Del XVIII
Polygami härrör dels från det manliga könets dominerande och självhärskande mentalitet och dels från skillnaderna i kvinnans och mannens naturliga förmåga och ålder att skaffa barn. Dessa omständigheter kunde användas som en ursäkt och ett rättfärdigande för mannen att ha mer än en hustru. Under historiens gång har det funnits ett förhållande som alltid har rättfärdigat polygami och då som en kvinnlig rättighet och som en plikt för mannen, nämligen överskott av antalet giftasvuxna kvinnor. Av utrymmesskäl skall vi avstå från att gå in på detaljer och räkna upp de orsaker som kan rättfärdiga polygami. Vi skall begränsa vår diskussion till en orsak. Om denna verkligen existerar förändrar den polygami till en rättighet för kvinnan. Två antaganden bör klargöras för att fastställa denna punkt. Ett av dem är att statistiken visar att antalet giftasvuxna kvinnor överstiger antalet män i samma situation. Det andra är att om detta är sant föranleder det en rättighet, en mänsklig rättighet, för de överblivna och försakade kvinnorna. Beträffande det första antagandet finns det relativt säker statistik i detta avseende. Alla länder genomför folkräkning med jämna mellanrum. I dessa folkräkningsrapporter som i framåtskridande länder framställs med minutiös noggrannhet, finns inte bara siffror för de manliga och kvinnliga könen tillgängliga, utan också antalet män och kvinnor från varje kön i olika åldersgrupper. Till exempel så omnämns det klart i dessa rapporter att antalet män i åldersgruppen tjugo till tjugofyra år är så många och antalet kvinnor i åldersgruppen tjugo till tjugofyra är så många, och på samma sätt omnämns alla åldersgruppers jämförbara antal. FN har i sin årliga befolkningsundersökning ständigt offentliggjort denna statistik. Vi bör naturligtvis komma ihåg att för vår del räcker det inte med att veta det totala antalet män och kvinnor som finns i ett speciellt land. Vi måste veta de jämförbara andelarna av antalet män och kvinnor i giftasvuxen ålder. Andelen män och kvinnor i giftasvuxen ålder skiljer sig från andelen av det totala antalet män och kvinnor. Det beror på två orsaker. En orsak är att flickornas pubertet inträffar tidigare än pojkarnas. Av denna anledning är flickornas myndighetsålder lägre än pojkarnas och nästan undantagsvis över hela världen så kommer äktenskap till stånd då mannen är i genomsnitt några år äldre än kvinnan. Den andra orsaken som är mer grundläggande och viktigare är att det inte föds fler flickor än pojkar, och när det ibland händer att fler pojkar föds i en del länder ökar också dödligheten bland det manliga könet. Detta leder i sin tur att balansen mellan könen i giftasvuxen ålder rubbas. Ibland är den skillnaden uppenbar och antalet giftasvuxna kvinnor överstiger i stor omfattning det totala antalet män i giftasvuxen ålder. Så det är möjligt att det totala antalet män i ett land kan vara i samma antal som kvinnorna, eller fler, men i den kategorin som nått giftasvuxen ålder kan förhållandena vara det motsatta. Denna ställning är fullt tydlig i FN: s befolkningsstatistik för 1964. Enligt den detaljerade statistiken i den utgåvan är till exempel republiken Koreas totala befolkning 26.277. 635 (för 1964), och av dem är 13.145.289 män och 13.132.346 kvinnor. Således är i den totala befolkningen antalet män 12.943 fler än antalet kvinnor. Denna fördelning av barn under ett års ålder och barn från ett år till fyra år, från fem år till nio år, från tolv till fjorton år och från femton till nitton års ålder har bibehållits identiskt. Statistiken visar att i alla dessa åldersgrupper så är antalet män fler än antalet kvinnor. I åldrarna tjugo till tjugofyra års ålder har detta förhållande ändrats. Det totala antalet män i denna åldersgrupp är 1.083.364 och det totala antalet kvinnor är 1.110.051. Från denna åldersgrupp som är den vanliga giftasåldern är antalet kvinnor högre än antalet män. Dessutom är republiken Korea ett undantagsfall eftersom i det totala befolkningsantalet överstiger antalet män antalet kvinnor. I nästan alla andra länder, och inte bara under den giftasmyndiga åldern, är antalet kvinnor fler än männen, även i den totala befolkningen är kvinnorna fler än männen. Till exempel i Sovjet Unionen var den totala befolkningen 1964: 216.101.000och av dem var 97.840.000 män och 118.261.000 kvinnor. Denna skillnad existerar