DEL TVÅ FÖRÄLDRAR OCH BARN "Vad edra föräldrar och edra barn beträffar, så kunnen I ej veta, vilka månde bliva eder mest till gagn." (Koranen 4:12) Denna ayah (vers) visar den islamiska inställningen till relationen föräldrar - barn. Från barndomen och fram till vuxen ålder är det föräldrarnas ojämförliga, hängivna kärlek och omsorg som leder barnet från stadiet av absolut beroende och hjälplöshet till full styrka och oberoende. Omvänt blir människan på sin ålderdom likt ett litet barn; sinnet och kroppen blir försvagade. Allah säger: "Och den, som vi giva ett långt liv, giva vi en lutande hållning." (36:48) Igår, när du var för svag för att ta hand om dig själv, tog dina föräldrar hand om dig; idag måste du ta hand om dem.
Här är en punkt att begrunda: I Koranen och i Hadith (traditionen) understryks inte i lika hög grad plikten att ta hand om sina barn som den att ta hand som sina föräldrar. Varför är det så? Shari'ah har lagt fram en ny utamning för tänkande människor. Se hur logisk denna ståndpunkt är! Faktum är att en förälders hjärta är själva källflödet för barnets kärlek; denna tillgivenhet blir föräldrarnas livsnerv. Koranen har på flera ställen alluderat till denna instinktsmässiga föräldrakärlek. Men barnen hyser inte, i synnerhet inte sedan de inte längre är i behov av föräldrarnas omsorger, samma starka kärlek till dem. Här talar vi inte om respekt: Vi talar om instinktiv kärlek; och erfarenheten är ett tillförlitligt vittne när det gäller att bekräfta denna iakttagelse. Det är ett känt faktum att vägskyltar inte behövs på raka motorvägar; men vid vägkorsningar där vägen delar sig kan man inte vara säker på att man väljer rätt väg om där inte finns en vägvisare eller vägskylt. Det är av denna orsak som Islam inte med särskilt många ord understryker de livsaspekter som den mänskliga naturen själv tar hand om. Det är där den naturliga instinktens grepp har lösts upp som Islam sträcker ut sin hjälpande hand och leder människan in på den rätta vägen genom att tala om för henne vad som förväntas av henne. Det var också av denna orsak som Islam inte med samma kraft fastslog barnens rättigheter utan i stället gav fullt eftertryck åt föräldrarnas rättigheter, såsom efterföljande kapitel kommer att visa. Den Helige Profeten sade till Ali (f ö h): Ali, barnen har lika många rättigheter gentemot sina föräldrar som föräldrarna har gentemot sina barn." Rättigheter och skyldigheter är interrelaterade. "A":s rättighet är också "B":s rättighet. Även om, som vi nämnt härovan, den naturliga föräldrakärleken var en tillräcklig garanti för barnets försörjning, välfärd och uppfostran gav Islam ändå några underbara regler som vägledning för föräldrarna. Det finns många avgörande vändpunkter i människans liv - ända från födelsen till vuxen ålder - under vilka ett felaktigt steg kan visa sig få fatala konsekvenser för lyckan och framgången; både i detta liv och i det Tillkommande. Uppfostran och karaktärsdaning är av högsta betydelse. Här följer några "vägskyltar" avseende dessa två aspekter: NAMN: Amir al mu'minin, Ali ibn Talib (f ö h), sade: "En förälders första välgärning mot sitt barn är att ge det ett gott namn; därför bör du ge det ett gott namn." Det är ett faktum att bra namn kan ha en positiv inverkan på en persons sinnelag. Ett barn hör sitt namn varje dag och det är bara logiskt att tänka sig att detta namns innebörd undermedvetet förstärker de karaktärsdrag som namnet ifråga implicerar. Detta betyder naturligtvis inte att en ond människa inte kan ha ett bra namn. Vad som understryks här är det faktum att ett namn faktiskt har en psykologisk effekt på individen, förutsatt att det inte motverkas av barnets uppfostran eller av samhällets påverkan. Ett dåligt namn har ytterligare en påtaglig, dålig effekt: närhelst detta namn ropas ut, kommer den person som bär detta namn att känna sig besvärad och namnet blir då en konstant källa till irritation. På så sätt kommer det att indirekt påverka personens samhällssyn. Härav följer den emfas som i ahadith (tradition) ges åt betydelsen av att ge barnen bra namn. Den Helige Profeten brukade understryka denna livsaspekt, så till den grad att al-Imam Ja'far as-Sadiq (f ö h) sade: "(Allah's Apostel) brukade