NIONDE KAPITLET
HISTORISKA UPPGIFTER

Profetens , Fatimas och de tolv Imamernas levnadshistoria

Märk: de fjorton utan synd, Ma'somin, omfattar profeten, Fatima och de tolv Imamerna.

Profeten Mohammad

Profeten Mohammad föddes år 570 e. Kr., dvs. år 53 f.H. Hans far var Abdullah som tillhörde Haschemiternas ätt, som härstammade från profeten (Ibrahim) Abraham. Hans mor Amena var av Qoraisch stam. Fadern dog sex månader före hans födelse, modern dog när han var sex år gammal. Hans togs om hand av sin farfar Abdul Muttaleb som också avled när Mohammad var åtta år. Då tog sig hans farbror Abu Taleb an honom. Denne var far till Ali.

Vid tjugofem års ålder ingick han äktenskap med Khadidja, som då var fyrtio år gammal. Khadidja var känd som den rikaste och mest aktade kvinnan i Mecka. Khadidja dog när profeten var femtio år gammal. Efter hennes död gifte han om sig med en kvinna som hette Sauda. Hans yngsta hustru var Ajischa, dotter till Abu Bakr, och hon kom sedermera att strida mot Ali i slaget vid Djamal, när Ali var muslimernas Kalif.

Vid fyrtio års ålder började han predika som "Allahs sändebud". Khadidja och Ali var de två som först omfattade hans budskap. "Det finns ingen gad utom Allah, och Mohammad är Allahs sändebud".

Sedan utkämpade muslimerna en följd av krig mot de otrogna. Profeten dog i Medina, sextiotre år gammal, år 11 e.H.

Den Helige Profetens Lära

Profeten Mohammad var den störste reformatorn för mänskligheten. Hans lära kom att utgöra ett rättesnöre för varje sida av människolivet.

"Under de tio år", skriver Amir Ali, "som Mohammad ledde Islams samvälde, genomgick det arabiska folkets karaktär en stor förändring. Genom att utse delegater till de olika stammarna och städerna, med makt att besluta i såväl inre som yttre stridigheter, avskaffades den urgamla seden med släktfejder och nytt liv gavs åt handel och kommers. Livsstil och klädskick genomgick en stor förändring, särskilt bland kvinnor. Hedendomens hänsynslösa frigjordhet övergavs, och sederna blev förfinade, nästan högtidliga. Hasardspel och dryckenskap förbjöds. Tidigare fanns inget skydd för privata livet, men nu blev det vanligt att kvinnorna fick privata bostäder."

En betydelsefull tes som profeten förkunnade är att "en människas storhet ligger i hur storsint hon handlar och inte i hennes rikedom eller materiella överlägsenhet".

Märk: åren efter Hedjrae (e.H.) räknas från året 622 e.Kr.

Eide milad-an-Nabi

Eide milad-an-Nabi firas på profetens födelsedag.

Eide mobahila

Eide mobahila firas den 24e Dhilhedj, dvs. fjorton dagar efter Eide qorban och sex dagar före månaden Moharram.

År 9 e.H. ingicks en överenskommelse om mobahila med de kristna ledare som ansåg att Jesus var Guds son, dvs. bägge parter - muslimer och kristna - skulle på en viss tid och en viss plats nedkalla Allahs förbannelse över dem som ljuger. Som Koranen säger: "Säg, kom låt oss kalla våra söner och edra söner, våra kvinnor och edra kvinnor, våra själar och edra själar och så nedkalla Allahs förbannelse över dem som ljuger". (Koranen sura 3:6). I enlighet med detta bud tog profeten med sig Hasan och Hussein som sina söner, Fatima, sin dotter, som sina kvinnor och Ali som representant för profetens själ (nafs).

När de kristna munkarna såg dessa fem (pandjtan) ändrade de sig och kapitulerade utan strid.

Märk: Denna händelse anger betydelsen av "pandjtan", de utvalda fem. som var profeten Muhammeds allra närmaste.

Fatima (Zahra)

Fatima, profetens dotter, föddes i Mecka under den första tiden av profetens kall, år 8 f.H. Hennes mor var Khadidja. För sin godhets skull kom hon att kallas az-Zahra, "Det Fagra Ljuset".

Hon blev gift med Ali. Hon gav livet åt två söner och två döttrar. Hon erkändes som "alla kvinnors ledare".

Hennes barn Hasan, Hussein, Zeinab och 'Omm-Kolsum senare att spela avgörande roller i Islams historia.