före giftasvuxen ålder, och kan på samma sätt ses under de giftasvuxna åren, det vill säga, i åldersgruppen tjugo till tjugofyra, och tjugofem till tjugonio år, trettio till trettiofyra år och åttio till åttiofyra års grupperna. På liknande sätt är det i England, Frankrike, Öst och Väst-Tyskland, Tjeckoslovakien, Polen, Rumänien, Ungern, Amerika, Japan och så vidare. Det finns emellertid vissa områden såsom öst och Västberlin där denna skillnad är mer påtaglig. I Indien överstiger antalet män antalet kvinnor, även i giftasvuxen ålder. Det är bara från femtioårsåldern och uppåt som antalet kvinnor överstiger antalet män. En folkräkning i början av 60-talet i Iran visade att Iran är en av dessa undantagsländer där det finns fler män än kvinnor i den totala folkmängden. Enligt den folkräkningen var Irans totala befolkning 25.780.910, och av dessa var 13.337.334 män och 12.443.576 kvinnor. Antalet män översteg antalet kvinnor med 893.758. Jag kommer ihåg att en del tänkare som kritiserade polygami använde denna statistik som ett argument mot polygami och krävde att lagen om polygami skulle upphävas. Det förvånar mig att de inte förstår att denna lag inte bara gäller Iran. Vad vi bör veta med säkerhet är om antalet giftasvuxna män verkligen är lika med antalet giftasvuxna kvinnor eller om de är fler. Det faktum att det totala antalet män är större än det totala antalet kvinnor är inte i sig själv tillräckligt när det gäller detta problem. Vi såg att i republiken Korea och också i vissa andra länder överstiger antalet män antalet kvinnor, men bland de personer som kan gifta sig är antalet kvinnor högre än antalet män. Frånsett det faktum att i länder som Iran dessa folkräkningssiffror inte är helt pålitliga bör vi hålla i minnet den allmänna svagheten hos iranska kvinnor att de hellre vill ha en son än en dotter. Det händer att de ger felaktig svar till folkräkningsmännen. De ser till att deras döttrar registreras som söner. Denna förseelse är i sig själv tillräcklig för att minska vår tillit till dessa siffror. Det praktiska förhållandet med tillgång och efterfrågan i vårt land är ett tillräckligt bevis för det faktum att antalet giftasvuxna kvinnor är större än antalet män. Anledningen till det är att fastän polygami tillämpades och fortfarande tillämpas i detta land, både i städer och byar och även bland nomaderna, har ändå ingen känt av bristen på kvinnor, och kvinnan har inte funnit vägen till den svarta marknaden. Tvärtom, tillgången har alltid överstigit efterfrågan. Flickor, änkor eller unga kvinnor som lämnats utan äkta män genom omständigheternas tvång har alltid vida överstigit antalet ogifta unga män. En man, hur fattig eller ful han än är, behöver aldrig bli besviken, för om han vill gifta sig så finns det många kvinnor som tvingas förbli ogifta. Dessa är dagliga observationer som säger mer och är säkrare än någon statistik. I sin bok "Kvinnornas naturliga överlägsenhet", försöker Ashley Montagu gagnlöst att förklara att kvinnans starka benägenhet för försköning och elegans kommer från uppvisandet av sig själv för allmänheten och gäller för ett större antal kvinnor. Han säger: "Över hela världen är det totala antalet giftasvuxna kvinnor tillsammans överstigande antalet män. "1950 års folkräkning visade att antalet giftasvuxna kvinnor i USA översteg antalet män med en miljon tre tusen fyra hundra". Bertrand Russel skriver i sin bok "Äktenskap och Moral": "I England är det ungefär två miljoner fler kvinnor än män, och dessa är av lag och tradition dömda att förbli barnlösa, vilket för många utav dem utan tvivel är en stor förlust." Några år tillbaka kunde vi läsa i de iranska tidningarna att det enorma antalet ogifta tyska kvinnor, som till följd av tyskarnas stora förluster under andra världskriget berövades lagliga äkta män och ett familjeliv, ansökte formellt hos sin regering om att upphäva lagen om monogami och tillåta polygami. På grund av denna enda formella ansökan frågade den tyska regeringen det islamiska universitetet al-Azhar i Kairo att förse dem med praktiska råd för att genomföra detta. Den tyska kyrkan hade eftertryckligt motsatt sig denna åtgärd. Kyrkan föredrog att kvinnor skulle vara berövade äkta män och att promiskuiteten faktiskt skulle öka hellre än att det skulle finnas polygami, enbart därför att det var en österländsk och islamisk tradition.
