Allah, den Ende

Vad betyder ordet Allah?

Ordet Allah i den arabiska Koranen översätts ofta till Gud på andra språk.

Detta har man gjort trots det faktum att ordet Allah är Guds egen namn. Allah är inte ett substantiv som kan användas för den eller de gudar som kan inbegripas i ordet "gud" på andra språk, däribland svenska.

Ordet gud kan som bekant användas för att tala om olika sorters gudar som exempelvis: Apollon - solens och skaldekonstens gud, Eros - kärlekens gud, Artemis - månens och jaktens gudinna. (I bestämd form kan ordet stå för Gudarnas Gud eller Jahve o.s.v.)

Ordet Allah, däremot, kan aldrig användas för att tala om olika gudar. Sådana uttryck som solens Allah och månens Allah har aldrig funnits på arabiska (Koranens språk). Inte heller har man använt ordet Allah i den arabiska översättningen av Gamla eller Nya Testamentet för att tala om de gudar som nämns där.

Ordet Allah är alltså ett egen namn på den ende Gud som innehar de särskilda gudomliga attribut och egenskaper som denna bok förhoppningsvis kan beskriva på ett enkelt sätt.

För övrigt är ordet Allah unikt i det arabiska språket samtidigt som det speglar det unika hos Honom.

Ordet Allah har inte de grammatiska former som annars är vanliga för arabiska ord: Ordet har ingen dualform (tvåtalsform) eller pluralform. Det kan inte heller uttryckas i antingen bestämd eller obestämd form eller som femininum, reale eller neutrum. Man kan inte heller bilda adjektiv av ordet (Gud - Gudomlig).

Det bör nämnas att arabiskan har sin motsvarighet till det svenska ordet gud och det är Ilah. Detta ord har dual -och pluralform. Man kan också uttrycka det ordet i femininum, bestämd eller obestämd form, och man kan även bilda adjektiv av det. (Ilah -Ilahi betyder Gud -Gudomlig.)

I en fascinerande harmoni mellan språket och läran har Koranen använt ordet Ilah för att dels tala om den ende sanne Guden och dels för att tala om andra falska gudar. Alltså - detta ord som bland annat har dual -och pluralform i språket, det har också dual och plural "närvaro" i läran. Men ordet Allah som endast har en singularform i språket, har endast en singular " närvaro" i läran.

Det är bland annat därför ordet Allah och monoteism blev så stark kopplade till varandra i Muslimernas med vetande. Man kan in te hitta ett ord på arabiska, (vilket är muslimernas religiösa språk) som uttrycker närvaron av andra gudar som är likvärdiga Allah.

Ordet Allah påminner automatiskt om Tawhid (monoteism - en lära som förkastar mångguderi) och ordet Tawhid påminner automatiskt om Allah: Den ende Guden.

Att känna Allah: Att se Honom som En Enhet

Allah är den som skapade allt som existerar och som innehar alla fullkomliga attribut. Han står över all ofullkomlighet. Det finns inget som liknar Honom. Han är den allsmäktige och allerstädes närvarande.

All skapelse är under Hans avgörande kontroll. Men för att känna Honom krävs det att tro på Tawhid (monoteism) vilket betyder att tro på Allah som En.

Vår kännedom om Allah kommer alltid att vara otillräcklig och full av brister om man inte betraktar Honom som en i alla sammanhang och speciellt i följande fall:

A: Att se Honom som Odelbar:

Det är i själva verket utgångspunkten av "Tawhid" vilken utgör en bas för hela trons byggnad. Allah är En och Unik i sig själv. Han har ingen likhet med någon av sina skapelser och ingen tanke kan innesluta eller omfatta Honom. Han har beskrivit sig själv som följande:

" ..Inget eller ingen är som

Honom...."

Koranen: Sura Shura (42:11)

Imam Ali (1) beskriver tron på Allah med dessa ord: Att tro på Allahs enhet betyder att man aldrig ska avbilda Honom; Att tro på att Han är rättvis betyder att man aldrig ska misstro Honom.

Med andra ord, att vara oförbehållsam i sin tro på Allahs enhet betyder att avstå ifrån att tro på likheten mellan Honom och Hans skapelser. Människans förnuft kan framställa enbart det som är slutgiltigt och framställbart, medan Allahs storhet sträcker sig bortom framställandets gränser.

B: Att se Honom som ett med Hans handlingar

Det betyder att ingen annan utom Allah är kapabel att utföra vissa handlingar. Det är endast Han som kan skapa, och det är endast Han som klarar allt.

