ISLAM OCH NUTIDEN (2)

Människan är inte den enda levande varelsen som lever ett liv i flock. Många djur, speciellt insekter, har ett socialt liv. De följer en rad bestämda regler och ett klokt och välordnat sätt att leva. Principerna med ömsesidig hjälp, arbetsfördelning, produktion och distribution, befallningar och lydnad, bestämmande och tillmötesgående är i kraft i deras sociala grupper.

Bin, en del myror och termiter har blivit gynnade med en civilisation, disciplin och organisering som det skulle ta mänskliga varelser, som anser sig själva vara den ädlaste av levande varelser, år om inte århundraden att komma ifatt.

Deras civilisation, olikt den mänskliga civilisationen, gick inte igenom tidsåldrar såsom den primitiva djungelperioden, stenåldern, järnåldern och atomåldern. De uppnådde samma civilisation och organisation som de har nu, den dag de började existera på denna jord, och ingen förändring har inträffat i deras förhållanden. Det är bara den mänskliga varelsen, vars liv, enligt koranen börjar från noll och rör sig framåt utan att stanna.

För djur är tillvaron i tiden alltid densamma. För dem är önskan om modernisering och en förkärlek för vad som är nytt utan betydelse. Den nya världen och den gamla världen existerar inte. Vetenskapen gör inte nya upptäckter åt dem varje dag, och rör inte upp mönstren i deras liv. Lätta och tunga teknologier invaderar inte deras marknader varje dag, med nya och bättre produkter. Varför? Därför att de lever efter instinkten och inte efter förståndet.

Människan, å andra sidan, är annorlunda. Hennes sociala liv är alltid föremål för förändringar och omändringar. För varje århundrande ändrar sig världen för människan. Hemligheten med människan som varande den ädlaste av varelserna, ligger också här. Människan är ett fullvuxet och moget barn från naturen. Hon är skapad med ställningen och kapaciteten, att inte behöva stå i beroende av en direkt vägledning och skydd av naturen, ej heller av en mystisk kraft kallad instinkt.

Hon lever med intellekt och inte med instinkt. Naturen har erkänt den mänskliga varelsen såsom varande mogen i sinnet, och har lämnat dem som självständiga varelser, och fråndragit sin direkta kontroll från dem. Allt som ett djur kan göra enligt sin instinkt, och under inflytande av oöverträderliga naturliga lagar, måste människan använda sin intellektuella kraft för. Dvs kunskap, konventioner och lagar samt "shari'ah". Dessa kan hon till skillnad från naturlagarna överträda. Grundorsaken för all korruption, oberäknelighet, utveckling, framsteg, förfall, urartning, kollaps och destruktion finns också att finna här.

På samma sätt som dörrarna till framsteg och utveckling ligger öppen för människan är också dörrarna till korruption och försämring öppna för henne.

Den mänskliga varelsen har fått förtroendet att bära på sina axlar, med koranens ord, bördan av förtröstan som himlen, jorden och bergen inte kunde bära. Med andra ord samtyckte människan själv till att leva ett självständigt liv. Hon accepterade ansvaret för plikter och lagar. Av detta skäl kan hon inte vara immun mot överträdelser, ignorans, självöverdrifter och misstag.

På samma ställe där koranen nämner människans unika förmåga att bära förtroende tillskriver koranen människan en tendens att vara lagbrytare och hänsynslös. Dessa två möjligheter i en mänsklig varelse, nämligen möjligheten till utveckling förfall kan inte skiljas från varandra. En mänsklig varelse är inte som ett djur som inom sitt kollektiva liv, inte rör sig ett steg framåt, ej heller ett steg tillbaka, varken till höger eller vänster. I den mänskliga varelsens liv blir det ibland ett steg framåt och ibland ett steg tillbaka. Rörelse och fart finns sida vid sida vid uppstoppande och ett nersaktande. Framsteg och utveckling finns vid sidan av förfall. Rättvisa och dygd finns vid sidan av orättvisa, synd och urartning. Intellektuella och kunskapsmässiga manifestationer finns bredvid ignorans och sensualitet.