Vad är orsaken till detta? Varför är antalet giftasvuxna kvinnor fler än män när det inte föds fler flickor än pojkar? Anledningen till det är uppenbart. Dödligheten bland män är högre än dödligheten bland kvinnorna. Dessa dödsfall inträffar i allmänhet under de år som männen är beskyddare för en familj. Om vi för ett ögonblick tänker över de förluster som inträffar på grund av krig, drunkning, fall, krockar o.s.v., drabbar de flesta av dessa olyckor män. Det är sällan som en kvinna är inblandad i sådana händelser. Det kan vara en kamp av människosläkte mot människosläkte, eller en strid mot naturen, men det är mest män som svarar för förlusterna. Om vi bara tar krig i betraktande kan vi konstatera att från den mänskliga historiens början har det inte funnits en enda dag utan krig på flera platser i världen - och där männen inte varit offer för dödliga sammandrabbningar. Denna enda sak är tillräcklig för att vi skall förstå varför balansen för giftasvuxna män och kvinnor är rubbad. Det totala antalet förluster i krig under den industriella perioden är hundratals gånger större än tidigare perioder under mänsklighetens historia. Under de två sista världskrigen dödades upp till sjuttio miljoner män. Will Durant säger: "Ett antal faktorer har varit verksamma i avtagandet av denna tradition (polygami). En jordbrukande existens har ett element av beständighet i sig. Den sortens liv minskar mannens umbäranden och besvärligheter. Livets faror avtog och detta var orsaken till att antalet män och kvinnor nästan blev lika" Detta är ett mycket underligt påstående. Om männens levnadsförluster enbart berodde på deras sammandrabbningar med naturkrafterna kunde det naturligtvis ha varit en viss skillnad mellan den tid då människorna levde på jakt och den bofasta jordbrukstiden. Den huvudsakliga orsaken till förluster bland det manliga könet är krig. Krig fortsatte att skörda liv även under den tid då människor livnärde sig på jordbruk. Förutom detta så finns det en annan orsak till det här. Mannen har alltid tagit kvinnan under sitt beskydd och åtagit sig att göra de hårda, svåra och farliga uppgifterna där fara för livet förelåg. Denna brist på proportion bibehölls under den jordbrukandeperioden. Will Durant nämner inte den maskinella och industriella tidsåldern, trots att denna period har gått hårt åt männens liv,och obalansen har blivit desto mer iögonfallande och uppenbar.
