DEL XX

DEL XX

Brister och nackdelar med polygami

Äktenskaplig lycka och framgång består av renhet, uppriktighet, tålamod, uppoffringar, enhet och enighet, alla dessa ting utsätts för fara med polygami.

Alla i familjen lever i ansträngande förhållanden. Fruarna lever i ett ovanligt ansträngande situation. Barnen har att göra med flera "mödrar". Mannen själv lever under en så betungande och förvillande ansvarsbörda att han kan inte njuta av livets nöjen och välbehag.

De flesta av de män som är tillfredsställda och nöjda med polygami är de som i praktiken inte bryr sig om religiösa plikter och moraliskt ansvar. De intresserar sig för en hustru och fullständigt struntar i den andra hustruns rättigheter och med koranens ord: "lämnar henne ensam som ett påhäng". Det som dessa män kallar polygami är i verkligheten någon form av monogami tillsammans med grymhet, kriminalitet och orättvisa.

Det finns ett simpelt talesätt som är vanligt bland folk. De säger, "En Gud och en hustru".

De flesta män har haft och har fortfarande samma övertygelse. Om vi värdesätter livets glädjeämnen och njutningar och ser det från en individuell och personlig synvinkel är detta den riktiga ståndpunkten. Det kanske inte är en allomfattande sanning för alla män, men för en majoritet av männen är den korrekt.

Om en man tror att polygami med alla dess religiösa och moraliska plikter ligger i hans intresse och anser det givande för sitt eget välbehag gör han ett allvarligt misstag. Det är inget tvivel om att monogami från en synvinkel, dvs personlig glädje och välbefinnande, är att föredra framför polygami, men...

En korrekt undersökning

Man kan inte göra en korrekt jämförelse mellan polygami och monogami på detta sätt. En korrekt undersökning måste göras dels med avseende på de orsaker och motiv som gjorde dess förekomst nödvändig och dels undersöka dess följder. Å andra sidan bör vi ta med i beräkning de fel och brister som uppstår i samband med sådana åtgärder. Det är endast då som vi kan göra en övergripande undersökning. För att få klarhet i denna fråga kan vi ta följande exempel. Vi kan ta exemplet med den allmänna och obligatoriska värnplikten. Sett från familjelivets synvinkel är lagen om allmän militärtjänstgöring utan tvivel inte en bra lag. Hur bra det skulle vara om det inte fanns någon lag om allmän värnplikt och familjens kära inte var tvungna att ge sig av långt bort och till eventuella krigshandlingar.

Det vore dock inte rätt att se på den allmänna värnplikten enbart ur denna synvinkel. Det riktiga är att vid sidan av hänsyn till familjen undersöka följderna av avsaknaden av försvarsstyrka i ett land. Det är endast då som man kan realistiskt och logiskt komma fram till slutsatsen att ett antal av hemlandets söner bör vara beredda att som soldater försvara sitt land, och att deras familjer ska bära lidandet som följer militära operationer.

Vi antydde i vår föregående diskussion något om de personliga och sociala behoven som ibland rättfärdigar polygami. Nu föreslår vi att vi tittar på nackdelarna och dåliga följder av polygami, så att vi får en bas för en grundlig undersökning av problemet. Vi vill förresten att det ska bli klart att, samtidigt som vi medger att det finns är en rad olyckliga följder av polygami accepterar vi inte en del av de invändningar och farhågor som reses emot det. Nackdelarna med polygami som är värda att nämnas, är många, och vi kommer att diskutera dem under olika rubriker.

Från den psykologiska synvinkeln

Äktenskapliga relationer är inte begränsade till materiella och fysiska ting. De är inte inskränkta till kroppsliga och monetära saker. Om detta hade varit fallet skulle polygami kunna rättfärdigas då materiella och fysiska ting kan delas bland ett antal individer och var och en skulle få sin del.

I äktenskapliga relationer är den huvudsakliga och grundläggande sidan den andliga och känslomässiga aspekten. Detta är kärlek, sinnesrörelse och känslor. Fokuseringen och den förenande punkten för äktenskapet på båda sidor, är hjärtat. Kärlek och känslor, liksom andra psykologiska ting, inte är delbara och kan inte fördelas i andelar. Det är inte möjligt att fördela och portionera ut dem bland flera personer. Är det möjligt att dela hjärtat i två halvor och hänge det till två situationer? Ar det möjligt att överlämna det till två individer? Kärlek och tillbedjan känner bara en person och erkänner inte en partner eller en konkurrent. Det är inte som vete och korn vilket kan vägas upp och delas bland ett antal människor. Känslor kan inte kontrolleras, människan behärskas av sina känslor och inte tvärtom. Äktenskapets verkliga kärna, den mänskliga aspekt som skiljer två mänskliga varelser från två djur, som inte är begränsat till sexuella och instinktiva drifter är varken delbara eller kontrollerbara. Polygami kommer i detta avseende inte på fråga.

