DEL XVI POLYGAMI Polygami Monogami är den mest naturliga formen för äktenskap. I monogami råder en anda av speciell exklusivitet, det vill säga, av individuellt och speciellt "ägande", som naturligtvis är annorlunda mot känslorna av att äga materiella saker. I monogami betraktar både hustrun och mannen känslorna, tillgivenheten och sexuella närmanden från den andra såsom hans eller hennes egen, och speciell för honom eller henne. Motsatsen till monogami är polygami eller det delade förhållandet av att vara hustru eller make. Polygami eller det delade förhållandet av att vara hustru eller make kan betraktas i flera former. En av dessa former är att det inte finns någon speciell exklusivitet från någon sida, ingen man har enbart relationer med någon särskild kvinna, och ingen kvinna är enbart bunden till någon särskild man. Detta är också känt som sexuell kommunism och förutsätter ett avståndstagande från familjelivet. Varken historien eller ens gissningar och teorier angående förhistorien ger någon ledtråd om en tid då mänskliga varelser överhuvud taget inte hade något familjeliv alls där sexuell kommunism var rådande. Livsstilen som de benämner med detta namn och som de hävdar existerade bland en del primitiva folkslag var egentligen ett mellanstadium mellan ett exklusivt familjesystem och sexuell kommunism. Det sägs att bland en del stammar så kunde flera bröder gifta sig med flera systrar gemensamt, eller att en grupp män från en stam gemensamt gifte sig med en grupp kvinnor från en annan stam. I den första volymen av "Civilisationens historia" skriver Will Durant: "I några fall finner vi "gruppäktenskap", genom vilken ett antal män tillhörande en grupp gemensamt gifter sig med ett antal kvinnor som tillhör en annan grupp. I Tibet, till exempel, var det sed att en grupp bröder gifte sig med en grupp systrar, och att de två grupperna praktiserade sexuell kommunism, var och en av männen levde tillsammans med en av kvinnorna. Caesar redogjorde för en liknande tradition i forntida England. Kvarlevor av den framträder i "levirate", en sed som existerade bland de tidiga Judarna och andra forntida folk, där en man var förpliktigad att gifta sig med sin broders änka".' Enligt vad man kan läsa i Platons bok "Republik", och från vad historikerna i allmänhet bekräftar förefaller det som att han, i sin teori om filosof-kungar och kunga-filosofer, föreslog en delad familj för denna klassens medborgare. En del kommunistledare på 1800-talet föreslog samma sak. I en del kommunistiska länder godkändes monogami som den enda officiella lagen så sent som 1938. En annan form av flerfaldiga kompanjonskap är polyandri. Dvs att kvinnan kan på samma gång ha fler än en make. Will Durant skriver: "Detta förhållande kan observeras bland Tudas stammar, och bland en del stammar i Tibet". I "Sahih al-Bukhari"(26) berättas det att A'ishah (profetens hustru) har skildrat att "I Arabien under den för-islamiska perioden praktiserades fyra slags äktenskap: En sort var densamma som nu råder, det vill säga att en man genom fadern till flickan, frågar efter flickans hand till äktenskap, och efter att ha bestämt hemgiften, gifter sig med henne. Eftersom barnet som föds av den flickan efter giftermålet är av ett bestämt föräldraskap är faderns ansvar för barnet klart. I ett annat slag kan mannen samtidigt som han är gift med en speciell kvinna, överföra eller anförtro hennes hustruskap till en annan man för en begränsad tid med syftet att få adliga barn genom honom. Seden var att han själv höll sig ifrån sin hustru så länge som hon inte blivit gravid med den mannen och rådde henne till att överlämna sig själv till den specielle mannen, medan han själv fortsatte att hålla sig ifrån henne. Så snart som det var fastställt att hon var gravid återupptog han sina sexuella relationer med sin hustru. De gjorde det här med de män som de ansåg värdigare än dem själva. I god tro vidtog de detta steg för förbättringen av sitt släkte. Denna sortens äktenskap, som var ett äktenskap under tidsperioden av ett äktenskap med en annan man., kallades "Nikahu, l-istibda" (det vill säga, ett äktenskapsfördrag från vilket någon fördel söks). En annan sorts äktenskap var att en grupp män, mindre än tio till antalet, brukade ha sexuella relationer med en