En annan anledning till större dödlighet bland det manliga könet än hos det kvinnliga könet är en viktig faktor som nyligen har upptäckts som ett resultat av forskningens framsteg. 1956 rapporterade tidningen "Itila'at" följande: "Den franska statistikbyrån rapporterade att även om födseln av pojkar överstiger antalet flickor och även om det föds ett hundrafem pojkar på hundra flickor, så är ändå antalet kvinnor större med en miljon fem tusen sjuttiosju fler än män. De anser att skillnaden beror på det kvinnliga könets motståndskraft mot sjukdomar." I tidskriften "Sukhan" fanns en artikel under rubriken "Kvinnan i politiken och samhället", ursprungligen publicerad i Unescos illustrerade månadsmagasin, och översatt av Dr. Zahra Khanlari. I den artikeln fanns det ett citat från Ashley Montagu med innebörden att kvinnans natur är vetenskapligt överlägsen mannens natur. X-kromosomen som hänför sig till det kvinnliga könet är starkare än Y-kromosomen som hänför sig till det manliga könet. Som ett resultat av detta är kvinnans liv längre än mannens liv. Kvinnans medelålder är högre än mannens. Kvinnan är i allmänhet friskare än mannen. Hennes motståndskraft mot många sjukdomar är större. Hon återhämtar sig för det mesta fortare. på varje stammande kvinna går det fem stammande män. För varje färgblind kvinna kan man finna sexton färgblinda män. Benägenheten för blödarsjuka är nästan alltid speciell för män. Kvinnor har större uthållighet under fångenskap. Det finns bekräftat överallt att under det sista världskriget klarade sig kvinnorna bättre, under samma villkor, vid vedermödor under belägringar, på ett fängelse, eller i ett koncentrationsläger. I nästan alla länder är självmordsfrekvensen bland män tre gånger högre än bland kvinnor. Kvinnans motståndskraft mot sjukdomar kan ge upphov till en situation där mannen en dag kan söka auktoritet för att hämnas på det kvinnliga könet genom att dra henne till de hårda och farliga uppgifterna där det finns fara för livet och förstörelse. Genom att föra henne till slagfältet och göra hennes eleganta kropp till måltavla för granater, kulsprutor och bomber, och låta henne få erfara dessa aktiviteter. Även då, på grund av den större motståndskraften mot sjukdomar kommer balansen för antalet män och kvinnor inte att rubbas. Allt det här har samband med den första frågan, det vill säga, det jämförbara överskottet av giftasvuxna kvinnor i förhållande till män i liknande situation. När det gäller den andra frågan, nämligen om överskottet på kvinnor föranleder en rättighet, en mänsklig rättighet, för de överblivna och försakade kvinnorna. Dvs rätten till äktenskap. Det här är något som inte kan ifrågasättas. Varje individ, man eller kvinna, har rätt till ett familjeliv, och bör ha sin andel i välbefinnandet av att ha en hustru, eller en man, och barn. Alla människor har denna rättighet, likaväl som hon har rätt till arbete, till bostad, till att få nytta av utbildning och skola, till sanitära anläggningaroch till trygghet och frihet. Samhället ska inte bara skapa hinder för att försvara dessa rättigheter, utan i stället bör det sörja för möjligheter att trygga dessa rättigheter. Enligt vår mening är det en allvarlig brist i deklarationen om de mänskliga rättigheterna att den inte beaktade rätten till äktenskap. Denna deklaration stöder rättigheter som rätten till frihet och trygghet, rätt att söka effektiv gottgörelse i nationella domstolar, rätt att förvärva och avsäga sig nationalitet, rätt att gifta sig med en person oavsett ras och religion, rätt till ägarskap, rätt att bilda föreningar, rätt till vila och fritid, rätt till skola och utbildning. Men när det gäller rätten till äktenskap, det vill säga, om rätten att ha ett lagligt familjeliv står det inte ett ord. Denna rättighet är desto viktigare för en kvinna, därför att en kvinna har större behov av ett familjeliv. I ett föregående avsnitt sade vi att för en man är äktenskapet viktigare ur dess materiella synvinkel och för en kvinna är det viktigare sett ur dess själsliga och känslomässiga aspekt. Om en man överger familjelivet så kan han genom