Vi tycker att ovanstående framställning är något överdriven. Även om det är sant att äktenskapets verkliga kärna är känslor och känslosamhet och att det också är rätt att hjärtats känslor inte är under människans kontroll, men att påstå att känslor inte kan delas är enbart en poetisk fantasi och ett vilseledande bedrägeri. Det är inte en fråga om att dela en speciell känsla i två delar, liksom delandet av en fysisk kropp och överräcka till var och en dess andel. Frågan är vad som kan göras med den mänskliga varelsens mentala eller emotionella förmåga. Människans emotionella förmåga är utan tvivel inte så begränsad att hon är oförmögen att vara tillgiven fler än en person. En fader kan ha tio söner och han kan älska dem alla till dyrkans gräns och göra alla tänkbara uppoffringar för dem.

Vi accepterar absolut att kärlek och känslor inte når samma nivå i fallet med flera personer, som de gör i fallet med en enda individ. Upphöjningen av kärlek och känslor till sådana nivåer är oförenlig med polygami, på samma sätt som den är oförenlig med förnuft och logik.

Russell skriver i sin bok "Äktenskap och Moral": "Många personer i modern tid betraktar kärlek som det rättvisa utbytet av känslor. Detta argument är i sig nog och lämnar alla andra argument åt sidan och är tillräckligt för att avvisa polygami".

Jag har svårt för att uppskatta det här förslaget. på vilket sätt leder utbyte av lika och ömsesidiga känslor till exklusivitet och monopol. Förslaget är inte försvarbart. Kan man hävda att när en fader älskar sina många barn och barnen älskar sin far är ömsesidigheten inte jämnt balanserad? Många gånger är ställningen sådan, att trots att sönerna är flera, så uppväger faderns tillgivenhet för var och en av sönerna, varje sons tillgivenhet för sin far.

Vad som är förvånande är att detta har sagts av en man som alltid uppmanar äkta män att respektera sina hustrurs kärlek för en främling, och som säger att de inte bör stå i vägen för sina hustrurs kärleksaffärer. Han ger fruarna motsvarande råd. Är utbytet av känslor fortfarande jämlikt mellan man och hustru enligt Russell?

Uppfostrans synpunkt

En rivaliserande hustru är ett annat ord för oförenlighet. För en kvinna finns det inte en värre dödsfiende än en rivaliserande hustru. Polygami banar vägen för konfrontation och konflikter mellan fruarna och i vissa fall även med mannen. Miljön runt det äktenskapliga livet, som bör vara omgivet av fred och hjärtlighet, förvandlas till ett slagfält, till en plats för illvilja och hämnd. Fientligheten rivaliserandet och avsky mellan mödrarna överförs till deras respektive barn. Två eller flera fientliga grupper formas. Familjemiljön som är den första skolan och spirituella plantskolan för barnen och skulle vara inspirationskälla för rättrådighet och hövlighet, blir en institution för oenighet och ohederlighet.

Det råder inget tvivel om att polygami banar vägen för alla dessa obehagliga påverkan i samband med uppfostran av framtida generationer. Man får dock inte glömma en viktig punkt och det är följande: det bör undersökas hur mycket av dessa påverkan uppkommer genom polygamin och hur mycket som är orsakat av makens och den andra hustruns attityder. Vi tror inte att alla dessa problem härstammar från själva polygamin. Väldigt många av dessa problem kommer från det sätt på vilken det tillämpas.

En man och en hustru lever tillsammans och deras liv fortskrider i sina normala banor tills mannen kommer i kontakt med en kvinna, och blir fascinerad av henne, och lusten för ytterligare ett äktenskap får fäste i honom. Efter diverse förhandlingar och hemliga överenskommelser stiger plötsligt den andra hustru in i huset, den första hustruns skyddsboning, och tar över hennes man och hennes liv. Nykomlingen gör ett överraskningsanfall nattetid på den första hustruns liv. Uppenbarligen blir den mentala reaktionen från den första hustrun av tvång inget annat än agg och hämnd. Det finns inget mer betryckande för en hustru än att bli föraktad av sin man. Det dödligaste nederlaget för en kvinna är att hon skulle känna sig oförmögen att vinna och behålla sin makes hjärta, och se att någon annan har vunnit honom. När maken intar en attityd av envishet och ombytlighet och den andra hustrun bibehåller attityden av ett överraskningsanfall, att då förvänta sig fördragsamhet och själsstyrka från den första hustrun under dessa omständigheter är att hoppas utan hopp.

Om den första hustrun emellertid känner att hennes man är berättigad till vad han har gjort, och inte är helt tillfredsställd med henne, och att ett visst antal fruar inte betyder att hon får kalla handen, och om mannen å sin sida inte intar en attityd av egensinnighet, envishet och nyckfullhet, och om han ökar på sin aktning, hänsyn och vänliga känslor för den första hustrun, på samma sätt som den andra hustrun är hänsynsfull, och är medveten om det faktum att den första hustrun har vissa okränkbara rättigheter och att kränkning av dem inte är tillåtet, om alla berörda är speciellt noga med att vidta åtgärder för att lösa ett socialt problem kommer utan tvivel de flesta av de interna bekymren att bli lösta.

