Inledning

Kraven i vår tidsålder gör det nödvändigt att återigen granska och värdera många angelägenheter, då det inte längre räcker att acceptera de gamla värderingarna. Systemet med familjens rättigheter och skyldigheter är en utav dessa angelägenheter.

I denna tidsålder, av skäl som vi återkommer till senare, är den allmänna uppfattningen att den grundläggande frågan inom detta område är liberaliseringen av kvinnan och "jämlikhet" av deras rättigheter med män. Alla andra problem är sidogrenar till dessa två angelägenheter.

Enligt vår uppfattning är de mest grundläggande frågorna om familjens rättigheter följande: Är familjens rättigheter oberoende av andra sociala system? Följer den en egen speciell logik eller styrs den av samma logik och filosofi som härskar över andra sociala institutioner? Finns det någon skillnad mellan denna sociala enhet och andra sociala enheter? Tvivlet orsakas i grunden av, å ena sidan, att de två huvudparterna i familjen består av två olika kön och, å andra sidan, består dess efterträdare av söner och döttrar. Denna kreativa process har utrustat deltagarna i denna enhet med olika och ojämna dispositioner, och med olika beskaffenheter och temperament. Den sociala strukturen hos familjen är halvt medfödd, och halvt konventionell, den så att säga uppehåller en förmedlande ställning mellan en instinktiv social struktur, såsom mellan bin och myror, där alla deras beleendes begränsningar, rättigheter och "lagar" är bestämda av naturen, och en social struktur, baserad på vedertaget bruk, likaväl såsom den mänskliga medborgerliga samhället, som har en mindre "naturlig" eller instinktiv komponent.

De antika filosoferna såg på familjelivets filosofi som en självständig del av "praktisk filosofi", och trodde att denna del av det mänskliga livet hade en separat logik och kännetecken. Platon har i sin bok "Staten", Aristoteles i boken "Politik", och den muslimske filosofen Ibn Sina, Avicenna, (Levde och verkade under 1000- talet) i sin bok "ash-Shifa", alla behandlat ämnet från detta perspektiv och från denna vinkel.

Angående kvinnans rätt i samhället, uppstår, naturligtvis ett tvivel och ett ifrågasättande, nämligen om en naturlig och mänsklig rättvisa för män och kvinnor är identiska, eller ej identiska. Med andra ord, om skapelsen och naturen, som givit en serie av rättigheter till det mänskliga släktet, om den har ordnat dessa rättigheter för bara det ena könet eller båda, vare sig det rör sig om kvinna eller man, om det har någon betydelse i sociala rättigheter och skyldigheter, eller om dessa rättigheter är detsamma för båda könen, i naturens ögon, och i skapelsens logik.

Som en följd av de vetenskapliga och filosofiska utvecklingarna fanns det efter sextonhundra talet i väst en rörelse inom det sociala området, som gick under namnet "Mänskliga Rättigheter". Författare och tänkare under 1600- och 1700- talen propagerade för sina egna idéer rörande naturliga, egentliga och oförnekade mänskliga rättigheter, med beundransvärd ihärdighet. Rousseau, Voltaire och Montesquieu tillhörde denna grupp av tänkare.

Mänskligheten står i stor tacksamhetsskuld till dessa tänkare. Det har även påståtts att mänskligheten står i lika stor tacksamhetsskuld till dem, som till de stora upptäcktsresanden och uppfinnarna.

Den grundläggande punkten som dessa tänkare uppmärksammade, var, att människan av naturen och förnuftet, av födelsen och läggning, ägde en serie av rättigheter och friheter. Ingen person, eller grupp, kan på något sätt eller under någon förevändning, neka en individ eller grupp dessa rättigheter och friheter. Den som äger dessa rättigheter kan inte själv, med fri vilja och benägenhet, överlåta dessa till någon annan och därmed frånta sig själv dessa rättigheter, eller försaka sig själv dem.

Alla, oavsett om han är härskare eller undersåte, vit eller svart, rik eller fattig, är jämställd och lika inför dessa rättigheter och friheter.

Denna intellektuella och sociala rörelse bar frukt först i England, sedan Amerika och senare i Frankrike genom revolutioner, förändringar i regeringsformerna, underskrifter till petitioner, och gradvis spred sig dessa idéer till andra länder världen runt.

Under 1800- talet kom nya idéer med anknytning till de ekonomiska, sociala och politiska rättigheter för mänskligheten. En rad andra förändringar skedde som kulminerade i framträdandet av socialismen och kravet på fördelning av vinsterna till proletariat, och arbetarklassens maktövertagande. Fram till slutet av 1800- talet och i början av 1900- talet, sammanbands det som sagts om mänskliga rättigheter och de praktiska steg som togs ifråga om folkets rättigheter, med respekt för regeringarna, eller med arbetarens rättigheter och proletariets, med respekt för arbetsgivarna och överklassen. Men på 1900- talet kom frågan om kvinnans rättigheter i motsats till mannens rättigheter upp för första gången. I Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna, som skrevs ner efter andra världskriget 1948, deklarerades jämställdheten mellan kvinnor och män klart och tydligt.