byta ut dåliga namn på människor och platser."Det rekommenderas att barnet namnges efter den Helige Profeten och dennes familj. Underligt nog händer det nu för tiden ofta att människor namnger sina barn efter filmaktörer och liknande. Denna trend pekar på en mycket djupt liggande sjukdom i vårt samhälle. Det visar nämligen att vårt dagliga liv och dominerande tankar nu har förlorat sin bindning till Islams grundare och dennes familj. I dag glorifierar vi människor vars liv står i diametralt motsatsförhållande till Islams grundsatser - människor som är beroende av haram (förbjudna) handlingar för sin försörjning. Genom att ge våra barn namn efter sådana anti-islamiska personer, lär vi våra barn att inte ge någon plats för Islam i sina liv. Från barndomen och upp till en ålder av 21-22 år kan en människas liv indelas i tre stadier: Det första stadiet sträcker sig fram till 7- årsåldern. De klassiska filosoferna var av den åsikten att det mänskliga sinnet vid födelsen var helt tomt, oskrivet blad och att det sedan endast gradvis började använda den latenta förmågan att se, höra, etc. Under barndomen blir så sinnet starkt nog att förstå vanliga ord och tankar och lär sig associera namn med objekt. Ändå är det ännu inte starkt nog för logiska resonemang och abstrakta idéer. Denna teori accepteras i sin grundidé ännu idag. Tester och experiment har också fått moderna psykologer att anta att barnets sinne rent generellt inte är starkt nog att absorbera boklig lärdom förrän i åtta årsåldern. Barn som tvingas kämpa sig igenom sida efter sida i böcker vid en så späd ålder plågas bara och deras egenart offras på de skrivna sidornas altare. Det andra stadiet börjar vid åtta årsålder och sträcker sig till 14-15 år. Under denna period är sinnet fortfarande alert och fattar snabbt logiska resonemang och abstrakta teorier. Vid denna ålder står barnets lärdomstörst på sin höjdpunkt. Sinnets friskhet och förmågan att tillägna sig kunskaper blir aldrig så utomordentliga som under denna period. Detta beror på att den naturliga nyfikenheten på det okända i allmänhet ännu ej hålls i schack av något ansvar. Det tredje stadiet infaller efter 14-15 år. Det mänskliga sinnet blir då starkt, vuxenheten öppnar nya horisonter. Sex, äktenskap, familjeliv och dess komplexa problem träder i förgrunden. Gårdagens barn är dagens ungdom. Barnet inser att det snart kommer att krävas av honom att han tar hand om sig själv. han vet att varje dag som glider förbi för honom närmare ansvaret för en egen familj - med allt vad detta innebär, Dessa tankar ger honom incitament till en strävan att kunna tjäna sitt eget levebröd och han börjar söka efter ett sätt att uppnå detta. Låt oss utifrån detta perspektiv studera följande ahadith och se hur våra gudomliga filosofer förklarade dessa aspekter av livet; vilket moderna psykologer har upptäckt först efter hundratals experiment: 1) al-Imam Ja'far as-Sadiq (f ö h) sade: "Låt dina barn leka upp till en ålder av sju år (l:a stadiet); och behåll honom hos dig (för studier etc) under ytterligare sju år (2:a stadiet); om han då lyckas (är allt gott och väl); eljest finnes det inget gott i honom." 2) Den Helige Profeten sade: "Barnet är mästare i sju år tid (l:a stadiet); och slav i sju års tid (2:a stadiet) och visir i sju års tid: om han sålunda inom en tid av 21 år bygger upp en god karaktär, då allt är gott och väl; i annat fall lämna honom i 21 års tid) då har du gjort din plikt mot Allah. Eftersom det första stadiet är en bekymmersfri period har det kallats mästarskap; det andra stadiet innebär att ta order från lärare och föräldrar, därför har det kallats slaveri; under det tredje stadiet förväntas barnet bistå sina föräldrar genom att förtjäna sitt levebröd; därför har det kallats visirskap. För var och en av dessa perioder har den islamiska shari'ah viss vägledning.