Lagen om polygami uppkommer från en progressiv och framåtskridande inställning för att lösa ett stort samhälleligt problem. De som tillämpar det måste i praktiken tillämpa den på en hög moralisk nivå och de skulle begåvas med en högre islamisk klarsynthet.

Det har observerats att i de fall då mannen inte intog en egensinnig och nyckfull attityd, och den första hustrun erkände att hennes man verkligen var i behov av en andra hustru, så tog hon för det ändamålet själv initiativet och förde en andra hustru till mannens hus, och inga av ovanstående problem inträffade. Det är faktiskt så att de flesta problem härstammar från det ynkliga sätt som män använder vid det praktiska tillämpningen av denna lagliga rättighet.

Ur moralisk synvinkel

Det sägs att tillåtelsen till polygami är tillåtelse till ett promiskuöst och lustfyllt liv. Det är en tillåtelse för mannen att hänge sig åt sensualitet. Moralitet kräver att man ska minska och bekämpa sina passioner till lägsta möjliga nivå, för det ligger i människans natur att så länge som man tillåter frihet för sina passioner så ökar begäret och åtrån, och ökar på passionerna ytterligare.

I "L'Esprit de lois" säger Montesquieu angående polygami: "Kungen av Marocko har i sitt harem kvinnor av alla raser: vita, gula och svarta, men även om han hade det dubbla antalet skulle han ändå ha önskat fler kvinnor. Anledningen till det är att sensualism är som snålhet och gnidighet. Ju mer man ger efter för det, desto mer ökar det, precis som när man får en ansenlig rikedom, så ökar begäret för mer välstånd och rikedom. polygami leder också till bruket av onaturliga (homosexuella) kärleksaffärer, därför att när någon är engagerad i lustfyllda verksamheter, så framkallar alla handlingar som är överskridande den normala begränsningen andra avvikelser. "När det var uppror i Istanbul fanns där inte en enda kvinna i härskarens palats, därför att han häng av sig enbart åt onaturliga sexuella aktiviteter".

Denna invändning bör undersökas från två synvinklar. En aspekt är, som de säger, att god moral är oförenlig med sex och att för moralisk renhet bör sexuella tendenser tyglas till lägsta möjliga nivå. Den andra psykologiska aspekten, hävdar de, är att det ligger i den mänskliga naturen att ju mer hon får sina behov tillgodosedda desto mer längtar hon efter bättre och mer, medan ju mer dessa begär tyglas desto lugnare blir hon.

När det gäller den första invändningen måste vi beklagligt nog säga att det är fel. De kristna etikreglerna har självspäkning som grund och får sin prägel genom Hinduisk och Buddistisk etik. Islams etik är inte baserat på denna grundsats. Islam upprätthåller inte synsättet att ju mer man tyglar sina passioner desto närmare kommer man till en högre nivå av moral (och om man tyglar sina passioner till nollpunkten, så är man hundraprocentigt from). Omåttlig sensualism är naturligtvis oförenligt med moral.

För att bestämma om polygami är en överdådig handling bör vi se om mannen av naturen är monogam. I en föregående diskussion kom vi fram till slutsatsen att det idag inte går att finna en enda person som tror att mannen är monogam av naturen, och som anser att polygami är en övermåttlig och överdådig handling. Tvärtom, många människor tror att mannen är naturligt böjd mot polygami och att monogami är någonting liknande en ungkarls liv och mot mannens natur.

Även om vi inte godkänner synsättet att mannen är av naturen polygam, så vidhåller vi inte att mannen av naturen är monogam och att polygami är emot mannens natur liksom homosexualitet.

De som likt Montesquieu anser att polygami är likvärdigt med vällustighet har ögonen på haremet. De tror att islam betydde att harem blev tillåtet för abbasidska och osmanska kalifer och andra män. Islam är emot dessa handlingar mer än någon annan. Begränsningarna och villkoren som islam ålagt polygami har fullständigt stängt av vägen för männens utsvävande sexuella frihet.

Vi tar nu upp frågans andra sida, dvs ju mer en person får sina behov tillgodosedda, ju mer uppeggad blir hans längtan och begär, och omvänt, attju mer en mans begär tyglas desto lugnare blir han. Detta påstående är precis motsatsen till den övertygelse som nu för tiden vidhålles av Freuds efterföljare och som regel bundet propageras av dem.

Freudianer säger att den mänskliga naturen finner lugn och ro genom tillfredsställelse och mättnad, och genom avhållsamhet upprörs och intensifieras längtan och begär. Så denna grupp är till hundra procent för frihet och brytande av alla formaliteter och vedertagna bruk, speciellt när det gäller sex. Vi skulle önska att Montesquieu levde idag för att se hur hans teori förlöjligas av Freudianerna.