Det är alltid möjligt att förändringarna och nya idéer och värderingar som kommer fram i en speciell period kan vara ofördelaktiga och skadliga för människan.

Stränga människor och okunniga människor

Ett av karaktärsdragen hos människan är hennes tendens att gå till det extrema. Om hon har moderata åsikter försöker hon dela på förändringar av den första sorten från förändringar av den andra sorten. Hon försöker att röra sig framåt i tiden med kunskapens kraft, genom att ta initiativ, ansträngning och hårt arbete. Hon försöker anpassa sig själv till demonstrationen av framsteg och möjligheter i sin tid, och på ett liknande sätt försöker hon kontrollera felaktiga riktningar som tagits i hennes tid, och vägrar att anpassa sig till dem.

Olyckligtvis är det inte alltid så här. Det är två farliga sjukdomar som alltid hotar människan i dessa sammanhang. Dessa är: inflexibilitet och bekvämlighet, samt naivitet och instabilitet. Följderna av den första sjukdomen är stillastående, stagnation och tillbakahållande från framsteg och utveckling, medan följderna av den andra sjukdomen är bakåtglidande och feltagande av riktning.

En konventionell, inflexibel person avskyr allting som är nytt och accepterar ingenting utom det gamla, medan den naiva, instabila personen räknar varje nyligen demonstrerad sak såsom tillåten i egenskap av "tidens nödvändighet", modernitet och framsteg. En inflexibel person anser varje ny sak vara en fördärvelse och en avvikelse, och den naive räknar med var och varenda ny sak såsom "civilisation", och en utvidgning av kunskap och lärdomar.

En inflexibel person kan inte se skillnaden på kärnan och skalet, ändamålen och slutet. För honom har religionen ansvaret för beskyddande av gamla traditioner. Enligt dennes syn uppenbarades koranen med syftet att stoppa tidens gång och låsa fast världens situation precis som den är.

Enligt denna uppfattning är citerandet av den sista delen i koranen skriva med en gåspenna, användning av ett traditionellt skrin, bada i ett traditionellt badhus, äta med händerna, använda oljelampor istället för elektriskt ljus, vara litterärt obildad och oskolad, de egenskaper som den religiöse skall ha. En naiv framåtskridare å andra sidan, vill veta varje nytt mode och nya idéer som har börjat i väst och följer dem omedelbart och kallar dem modernisering och tidens nödvändighet.

Både konventionalisten och den naive framåtskridaren håller med om antagandet att vilken situation som helst, som rådde förr i tiden, var en del utav religiösa budord och ritualer. Skillnaden ligger i detta: den konventionelle härleder sig till den slutsatsen att dessa ritualer borde behållas och bevaras, och framåtskridaren, att religion är ofrigörligt sammanbunden till dyrkan av det förgångna, och en förkärlek av fasthållande och stagnation.

Problemen med oförenligheten mellan vetenskapen och religion har varit ämnet för en livlig diskussion och stridigheter bland människor i väst. Idén med oförenligheten mellan vetenskap och religion uppkom i grunden på grund av två anledningar. En utav dem var att kyrkan vidmakthöll att vissa saker i gammal vetenskap och filosofi var religiösa ämnen, och skulle, från religiös synpunkt, bli accepterat såsom trossatser. Vetenskapens framsteg visade att dessa idéer var fel. En annan orsak var att vetenskapen helt och hållet ändrade och reformerade mönstret för livet.

De religiöst konservativa ville ta med den utåtriktade materiella formen hos livet under religionens regler, precis som de hade gjort med de filosofiska ämnena, genom att ge dem en religiös anstrykning.

Den naiva och den ignoranta trodde också att så var fallet, och föreställde sig att religionen åsyftade det materiella livet såsom det hade en speciell form och mönster. Och när den materiella formen av livet måste förändras enligt vetenskapens bedömning, så tillkännagav vetenskapen att religion hade blivit avskaffad.