I alla de sociala rörelserna i västvärlden, från 1600- talet fram till 1900- talet har alla idéer kretsat runt två saker. "frihet" och "jämlikhet". Håller man det faktum klart för sig, dvs att rörelsen för kvinnans rättigheter i västvärlden hade samma ordningsföljd som de andra politiska rörelserna, och även om historien av kvinnors rättigheter i Europa är full av utomordentligt svåra umbäranden, så blir det ändå bara ingenting annat än diskussionen om "frihet" och "jämlikhet".

Pionjärerna för denna rörelse ansåg friheten för kvinnan och jämlikheten i deras rättigheter liksom för män, såsom komplett och fullgjort i rörelsen för de mänskliga rättigheterna, som ju hade varit den centrala idén sedan 1600- talet. De påstod att utan försäkran om kvinnans frihet och etablering av jämlika rättigheter för både kvinnor och män, så var allt åberopande av mänskliga fri och rättigheter meningslöst. Dessutom trodde de att alla problem som kunde uppstå inom familjen bottnade i avsaknad av kvinnans frihet, och i ojämlikheten mellan mannens och kvinnans rättigheter, och genom att slå vakt om dessa två punkter, så skulle alla problem inom familjen vara lösta i ett svep.

I denna nya rörelse glömdes en viktig fråga nämligen det som vi kallar "den grundläggande frågan i systemet om familjens rättigheter". Frågan gäller huruvida detta system är ett naturligt oberoende system med sin egen logik och kvalité, skild från logiken och kvalitéerna i andra sociala institutioner. Det som engagerade människors känslor var den utsträckning av principer av frihet och jämlikhet för kvinnor, i förhållande till män. Med andra ord, i ämnet om kvinnans rättigheter, var också där huvudämnet i diskussionerna de "omistliga, oåterkalleliga rättigheterna för männen", och inget mer. Allt beslutades runt detta enda ämne dvs att mannen och kvinnan båda är delar av mänsk-ligheten och att kvinnan är en genuin mänsklig varelse, och därför måste åtnjuta de omistliga och oförnekade mänskliga rättigheter, såsom mannen, och jämlikt med honom.

I en del av kapitlen i denna bok finns det en grundlig diskussion om källorna till naturliga rättigheter, och vi har där bevisat att de grundläggande formerna i de mänskliga rättigheterna är naturen själv. Om människan åtnjuter särskilda rättigheter som djuren inte delar med honom, så beror det på hans natur, härstamning och skapelse. Om alla mänskliga varelser är jämlika i naturens rättigheter, och alla måste leva i "frihet", så är det en ordning utfärdat i texten av skapelsen själv. Det finns inget annat bevis. De intellektuella, som är anhängare av jämlikhet och frihet såsom mänskliga rättigheter, har inte heller de något annat argument än detta.

Låt oss nu se varför den grundläggande frågan i systemet om familjens rättigheter, inte har fått någon uppmärksamhet. Har det upptäckts, i ljuset av den moderna vetenskapen, att skillnaden och olikheterna mellan man och kvinna är en enkel skillnad i konstituerande organ, och att detta inte har någon effekt på deras grundläggande fysiska och psykiska struktur samt de rättigheter som är beroende därav, och det ansvar som det skapar? Och är det orsaken till varför ingen har givit dem ett eget kapitel i modern social filosofi?

Nu råkar det vara så att omständigheterna är de rakt motsatta. I ljuset av moderna upptäckter och framåtskridande inom den biologiska och psykiska vetenskapen, så har skillnaden mellan de båda könen blivit klarare och bättre dokumenterad. Vi har diskuterat det i en del kapitel i denna bok, och har citerat forskningsresultaten från biologer, fysiologer och psykologer. Det finns anledning till förvåning, för trots allt, så har det grundläggande problemet lämnats att falla i glömska.

Denna försummelse grundar sig, kanske, i att denna utveckling kom plötsligt, och resulterade i att trots att en del motgångar försvann för kvinnan, så förde det med sig, som en gåva, andra motgångar och plågor både för henne och hela samhället. Vi skall se att kvinnan i väst var berövad även den enklaste och allmännaste rättighet ända fram till i början av 1900- talet, och först i början av 1900- talet började den västerländske mannen att tänka om och försöka rätta till situationen. Och som denna rörelse var i slutet av andra rörelser inom området "jämlikhet" och "frihet", så förväntade de sig att alla mirakel skulle komma från andemeningen av dessa två ord. De struntade i det faktum att jämlikhet och frihet är beroende av relationerna mellan mänskliga varelser emellan, och från det faktum att dom är just mänskliga varelser.