Enligt islams synsätt är båda dessa övertygelser felaktiga. Den mänskliga naturen har rättigheter och begränsningar och dessa rättigheter och begränsningar måste förstås. Den mänskliga naturen gör uppror och oroas som ett resultat av två faktorer. Den ena är berövande och den andra är full frihet och borttagande av alla kontroller och begränsningar.

Polygami är emellertid vare sig en omoralisk handling eller orsak till samvetsförberåelser, och inte heller mot fromhet, som Montesquieu sade, och inte är det omoraliskt att vara nöjd med en laglig hustru eller hustrur.

Från rättigheters synvinkel

Enligt äktenskapskontraktet är varje gift par sammanbundna till varandra och blir en väsentlig del av varandra. Rättighet att få tillfredsställelse och förnöjsamhet är ömsesidig, vilket betyder att endera parten är lika berättigade till de fördelar som kommer från den andra. När mannen gifter sig med en andra hustru är den första hustrun den som är rättmätig. Det avtal som mannen ingår med en annan kvinna är, faktiskt, ett "obehörigt" kontrakt. Orsaken till det är att innehållet i uppgörelsen, nämligen äktenskapets fördelar med avseende på honom har tidigare fullständigt sålts ut till den första hustrun och är en del av hennes rättigheter. Dessa rättigheter har sålts till henne. Om mannen har för avsikt att gifta sig med en andra hustru bör det ske efter första hustruns tillåtelse och medgivande. Det är i själva verket den första hustrun som är bemyndigad att fatta beslutet beträffande sin make om han ska gifta sig med en annan hustru eller inte.

Av denna anledning är giftermålet med en andra, tredje och fjärde hustru precis som att sälja vissa varor, som han redan har sålt till någon, och för en andra, tredje och fjärde gång till någon annan. Äktheten av denna transaktion beror på samtycket från den första, andra och tredje ägaren. Om säljaren faktiskt överför varorna till de senare personerna och ger dem äganderätten förtjänar han sannerligen bestraffning.

Denna invändning vilar på vårt antagande att de rättigheter som skapats genom äktenskapet är ett avtal för vinstutbyte och på vårt antagande att var och en av de gifta är delägare av vinsten som tillkommer den andra. Jag vill inte här diskutera denna tolkning som naturligtvis är tvivelaktig och motbjudande. Vi kan, tillsvidare, anta att rättigheterna som skapades av äktenskapet är de som påståtts.

Denna invändning kan bara bli relevant, när mannen tar detta steg för nöjes skull och för att få omväxling. Om äktenskapsförbundet är ett utbyte av intressen, och att hustrun i varje avseende är i en ställning att tillgodose sin makes intressen har mannen inte rätt att ta en annan. Men om, syftet inte är enbart förströelse och omväxling, utan en av de legala grunder som vi påpekade i tidigare avsnitt gäller inte denna invändning. Hur kan man då vidhålla dessa invändningar om hustrun exempelvis är ofruktsam eller har nått klimakteriet, och mannen önskar barn eller om en hustru är sjuk eller inte är i stånd att utföra en hustrus uppgifter? I sådana här fall bör inte den första hustruns rättigheter stå i vägen för polygami.

I varje fall så är allt det här om polygamins rättfärdigande en personlig sak för mannen. Om det emellertid uppstår en socialt tvingande nödvändighet och polygami blir en osjälvisk förpliktelse, orsakat av att antalet kvinnor överstiger antalet män, eller om det beslutas att det för allmänhetens intresse är det nödvändigt att öka befolkningsantalet skulle denna invändning uppfattas annorlunda. Vid sådana tillfällen skulle polygami bli en allmän skyldighet och en bindande plikt för att rädda samhället från korruption, omoral och prostitution och på samma sätt är detta en befolkningsökande åtgärd. När det är en fråga om en samhällelig plikt behövs tydligen ingen tillåtelse och inget medgivande från någon. Om vi anser att samhället verkligen lider av att antalet kvinnor överstiger antalet män, eller är i behov av befolkningsökning är det en plikt, och en allmän skyldighet för alla gifta män och kvinnor. Då är det fråga om uppoffring och självförsakelse för den gifta kvinnan, för den goda osjälviskhetens skull. Det är precis som med ansvarstagandet för militärtjänstgöringen som läggs på de inkallades familjer. De bör bära hjärtats kval av att skiljas från sina kära och sända dem till slagfältet. Vid sådana tillfällen är det ett misstag att göra det beroende av de inblandade parternas medgivande och tillstånd.

De människor som hävdar att rättigheter och rättvisa kräver att polygami skall ske med den första hustruns tillstånd tänker bara på de fall där åtgärder vidtagits för nöjets och omväxlings skull och har helt och hållet glömt de fall av personliga likaväl samhälleliga nödvändigheter. Om personliga och sociala tvång inte existerade vore inte polygami acceptabel ens med den första hustruns tillåtelse.

