Del XVII

De historiska orsakerna till polygami (1)

Vilka är de historiska och sociala orsakerna till polygami? Varför har ett oräkneligt antal människor i världen, speciellt orientaler, accepterat detta medan andra människor, som västerlänningarna, aldrig gjort det? Varför, av tre olika former av mångäktenskap, favoriserades och accepterades det av människor, till skillnad mot polyandri och sexuell kommunism? De två senare formerna var antagligen aldrig förekommande eller mycket sällan förekommande och då undantagsvis.

Inte förrän vi noga har undersökt dessa orsaker kan vi diskutera Islams syn på polygami, och vi kan inte heller ordentligt studera denna fråga, och hur den kan ha någon betydelse för den moderna människans behov.

Om vi överser med de omfattande psykologiska och sociala aspekterna som finns och tänker som många ytliga författare är det tillräckligt att förklara och tolka de historiska och sociala orsakerna till polygami enligt samma välspelande melodi som så ofta upprepas i samband med dessa ämnen. Vi kan också säga, "Det är fullständigt uppenbart vad orsaken till polygami är, och vad den var förr i tiden. Det är mannens tyrannisering och dominans och slaveriet av kvinnan. Grundorsaken till det är det patriarkaliska systemet. Eftersom mannen har haft den dominerande ställningen och har varit "härskare" över kvinnan, så har han format alla traditioner och regler till sin fördel. Han har följaktligen gjort polygami till en regel för sin egen fördel och mot kvinnans intressen i århundranden. Eftersom kvinnan har varit underordnad mannen kunde hon inte införa polyandri som en sed till sin egen fördel. Men då den nuvarande tidsåldern är en tid av avtagande manligt tyranni försvinner privilegiet att ha flera hustrur, som så många andra felaktiga privilegier, till förmån för jämlikhet och för identiska rättigheter".

Detta är ett ytterst ytligt tänkesätt. Traditionen med polygami har inte föranletts av mannens tyranni och inte heller har orsaken till polyandrins misslyckande varit kvinnans svagheten och underordnade ställning. Polygamins tillbakagången beror inte på det manliga tyranniets avtagande eller att männen har åsamkats någon förlust genom att ha fler än en hustru. Männen har till skillnad från kvinnorna snarare förvärvat en fördel åt sig själv.

Jag förnekar inte att makt och auktoritet var något som medförde förändringar i den mänskliga historien. Jag förnekar inte heller det faktum att mannen, alltigenom historien, har skaffat sig otillbörliga fördelar genom sin auktoritet över kvinnan. Men jag tror inte att makt och auktoritet var de enda faktorerna, speciellt om man tolkar och förklarar naturen i familjerelationerna mellan man och hustru. Föreställningen att användandet av makt var den enda kraften i skapandet av människans historia är orsakad av bristande insikt.

Låt oss anta att ovanstående synpunkt är riktig. Perioden då polyandri var vanlig, dvs under den för-islamiska perioden bland Araberna, eller på den tiden, enligt Montesquieu, när det var accepterat bland Nairefolket på Malabars kuster, var ett tillfälle då kvinnan kom till makten och tog sin chans att gripa tillfället att påtvinga mannen polyandri. Dessa perioder skulle följaktligen kunna anses som kvinnornas gyllene tider, men vi vet att denna period var mörka och hemska tider för kvinnorna i Arabien. I föregående avsnitt citerade vi Montesquieu, dvs att seden med polyandri bland Naires folk inte orsakades av kvinnans auktoritet och heder. Beslutet togs med syfte att hålla soldaterna borta från familjebanden och på så sätt bibehålla deras tapperhet.

Om orsaken till polygami är det patriarkaliska systemet eller mannens dominans, varför antog inte västerlänningarna det? Var patriarkat begränsad till orienten? Hade västerlänningarna vävts samman så nära med Jesus och Maria att de från början trodde på jämlikhet och identiska rättigheter mellan man och kvinna? Var auktoriteten bara effektiv i Orienten, som användes för att vända saker och ting till mannens fördel? Användes denna faktor bara för att upprätthålla rättvisa i väst?

Den västerländska kvinnan var för ett halvt århundrande sedan den mest olycksaliga kvinnan i världen. Även när det gäller hennes egen egendom behövde hon sin makes förmyndarskap. Västerlänningarna medger att den österländska kvinnan hade det mycket bättre ställt än den västerländska kvinnan.