Inflexibiliteten, hos den första gruppen, tillsammans med okunnigheten hos den andra, förde med sig den bedrägliga idén att vetenskap och religion var oförenliga.

Berättelsen i koranen

Islam är en religion som rör sig framåt och bär framåt. Den islamiska läran påminner muslimerna att de alltid skall vara i ett tillstånd av tillväxt, utveckling och framåtskapande, men inom ramarna för islam. Koranen jämför Mohammads (fvmh) efterföljare med ett sädeskorn som har sätts i marken. Det kornet växer upp i form av ett litet skört strå, och därefter stärker sig själv och står rakt på sin stam. Det passerar igenom dessa stadier med sådan fart och kraft att bönderna är förvånade och glada över det.

Detta är ett exempel på det samhälle som koranen pekar mot. Utvecklingen är ett av de mål mot vilket koranen riktar sig. Koranen lägger grunden till ett samhälle som ständigt är på tillväxt, utbredning, utvidgning och expandering.

Will Durant sade att ingen religion har kallat på sina efterföljare med sådan styrka som islam har gjort. Historien om islams ankomst visar hur kraftfull och stark islam var ifråga om att på nytt etablera samhället och göra det framgångsrikt.

Islam är emot både inflexibel konservatism, och ignorant naivitet. Faran som hotar islam kommer både från den första gruppen och från den senare gruppen. De konservativa, de oböjligt sinnade, och de som tycker om att visa att varje gammal sak tillhör islam, när, det faktiskt kanske inte har något samband med den äkta islamiska religionen, har givit den naiva framåtskridaren en ursäkt, för att räkna islam som emot utveckling i dess sanna mening. Å andra sidan, imitationen, modedyrkan, och efterapning av väst, och tron att framgången för de österländska folken ligger i att göra dem mer västerländska fysiskt och själsligt ger de naiva människorna idén att de skall anamma alla seder och traditioner från väst. De tror att alla civila och sociala lagar skall göras om för att anpassas till västvärldens lagar. De får den konservativa gruppen att se pessimistiskt på allting nytt och anser det vara en fara för deras religion, deras självständighet, och deras nationella och sociala status. Mitt i detta, så är det islam som kan rätta till misstagen från båda grupperna.

Attityden hos de konservativa ger en god anledning till anfall och attacker från de framåtskridande, och enfaldigheten hos framåtskridaren gör bara de konservativa ännu mer orubbliga. Det är underligt att den synbart civiliserade framåtskridaren antar att tiden inte kan producera misstag och fel. Tror de att tidens förändringar inte beror av människan, utan av någon annan varelse? Sedan när har människosläktet blivit fullständigt ofelbart, och på så sätt gjort tidens förändringar fri från något fel eller misstag?

Precis som människan gör nya upptäckter i varje tidsålder, till gagn för mänskligheten, och under inflytande av sin vetenskapliga, moraliska, estetiska och religiösa benägenhet, så står hon också under inflytande av sin egoism, ambition, sensualitet och girighet för rikedom och utnyttjande. Precis som människan är framgångsrik i att göra nya uppfinningar, och hitta på bättre vägar och levnadssätt, så är hon också, då och då, benägen att göra fel och misstag. Hur som hel st, den själ visk framåtskridaren förstår inte dessa ord. Han upprepar alltid sin kliché att världen idag är vad den är.

Vad som är ännu mer underligt är att dessa människor tänker på livets grunder, på samma sätt som de tänker på sina skor, hattar och kläder. Precis som skor och hattar en gång var nya, och sedan blev utslitna, har de ett värde när de var nya då dem just hade kommit från fabriken, och måste inköpas, men när de blev gamla måste de kastas bort. De betraktar allting i denna värld på detta sätt.

Idén från dessa naiva framåtskridare i fråga om sakens godhet eller ondhet är ingenting utom dess egenskap av ny eller gammal. Enligt dem är feodalism, det vill säga att en mäktig man på ett olagligt och påtvingat sätt kallar sig själv herre och fordrar att hundratals händer arbetar för att mata hans mun dåligt, inte i sig självt, men därför att det har blivit gammalmodigt nu och världen av idag accepterar det inte.