Fatimas efterkommande kallas Seijeder. Dessa är med andra ord Muhammeds, Alis och Fatimas ättlingar i rakt nedstigande

Fatima och Fadak

Följande händelse inträffade redan några månader efter profetens död. Fadak hette en jordegendom som tillhört profeten Muhammed och som av honom själv tilldelades Fatima som hennes arv. Så här beskrivs händelsen i "Encyclopedia Brittanica" (13e uppl. vol. 17 sid. 408) under rubriken "Mahomet":

"Strax efter erövringen av Khaiber erlade en del trakter tribut, innan de blivit anfallna och besegrade. Främst bland dessa var Fadak. Deras land betraktades av Mahomet som hans privata egendom, men efter hans död undandrogs den från hens arvingar av Abu Bakr med stöd av en tes som sade att Profeten inte lämnade något arv, vilket enligt Fatimas uppfattning var i strid mot Koranens bud . . ."

Att lantegendomen Fadak skulle ha konfiskerats av regeringen från Fatima trots Fatimas starka stöd av Alli, Hasan, Hussein och andra belyses också av Haddith nr. 1389 i kapitlet Kitab ul Maghazi, andra volymen av Bukharis "Sahih" som säger att "Fatima efter denna händelse inte längre talade med Kalifen . . . "

Fatima dog år 11 e.H., nittiofem dagar efter profetens död (eller sex månader enligt några historiker).

Ali - den förste Imamen

Alli föddes i Mecka den 13e Radjab år 23 f.H., dvs. 600 e.Kr.,

Guds Hus, Kaaba. Hans mor var Fatima binte Asad och hans far var Abu Taleb. Han var kusin till profeten. Han var en av de första att bekänna sin tro på Allah och profeten. Ali erkände inte bara profeten Mohammads anspråk på att vara Guds sändebud, utan lovade också att bistå profeten på alla tänkbara sätt. Profeten Mohammads ställning i förhållande till Ali eller dennes efterkommande är mycket högre.

Eide milade Ali

Eide milade Ali firas på Alis födelsedag. Under profetens livstid kämpade Ali i alla islams strider, slagen vid Badr, Ohod, Khandagh och Khaibar. Efter profetens död deltog Ali inte i någon strid under de tre första Kalifernas tid, 24 år och nio månader. Han stred åter i slagen vid Djamal, Nahrwan och Siffin sedan han blev Kalif, mellan sitt 57e och 62a år.

Han införde ett markbeskattningssystem som skyddade rätten åt jordens brukare. Han är den arabiska grammatikens fader. Hans berömda bok, som samlades och sammanställdes senare och grundas på hans tal och brev är en av historiens största urkunder i fråga om visdom, känd som "Nahdj-ulBalagha". Han var även en av sin tids berömda poeter.

Han var gift med profetens yngsta dotter Fatima. Efter hennes död tog han sig andra hustrur.

Han var en personifikation av kunskap, mod, rättrådighet och akta fromhet.

Han mördades i Kufa, i närheten av Nadjaf, medan han utförde sadjda under morgonbönen i moskén, vid 62 års ålder år 661 e. Kr. eller 40 e. H. Han ligger begraven i Nadjaf i Irak.

Eide Ghadir

'Eide Ghadir firas den 18e Dhilhedj, dvs. åtta dagar efter Eide Qorban. När profeten återvände från sitt sista Hadj fick han på den dagen vid en plats som kallas Ghadir i närheten av Medina följande uppenbarelse från Gud: "O. Allahs apostel, förkunna det som ålagts dig av din Herre, och om du icke gör det skall du icke ha framfört Hans budskap". (Koranen 5:67) Profeten visade på Alli för alla dem som var närvarande där genom att

Lyfta upp Ali över sina axlar och tillkännagav följande: "Han var mästare (världslig och andlig vägvisare) jag är, hans mästare är också Ali. O. Allah, var hans vän som är Alis vän och var hans fiende som är Alis fiende och förödmjuka den som förödmjukar Ali!" Så blev Ali den förste andlige efterföljaren och imamen efter profetens död.

De fyra första Kaliferna

Efter profetens död skulle en Kalif utses för att föra profetens uppdrag vidare.

Eftersom Imamatet är ett andligt såväl som världsligt ämbete har shiamuslimerna alltifrån början trott' på den gudomliga rätten, så att Imamen skulle utses av profeten själv, och profeten gjorde i själva verket också detta före sin död, vid Ghadir. Det är otänkbart att profeten under sin livstid skulle ha underlåtit att utse sin efterföljare.