att hänge sig åt kärleksaffärer och genom att ha flickvänner åtminstone tillfredsställa hälften av sina behov, men för en kvinna är vikten av familjelivet mer än bara dessa saker. Om en kvinna överger familjeförhållandet kan hon inte, genom att hänge sig åt promiskuitet och kärleksaffärer på något sätt tillfredsställa ens i den minsta utsträckning sina materiella eller själsliga behov. För en man betyder rätten till äktenskap rätt att tillfredsställa en instinkt, rätt att ha en hustru, en partner, en trovärdig kompanjon, och rätt att ha legitima barn, men för en kvinna betyder rätten till äktenskap, förutom alla dessa saker, rätt att ha en beskyddare, en pålitlig man som sköter om hennes känslor. Med tanke på denna introduktion kan vi dra slutsatsen att: 1. Det finns jämförelsevis ett överskott på kvinnor. 2. Rätten till äktenskap är en naturlig mänsklig rättighet. Om monogami är den enda lagliga formen för äktenskap kommer en stor grupp kvinnor i praktiken bli berövade sina naturliga mänskliga rättigheter (rätten till äktenskap). Det är bara genom tillhandahållandet av lagen om polygami (naturligtvis med speciella villkor) som denna naturliga rättighet kan upprätthållas. Det är således de upplysta muslimska kvinnornas arbete att förverkliga sin sanna individualitet och, i namnet av rättvisa, i moralens namn, i namnet av den mest naturliga mänskliga rättigheten, föreslå kommissionen för de mänskliga rättigheterna att polygami med alla de logiska villkoren som islam har föreskrivet, bör bli formellt erkänd. på så sätt skulle FN göra den största tjänsten för det kvinnliga könet och för moralen. Som vi förut har påpekat är Bertrand Russell medveten om att monogami, som den enda lagliga formen för äktenskap berövar en stor grupp kvinnor deras rättigheter. I "Äktenskap och moral" föreslår han en lösning. En verkligt underbar lösning! Det mycket enkla och mycket lätta sättet han lägger fram är följande. De överflödiga kvinnorna bör tillåtas jaga män och föda faderlösa barn, så att de inte förblir berövade sin avkomma. Med betraktande av det faktum att en kvinna under graviditeten och under barnets späda ålder är i behov av materiell hjälp. Det är vanligtvis barnets fader som hjälper familjen genom att betala deras underhåll. I den föreslagna situationen är det staten som skall fungera som en ställföreträdande fader, och ge modern materiellt bistånd. Russel tillägger. "I England finns det ungefär två miljoner fler kvinnor än män, och dessa är dömda av lag och tradition att förbli barnlösa, vilket utan tvivel är en stor förlust för många utav dem ... Rigorös monogami är baserat på antagandet av att könens antal är ungefär jämlika. När så inte är fallet är detta en avsevärd grymhet för dem, som av aritmetiken tvingas förbli ensamstående. Och där det finns anledning till att önska ett ökat födelsetal kan denna grymhet bli oönskad såväl bland allmänheten som hos den enskilde". Detta är lösningen som en filosof av det 20:e århundradet föreslår för detta sociala problem och det är lösningen som islam föreslog flera århundraden tidigare. Islam säger, "Lös detta problem på det här sättet: en man som äger den nödvändiga ekonomiska, moraliska och fysiska förmågan bör åtaga sig att underhålla mer än en kvinna. Han bör ge den andra kvinnan ställningen som sin religiöst lagliga hustru. Han får inte ha en tanke på diskriminering och skillnader mellan henne och sin första hustru, ej heller mellan hennes barn och hans första hustrus barn. Den första hustrun bör i den samhälleliga pliktens anda göra uppoffringar. Hon bör villigt samtycka till denna sortens delande och socialism som är den mest omedelbara formen av socialism". Denne filosof av det tjugonde århundradet säger å andra sidan att berövade kvinnor borde stjäla de äkta männen från andra kvinnor, och att de faderlösa barnen som då skulle födas, bör försörjas av staten. Denna moderna filosofs åsikt tycks vara att en kvinna bara behöver äktenskapet för tre ändamål. Ett utav dem är den sexuella driften, och den kan tillfredsställas genom att visa upp skönhet och behag. Det andra är att få barn, och