Från en filosofisk synvinkel

Lagen om polygami är oförenlig med den grundläggande filosofin om mäns och kvinnors jämlika rättigheter, som vilar på deras jämlikhet såsom mänskliga varelser. Eftersom både man och kvinna är mänskliga varelser och har jämlika rättigheter skulle de antingen båda vara tillåtna att ha flera makar eller så skulle ingen av dem vara tillåten att ha mer än en. Uppfattningen att en man ska ha friheten att ha flera hustrur medan en kvinna inte ska ha friheten att ha flera män är en orättvis diskriminering och en lag till oskälig fördel för mannen. Att tillåta en man att ha upp till fyra hustrur betyder att värdet av en kvinna är det samma som en fjärdedel av mannens värde. Detta är grovt förolämpande för kvinnan, och oförenligt med till och med den islamiska synen i samband med arvsberättigande och vittnesmål, där arvsberättigandet för två kvinnor och vittnesbörden hos två kvinnor är lika med vittnesmålet och arvsandelen för en man.

Denna invändning är en av de mest dåraktiga invändningar som riktats mot polygami. Det verkar som att de som försöker finna fel med polygami inte har fäst minsta uppmärksamhet hos ändamålsenligheten och förpliktelserna hos individer och samhälle. De tycks tro att det enda ämnet som diskuteras i samband med polygami är dess fysiska aspekt, och det är därför som de säger att männens sensualism har iakttagits men kvinnornas sensualism är ignorerad.

Eftersom vi förut i detalj har undersökt orsakerna, förpliktelserna och fallen för polygamins rättfärdigande, speciellt med avseende på de situationer där polygami blir de ogifta kvinnornas rättighet behöver vi inte att diskutera denna fråga en gång till.

Om tanken bakom islams syn på polygami, arvsberättigande och vittnesbörd vore en förolämpning mot kvinnor, och ett resultat av likgiltighet för deras rättigheter, och om islam hade trott på diskriminering mellan män och kvinnor skulle islam ha trofast bibehållit denna attityd. Den skulle inte på ett ställe ha föreskrivet att en kvinna skall ärva hälften av mannens andel, och på ett annat ställe föreskrivet att en kvinna skall ärva lika mycket som en man. på samma sätt skulle den inte vid andra tillfällen ha sagt att en man kan gifta sig med upptill fyra fruar. Den skulle inte ha befallit en speciell riktning för en speciell situation. Härigenom kan det klart förstås att islam har någon annan filosofi i sikte. I ett föregående avsnitt har vi förklarat frågan om arvsrätten, och i ett annat avsnitt har vi sagt att enligt islams synsätt så är mannen och kvinnan mänskliga varelser och rättigheterna som tillfaller dem i den ställningen en grundläggande och fundamental angelägenhet.

Islams roll i polygami

Islam hittade inte på systemet med polygami, eftersom det existerade århundranden innan islams ankomst, och inte heller upphävde den det, för enligt islams synsätt så skulle svårigheter uppkomma för samhället, vars lösning var helt beroende av polygami. Men islam kom med en rad förbättringar när det gäller polygami.

Begränsningar

Den första reformen som Islam genomdrev var att den påtvingade begränsningar. Innan Islams ankomst fanns det inga begränsningar för antalet fruar. En man kunde hålla hundratals hustrur och på så sätt etablera ett harem för dem. Islam satte emellertid en maximal gräns för deras antal, och en man var inte tillåten att ha fler än fyra fruar. I berättelser och sägner nämns namnen på de män, som hade fler än fyra fruar när de hade konverterat till islam. Deras tro på islam förpliktigade dem att ge upp det antal som översteg fyra. Av dessa män, som omnämns hette en Ghilan ibn Aslamah och hade tio fruar, och islams Profet befallde honom att ge upp sex av dem. på samma sätt hade en man vid namn Nawfil ibn Mu'awiyah fem fruar. Efter hans omvändelse till islam befallde den heliga profeten honom att låta en gå.

I shi'itiska sägner berättas att en iransk zoroastrirer under imam (Jafar) al-Sadiq (fvmh) tidsperiod blev omvänd till islam och han hade sju fruar. Imamen tillfrågades vad mannen, som då var muslim, skulle göra angående sina sju fruar. Imamen svarade att han måste låta tre av dem gå.

Den andra reformen som islam genomdrev var att det aldrig får råda någon diskriminering mellan fruarna eller deras barn. Koranen befaller mycket tydligt: "Om du räds att du inte blir jämlik, tag då bara en (hustru)." (4:3)

I den för-islamiska världen fanns det ingen aktning för rättvisa i något avseende, varken när det gäller fruarna själva eller deras barn. I ett föregående avsnitt citerade vi den danske forskaren Arthur Christensen som gick ut på att under den Sasanianska perioden i Iran var polygami traditionell, och folket trodde på diskriminering mellan fruarna såväl som mellan deras barn. De förnämsta fruarna kallades "Padishah-e zan" och de hade fullständiga rättigheter, medan de andra fruarna kallades "Chakire zan" o.s.v. (tjänstehustru), och deras lagliga ställning var lägre. Chakir-e zans barn, om de var pojkar, accepterades som söner i sin faderns hus och om de var döttrar accepterades de inte alls.