Dess tid finns inte längre, och det anses nu som föråldrat. I början, när en sådan sak först dök upp och var alldeles ny var den naturligtvis bra.

Enligt dem är det dåligt att utnyttja kvinnor därför att dagens värld inte längre godkänner och tolereerar det. Men när världen inte erkände kvinnors arvsrätt, inte accepterade deras äganderätt, och inte tog någon hänsyn till deras åsikter och deras syn på saker och ting var också det en gång nytt, och hade då nyligen kommit ut på marknaden.

I rymdåldern är det olämpligt att överge flygplanen och rida på en mula, att strunta i elektriciteten och använda oljelampa, att göra sig av med stora spinnerifabriker och använda en spinnrock, att blunda för enorma tryckerimaskiner och trycka för hand. Sådana människor tycker också att det är omöjligt att undvika danstillställningar, att inte deltaga i simning och utflykter, att inte bli berusad och hoppa omkring, att inte spela poker, och att inte bära kjolar ovan för knäna, därför att alla dessa saker är fenomen som tillhör den moderna tiden. Om dessa saker inte gjordes skulle det betyda ett återvändo till tiden för mulåsneridning.

Hur många individer har blivit förstörda, och hur många oräkneliga familjer har splittrats av frasen "i tidens spår".

De säger att det är vetenskapens tid. Atomernas, satelitternas och raketernas tidsålder. Det är allt mycket bra, och vi tackar också Gud för att vi lever i denna tidsålder, och i denna epok och era. Vi önskar att vi kunde utnyttja det på ett bättre sätt och erhålla fördelar från vetenskap och konst. En fråga som kan ställas i detta sammanhang är följande: Har alla de andra drivfjädrarna och motivationsfaktorerna utom kunskapens källa torkat in?

Är alla fenomen i vårt århundrade ett resultat av ingenting, utom vetenskapliga framsteg? påstår vetenskapen att vetenskapen har blivit herre över naturen och att människan har bemäktigat sig över naturen?

Vetenskapen gör inget sådant påstående. Stora grupper av vetenskapsmän och lärda forskar och gör upptäckter. Det finns däremot grupper av makthungriga, giriga och penningsdyrkande människor som använder resultaten av sina vetenskapliga arbete för att uppnå sina skändliga ändamål. Det högljudda klagomålet från vetenskapen är alltid att det har missbrukats av människans oregerliga natur. Vår tids största problem är just denna sak.

Vetenskapen tar ett steg framåt inom fysikens område, och upptäcker ljusets lagar, men en grupp vinstsökare gör samma upptäckt till ett sätt att göra film med oöversiktliga destruktiva resultat. Vetenskapen i kemi går framåt, och kommer på hur de kan göra nya sammanblandningar, då en del människor börjar tänka på hur de kan profitera på detta framsteg, och kokar ihop en katastrof för den mänskliga själen, och kallar det heroin. Vetenskapen hittar vägen till atomens kärna, och tämjer dess underbara kraft, men innan några planer kunde göras för förbättringar för mänskligheten, så hade makthungriga män i världen tillverkat bomber utav det, och släppte dem sedan på oskyldiga människor.

När en hyllning hölls till Einsteins ära, den store vetenskapsmannen under nittonhundratalet, steg han själv upp i talarstolen och sa: "Till vems ära håller ni denna hyllning. Den vars talanger har varit källan för tillverkningen av atombomben?" Einstein använde inte sin intellektuella kraft för att tillverka en bomb, men det var en annan grupp som missbrukade hans vetenskapliga genialitet.

Heroin, atombomben, den här eller den där sortens film kan aldrig bli accepterad bara för att de är "tidens tecken". Om den mest perfekta bomben släpptes av den bäst utrustade och mest avancerade flygplanet och den duktigaste stridspiloten på oskyldiga människor skulle handlingens grymhet och bestialiskhet inte bli mindre för det.