När Ali var upptagen med profetens begravning blev emellertid Abu Bakr vald till Kalif av enbart ett fåtal personer som för tillfället samlats i Medina. Senare utsågs den andre Kalifen Omar genom nominering av Abu Bakr. Othman blev den tredje Kalifen genom urval. Efter 'Othman valdes Ali samstämmigt till Kalif av hela befolkningen i Medina och av representanter för de islamiska staterna. Så blev Ali den fjärde kalifen. Kalifatets perioder omfattade Abu Bakr i två ar och fyra månader, Omar i tio ar och sex månader, Othman i elva ar och elva månader och slutligen Ali i fyra år och nio månader.

Shiamuslimerna uppfattar Ali som den förste Imamen efter profeten, eftersom de tror på profetens ofelbarhet, och Imamen kan omöjligen vara en människa vem som helst, ty han är sin tids rätte representant för profeten. I korthet innebär det att muslimernas ledare skall vara en person som själv följer gudomlig vägledning och är full av kunskap, så att han inte i något avseende behöver ledas av andra. Alla dessa egenskaper, att vara kunnig och utan synd - jämte andra dygder som fromhet, ädelmod m.m. - återfanns hos Ali. Ali var utan fel eller "Ma'som" i livets alla skiften. Hans andliga kunskap erkändes av alla och envar.

Utan synd, ofelbar eller "Ma'som" är den som i livets alla skiften är ren, oförvitlig och from och som är oklanderlig och aldrig handlar i strid mot den religiösa, moraliska, förnuftiga, rimliga och sant sociala andan och som aldrig handlar i strid mot sann rättvisa och aldrig gör något av egennyttiga skäl. Det som uträcker ett religiöse överhuvud är alltså karaktären. (Det arabiska ordet "masom" omfattar gudomliga egenskaper som inte till fullo kan uttryckas med orden "ofelbar" eller "oförvitlig" som enbart är bokstavliga översättningar av ordet.)

Efter profeten återfanns de goda egenskaperna närmaste hos Ali. Han var vidare kusin och svärson till profeten och var den som hade störst möjlighet att tillbringa det mesta av sin tid i profetens sällskap och var alltså den mest lämpade av dem som kunde komma i fråga. (Om övriga detaljer, jfr. stycket om Eide ghadir'i Alis historia.)

Profeten Mohammad och Ali

Profeten Mohammads ställning är vida överlägsen Alis eller andra imamers. Mohammads var den sista profeten (Nabi), och till honom kom den uppenbarelse som sammanställts till Koranen. Ali var banerföraren i Mohammads religion. Hans ställning är definitivt underordnad jämfört med profeten Mohammads.

Ali och de tre första Kaliferna

Ali föddes i Guds Hus, Kaaba, vilket är en unik ära för en människa. Profeten Mohammad och Ali var kusiner och uppfostrades i samma hus. Profeten var avsevärt äldre och han tog hand om Ali med stor kärlek och omtanke.

Ali blev gift med Fatima, profetens yngsta dotter.

Alla erkände utan förbehåll att "Ali var modig, from, rättrådig och gudomligt god. De flesta av muslimernas fromma hänvisar ständigt till Ali som källan till sin andliga lärdom. Alla muslimer håller Ali så högt i ära, att de söker hjälp och inspiration i svårigheter, i krig, i brottning eller andra prov på mod och tapperhet med orden "Ja, Ali" eller "Ja, Ali Madad".

Shiamuslimema uppfattar Ali som den förste Imamen och som ofelbar eller "Ma'som". Övriga muslimer uppfattar honom som sin tärde Kalif.

Muslimerna menar att de tre första Kaliferna var profetens följeslagare. De styrde den islamiska staten efter profeten. Det islamiska väldet utvidgades under deras styre.

Hasan - den andre Imamen

Alis äldste son Hasan föddes i Medina 3 år e.H. Hans mor var Fatima. Han var lik profeten i mycket och var känd för sin frikostighet, gästfrihet, godhet och sitt stillsamma sätt. Profeten har sagt: "Hasan och Hussein är främst bland de unga i paradiset".

Efter sin fars död utropades han till den femte Kalifen. Efter sex månaders styre invaderades Kalifatet av Mo'awia. Hasan ingick ett fredsavtal med Mo'awia och drog sig tillbaka till Medina. Ett av villkoren var att Kalifatet efter Mo'awias död skulle inte ärvas av hans efterkomma. Hasan abdikerade till förmån för Mo'awia för att undvika blodsutgjutelser bland muslimerna. Han förgiftades vid fyrtiosex ålder år 50 e.H. Han är begraven i Medina.