I akademiska termer betyder "Jämlikhet och frihet" mannens rättigheter enligt hans ställning att vara man. Eftersom kvinnan är en mänsklig varelse är hon skapad fri såsom alla mänskliga varelser, och därför delar hon jämlika rättigheter. Men kvinnan är en mänsklig varelse med speciella förutsättningar, och en man är en mänsklig varelse med andra förutsättningar. Man och kvinna är jämlika i det att de är människor, men de är två sorters mänskliga varelser med två sorters karaktärer och två sorters psykologier. Denna skillnad är inte ett resultat av några geografiska, historiska eller sociala faktorer, utan ligger snarare i själva skapelsens planering. Naturen har en mening med dessa två olika förutsättningar, och alla försök att ändra naturens gång och ordning är dömt att skapa en oönskad tribut. Såsom jämlikheten och friheten för mänskliga varelser, både män och kvinnor, har uppenbarat sig för oss från naturen, så måste vi se till naturen för att inspireras beträffande det unika eller det tvåfaldiga i rättigheter för kvinnor och män. Vi måste kunna diskutera huruvida tvåfaldigheten i könen, både hos människor och djur är en slump eller ingår den i skapelsens plan? Är olikheterna mellan de båda könen bara baserad på kroppskonstitutionens organ, eller är, enligt den franska biologen Alexis Carrel, varje cell i människan ett tecken på hans eller hennes kön? Har en man eller kvinna var för sig ett eget speciellt syfte i logiken och språket hos en medfödd läggning? Är rättigheter enkönat eller tvåkönat? Är moralen, och att växa upp, ett enkönat eller tvåkönat ämne? Vad gäller vid bestraffning? Vad gäller ansvarstagande och yrken?

I denna utveckling glömdes det bort att det finns andra problem bredvid jämlikhet och frihet, att tänka på. Jämlikhet och frihet är nödvändiga förhållanden, men de är inte tillräckliga. Jämlikhet är en sak, men identiska rättigheter är en annan sak. Jämlika rättigheter för man och kvinna med avseende på deras materiella och själsliga värde, är en sak, men deras likhet och enhetlighet och likalydande är något annat. I den här debatten betyder "jämlikhet" "likalydande". Kvalité har överskuggats av kvantité i försöken att komma ihåg kvinnans "manlighet" så har hennes "kvinnlighet" blivit bortglömd.

Denna ouppmärksamhet kan faktiskt inte påräknas bara som en filosofisk ovarsamhet på grund av otillbörlig brådska. Det var andra faktorer med i räkningen som också ville utnyttja denna "frihet" och "jämlikhet" för kvinnor.

En av dessa faktorer var kapitalisternas intresse. Fabriksägarna ville ha bort kvinnorna från hemmen till fabrikerna, därför att de ville profitera på deras ekonomiska styrka, så de tog upp fanan för kvinnans rättigheter såsom för männen, och det var bara dessa personer som kunde ge kraven ett legitimt accepterande.

I boken "The Pleasure of philosphy", kommenterar Will Durant kvinnas rättigheter. Han citerar några föraktfulla idéer av Aristoteles, Nietzsche, Schopenhaur, samt några heliga judiska böcker om kvinnor. Han påpekar också att även om friheten för kvinnor var omtalad under franska revolutionen, så var det utan att någon praktisk förändring kom till stånd. Fram till ungefär 1900 hade en kvinna nästan inga rättigheter som en man var lagligt tvungen att respektera, enligt Durant. Sedan skriver han om anledningarna till förändringar i kvinnans fördel i början på 1900- talet. Kvinnans befrielse kom som en följd av den industriella revolutionen, enligt Durant. Han fortsätter: "De (kvin-norna) var billigare arbetskraft än män, arbetsgivarna föredrog dem som arbetare framför de mer kostsamma och upproriska männen. För ett århundrade sedan hade männen svårt att få arbete i Eng-land, men affischer inbjöd dem att sända sina fruar och barn till fabriksgrindarna... Det första legala steget mot frigörelsen av våra mormödrar, var lagstiftningen från 1882, där det bestämdes att hädanefter skulle kvinnorna i England åtnjuta det enastående privilegiet att få behålla pengarna de tjänade ..."

Det var ett högt moraliskt och kristet lagstadgande, genomförd av fabriksägarna i Underhuset för att locka Englands kvinnor att sköta deras maskiner. Från och med det året fram till nutid, har detta oemotståndliga sug med vinstmotiv dragit ut kvinnorna från slavgörat i hemmen, till träldomen i fabrikerna.