Islam upphävde alla dessa traditioner och sedvänjor. Den tillät inte en lägre ställning för någon hustru eller för något av hennes barn.

I den första volymen av Will Durants "Civilisationens Historia" skriver han angående diskussionen om polygami: "Allt eftersom någons rikedom gradvis nådde ganska stort format och han blev orolig över att hans rikedom skulle delas upp i många andelar, så att andelen för vart och av hans barn bli litet, började denna person att tänka att han skulle särskilja mellan sin ursprungliga älsklingshustru och sina konkubiner, så att hans arv kunde tillfalla enbart barnen från hans första hustru."

Resultatet av allt detta är att diskriminering mellan fruar och deras söner var en allmänt förekommande företeelse i den forntida världen, men vad som är förvånande är att Will Durant sedan säger, med sina egna ord:

"Framtill dagens generation så var på det hela taget, äktenskapen av den här typen på den asiatiska kontinenten. Gradvis tog den ursprungliga hustrun rollen av exklusiv hustru och de andra fruarna blev antingen hemliga älskarinnor eller försvann helt och hållet."

Will Durant märkte inte, eller ville inte märka att det nu är fjorton århundranden sedan, som traditionen med diskriminering mellan barnen upphävdes under islams beskydd. Hållandet av en kvinna, som den huvudsakliga hustrun, och de andra som hemliga älskarinnor är en europeisk sedvänja och inte asiatisk. Denna tradition har på senaste tiden smittsamt blivit överförd till Asien.

Islam gjorde slut på all diskriminering mellan fruarna eller mellan barnen.

Enligt Islam är favoriserande i någon form och på något sätt mellan hustrur inte tillåten. Islams jurister är nästan eniga om den uppfattningen att diskriminering bland fruarna är i varje avseende förbjudet. Endast några grupper bland islams rättslärda har tolkat hustrurs rättigheter på sådant sätt att det är på gränsen till diskriminering. Jag tvekar inte att säga att denna åsikt inte är korrekt och är emot betydelsen av ovanstående vers från koranen. Den heliga profeten sade en sak om det här som både shi'iter och sunniter har hänvisat till och citerat. Profeten sade: "Vem som helst som har två hustrur och inte uppför sig rättvist gentemot dem och visar större stränghet mot den ena än mot den andra, kommer att återuppstå på domedagen, och en sida av hans kropp kommer att släpas på marken tills han slutligen skall inträda i elden".

Rättvisa är den främsta mänskliga förtjänsten. Att göra rättvisa till ett villkor betyder att kravet på människor ska uppnå högsta moraliska nivå. Det är i allmänhet svårt för en man att ha identisk lika känslor för sina hustrur. Iakttagande av rättvisa och att avstå ifrån diskriminering bör betraktas som en av de svåraste uppgifterna för en make.

Den heliga profeten gifte sig med flera kvinnor under de sista tio åren av sitt liv. Det vill säga, under den perioden han var i staden Medina. Detta sammanföll med de islamiska krigen och det fanns många ogifta kvinnor bland muslimerna. De flesta av den heliga profetens fruar var änkor i hög ålder, och de flesta av dem hade haft barn med sina avlidna män. Den enda jungfrun som han gifte sig med var A'ishah, som brukade skryta inför de andra fruarna angående det och säga att hon var den enda kvinnan som ingen make utom den heliga profeten, hade rört.

Den heliga profeten iakttog yttersta rättvisa beträffande var och en av dem, och diskriminerade aldrig någon av sina hustrur i något avseende. Urwah ibn Zubayr, sonen till A'ishahs syster, frågade sin moster om den heliga profetens uppträdande mot sina hustrur. A'ishah sade: "Profeten diskriminerade som regel aldrig någon utav oss. Han behandlade varenda hustru på ett skrupulöst rättvist och enhetligt sätt. Det var mycket sällan som han inte besökte varje hustru dagligen, för att förhöra sig om hennes välbefinnande. Det fanns ett tursystem för var och en av hans fruar men han förfelade inte att förhöra sig om de andras välfärd, och sedan tillbringade han natten i den hustrus bostad vars tur det var. Om det inte var en hustrus turordning, men att det hände sig att profeten ville stanna med någon annan hustru, så brukade han komma och formellt ansöka om tillåtelse av den hustru vars tur det var. Om hon tillät honom, brukade han gå, annars så gjorde han det inte. Jag personligen var av den inställningen, att närhelst profeten sökte mitt tillstånd, så avslog jag alltid hans begäran."

Till och med under sin sjukdom som resulterade i hans död, när han inte hade styrka nog att röra sig, så uppträdde den heliga profeten med hel och fullständig rättvisa. För att iakttaga rättvisa och i enighet med turregeln flyttades hans säng varje dag från rum till rum, tills han en dag samlade alla sina hustrur och bad om tillåtelse att stanna i ett rum och alla tillät de honom då att stanna i A'ishahs rum.