Gustave Le Bon skriver: "Under den islamiska civilisationens dagar gavs kvinnorna exakt samma ställning och status som de europeiska kvinnorna erhöll en lång tid efteråt. Detta betyder att under de andalusiska arabernas tid vidtogs reformer som spreds i Europa ... Riddaridealet och de uppträdanden som förknippas med det, bland dessa den respektfulla behandlingen av kvinnor härrör från muslimerna. Den religion som kunde befria kvinnan från en låg och underlägsen ställning och kunde lyfta henne till en respekterad och hedrad ställning var islam och inte kristendomen. Under medeltiden hade våra kungar och monarker inte någon respekt för kvinnorna, trots att de var kristna. Historien visar att det råder inget tvivel om att innan muslimerna lärde våra förfäder att ha vänliga känslor och respekt för kvinnor behandlade våra kungar och monarker kvinnorna med extrem brutalitet ..."

Andra källor ger en liknande beskrivning av kvinnornas situation under medeltiden. Frågan som kan ställas i detta sammanhang är varför var polygami inte accepterad i Europa under denna period trots att männen hade stor och nästan obegränsad auktoritet?

Den verkliga orsaken är att polyandri berodde inte på att kvinnan hade tagit sin chans till auktoritativa grepp över männen, ej heller var orsaken till polyandrins upphävande kvinnans svaghet och kraftlöshet. Polygamin i orienten berodde inte på mannens makt och dominans. Samtidigt var polygamins avsaknad i väst beroende på den västerländska tron på jämlikhet mellan kvinna och man.

Orsaken till polyandrins misslyckande

Orsaken till polyandrins försvinnande är att den inte är förenlig med varken mannens eller kvinnans naturliga läggning. När det gäller mannen är det för det första oförenligt med hans tendens mot exklusiv och restriktiv tillgivenhet. För det andra är det oförenligt med någon visshet angående faderskap till barnen, och på att tillgivenheten till dem är en naturlig och instinktiv drift hos mannen. En mänsklig varelse vill av naturen föröka sig och hon vill att sambanden med framtida och föregående generationer ska vara specificerad och klart definierad. Han vill med säkerhet veta vilkas barn han är far till och vem som var hans egen fader. Polyandri är således opassande för människans naturliga läggning och hennes instinkt, medan polygami inte sårar känslorna för varken mannen eller kvinnan i detta avseende.

Det sägs att en grupp kvinnor, ungefär fyrtio till antalet, samlades och presenterade sig själva inför imamen Ali (fvmh) och ställde denna fråga till honom: "Varför tillåter islam mannen att ha mer än en hustru, och varför tillåter den inte kvinnan att ha mer än en man? Och är inte detta en orättvis diskriminering?" Ali gav order om att små bägare med vatten skulle hämtas och var och en av dessa kvinnor fick en bägare vatten. Han bad sedan kvinnorna att hälla allt vatten i en stor skål som ställdes mitt i församlingen. Kvinnorna hällde följaktligen vattnet i skålen och sedan bad Ali (fvmh) varje kvinna att fylla sin bägare med vatten igen, men krävde att alla skulle ta precis det vatten som hon förut hade i sin bägare och hällt i skålen. Alla frågade hur det kunde bli möjligt. Vattnet hade blivit uppblandat och en uppdelning var omöjlig. Ali (fvmh) sade då att om en kvinna hade flera äkta män skulle hon nödvändigtvis ha sexuellt umgänge med allihop och sedan skulle hon bli gravid. Hur kan det då, frågade han, vara möjligt att särskilja vems barn det var?" Detta är från mannens synvinkel.

Ur kvinnans synvinkel så är polyandri oförenligt med hennes natur, och också emot hennes intressen. En kvinna behöver inte bara mannen som en källa till, eller som en del i, tillfredsställelsen av sina sexuella drifter, så att det kan sägas "ju fler desto bättre". En kvinna vill ha en man vars hjärta ligger i hennes händer. Han bör vara hennes beskyddare och försvarare. Han bör vara självuppoffrande och trogen mot henne. Han bör anstränga sig för att tjäna pengar, och överlämna frukten av sina mödor och förtjänster till henne och bör sköta om henne med ömsint omsorg. Pengarna som en man brukade betala och fortfarande betalar en prostituerad är de pengar som den kvinnan brukade få och får som ersättning för sitt "arbete" och sin verksamhet, och inte avsett för hennes finansiella behov, som är stort och flera gånger större än en mans personliga behov, och en sådan summa är aldrig detsamma som de pengar som en man överlämnar till sin hustru i tillgivenheten och kärlek och ömhet. Mannen har alltid självuppoffrande betalat för kvinnans omfattande materiella behov. Dessutom är den bästa och starkaste sporren till arbete och aktiviteter hemlivets frid och välbefinnande, det vill säga, hans hustru och barn.