speciell kvinna. När kvinnan blev gravid, och hon födde ett barn, så tillkallade kvinnan alla medlemmarna i den gruppen, och i överensstämmelse med konventionen på den tiden kunde ingen vägra att hörsamma hennes kallelse. Alla brukade komma, och vid det tillfället valde kvinnan en far till sitt barn bland den gruppen, enligt hennes eget tycke. Emellertid så var inte den mannen berättigad till att vägra erkänna barnet som sitt eget. Således betraktades barnet som lagligt och officiellt barn till den mannen. Den fjärde formen av äktenskapliga relationer var att kvinnan officiellt var en sorts prostituerad. Vilken man som helst, utan undantag, kunde ha sexuella relationer med henne. Dessa kvinnor brukade sätta upp en flagga på taket och kunde med detta tecken göra sig bemärkta. Närhelst en kvinna av denna kategori födde ett barn samlade kvinnorna ihop alla de män som hon hade haft sexuellt umgänge med, och sedan kallades spåkvinnor/män in. Med betraktelse av de utmärkande kännemärkena och dragen hos barnet kom spåkvinnorna/männen med sin expertutlåtande om vem barnet tillhörde, och den utvalda mannen var förpliktigad att acceptera denna åsikt och måste betrakta barnet som sitt officiella barn. "Alla dessa system av äktenskapliga relationer existerade under den för-islamiska perioden tills Allah valde Mohammad (fvmh) och han upphävde alla dessa traditioner förutom den som nu praktiseras". Montesquieu(27) skriver i sin bok L'Esprit des lois att: "Alb-uzeirel-hassen (Abu az-Zahir al-Hassan), en av de mohammedanska araberna som, under 800-talet, begav sig till Indien och Kina, hade uppfattningen att denna tradition (det vill säga, polyandri) var prostitution". Montesquieu skrev också att: "I Naires stam, på kusten av Malabar kan männen bara ha en hustru i motsats till en kvinna, som kan ha många äkta män. Ursprunget till denna tradition tror jag inte är svår att upptäcka. Nares är en stam av ädlingar, som är soldater av alla nationer. I Europa är soldater förbjudna att gifta sig, i Malabar, där klimatet kräver större eftergivenhet är de nöjda med att äktenskapet är så lite betungande för dem som möjligt: de ger en hustru bland många män, vilket följaktligen förminskar tillgivenheten till en familj, och vården av hushållet, och lämnar dem med en fri besittning av en militärisk anda". Den största svårigheten som finns med polyandri och som har varit orsaken till att denna sed inte varit framgångsrik i praktiken är problemet med att föräldraskapet till barnen inte är känt. I denna sortens äktenskapliga relationer är sambandet mellan en far och hans barn ospecifiserat. Precis som sexuell kommunism inte kunde finna fotfäste kunde inte heller polyandri göra sig omtyckt i något samhälle värdigt namnet. Orsaken till det är, som vi har påpekat i ett av de föregående avsnitten, familjelivet, som är det grundläggande för ett betryggande skydd för nästa generation, och ett definitivt band mellan de föregående och de framtida generationerna och är ett instinktivt krav av den mänskliga naturen. Att polyandri existerar bland vissa stammar betyder inte att den naturligt instinktiva viljan att bilda familj inte finns hos männen. på samma sätt innebär motvilja att etablera en familj bland en del män eller kvinnor, inte att människor i grund och botten är ovilliga att bilda familj. Polyandri är slutligen inte bara oförenligt med en mans medfödda önskan för exklusivitet och kärlek till sina barn, utan det är också emot kvinnans natur. Psykologisk forskning har bevisat att kvinnor förespråkar monogami mer än män. Den andra formen och den andra sortens flerfaldiga partnerskap är polygami. Polygami skiljer sig från polyandri och sexuell kommunism. Denna form av äktenskap är mer förekommande och har en jämförelsevis mer accepterad status. Det existerar inte bara bland vilda stammar, utan många civiliserade nationer har också antagit det. Frånsett de för-islamiska araberna existerade seden också bland Judarna, bland perserna under den sasanidska perioden och bland några andra nationer. Montesquieu skrev: "Denna lag (likvärdigt uppförande mot alla hustrur i polygami) är också i kraft på Maldiverna där de har frihet att gifta sig med tre hustrur". Han skrev också: "Några speciella orsaker föranledde Valentinianserna att