld och inte har kommit i direkt kontakt med män, är mycket benägen att tro på de mjuka viskningarna om hans tillgivenhet. En amerikansk psykologi professor säger att den bästa mening en man kan säga till en kvinna är. "Min kära, jag älskar dig", och han säger också: "Det är lycka för en kvinna jag menar, att vinna hjärtat från en man och behålla det hela sitt liv". Profeten, den gudomliga psykologen, framförde klart denna sanning för fjorton århundraden sedan. Han sade: "En kvinna kommer aldrig att släppa de orden från sitt hjärta som en man sagt till henne: Jag älskar dig." Rovgiriga män drar alltid nytta av denna kvinnliga känslighet. Fällan i form av "Min kära, jag dör av kärlek till dig", är den bästa fällan för att jaga en flicka som inte har någon erfarenhet av män. Nyligen blev historien om en kvinna, vid namn Afsar, som försökte begå självmord, och en man, vid namn Jawad, som bedragit henne, mycket uppmärksammad och deras fall nådde domstolen. Denne man använde ovanstående formula för att bedra Afsar, och Afsar sade: "Fast jag inte hade talat med honom, så ville mitt hjärta se på honom varje dag och varje timma. Jag blev inte förälskad i honom, men med en tillgivenhet som skrek, så hade jag ett psykologiskt behov av honom. Alla kvinnor är så, innan de förälskar sig, så har de tillgivenhet för älskaren. Kärleken uppstår när kvinnan finner en älskare. Jag var inget undantag från den regeln." Vad vi här ser är en kvinna som var änka, och hade erfarenhet. Ve för erfarna flickor! Det är därför som det är nödvändigt för en flicka, som är oerfaren med män, att få samtycke, av sin far, som känner till mäns känslor bättre, och som med små förbehåll, önskar lycka och välgång för sin dotter. Lagen har inte på något sätt förödmjukat kvinnan i denna sak. Istället har den förlängt den skyddande handen över dem. Det skulle inte vara helt ologiskt om sönerna skulle protestera varför lagen inte påbjöd även dem att få samtycke av sina fäder eller mödrar, och klaga på att döttrarna har ett övertag som måste få tillstånd av sina fäder. Jag undrar hur folk som dagligen ställs inför historierna om unga pojkar och flickor kan råda sina döttrar att göra uppror emot sina beskyddare, och inte ta någon hänsyn till dem. Sådana aktioner är enligt min åsikt, en sorts nutida sammansvärjning mellan de personer som yrkar på sympati med kvinnor, och de som jagar och springer efter kvinnor. De förra förbereder villebrådet, gör pilarna färdiga, och slår sedan fram offret mot de senare. Författaren av de fyrtio förslagen skriver: "Artikel 1043 är motsatsen till, och otillräcklig i jämförelse med varje laglig artikel gällande puberteten och mental mognad. Det är också motsatsen till den fundamentala friheten för mänskliga varelser, och förenta nationernas stadgar". Det verkar som författarens uppfattning är att innebörden av den ovannämnda artikeln är att fäder har auktoritet att gifta bort sina döttrar enligt deras egen fria önskan, med vem de vill, eller att de har rätten att förhindra sina döttrars äktenskap utan någon speciell anledning. På vilket sätt är den i strid mot den grundläggande friheten för mänskliga varelser? Valet i äktenskapet är i händerna på flickorna och vi anser att faderns samtycke är ett villkor för att äktenskapet blir ordentligt slutfört, allt detta på villkoret att fadern inte har några onda avsikter och inte är speciellt taktlösa i vidhållandet av sitt samtycke. Det är ett säkerhetsförebyggande steg och en vaksamhet som lagen har försetts med för att skydda kvinnors rättigheter som inte har någon erfarenhet av män, och som har sitt ursprung i en sorts farhåga om mannens goda natur. Vår författare skriver: "Vår lagstiftare anser en flicka på tretton år kapabel till äktenskap innan hon är nog psykiskt mogen för att förstå innebörden av att vara hustru, eller att ha en make, en varelse utan kompetens att köpa eller sälja ett par kilo grönsaker, och det förväntas av henne att välja någon som partner för hela hennes liv. Vår lag tillåter emellertid inte att en flicka vid tjugofem eller fyrtio års ålder, som har en utbildning och gått på universitetet, och nått en hög nivå av kunskap, att gifta sig självmant utan tillstånd och godkännande av sin enkla och obildade far eller farfar." För det första var exakt står det i lagen att den tillåter en flicka på tretton gifta sig utan tillåtelse från sin far, och en flicka