En kvinna har med polyandri aldrig kunnat erhålla beskydd, kärlek, uppriktig tillgivenhet och trohet från mannen. Det är anledningen till varför polyandri, liksom prostitution, alltid har varit så avskydd av kvinnan. Således har polyandri varken varit i överensstämmelse med mannens intressen och anspråk eller med kvinnans intressen och anspråk.

Den sexuella kommunismens misslyckande

Orsaken till den sexuella kommunismens misslyckande är densamma. Sexuell kommunism betyder att göra sig av med varje personlig tillgivenhet på ömse sidor. Varken kvinnan eller mannen har något speciellt intresse för någon särskild man eller kvinna. Platon föreslog att detta skulle gälla för den regerande klassen, dvs, kungafilosoferna. Detta uppförande ogillades inte bara av andra utan också av Platon själv som avvek från sin uppfattning.

För ca etthundra år sedan föreslog också Fredrick Engels denna uppfattning och skrev in dess försvar, men den kommunistiska världen godkände det inte. Det berättas att den Sovjetiska regeringen som hade erfarit många bittra erfarenheter som följde genomdrivandet av Engels kommunistiska familjeteori genomdrev lagar till förmån för familjerna 1938, och monogami antogs såsom den officiellt erkända kommunistiska äktenskapsformen.

Polygami kan vara en särskiljande symbol för en man, men polyandri har aldrig varit, och kan aldrig bli, en särskiljande symbol av respekt för en kvinna. Orsaken till denna skillnad är att mannen är sökande efter kvinnans person, under det att kvinnan har behov av mannens hjärta och kärlek och av hans tillgivenhet. En man, som vill ha kvinnans person under sin kontroll, fäster ingen vikt vid huruvida kvinnans hjärta är med honom eller inte. Detta är anledningen till varför, han vid polygami fäster lite vikt vid hjärtats betydelse och subtiliteten i ömtåliga känslor. Men för en kvinna är en mans hjärta och kärlek den verkliga kärnan. Om hon är berövad detta förlorar hon allt.

Två faktorer medverkar i äktenskapet. Den ena är materiell och den andra spirituell. Den materiella faktorn är dess sexuella aspekt, som i ungdomen är i ett tillstånd av spänning, och på sin höjdpunkt, och som gradvis minskar och lugnar ned sig. Den själsliga aspekten hänför till dessa vänliga ömma, uppriktiga känslor som styr paret och ökar med tiden. En av skillnaderna mellan man och kvinna är att för en kvinna, till skillnad från mannen är den senare faktorn viktigare än det förra. För en kvinna betyder äktenskapets själsliga aspekt mer, för en man den materiella aspekten, eller åtminstone så är de, materiella och spirituella aspekterna av äktenskapet lika för honom.

Vi har i ett tidigare avsnitt hänvisat till en kvinnlig europeisk psykolog som menade att på grund av att kvinnan ger barnet näring, både i livmodern och genom amning efter nedkommandet har hon en mycket speciell psykisk ställning som gör henne i akut behov av sin makes vänliga känslor som fader till hennes barn. Det är i denna utsträckning sant att graden av kärlek till barnen beror väldigt mycket på gradet av kärlek och tillgivenhet från maken mot modern. Detta på grund av att han är fadern till hennes barn, han är en viktig och bidragande orsak till att barnet existerar. Detta behov hos kvinnan kan bara bli tillfredsställt när hon har en make.

Fr. Manuchehriyan skriver i sin bok "Kritik av Irans konstitution och civillag": "I klausul 1049 säger civillagen: Ingen kan gifta sig med dottern till sin frus broder eller dottern till sin frus syster utom med hustruns tillåtelse ... I fall hustrun tillåter det kan hennes make gifta sig med dottern till sin frus broder eller dottern till sin frus syster. Låt oss nu föreställa oss vad följderna kan bli om hustrun inte tillåter det. Ingenting! Som de säger, "bekymra dig inte, det finns ett alternativ. Mannen kan gifta sig med någon annan". Nåväl! Men om vi vänder på påståendet? Till exempel så säger vi att hustrun inte kan gifta sig med sonen till sin mans broder eller sonen till sin mans syster (medan hon är gift med honom) utan sin mans tillstånd. Vid åhörandet av dessa ord så kokar blodet i ådrorna och folk skriker att ett sådant förslag vore emot mänskliga principer och dessutom är det i grunden emot kvinnans natur och den medfödda läggningen. Som svar bör det sägas att detta påstående bara är emot principen av kvinnans slaveri. på samma sätt som egendom inte har mer än en ägare, har också kvinnan, som under de oförbehållsamma och absoluta lagarna i vårt land, finns i egendomskategorin och följaktligen bör hon inte ha mer än en ägare..."