Den tekniska utvecklingen och den ständigt ökande tillväxten i produktionen var större än det faktiska behovet hos folket. Man var tvungen att ta till olika metoder för att förvandla människorna till en ofrivilliga deltagare i konsumtionen. Kapitalisten var tvungen att utnyttja kvinnorna ännu mer för att uppnå denna målsättning. Detta gällde inte enbart hennes fysiska styrka utan snarare hennes kraft att attrahera med sin skönhet. Genom att handla med hennes ära och respekt och genom att exponera henne ville man påtvinga konsumtionen på konsumenterna. Det är klart att allt detta gjordes i namnet av hennes "frihet" och att hon blivit "jämställd" med mannen.

Inte heller politikerna släpade efter med att utnyttja denna faktor, man kan läsa om dessa omständigheter regelbundet i dagspress och veckotidningar. I alla dessa fall, är kvinnans existens exploaterad, och kvinnan används som ett redskap för att uppnå männens mål och allt detta under täckmanteln av "frihet" och "jämlikhet".

Det är uppenbart att den unge mannen från 1900- talet inte förnekade sig själv detta värdefulla tillfälle. Han slutade prata om kvinnans traditionella ansvar, och gjorde sökandet efter en maka till någonting billigt och kostnadsfritt, fångande henne i sina klor. Sedan spilldes det mer krokodiltårar än förut över kvinnors olycka och de orättvisa diskrimineringarna mot henne. Och slutligen, för att förse sig själva med ännu mer av världens fröjder, så fördröjer de sitt giftermål tills de är fyrtio eller senare ändå, och kan till och med föredra att förbli ungkarlar.

Det är utan tvivel så att vårt århundrande har undanröjt en rad missförhållanden för kvinnorna, men faktum är om det inte istället har medfört en annan rad av missförhållanden såsom en gåva. Vad är anledningen till detta? Är kvinnan dömd till en av dessa två missförhållanden, och tvingad att välja en utav dem, eller är det ingenting som hindrar henne från att förvisa hennes gamla missförhållanden, såväl som hennes nya missförhållanden?

Faktum är att det inte finns något tvång eller ofrånkomlighet. Missförhållanden i gamla tider orsakades mestadels av det faktum att man glömde bort att kvinnan var en människa, och hennes nyare missförhållanden beror på, medvetet eller inte, hennes kvinnlighet som kvinna, hennes medfödda mjukhet och natur, hennes kall, axeln som hon roterar runt, hennes instinktiva behov och hennes speciella kapacitet är totalt ignorerad.

Det är verkligen underligt, att närhelst olikheterna i den medfödda karaktären och naturen för män och kvinnor diskuteras, så tolkar en del av människorna det såsom menat kvinnors ofullkomlighet och perfektionen hos männen, och ytterst såsom något som nödvändiggör en rad av fördelar för mannen, och en rad försakelser för kvinnan, därmed glömmer man att ofullkomlighet och perfektion inte är under beaktande. Skapelsens plan var inte att försöka skapa en perfekt och en ofullkomlig.

Efter deras logiska och visa förklaring, så utropar dessa människor: "Nåväl, eftersom naturen varit så grym mot kvinnan, och skapat henne svag och ofullständig, ska vi förvärra situationen och lägga börda på börda? Om vi överlåter kvinnans naturliga ställning till glömskans värld, gör vi inte henne mer mänsklig då?

Situationen är faktiskt den precis motsatta. Likgiltigheten mot den naturliga och medfödda ställningen hos kvinnan har medfört våldet på hennes rättigheter. Om mannen konfronterar kvinnan och säger "Nu är du en, och jag är en. Alla sysslor, plikter, vinster, belöningar och bestraffningar ska vara samma och lika, och i allt svårt, tungt arbete ska du vara min medarbetare och få kompensation i proportion till din arbetskraft, förvänta dig inte någon särskild respekt och hjälp från mig, var ansvarig för alla dina levnadskostnader, dela med mig utgifterna för barnen, försvara dig själv inför alla faror och risker, spendera lika mycket på mig som jag gör på dig... "Det är ett tillfälle för kvinnan att slänga in handduken, därför att hennes arbetsstyrka och produktiva kraft är naturligt mindre än en man, och dränaget på hennes förtjänster större. Dessutom, hennes menstruation, besvären under graviditeter, svårigheter under förlossningar, och uppfostran av barn, har alltihop placerat henne i en situation där hon är under mannens skydd, med färre ansvarstaganden och fler rättigheter. Det här gäller inte bara hos människan, alla djur som lever i par uppför sig så. I alla dessa olika arter så reser sig hannen instinktivt upp för att försvara sin hona.

Om den naturliga och medfödda ställningen hos de båda könen behålles i sikte, och deras jämlikhet i att vara människa och deras delade humana rättigheter är ihågkommet, så kan kvinnan finna sig själv i en väldigt fördelaktig ställning, varken hennes person eller hennes personlighet blir krossad.