på tjugofem eller fyrtio år gammal som har gått på universitetet inte kan göra det? För det andra, villkoret att ha faderns tillåtelse är inom vissa gränser och härstammar från den faderliga ömheten och en förståelse av känslorna hos män mot kvinnor, och ifall fadern inte ger sitt samtycke utan någon anledning, så har hans rättighet förverkats. För det tredje, kan jag inte föreställa mig en domare som påstår att, enligt civillagen, förnuftighet och intellektuell mognad inte är ett villkor i ett äktenskap, och att en trettonårig flicka som, enligt författaren, inte förstår äktenskapets mening och valet av make, kan gifta sig. I civillagen, artikel 211 har det fastslagits att: för att vara ansedda som kompetenta, måste parterna till kontraktet vara av en viss ålder, av sina sinnens fulla bruk och själsligt mogna. Även om det i ovanstående artikel förekommer frasen "för parterna till kontraktet", och sektionen angående äktenskap inte är sektionen angående kontrakt, därför att detta ämne nämns under en generell rubrik (kontrakt, uppgörelser och plikter), med början från artikel 181, så har experterna på civillagen tolkat det att betyda "generell kompetens" för avslutningen av alla överenskommelser. I gamla äktenskapskontrakt föregicks namnet på mannen av uttrycket "vuxen, mentalt frisk och mogen", och kvinnans namn föregicks likaså med samma ord i dess feminina form. Hur kunde det vara möjligt för kompositörerna av civillagen att ignorera denna framträdande punkt. Skaparna av civillagen kunde inte föreställa sig att processen av intellektuell vägran hade nått en sådan punkt att, trots det faktum att de tydligt visade på ämnet om "generell kompetens" så skulle de återigen speciellt ha nämnt dessa villkor i kapitlet om äktenskap. En av civillagens kritiker Dr. Sayyid Ali Shaygan, anser att det råder en motsägelse mellan artikel 1064 vilken säger. "Äktenskapsförrättaren måste vara i vuxen ålder, vid sunda sinnen, och måste ha en avsikt" i tron att detta angår paret som skall ingå äktenskap, och förklarar deras kompetens för äktenskapet men nämner inte deras mentala mognad, och artikel 211 som nämner generell kompetens. Nu, gäller artikel 1064 äktenskapsförrättaren och en sådan person behöver inte vara av "moget sinne". Vad man kan klaga på i denna sammankoppling är det iranska folkets uppträdande och inte landets civil lag, ej heller den islamiska lagen. Bland våra män anser de flesta fäder sig fortfarande ha absolut bestämmanderätt, precis som fäderna under "jahiliyyah", den för-islamiska perioden. De föreställer sig att en flicka som uttrycker sig själv i saken om valet av make, hennes livspartner, och fadern för hennes framtida barn, begår en oförskämd handling mot den goda seden. De fäster ingen uppmärksamhet vid den intellektuella mognaden hos sina döttrar som medges av islamiska lagar. Äktenskap som ingås före det att flickan blivit mogen till sinnet är enligt den islamiska lagens ogiltig. Äktenskapsförrättarna gör inga förfrågningar om, och begär inte full information om flickors intellektuella mognad. De anser uppnådd pubertet som tillräckliga krav på en flicka. Detta trots att vi känner till många historier av framstående skriftlärda som testade flickornas intellektuella och mentala mognad. En del skriftlärda har krävt religiös mognad hos flickan som ett villkor. De vigde bara de flickor som kunde förklara de grundläggande principerna i islam. Olyckligtvis följer de flesta föräldrar och äktenskapsförrättare inte dessa antaganden. Personer, som författaren av de fyrtio förslagen tycker inte om, att kritisera uppförandet hos de personer som bryter mot lagen. De föredrar att lägga all skuld på civillagen och underminera förtroendet hos folket för civillagen, vilken är rotad i de islamiska lagarna. Enligt min uppfattning kan invändningen riktas mot artikel 1042 i civillagen. Denna artikel lyder: "Efter att ha fullgjort sitt femtonde år kan fortfarande inte en flicka gifta sig utan till stånd av sin beskyddare, tills hon har fullgjort arton år." Enligt denna artikel kan inte en flicka mellan femton och arton årsålder även om hon vore en änka gifta sig utan tillstånd från sin fader. Emellertid skulle en kvinna som uppfyller villkoren om pubertet och mental mognad och har varit gift en gång tidigare varken enligt shi'itisk rättsvetenskap, eller baserat på förstånd, behöva medgivande från sin beskyddare.
|