det kan också tryggas på samma gång genom stöldvägen. Det tredje ändamålet är finansiellt, och det bör staten stå för. Någonting som däremot saknar betydelse enligt Russel är att kvinnan behöver sin makes uppriktiga tillgivenhet och erfodrar att hennes make skall ta henne under sitt beskydd, och att hans tillgivenhet för henne inte bara skulle vara för de sexuella driften. Den andra saken som i denna filosofs ögon är utan betydelse är de utomäktenskapliga barnens situation. Varje barn, eller hellre varje mänsklig varelse behöver vara känd för sin fader och moder. Varje barn behöver sina föräldrars uppriktiga kärlek. Erfarenheten har visat att modern till ett utomäktenskapligt barn, som inte har fått tillräckligt med kärleksfull uppmärksamhet från fadern, mycket sällan känner kärlek för det barnet. Varifrån ska denna brist på kärleksfull tillgivenhet uppbringas? Kan staten fylla detta tomrum? Russell är orolig att om hans förslag inte blir till en lag kommer en stor grupp kvinnor förbli barnlösa. Russell vet mycket väl att Englands ogifta kvinnor inte har tålamod att vänta så länge. De har på egen hand löst det svåra problemet med att bli lämnade ogifta och har också skapat problemet med de faderlösa barnen. I december 1959 publicerades en artikel i tidningen "Itila'at" med titeln "Var tionde brittiskt barn utomäkenskapligt". I rapporten som Dr. Z.A. Scott, en medicinsk tjänsteman i London presenterade, noterades att i London är var tionde barn som föddes utomäktenskapligt. Dr. Scott har betonat att antalet utomäktenskapliga barn ständigt ökar och från 33.838 födslar 1957 så steg det till 53.433 under följande år". Utan att vänta på att Russells förslag skall beslutas om i parlamentet har den brittiska nationen löst problemet själva.
Emellertid så vidtog den brittiska regeringen åtgärder i rakt motsatt riktning till Russells åsikt. I stället för att lindra de ogifta kvinnornas förluster erkände de formellt rivaler för dem hos det manliga könet. De gjorde det genom att anta lagen om homosexualitet. I juli 1961 gav tidningen "Itila'at" nyheterna med dessa ord: "London - Efter en åtta timmar lång debatt godkände Underhuset Lagen om Homosexualitet och sände lagförslaget till överhuset för godkännande". Efter tio dagar skrev ovannämnda tidning: "Överhuset har godkänt lagen om Homosexualitet vid sin andra session. Lagförslaget, som sändes av regeringen för godkännande, skall snart mottaga det kungliga bifallet av Drottning Elisabet II av England". I England är för närvarande polygami illegalt och förbjudet, men homosexualitet är tillåtet och lagligt. I dessa människors ögon har en man, om han tar med sig en rival av det kvinnliga könet till sin hustru, gjort något förbjudet som betraktas som en inhuman handling, men om han medför en rival till sin hustru av det manliga könet, är det en hedervärd och mänsklig handling, som är korrekt och passar det tjugonde århundrandet. Polygami är tillåtet hos de engelska beslutsfattarna under förutsättning att hustruns rival har skägg och mustasch. Några av vårt folk har sagt att den västerländska världen har funnit en lösning för sexuella problem och familjeproblem, och att vi skulle använda oss av de sätt som de har infört för att lösa dessa problem. Nu har den västerländska världen funnit en lösning, med den utväg som vi har sett. Vägen som västvärlden har stakat ut för sig själva angående sex och familjeärenden, kunde bara ha fört dem till dessa slutsatser och inga andra. Om de hade nått något annat resultat, hade det givit anledning till förvåning. Den sak som överraskar mig mest och som jag beklagar, är varför har en del människor givit upp sin förmåga att tänka. Varför har dagens unga och utbildade människor mindre förmåga till att analysera och värdera påståenden? Varför har de förlorat sina egna identiteter? Hur kommer det sig, att när de har en dyrbar juvel i sin hand, och en människa från andra sidan jordklotet säger att det är en valnöt, så tror de dem, och kastar bort den, men när det är en utlänning som har en valnöt i sin hand, och det säges att det är en juvel blir de dess beundrare.
|