På grund av ouppmärksamhet så finner vi att den naturliga, medfödda omständigheterna hos de båda könen är glömda, och slutligen beror allting på frihet och att göra saker jämlikt, det skulle vara bättre att titta på de människor som, före oss, påbörjade denna resa, och nått slutet, och se vad de har sagt och skrivit.

I en artikel i tidningen Khandaniha kunde man läsa om kvinnliga arbetares situation i förenta staterna. Artikeln handlar om en kvinnlig anställd som beskriver arbetsförhållandena på sin arbetsplats. Artikelförfattaren beskriver hur, i jämlikhetens namn, hänsynen som brukade gälla för kvinnliga arbetare inte längre existerar. Till exempel skulle de inte behöva lyfta tyngre än 12 kilo, medan de manliga arbetarna inte hade några sådana gränser. Artikeln beskriver hur arbetsförhållandena för de kvinnliga anställda, som övergick till 2500, i General Motors fabrik hade ändrats. Den kvinnlige arbetaren beskriver själv hur hon skulle sköta om en mycket kraftfull ångmaskin eller rengöra en 12 kilo tung metallugn. Tidigare sköttes detta arbete av en kraftfull manlig anställd. Den kvinnliga arbetaren känner sig utsliten.

Artikeln handlar också om klagomål, ängslan och farhågorna hos en annan kvinna, vars man är sjöman i flottan. Nyligen hade befälhavaren beslutat att ett antal kvinnor skulle anställas för att arbeta ombord. på fartyget tjänstgjorde 480 män och 40 kvinnor. När skeppet återvände till hamnen efter sin första resa med blandad besättning var uppståndelsen och oron bland besättningen sådan, att en utredning gjordes, och det upptäcktes snart att det inte bara hade utvecklats många kärleksaffärer under resan, utan de flesta av kvinnorna hade också haft sexuella förbindelser med flera män, inte bara en.

Artikeln fortsätter med att berätta, att i staten Florida oroade man sig över nya lagar som skulle försämra änkornas situation. Lagen som befriade änkor från att betala inkomstskatt på summor upp till 500 dollar, hade annullerats. Domaren som upphävde lagen ansåg att denna speciella lag var en diskriminering emot männen.

Artikeln beskriver hur arbetarkvinnan som har värkande händer, sjömanshustrun som är orolig och rädd och änkorna i Florida har fått böta för att få sin del av friheten. För ett stort antal utav dem kan man ifrågasätta huruvida kvinnorna har förlorat mer än de har vunnit.

Den kvinnliga arbetaren berättar om sin arbetskamrat som drabbades av inre blödningar på grund av tunga lyft. Hon säger: Vi vill återvända till vår förra ställning. Vi vill att män ska behandla oss som kvinnor och inte som arbetare". Hon tillägger att det är lätt för upprätthållarna av den kvinnliga frigörelsen att sitta i sina tjusiga salonger och deklarera att män och kvinnor är jämlika. De har aldrig besökt några fabriker. De inser inte att de flesta av de löntagande kvinnorna i Amerika måste, såsom hon själv, arbeta och slita i fabrikerna. Hon fortsätter med att säga, att hon inte vill ha denna jämlikhet, därför att hon inte klarar av arbetet som är menat speciellt för män. Män är fysiskt starkare än kvinnor, och om hon måste konkurrera om arbetet med dem, och arbetet blev jämfört, så skulle hon, för egen del, föredra att lämna arbetet. Tillmötesgåendet som de kvinnliga arbetarna i Ohio hade förlorat, är mer än de förmåner och fördelar som de fick genom arbetarskyddslagen. Slutligen säger hon att kvinnor har försakat sin kvinnliga individualitet, och hon kan inte förstå vad de har vunnit efter sin "frigörelse". Det är möjligt, naturligtvis, säger hon, att ställningen för ett antal kvinnor kan ha förbätt-rats, men arbetarkvinnor är definitivt inte ibland dem.

Artikeln visar tydligt vilka problem dessa kvinnor har drabbats av i jämlikhetens och frihetens namn. De har tappat tålamodet i sådan grad att de nu är motståndare till dessa två ord, med liten förståelse för att dessa två ord inte är onda i sig själva. Män och kvinnor är stjärnor i två olika omloppsbanor. Solen ska inte hinna ifatt månen, ej heller ska natten överträffa dagen. De svävar var för sig i en himmel. (koranen, 36:40)

Det grundläggande villkoret för lycka för både man och kvinna och, faktiskt, för hela det mänskliga samhället, är att var för sig ska de båda könen fortsätta att vara i sin egen omloppsbana. Frihet och jämlikhet kommer att vara till deras fördel så länge som ingendera lämnar hans eller hennes naturliga omloppsbana och riktning. Det som har skapat problem i samhället är att de har gått emot den naturliga ordningen.