Hussein - den tredje Imamen

Hussein, Alis och Fatimas andre son, föddes i Medina år 4 e.H. Han ärvde sin far Alis och sin farfar profeten Mohammads orädda och of örvitliga läggning,.

Han erkände inte Jazid som Kalif på grund av dennes ytterst dåliga egenskaper Jazid var son till Mo'awia och sonson till Abu Sufian som en gång varit den främste motståndaren till profeten Mohammad). Jazid menade sig själv vara muslim men undergrävde i verkligheten profeten Moharnmads och Islams lära. Det var då Hussein stod upp mot Jazid. Imam Hussein led martyrdöden vid Karbala år 61 e.H. vid 56 års ålder. Han ligger begraven vid Karbala i Irak. Han är den främste martyren och muslimerna högtidlighåller hans martyrium varje år. Han offrade sitt liv för sanningen och blev odödlig.

Karbala - Husseins martyrium

Den tionde Moharram - Aschora - är en dag av djup sorg. Den dagen led Imam Hussein martyrdöden för Allahs och Islams fienders hand vid Karbala i Irak femtio år efter profetens bortgång. (Se vidare stycket om Imam Husseins liv ovan!)

Imamen och hans släkt och följeslagare, tillsammans 72 stycken, blev omringade av en armé på trettio tusen i öknen vid Karbala. De nekades vatten i tre dagar. På Aschoradagen om morgonen började striden. En efter en gick man till kamp mot Islams fiender. Först gick Imamens följeslagare, sedan hans släkt och till slut Imamen själv om eftermiddagen. Det var ett väl avvägt och planerat martyrium och inte någon vanlig strid mellan två fientliga styrkor.

Bland martyrerna fanns Husseins söner Ali Akbar (18 år), Ali Asghar (sex månader), hans bror Abbas (34 år), hans syskonbarn och följeslagare.

Efter martyriet

Efter martyriet satte fienden eld på tälten som hyste kvinnorna och barnen i hans hushåll, och drog slöjorna av kvinnornas hår. Nästa dag fördes kvinnorna som fångar till Kufa vid Nadjaf, där guvernören bodde. Karavanen nådde Kufa följande morgon, och där hölls de inspärrade en vecka. Senare skickades de till Jazid i Damaskus, ett avstånd på 240 mil.

Det var denna fångkaravan, anförd av den tredje Imamens syster Zeinab och den sjuke fjärde Imamen, som på alla de platser de färdades igenom lät folket förstå hur man skulle leva efter den lära som profeten hade predikat. Det blev en vändpunkt i Islams historia. Om det inte hade varit för de modiga tal som Zeinab höll så är det fullt möjligt att Imam Husseins uppoffringar hade varit förgäves, eftersom folket inte kände till sanningen om martyriet. Därför kan det sägas att det är mycket tack vare Zeinab som islam existerar som religion, trots hotet från islams fiender, särskilt Jazid.

Ali Zein ul Abedin - fjärde Imamen

Imam Husseins son Ali föddes i Medina år 38 e.H. Vid 56 års ålder blev han förgiftad. Han dog år 95 e.H. och är begraven i Medina. Hans liv fick djupa sår efter tragedin vid Karbala. Han räddades undan massakern genom att han låg sjuk vid Karbala och inte kunde gå ut i strid. Bönen blev hans sätt att predika Islam, ty hens tid var alltför farlig för att predika öppet. Till och med Medina och Mecka förstördes vid denna tid.

Mohammad Baqer - femte Imamen

Född i Medina år 57 e.H. Han blev förgiftad vid 56 års ålder år 114 e.H. och ligger begraven i Medina. Han var son till den fjärde Imamen och var tre år gammal vid tiden för Imam Husseins martyrdöd vid Karbala. Han kallas "Den helige visdomens öppnare".

Dja 'far Sadeq - sjätte Imamen

Dja'far Sadeq, son till den femte Imamen Mohammad Baqer, föddes i Medina år 83 e.H. och förgiftades vid sextiofyra års ålder år 148 e.H. Han är begraven i Medina. Han är sharians, den islamiska rättens fader. Imam Abu Hanifa, som hanafisunniterna betecknar som sin läromästare, var lärjunge till den sätte imamen.

Mosa Kazem - sjunde imamen

Mosa, son till Imam Dja'far Sadeq, föddes i Medina år 128 e.H. Han blev förgiftad vid femtiofem års ålder år 183 e.H. och rigger begraven i Kazemein utanför Bagdad. Han blev berömd för sin förmåga att betvinga vrede och sorg. Större delen av sitt liv tillbringade han i Bagdads fängelsehålor.