tillåta polygami i det romerska riket. Den lagen, så olämplig för våra klimat, avskaffades av Theodosius, Arcadius och Honorious". Islam gjorde sig inte helt och hållet av med polygami, även om den gjorde så när det gällde polyandri. I stället så begränsade och inskränkte den det. Den upphävde dess oinskränkthet och begränsade den till ett maximum av fyra hustrur. Islam fastslog dessutom villkor och inskränkningar och tillät inte alla att ha flera hustrur. Vi skall kommentera dessa begränsningar och restriktioner i de följande avsnitten och skall på samma sätt kasta ett ljus över orsakerna till varför islam inte helt upphävde polygami. Under medeltiden påstods det att det var islams profet som introducerade polygami i världen för första gången och det hävdades att grunden till islam låg i polygami. Det gjordes gällande att orsaken till den snabba konverteringen till islam bland världens olika nationer och människor är att polygami är tillåten, och det var också underförstått att den huvudsakliga anledningen till österns nedgång var återigen polygami. I den första volymen av "Civilisationens Historia" skriver Will Durant: "Medeltida teologer trodde att Muhammed hade hittat på polygami, men det föregår islam med ett antal år, som en utbredd äktenskapsform i den primitiva världen. Många orsaker samverkade till att göra den allmänt utbredd. I det tidiga samhället var mannens liv mer våldsamt och farligt på grund av jakt och krig, och dödsfrekvensen för män var högre än för kvinnor. Det följdaktliga överskottet av kvinnor framtvingade ett val mellan polygami och ofruktsamt celibat för en minoritet av kvinnorna. Människor som eftersträvar hög födelsefrekvens för att ersätta en hög dödsfrekvens tolereras inte celibat bland kvinnor. De föraktar den partnerlösa och barnlösa kvinnan. Polygami passade bra för ett primitivt samhälle där kvinnorna översteg männen i antal. Den hade ett eugeniskt värde överlägset den samtida monogamin, därför att till skillnad från det moderna samhället där de mest dugliga och kloka männen gifter sig sent och har minst antal barn var det under polygami de mest dugliga männen som säkrade de bästa makarna och hade flest barn. Således har polygami överlevt bland praktiskt taget alla utvecklade folkslag, även bland majoriteten av civiliserade människor. Det är först i våra dagar som den har börjat dö ut i Orienten. Vissa förhållanden talade emellertid emot den. Avtagandet av våldet och farorna som var följden av ett etablerat jordbruksliv, förde könet mot ett ungefärligtjämlikt antal. I dessa samhällen och även i de primitiva samhällena blev polygami ett privilegium för en rik och förmögen minoritet. Det stora flertalet människor tillämpade monogami blandad med äktenskapsbrott, medan en annan minoritet av villiga eller beklagande celibater, balanserade de rikas polygami. I La Civilisation des Arabes, skriver Gustave LeBon(28): "Ingen tradition är mer avskydd i Europa och om vilket det har spridits felaktig information än polygami. Europeiska tänkare och historiker framställer polygami som islams hörnsten och den principiella orsaken till koranens spridning. Enligt dessa är detta på samma gång den främsta orsaken till orientalernas förfall. De har även uttryckt sympati för de orientaliska kvinnornas olycka och de miserabla förhållanden dessa instängda kvinnor lever i, haremet vaktade av grymma eunucker. Dessa kvinnor beskrivs som rättslösa som när som helst och utan medlidande kunde dödas av sina herrar. En sådan bild är sanningens raka motsats. Den läsare som lägger sina europeiska fördomar åt sidan kommer att bli övertygad om att orientalisk polygami är en förträfflig institution som storligen upphöjer den moraliska standarden för de människor som tillämpar den, ger stor stabilitet åt familjen och slutligen visar kvinnan oändligt mer respekt och lycka än i Europa. Innan vi inlåter oss på bevisen om detta vill jag först erinra om att polygami är fullständigt oavhängigt från Islam, för det existerade före Mohammed bland alla österns folk: Judarna, Perserna, Araberna o.s.v. De nationer som antog koranen, hade därför inget att vinna i det avseendet genom att införa polygami. Det har i alla fall aldrig funnits en religion stark nog att förändra traditioner till den grad att skapa