Vad vi påstår är att kvinnans rättigheter, både i hemmet och i samhället, skall återigen bli värderad, och att vi inte skall vara nöjda med forna tiders värderingar. Vi menar att vi först och främst skall ta naturen som vår vägledare, och sedan få ut de maximala fördelarna från såväl våra gamla erfarenheter som de från nutiden, vare sig bra eller dåliga. Det är bara då som utvecklingen av kvinnans rättigheter blir fullkomlig.

Den heliga koranen är accepterad både av dess vänner och dess fiender som en upprätthållare av kvinnans rättigheter. Dess motståndare accepterar åtminstone så mycket, som att koranen i uppenbarelsetider tog ett långt steg fram till fördel för kvinnorna och för deras mänskliga rättigheter. Men koranen försummade aldrig kvinnans kvinnlighet och mannens manlighet i återställandet av hennes mänskliga status och mänskliga rättigheter eller hennes roll som en partner till mannen. Med andra ord såg koranen på kvinnan såsom hon var av naturen. I denna mening är det en total anpassning mellan förordningen i koranen och förordningen av naturen. Dessa två stora böcker av Gud, en skapad och en sammanställd, sammanträffar med varandra. I följande artiklar kommer det att finnas en redogörelse och förklaring till denna anpassning och harmoni.

Denna bok är en samling av artiklar som författaren skrev under speciella omständigheter under åren 1966-67. Artiklarna publicerades i veckomagazinet Zan-e ruz3 under rubriken "Den islamiska kvinnans rättigheter". Artiklarna lästes med stort intresse.

Under åren 1966-67 fördes en häftig debatt i iranska tidningar med anledning av en lagändring rörande familjerättigheterna. Eftersom de flesta förslagen som framställdes stred mot islam spreds stor oro bland muslimerna i Iran. Mitt i detta orsakade domaren Ibrahim Mahdavi Zanjani mer oro genom att skriva en motion innehållande fyrtio förslag och fick det publicerat i ovannämnda tidning. Tidningen publicerade artikeln med stora rubriker och tillfogade vad man förr kallade "kuponger", där man uppmanade läsarna att framföra sina åsikter angående de fyrtio förslagen. Sagda författare lovade att under artikelseriens gång, framföra sina argument som stöd för hans fyrtio förslag.

Ungefär vid samma tidpunkt fick jag erbjudande att komma med mitt bidrag till debatten.

Efter en del diskussion bestämdes att mina artiklar skulle publiceras bredvid domare Mahdavis artiklar. De båda artiklarna publicerades sida vid sida i sex veckor. Detta fick avbrytas då domare Mahdavi avled i en hjärtattack.

Under den här sexveckorsperioden hade dessa artiklar satt sina spår. De läsare som hade varit intresserade av artiklarna bad mig och tidningen att fortsätta artikelserien. Denna vädjan fick gehör och sammanlagt trettiotre artiklar publicerades i tidningen.

Även om de trettiotre artiklarna endast behandlade en del av de ämnen som jag hade på hjärtat, och mycket återstod att bli diskuterat, samt med anledning av min trötthet och andra saker som krävde min uppmärksamhet någon annanstans, så måste jag sluta skriva artikelserien. De som hade läst artiklarna med intresse pressade hela tiden på att publiceringen skulle ske i bokform. För min egen del, eftersom jag ville avsluta uppdraget och någonstans publicera ett komplett arbete om kvinnors rättigheter i islam samtyckte jag inte till ett enkelt omtryck av artiklarna. Slutligen, när jag kände att jag inte kunde förvänta mig att slutföra arbetet, bestämde jag mig för att vara nöjd med vad som var.

I denna artikelserie behandlas frågor som giftermålsanbud, tidsbestämt äktenskap (mut-ah), kvinnan och socialt oberoende, islam och modernisering av livet, kvinnans ställning i koranen, självrespekt och mänskliga rättigheter, den naturliga grunden för familjens rättigheter, skillnaden mellan man och kvinna, hemgift, underhåll, ärftlighet, skilsmässa och månggifte.

Andra synpunkter på ämnet som återstår att bli diskuterade och för vilka jag har studieanteckningar redan färdiga, är mannens rätt att upprätthålla ordningen i familjen, rättighet till förmyndarskap av barn, perioden av iddah för kvinnor mellan äktenskapen och dess filosofi, kvinnor och utnämning av domare, kvinnor och politik, kvinnor, Ijtihad (kompetens i islamisk rättsvetenskap) och ifta (ge lagliga opinioner), kvinnors utbildning och etik, kvinnors klädsel, sexualmoral, ära, kyskhet, anständighet o.s.v., moderskap, kvinnor och utomhusarbete, och ett antal i andra ämnen. Om jag får förmånen i ett tillfälle av Gud, ska jag samla ihop och redigera den delen också, och publicera det som en andra del av denna bok 4.