Första stadiet: Det har förklarats att barnet inte bör belastas med studier under denna period. Men detta betyder inte att hans sinnesförmögenheter är blockerade, tvärtom: atmosfären i samhället påverkar ständigt barnets sinne, även om barnet självt inte är medvetet om denna process. Därför måste man lägga största vikt vid rätt uppfostran och gott karaktärsuppbyggande. Det bästa sättet att inpränta gott uppförande hos barnen är att behandla dem med välvilja och takt. på detta sätt kommer de att tillägna sig etikett, gott beteende och en ädel karaktär. Den Helige Profeten sade: "Respektera dina barn och lär dem gott uppförande på det att Allah skall förlåta (dina synder)." Det understryks att barnen skall vistas i en god miljö. Den Helige Profeten sade: "Ali, bland barnens rättigheter gentemot sin far finns detta att fadern skall lära honom ett gott uppförande och se till att han vistas i gott sällskap." Det är också önskvärt att gradvis ge barnen religiös undervisning, eftersom de intryck man tar emot i barndomen är mycket svåra att utplåna. Om respekt och kärlek till religionen inpräntas i människan redan i barndomen, kommer han eller hon att alltid ha en stark känsla för religionen. "Kursplanen" för denna träning ges i följande hadith: Abdullah ibn Fadl återberättar från al-Imam Muhamnad al-Baqir (f ö h) eller Imam Ja'far as-Sadiq (f ö h): "När barnet nått en ålder av 3 år, lär honom då att recitera la ilaha illa'llah (det finns ingen Gud utom Allah). Lämna det sedan vid detta tills barnet blivit tre år, 7 månader och 20 dagar gammalt; lär det att säga: Muhammad rasulu 'llah (Muhammad är Guds sändebud). Lämna det så därvid tills barnet blivit 4 år; lär det då att sju gånger säga: salla'llahu 'ala Muhammadin wa ali Muhammad (Gud välsigne Muhammad och hans familj). Lämna så barnet i fred med detta tills det nått en ålder av 5 år; fråga då barnet vilken som är den högra handen och vilken som är den vänstra. När barnet kan svara på detta, låt det då vända sig mot Qibla (riktning mot Mecka) och uppmana det att göra sajdah (prostration). Detta skall fortgå tills barnet uppnått 6 årsålder. Då skall det uppmanas att bedja samt läras ruku' (att knäböja) och sajdah. När barnet fyllt 7 år, skall man be honom att tvätta sitt ansikte och sina händer och sedan tillsägas att bedja. Detta skall fortgå till dess barnet blivit 9 år; då skall han läras att utföra en korrekt wudu' (rituell tvagning före bön - för vilket barnet bör bestraffas om tvagningen inte utföres noggrant) och rätt utförd salat (bön - även i detta fall bör barnet bestraffas om bönen ej genomförs enligt reglerna). När barnet lärt sig att korrekt utföra wudu' och salat, förlåter Allah dess föräldrars synder." Varje mening i denna värdefulla hadith förtjänar noggrann uppmärksamhet. Se hur barnet gradvis får lära sig sina plikter enligt shariah utan att någon tung börda läggs på det. Naturligtvis är det fullt möjligt att lära ett barn wudu' och salat (bön)under en så kort period som 3 - 4 dagar när det är 12 eller 13 år gammalt. Men en så hårt upptrappad träning kommer inte att få samma positiva effekter som den gradvisa och tidiga träning som rekommenderas i hadith. Andra stadiet: Här inleds perioden av formell utbildning. Detta är den mest kritiska perioden i livet; här läggs grundstenen för framtiden. Islam föreskriver att barnet vid denna ålder först och främst skall ges den nödvändiga religiösa fostran som krävs för att barnet inte skall kunna missledas av någon i fråga om tro eller handling. al-Imam Ja'far as-Sadiq (f ö h) sade: "Se till att du lär dina ungdomar hadith innan de kommer i kontakt med murji'a eller Murji'ite (en missledd sekt)." Ett barn är som en grön, späd trädgren; det kan lätt böjas åt vilket håll som helst. Om det inte får religiös fostran på detta stadium, då kan endast Allah rädda dem från missledande inflytanden. Olyckligtvis bryr sig vårt folk inte alls om denna vägledning. Det fanns en tid då koranundervisning och elementära religiösa ämnen var ett MÅSTE. Tyvärr sänds våra barn numera redan vid späd ålder till sådana institutioner där de aningslöst, dag efter dag, bombarderas med anti-religiös propaganda. Intet under att, när de växer upp, även den anti-religiösa känslan växer tills den blir en djupt rotad förutfattad mening.Under 1948 hade författaren tillfälle att besöka en by bebodd av Ithna 'asharis. Tillfrågade, visade sig även gamla människor vara okunniga om usul ald-din (religionsprinciperna) såväl som om Imamernas namn. Detta var en by. Hur många andra sådana byar måste det inte finnas på den vidsträckta indo-pakistanska