På sidan 73 i sin bok säger hon:

"Vi kan säga att på samma sätt som en man kan ha upp till fyra fruar bör en kvinna ha rätt till liknande och jämlika rättigheter. Konsekvenserna av detta resonemang är mycket hemsk för mannen. Det är här blodet stiger i deras ådror och med ett upphetsat ansikte och flammande ögon så ropar de: "hur är det möjligt för en kvinna att ha mer än en man? "Vi skulle mycket kallt och behärskat säga som svar, "hur kan en man ha mer än en hustru?"

"Vi vill inte sporra henne till omoralitet, och vi tycker inte heller att det är riktigt att vara småsint och förringa kvinnans fromhet och kyskhet, men vi vill inpränta i männen att när det gäller kvinnor är inte deras föreställningar och tro baserade på, som de tror, en stark och oangripbar grund. Kvinnan är en och mannen är en, var och en utav dem är jämlik. Om denna rättighet att ha upp till fyra fruar har blivit given männen därför att de är män bör också kvinnan ha samma rättighet. Även om de inte är starkare än männen intellektuellt bör det bli känt att när det gäller den spirituella begåvningen och själens egenskaper är kvinnan inte underlägsen mannen".

Som ni sett i det ovan citerade påståendet har ingen skillnad tagits med i beräkningen mellan polygami och polyandri utom att, eftersom mannen är stark, så har han infört polygami till sin förmån, medan kvinnan inte kunnat försvara och säkra polyandri av den enda anledningen att hon var en slav. I ovanstående avsnitt påstås det också att etablerandet av polygami och förbjudandet av polyandri orsakades av det faktum att mannen var ägare till kvinnan och kvinnan var slav. på grund av att mannen var ägare till kvinnan hade han möjlighet att hålla flera fruar. Det vill säga att han kunde äga stor rikedom. Kvinnan var någonting som ägdes och ett ägt ting kan inte ha mer än en ägare. Hon kunde inte skörda förmånen av att ha mer än en make.

I motsats till denna uppfattning är kvinnornas och samhällets vägran att acceptera polyandri i sig självt ett bevis för att mannen inte betraktar kvinnan som sin ägodel. Partnerskapet hos flera personer ifråga om egendom där alla får vinsten från den egendomen är någonting förekommande i alla mänskliga samhällen. Om en man såg på kvinnan som sin egendom, så skulle han ha tillåtit delägarskap i henne, såsom han har tillåtit delägarskap för egendom. Var i världen finns det ett system där egendom inte kan ha mer än en ägare, så att vi kan betrakta den som grund till lagen om en enda make?

De säger: Eftersom mannen är en och kvinnan är en, är det nödvändigt att de bör ha jämlika rättigheter. Varför skall en man ha fördel av polygamins rättigheter medan kvinnan inte kan åtnjuta polyandrins rättighet? Jag säger att det är här ni har misstagit er. Ni har föreställt er att polygami är en del av mannens rättigheter, och att polyandri är en del av kvinnans rättigheter medan polygami är en del av kvinnornas rättigheter, och polyandri varken är en del av männens rättigheter eller en del av kvinnornas rättigheter. Polyandri är emot mannens intressen och fördelar likaväl som det är emot kvinnans intressen och fördelar. Vi kommer nu att bevisa att lagen angående polygami i Islam skapades med syfte att återinföra och upprätta kvinnornas rättigheter. Om avsikten var att sätta mannen i en fördelaktig ställning skulle islam ha gjort vad västvärlden gjorde. Mannen skulle få rätt att använda och utnyttja andra kvinnor under tiden han var gift med sin första hustru, samtidigt som han inte ålades någon förpliktelse eller åtagande rörande kvinnans och barnens intressen, som hans lagliga hustru och hans lagliga barn.

Polyandri låg inte i kvinnans intresse och således kan det inte sägas att en av hennes rättigheter blivit förverkad.

De säger att de vill inpränta i männen att deras (männens) föreställning angående kvinnan inte är "baserad på en säker och oangripbar grund, som män felaktigt föreställer sig". Detta är vad vi eftersträvar. Vi skall förklara grunderna i den islamiska synen på polygami.