Den förste shi'itiske imamen Ali ibn Ali Talib (fvmh) som på den tiden hade två hustrur, avstod att göra tvagning om han befann sig i den hustruns hus vars tur det inte var den dagen. Islam är så noga med rättvisan att den inte ens tillåter att man gör ett förbehåll vid upprättandet av äktenskapskontrakt med den andra hustrun, som innebär att hon skulle leva med en ojämlik ställning och på ojämlika levnadsvillkor jämfört med den första hustrun. Detta betyder att enligt Islams synsätt är iakttagandet av rättvisa och likvärdigt uppträdande en plikt från vilken en make inte kan lösas ifrån ens genom en villkorsuppgörelse med den andra hustrun. Varken en man eller en kvinna har rättighet att tillföra något förbehåll i det avseendet i äktenskapskontraktet. Den andra hustrun kan göra så att: hon kan i praktiken avstå sina rättigheter, men hon får inte samtycka till villkoret att hon inte har rättigheter jämlika med den första hustruns rättigheter. på samma sätt kan den första hustrun också frivilligt och spontant avstå från sina rättigheter, men hon kan inte vidta några lagliga åtgärder i det avseendet att hon inte skall ha några rättigheter. Imam Mohammad al-Baqir (fvmh) tillfrågades huruvida det var möjligt för en man att göra det till ett villkor för sin hustru att han skulle besöka henne enbart en timma om dagen eller bara träffa henne en gång per månad eller en gång i veckan eller göra det till ett villkor för henne att han inte skulle ge henne fullt underhåll jämfört med sin andra hustru och övertyga hustrun att samtycka till dessa villkor? Imamen svarade, "Nej. Villkor som dessa är inte tillåtna. I och med att äktenskapskontraktet undertecknas får kvinnan fullständiga rättigheter som gäller för alla hustrur. Det enda som är tillåtet är att efter vigseln kan vilken hustru som helst i praktiken av egen fri vilja ge upp, alla eller delar av sina rättigheter, för att behaga mannen så att han inte må förskjuta henne."

Polygami med dessa strikta och stränga moraliska villkor tar, i stället för att vara en sensualitetskälla för mannen, form och gestalt av ett pliktförättande. Sensualism och lättfärdighet är endast förenliga med fullständig frihet och fri hängivelse åt begäran. Sensualism tar den handlingsformen när mannen överlämnar sig själv till sitt hjärtas befallningar, och hans hjärta är övermannat av lockande lustar och begär. Hjärtat och dess begär lyder inte logiken och räknar inte med begränsningar. När frågan om disciplin, rättvisa och utförandet av en plikt kommer upp, bör man göra sig av med sensualism och utsvävningar. Dessa är anledningarna till varför polygami, med dess islamiska villkor, inte på något sätt kan betraktas som en källa till utsvävningar.

De som har gjort polygami till en källa för hängivelse åt sensualism har använt islamisk lag som en ursäkt för en missgärning. Samhället har rättighet att ta dem i upptuktelse, straffa dem och ta den ursäkten ifrån dem.

Faran med orättvisa

Det är faktiskt så att de individer, som kan iakttaga fullständig rättvisa med ett antal hustrur, är mycket få. I islamisk rättsvetenskap sägs det: "Om du är rädd för att det kan skada dig att använda vatten, tvätta dig inte. Om du är rädd för att det kan skada dig att hålla fasta, så fasta inte. "Dessa två rättsvetenskapliga regler är kända för alla. Ni kanske har hört folk säga: "Jag är rädd för att vatten kan skada mig, skall jag göra tvagning? Jag är rädd för att fastan kan skada mig, skall jag fasta? "Dessa frågor är absolut giltiga. Dessa människor bör inte tvaga sig och inte fasta.

Koranen kommer med raka besked i detta avseende: "Om du räds att du inte kan uppträda rättvist ibland dina fruar, ha inte mer än en kvinna som din hustru. "Trots detta, har ni någonsin under ert liv hört från en enda individ: "Jag vill gifta mig med en andra hustru, men jag är rädd för att jag inte kan iakttaga rättvisa och jämlikhet mellan mina hustrur, bör jag gifta mig? "Jag har aldrig hört någon säga det, och jag är säker på att ni inte heller har hört det. Det är så lätt. Vårt folk, som har full kännedom och helt i avsikt med att de inte kommer att uppträda orättvist, gifter sig med flera hustrur, och gör det i islams namn och under islams beskydd. Det är människor som förvränger och vanhedrar islam genom sina skadliga gärningar.

Om dessa personer som agerar enligt polygamins seder, åtminstone kunde uppfylla detta enda villkor vore det inte någonting motbjudande med det.