Åberopar lycka och vägledning från Allah.

Morteza Mutahhari

28:e Shahrivar 1353
2:a Ramadan al-mubarak 1394
19:e september 1974

1- Familjerelationer, ett världsproblem

Problemen med familjerelationerna i vår tid är inte så enkla och obetydliga så att de kan lösas med att flickor och pojkar fyller i ett frågeformulär, eller med att hålla seminarium. Andra nationer har inte heller lyckats finna en lösning till problemet, och inte heller påstår de att ha funnit någon.

Filosofen Will Durant skriver i sin bok: "Om vi i fantasin placerar oss själva vid år 2000, och frågar oss vad den mest framstående händelsen i den första fjärdedelen av nittonhundratalet är, så skall vi inse att det inte var första världskriget, ej heller den Ryska revolutionen, utan förändringen av kvinnans status. Historien har sällan sett en sådan uppseendeväckande förändring på sådan kort tid. Det "heliga hemmet" som var basen för vår sociala ordning, giftermålet som var vårt skydd emot mänskliga passioner och obeständighet, de komplicerade moraliska regler som lyfte upp oss från brutalitet till civilisationen och artighet, har synbart fastnat i den turbulenta förvandling som har kommit till alla våra institutioner, till alla våra tankar och levnadssätt."

Liksom idag, när vi lever i den sista fjärdedelen av 1900- talet har klagosången från västvärldens tänkare blivit tydligare då de bevittnar hur familjebanden bryts av runt omkring dem. Det gäller försvagningen av den äktenskapliga grunden, de ungas undanflykter för att acceptera ansvaret för äktenskapet, motviljan mot moderskapet, förminskad fader- och moderskärlek, frossan i tillfredsställelsen av tillfälliga passioner istället för kärlek, den evigt ökande frekvensen av skilsmässor, och den galloperande ökningen av barn födda utom äktenskapet m.m.

Skall vi vara självständiga eller följa västvärlden?

Det är beklagansvärt att ganska många oinformerade människor har fått det intrycket att problemen i samband med familjerelationer är såsom tekniken med taxikörning, rörmokeri, elektricitet och så vidare. Enligt dessa har europeiska experter löst dessa tekniska problem för åratal sedan, vi tillhör folket som inte har effektiviteten och kapaciteten och därför måste vi följa och imitera dem så fort som möjligt.

Detta är en felaktig synsätt. västerlänningar är alltför självupptagna och de har större problem i detta område i jämförelse med oss. Skillnaden är dock att deras intellektuella är allt för högljudda. Frånsett frågan om utbildning och instruktioner för kvinnor är västerländska tänkare, i allt som rör kvinnor, mer oroade än vad vi är, och har mindre tillfredsställelse med förnöjsamheterna i familjelivet.

Historisk determinism

En annan del av vårt folk tror att avsaknaden av värme och sammanhållning i familjebanden, och den inkrypande destruktiva påverkan är en effekt av liberalisering och oskälig frihet för kvinnorna. Frihet är enligt dessa ett oundvikligt resultat av industrisamhällets framväxt, vetenskapens utveckling och civilisations processen. Det är den historiska determinismen som driver fram denna utveckling och vi har inget annat alternativ, säger de, utom att tolerera och utstå denna förvirring och oordning. Förträffligheten och värdigheten i familjelivet som fanns förr i tiden kommer att vara bortglömt för evigt.

Om vi skulle ha en sådan åsikt, så hade vi en mycket ytlig och felaktig åsikt. Vi håller med om att i västvärlden så har det industriella livet påverkat och påverkar fortfarande familjebanden, men vad som huvudsakligen störde ordningsbalansen i familjelivet är, frånsett det, två andra saker.

Först var det primitiva, förtryckande och orättvisa lagar för kvinnor i Europa. Dessa lagar var i kraft fram till nuvarande århundrande. Kvinnors hjälplöshet kan bedömas av det faktum att det var på 1800- talet och i början på 1900- talet som kvinnor för första gången fick lagligt erkännande till, att vara kapabla att äga egendomar. För det andra, de personer, som åtog sig att förbättra omständigheterna och höja deras status, de kom händelsevis att använda samma metod som nu införes av en del så kallade intellektuella.

Utgången som framfördes i detta fyrtiopunktsförslag är ett sådant exempel. Dessa människor har, så som det persiska ordspråket lyder, med avsikten att förbättra hennes ögonbryn faktiskt berövat den hjälplösa kvinnan hennes syn.