eller förhindra en liknande inrättning. Det är helt enkelt konsekvensen av klimatet, av rasen och de olika förutsättningarna för tillvaron speciell för orientalerna ... I väst, där klimatet och temperamentet emellertid är mycket mindre krävande återfinns inte längre monogami utom i lagen, och jag tror att ingen kommer att bestrida att den mycket sällan återfinns i beteendet hos människor. Jag kan inte se på vilket sätt orientalernas lagliga polygami är underlägsen till den skenheliga västerländska polygamin, utan jag kan hellre däremot mycket väl se på vilket sätt den är överlägsen. Man kan därför fullkomligt förstå hur österlänningar som har besökt våra stora städer finner vår indignation mot dem vara mycket underlig och bedömer det mycket ofördelaktigt". Polygami började inte med islam. Islam begränsade dess förekomst och fastställde samtidigt stränga villkor för den. De flesta människor och samhällen som accepterade islam var polygami förekommande. De fick dock rätta sig efter de begränsningar och villkoren som islam föreskrev. Den danske forskaren Arthur Christenson skrev. "(1 sasanianska Persien) grundades familjen på polygami. I praktiken var det antal hustrur en man hade relaterat till hans tillgångar och i allmänhet hade de mindre välbärgade förmodligen bara en hustru. Husets herre, "Kadhagh-khvadhay", åtnjöt rätten till tipatria potestas" (Sardarik-i dudhagh). Den främsta hustrun, "Zan-i padheshayika", den "privilegierade" hustrun, var distinktiv från "andra-rangens" hustru, "tjänste-hustrun" (Zan-i tchghariha). Den lagliga situationen för de två hustru-kategorierna var olika. Det skulle visa sig att köpta slavar och kvinnor som hade rövats bort i krig tillhörde den andra kategorin. Vi vet inte om antalet "privilegierade" hustrur var begränsat, men män som hade två hustrur är ofta nämnda i lagliga dokument. Varje privilegierad hustru var "husets kvinna" (Kadhagh-banugh), och det verkar vara ett hushåll avsatt för var och en. Den privilegierade hustrun hade rättighet att få mat och underhåll av maken under hela sitt liv, och samma rättighet tillhörde hennes söner fram till myndig ålder och till hennes döttrar fram till giftermålet. När det gäller "tjänste-hustrun" så var bara hennes manliga barn upptagna i faderns familj."(29) I en annan källa kan man läsa att: "Det antal hustrur som en man kunde ha var obegränsat, och i grekiska dokument har det funnits omnämnt att en man ibland hade flera hundra hustrur i sitt hus". Montesquieu hänvisar till den Romerske historikern Agathias, som skriver att: "Under den justinianska regeringstiden var många filosofer missnöjda med kristendomens restriktioner och drog sig undan till Persien. Vad som imponerade mest på dem ... var att polygami var tillåten bland män som inte ens avhöll sig från äktenskapsbrott". Bland Araberna fanns inga begränsningar i antalet hustrur. Restriktionerna föreskrivna av islam och fastställandet av ett maximalt begränsat antal hustrur var ett svårt problem för ett antal Araber, som hade mer än fyra hustrur. Det fanns dem som händelsevis hade tio hustrur och de var tvungna att avstå från sex utav dem. Islam varken introducerade eller gav upphov till polygami. Den har å andra sidan fastställt restriktioner och begränsningar för den, men den har naturligtvis inte på något sätt fullständigt avskaffat eller upphävt den. I följande kapitel skall vi undersöka orsakerna till polygami bland människorna och vi kommer att undersöka frågan huruvida orsaken till den är mannens egenmäktighet och hans dominans över kvinnan, eller om det är några speciella nödvändigheter som har åstadkommit den. Vi kommer att undersöka dessa nödvändigheter och skall se om det finns särskilda geografiska faktorer som härrör från speciella regioner eller om de är universellt tillämpliga. Vi kommer att noggrant granska frågan om varför islam inte upphävde denna sedvänja samt granska begränsningarna, restriktionerna och villkoren som den fastställt i samband med polygami. Vi skall undersöka vad, när allt kommer omkring, anledningarna är att mänskliga varelser, män och kvinnor, är emot polygami. Bottnar det i några mänskliga eller moraliska anledningar eller är några andra faktorer i arbete? Dessa är punkterna som vi kommer att diskutera i följande kapitel.
|