Hela universum och allt som händer i det drivs med Hans vilja, och ingenting kan hända utan Hans tillåtelse. Allah är inte en gud som inte klarar vad andra varelser klarar, eller som behöver någon eller något för att upprätthålla eller för att underhålla världen. Allah är inte en gud med en bristande vilja, eller en gud mot vilkens vilja saker kan hända trots att Han inte givit sin tillåtelse.

C. Att se Honom som odelbar i dyrkan:

I Islam kan människans tro på Allahs odelbarhet aldrig bli sann och riktig om hon inte uteslutande och uppriktigt dyrkar Honom, och enbart Honom.

Men dyrkan är inte enbart att knäfalla inför Honom, eller att enbart rutinmässigt utföra dom plikter man ålagts såsom bönen, fastan, vallfärden. o.s.v..

Dyrkan är också att lyda Hans vilja fullständig och att vägra lyda någon annan makt än Honom. Att dyrka betyder också: att lyda och följa efter.

Han som exempelvis följer andra lagar än Guds, visar inte sin oförbehållsamhet gentemot Gud eftersom han då tror att det finns andra lagstiftare som skulle vara kunnigare när det gäller människans bästa än Gud.

De som lyder dessa "människolagar" som motsäger Allahs heliga lagar tvivlar faktiskt på Hans enhet. De lyder andra makter än Gud, och på så sätt dyrkar de andra makter än Honom.

Koranen säger:

"Och de som icke dömmer det som Allah har sånt ned, det är dessa som är de icke troende"

Sura Al-Ma'idah (5:45)

Även den som upptar en politisk, ekonomisk eller social teori som motsäger de heliga lärorna och deras direktiv ifrågasätter Hans storhet och enhet.

Imam Al Sadiq (2) tillfrågades om vad följande vers i koranen betyder:

"De (Kristna) har tagit sina präster och sina munkar till herrar bredvid Allah.

Sura Al-Taubah (9:31)

Han svarade: De har inte dyrkat dessa, men de (Präster och munkar) tillåter det som är Gudomligt förbjudet, och förbjuder det som är Gudomligt tillåtet, och folk med "förbundna" ögon har lyssnat och följt dom, vilket betyder att de har dyrkat dem."

Imam Al Sadiq förklarade med detta vad det betyder att dyrka någon annan än Allah. Han menade att vem som än stiftar lagar eller predikar principer som motsäger Allahs ord ställer sig själv som en god bredvid Allah, och att vem som än lyder dessa, dyrkar egentligen inte Allah, utan dessa.

Dyrkan är ett begrepp som täcker alla människans yttranden, handlingar och känslor. Ingen fullständig dyrkan till Allah kan då ske om inte människan blir fullständig fri ifrån varje form av underkastelse till andra makter.

D- Att se Honom som ett med Hans attribut:

Att tro på Allahs enhet i sig själv leder oss till en tro på Hans enhet med Attribut, sedan de är enbart Hans, och att ingen annan delar dem med Honom. Enbart Honom kan vi tillskriva absolut rikedom, absolut nåd, absolut vilja, allmakt, allerstädes närvaro etc..

Människans förnuft är inte kapabelt att omfatta Hans attribut eftersom det inte är kapabelt att omfatta Allah Själv. Detta för att Hans attribut är absoluta, medan människans förnuft är begränsat, och det är självklart att det begränsade inte kan omfatta det obegränsade. Det är i detta sammanhang som Imam Al Sadiq förklarar att: "Allahu-Akbar(Allah är störst), betyder att Allah är större än vad som helst som kan beskrivas".

Dessutom är Allahs attribut olika dessa som Hans skapelser har. Vi beskriver människan såsom att vara lärd, stark, kapabel, och med samma ord beskriver vi Allah.

Men vi bör veta att Allahs kunskap, makt och omdöme inte kan beskrivas på samma sätt som de egenskaper vi har.

Vi använder dessa gemensamma begrepp därför att vi inte har mer passande ord att förklara vad vi menar.

I vilket fall som helst beskriver vi i själva verket Allah såsom att vara den All-kunnige,

Alls-mäktige, etc...

Hans attribut är absoluta, våra är relativa. Hans attribut är Hans existens. Våra attribut är adderade till vår existens. Det betyder att Han aldrig kan förlora ett attribut och fortsätta att vara Gud. T. ex Han kan aldrig "förlora" makt och fortsätta att vara Gud, medan vi kan förlora ett eller annat attribut, kunskap t.ex. och ändå fortsätta vara människor.

Att se på Allah som ett med Hans attribut betyder att det är ifrån Allah vi fått den del av kunnande, makt, villa och förmåga vi bar. Att människans attribut enbart har ett ursprung: Allah.