De föråldrade lagarna i gårdagens Europa är tillsammans med dess nya ändringar, på så sätt mer ansvarig för kaoset och oordningen än det industriella livet. Under sådana omständigheter, är det inte alls nödvändigt för oss, muslimer från öst, att strikt följa i deras fotspår, och gå den väg de går, och beträda den otrevliga stig de beträder. Vi skall alltid vara försiktiga med västerländska livsstilar. Under det att vi kan använda oss utav, och förvärva det av deras vetenskap, konstnärskap och teknik, och också delar av deras sociala uppträdande som är förträffligt och lovvärt, så ska man också avstå från att apa efter och imitera dem i alla deras traditioner, vanor och speciellt i deras lagarna. Dessa lagar har varit en källa till oräkneliga bedrövelser för dem själva. Om vi reformerar samhällslagarna i Iran på samma sätt som de europeiska lagarna kommer vi att dela deras bedrövelser.

2- Konstitutionen och vi själva

Frånsett det faktum att ovannämnda förslag är på en gång förödande och emot psykologiska, naturliga och sociala nödvändigheter återstår frågan: Hur blir det med dess anpassning till konstitutionslagen i Iran? Konstitutionen i Iran nämner klart och tydligt att vilken lag som helst, eller lagförslag, som står i motsägelse mot den islamiska lagen, är ogiltig, och inte kan godkännas av parlamentet och senaten. Dessa förslag går emot med den islamiska lagen. Frågan är om dessa västerlänningar, som våra västdyrkare blint följer, någonsin föreställa sig att vända sin egen grundlag till en leksak på det sättet?

Förutom religiösa bedömningar, har författningen i varje land en särskild helgd för folket i det landet. Konstitutionen i Iran har också en särskild helgd för den iranska nationen i sin helhet. Kan Konstitutionen i Iran bli nedtrampad av seminarier och frågeformulärer?

3- Den iranska nationens band till religionen

Om vi nu, för tillfället, sätter oförenligheten av förslagen med Konstitutionen åt sidan, och glömmer allt annat, så kan en sak aldrig glömmas, nämligen att också i nutid så är den starkaste sympatin som styr mentaliteten hos iranier, deras islamiska trosuppfattning. Med undantag av ett mycket litet antal, som överskridit alla begränsningar och gladeligen stöder vilken oordning och förvirring som helst, så är den stora majoriteten av folket följare av föreskrifterna för religionen.

Tvärtemot förebådelserna från en del människor har även modern utbildning och träning inte orsakat något främlingsskap mellan vår nation och religionen islam. Trots det faktum att religionen i sin sanna mening inte är propagerad, och kapitalismen är en motsats till islam, och oftare är presenterad, så är människor med en modern utbildning, och studenter, mer och mer böjda till islam.

Nu, frågar jag, hur ska de föreslagna lagarna passa denna mentala bakgrund, när den bakgrunden nödvändigtvis är där vare sig du tycker om det eller inte? Vad kommer att hända när samhällslagen i landet inte är i överensstämmelse med folkets strävan och med de klara shari'ahrättens påbud? Antag att, en kvinna p.g.a. speciella meningsskiljeaktiheter och ilska, lämnar in en skilsmässoansökan till domstolen, och mot sin mans vilja, blir beviljad skilsmässa, och efteråt gifter sig med en annan person.

Dessa personer, den nya maken och frun, kommer att i djupet av sitt religiösa samvete betrakta varandra som främlingar, även om de enligt civilrätten skulle vara som man och hustru. De kommer säkerligen att drabbas av samvetskval, emellanåt och oförmärkt, och anse deras förening syndig, deras barn utomäktenskapliga, och sig själva förtjäna dödsstraff

Föreställ er nu vilken bedrövlig psykologisk situation de befinner sig i, vad blir deras ställning och deras barns ställning i ögonen på deras religiöst sinnade vänner och släktingar. Vi kan omöjligt ändra det religiösa samvetet hos människor med lagstiftning och ändringar av lagen. Lyckligtvis eller olyckligtvis, så är övertygelsen hos majoriteten av dessa människor så stark att de inte kan ge upp sina religiösa sympatier.

Om man skulle bjuda in en expert på lag och psykologi från ett främmande land, och diskutera med honom och tala om för honom om det nya lagförslaget och vilken bakgrund och övertygelse folket har, är det då troligt att vederbörande skulle godkänna det nya lagförslaget? Skulle han inte säga att sådana steg är dömda att skapa oräkneliga själsliga och sociala olyckor?

Kollisionen som blir resultatet vid ändringar av och avskaffande av strafflagarna är helt klara för samhället och endast avvikande människor skulle bli uppmuntrade. Men lagar berörande gifta par och barn är besläktade med folkets individuella liv, och kan bli till en direkt konflikt med varje individs personliga och religiösa uppfattning. Den här typen av lag förblir antingen utan praktiska resultat på grund av den religiösa påverkan och samvetets seger, och den oundvikliga olycka som denna typ av lag orsakar kommer att resultera i att den blir officiellt avskaffad, eller så, efter en självförstörande spirituell kamp, kommer det att försvaga religionens styrka.