Hans äldste bror Ismael dog medan deras far ännu levde. Det finns de som hyllar Ismael som den sjunde Imamen. De kallas Ismaeliter eller Agha Khan-khodjaer. Även bohraerna hyllar Ismaeli som Imam.

Ali Reza - åttonde Imamen

Imam Mosa Kazems son Ali föddes i Medina år 153 e.H. och förgiftades vid 50 års ålder år 203 e.H. Han är begraven i Meschhed i Iran. Vid den dåvarande Kalifen Haron ar-Raschids död utbröt strid mellan Kalifens båda söner Amin och Ma'mon. Av rädsla för att någon annan skulle dra fördel av deras inbördes tvist försökte Ma'mon använda Alli sin skicklighet för att vinna allmänhetens stöd och sympati. Han lät sända efter den åttonde imamen och utnämnde honom till sin efterträdare och gav honom stora förläningar av land, trots att Imamen vägrade. Senare, när faran för tronen var undanröjd ändrade sig Ma'mon och förgiftade Imamen.

Mohammad Taqi nionde Imamer

Imam Ali Rezas son Mohammad föddes i Medina år 195 e.H. och förgiftades vid 25 års ålder år 220 e.H. Han ligger begraven vid Kazemein utanför Bagdad. Under hans livstid fick den islamiska toleransen vika för militärt förtryck, och dee verkade då som om islam inskränktes och hänvisades till moskéerna. Undervisningen genom imamens brev blev av stor betydelse för att hålla den sanna Islam levande under denna svåra tid.

Ali Naqi - tionde Imamen

Imam Muhammed Taqis son Ali föddes i Medina år 214 e.H. och förgiftades vid 39 års ålder år 254 e.H. Han är begraven i Samarra i Irak. Under hans liv blev härskarna i Bagdad mäktigare, högmodigare och hänsynslösare, men ali deras rikedom och vapenmakt kunde inte skaffa dem den vördnad folket hyste för imamen. Imamen hölls fängslad och torterades i många år i Samarras fängelsehålor.

Hasan Askari - elfte Imamen

Imam Alis son Hasan föddes i Medina år 232 e.H. och förgiftades vid 27 års ålder år 260 e.H. Han ligger begraven i Samarra i Irak vid sin fars sida.

Liksom andra Imamer var han begåvad med Guds nåd och stor andlig kunskap och makt. Den dåvarande härskaren försökte tvinga Imamen till underkastelse på olika sätt, särskilt med militära maktdemonstrationer, men misslyckades i sina avsikter och fängslade därför Imamen och förgiftade honom.

Mohammad Mehdi- tolfte Imamen

Imam Hasan Askaris son föddes i Medina den 15e Scha'ban år 256 e.H. "Barat-aftonen" firas till minne av hans födelsedag.

På grund av härskarnas förföljelser försvann Imamen första gången år 261 och slutgiltigt år 328 e.H., vid 72 års ålder, och då började hans "Ghejbate Kobra". Han lever, men är "Ghejo", dvs. fördold. Det tros att han skall framträda på nytt på jorden före Qiyamat. Han är fördold för att kunna leva och vara till hjälp mot tidens ondska och kunna vara närvarande överallt i världen närhelst mänskligheten behöver gudomlig vägledning. Han skall framstå i Mecka. Det tros att Imamen hjälper alla som är i nöd.

Märk: Så som Allah har hållit profeter som Khedhr, Iljas och 'Isa i livet, så har Han också hållit den tolfte Imamen i livet. Han är Tidens Imam", och därför känner han till mänsklighetens alla handlingar.

Märk: Det är intressant och upplysande att lägga märke till hur Imamatet räddades av Gud. Alla Imamerna blev förgiftade eller ihjälslagna av sina fiender. Ingen av dem levde ett liv i rikedom. En del av dem fängslades och tvingades leva i fängelsehålor. Likafullt efterträddes de tolv Imamerna av varandra i enlighet med Guds bud, så som profeten Mohammad förutsade.

Fastän förföljelsen mot Alis ätt fortsatte så länge de tolv Imamerna levde, i omkring 260 år, så förblev alla Imamerna utan undantag medelpunkten och källan till gudomlig kunskap, till fromma för muslimerna och mänskligheten i dess helhet. Världslig makt och materiellt välstånd betydde ingenting för Imamerna. Under tiden fortsatte Bani Omaijas och Bani Abbas dynastier att härska över den muslimska världen.