Någonting annat som har föranlett mycket kritik emot islam på grund av polygami, är kalifernas och kungarnas inrättande av harem förr i tiden. Ett antal kristna författare och missionärer har framställt polygami i islam som att vara det samma som inrättande av harem, med alla dess skamliga manifestationer och gränslösa grymheter, och har låtit det vara underförstått att polygami i islam egentligen betyder samma sak som kalifernas och de muslimska kungarnas harem.

Det är synd att en del av våra egna författare ord för ord upprepar västerlänningarnas föreställningar, övertygelser och attityder. Närhelst de nämner polygami så likställs det med harem. De har inte tillräcklig karaktärsstyrka eller självständighet i tanken för att kunna särskilja mellan dessa två ting.

Andra villkor och möjligheter

Förutom rättvisa finns det andra villkor och plikter som mannen är skyldig att iaktta. Vi vet alla att en hustru har en rad rättigheter, både ekonomiska och sexuella, som mannen måste tillmötesgå. En man har rätt att besluta att ha ett antal hustrur förutsatt att hans ekonomiska situation tillåter honom att vidtaga den åtgärden. En stabil ekonomisk situation är ett villkor när det bara finns en hustru också.

Fysisk förmåga och uthållighet är också ett annat villkor som mannen måste uppfylla. I "al-Kafi" och "Wasa'il" finner vi följande uttalande från imam al-Sadiq (fvmh): "Om någon man samlar ihop ett antal kvinnor runt omkring sig, och inte är förmögen att ge dem fullständig sexuell tillfredsställelse, och, som ett resultat därav, dessa kvinnor blir förledda till äktenskapsbrott och promiskuitet är den personen ansvarig för synden i dessa illegala gärningar. "Haremhistorier innehåller så många berättelser om unga kvinnor som begåvats med heta instinktiva passioner, och som brukar få ta sin tillflykt till ett promiskuöst uppförande, efter vilket promiskuösa mord och andra brott ibland förövades.

Efter en genomläsning av vad jag har skrivit om polygami bör läsaren ha förstått ursprunget, orsakerna till och tillfällena för rättfärdigandet av polygami. Man bör också ha förstått varför islam inte upphävde det, likaväl under vilka villkor, begränsningar och inskränkningar det är tillåtet. Det bör också vara klart att avsikten med att tillåta polygami inte har varit att degradera kvinnan, i stället har den gjort henne en stor tjänst. I ett samhälle där antalet giftasvuxna kvinnor i behov av äktenskap överstiger antalet giftasvuxna män där polygami inte är tillåtet kommer kvinnorna i detta samhälle att bli männens lägsta leksak. Männens uppförande gentemot dem blir värre än gentemot en slavinna. Anledningen till det är att i fallet med en slavinna så hedrar mannen sitt åtagande åtminstone i sådan utsträckning att han erkänner hennes barn som sina barn, medan i fallet med en flickvän, så finns det inte ens så här mycket avsikt med något åtagande.

Den moderne mannen och polygami

Den moderne mannen tar avstånd från polygami. Varför? Är denna attityd hos den moderne mannen ett resultat av hans önskan att förbli sin hustru trogen och att vara nöjd med en hustru, eller är det i syfte att till den yttersta gränsen tillfredsställa sig själv på ett syndigt sätt? Idag har synden tagit polygamins plats. Det är därför som männen känner en sådan stark förbittring mot polygami. Den skapar vissa skyldigheter och plikter för honom. Han har pga detta en stark motvilja gentemot det. Om en man förr i tiden önskade omväxling och sökte prostituerade var hans möjligheter mycket små och begränsade. Han var hjälplös och måste pga polygamin ge efter för sensualiteten. Trots att männen brukade smita undan från sitt ansvarstagande kunde de inte undvika en del av de ekonomiska och mänskliga förpliktelserna gällande sina hustrur och barnen. Dagens män konfronteras inte med någon förpliktelse eller tvång och känner sig inte bundna till något åtagande. De ägnar sig istället åt sin sensualism och sina förströelser.

Den moderne mannen utnyttjar kvinnan och den finansiella bördan faller på staten, kommunen, firman, eller på stiftelsen där han är anställd, utan att han behöver spendera ett öre ur egen ficka.

Den moderne mannen byter sina flickvänner med jämna mellanrum utan något behov av hemgiftens formaliteter, underhåll eller skilsmässa.

I Bertrand Russells självbiografi, som är en av de mest egensinniga motståndare till polygami, läser vi att i hans yngre liv, gjorde frånsett hans mor, två kvinnor ett starkt intryck på honom. En av dem var Alice, hans första hustru, och den andra hans vän Lady Ottoline Morell, en välkänd kvinna på den tiden, och vän till många av det tidiga 1900-talets författare. Naturligtvis kunde inte en sådan man vara välvilligt inställd till polygami. Det verkar som om det var hans kärleksaffärer som medförde slutet på hans relationer till sin hustru. Russell själv har skrivit att han en eftermiddag beslutade sig för att cykla till ett av lantställena nära staden, och att "plötsligt kände jag att jag inte längre älskade Alice".