subkontinenten? Tanken är skrämmande. Den Helige Profeten underströk vikten av att lära sönerna två saker. Han sade: "Det är sonens rättighet gentemot sin far, att fadern skall undervisa honom i Allah's Bok samt att lära honom rida och simma." al-Imam Ja'far as-Sadiq (f ö h) sade att det är faderns skyldighet att lära sin son att skriva. Dessa traditioner visar oss att det är nödvändigt att innefatta "religion", "fysisk träning" och skrivande i utbildningsprogrammet för pojkar. Till detta kan tillkomma också andra ämnen (som är i överensstämmelse med barnets anlag eller som är nödvändiga för att barnet en gång skall kunna förtjäna sitt levebröd). De ovannämnda tre ämnena är med andra ord obligatoriska medan andra är valfria. Ett separat utbildningsprogram har sammanställts för flickor. Profetens tidigare nämnda hadith fortsätter med att säga: "Och om barnet är en flicka, är det hennes rättighet att hon skall läras Ljusets surah men hon skall ej läras Yusuf's surah. Hon bör ej heller tillåtas gå på tak eller fönsterbleck." Enligt Koranen och traditionerna måste hon göra och lära sig följande: Hon måste lära sig trons grunder och shari'ah's föreskrifter och lyda sin make genom att ej förvägra honom hans äktenskapliga rättigheter. Men hon är inte tvungen att själv förtjäna sitt levebröd; inte heller är hon bunden av någon plikt att påtaga sig det slitsamma och tunga hushållsarbetet. Inte heller är det hennes plikt att betunga sig själv med frågor som rör samhällets allmänna välfärd eller att lära sig andra ämnen än de som nämnts härovan. Hon behöver inte heller delta i industri- eller jordbruksprojekt. Hon är inte tvingad att göra detta. Men om hon tillägnar sig ytterligare kunskaper, utför hushållsarbete eller väljer att delta i samhällsnyttiga processer, kommer detta att betraktas som ytterligare förtjänster, förutsatt att hon håller sig inom gränserna för hijab (kvinnans slöja), vilken shari'ah ålägger henne att bära. För att sammanfatta det hela, bör flickorna ges sådan fostran att den gör henne till "hemmets ljus" - inte till "utsmyckningar på allmänna platser". Våra läsare bör notera att till och med en del av Koranen (d v s Yusuf's surah) är förbjuden för flickor att lära sig, emedan den innehåller hänsyftningar till Zulaykha's kärlek till profeten Yusuf (f ö h). Muslimer som tillåter sina barn (i synnerhet flickor) att läsa sexromaner och dylikt, bevista biografer där de lär sig praktiskt taget alla slags obscena tankar och handlingar bör, när de ser denna restriktion, skämmas över sitt oansvariga beteende. Sådana föräldrar borde skämmas över sig själva, om de har en gnutta islamisk känsla i sina hjärtan. Tredje stadiet: Detta är perioden då man börjar tjäna sitt uppehälle. Men det är inte möjligt att här gå in på "uppehällets" detaljer. Det är också den period då barnen bör gifta sig, stark betoning har lagts vid vikten att få flickorna gifta så fort som möjligt. Den Helige Profeten sade att det är flickornas rättighet gentemot sin far att han skyndsamt skall sända henne till hennes makes hus. Det är mycket tråkigt att se hur många muslimer idag ignorerar och underlåter detta ansvar - ibland tills flickorna är både 35 och 40 år gamla och ingen längre vill gifta sig med dessa gamla ungmör. Den skada som åstadkommas genom ett så "oansvarigt föräldraskap" är alltför uppenbar för att kräva någon ytterligare förklaring. Men ett sorgligt faktum är att deras inställning styrs av snobberi - ibland har deras ställningstagande sin grund i ekonomisk överlägsenhet och ibland är det kast- eller klanmässiga överväganden som ligger bakom. Dessa människor ser sina döttrar förvandlas till gamla ungmör hellre än de gifter bort dem med någon ung man med god karaktär men som kanske inte är deras jämlike ifråga om ekonomisk eller klanmässig status. Den Helige Profeten sade att "Alla troende har samma status (ifråga om äktenskap) som varje annan troende." Men vi är så starkt påverkade av icke-islamiska kulturer (grundade på kast- eller rasindelning) att vi tenderar att se ned på vår lysande islamiska kultur. Må Allah ha förbarmande med oss. Samma hadith vägleder oss i fråga om söner; att de bör gifta sig när de uppnått vuxen ålder. Detta betyder inte nödvändigtvis att pojkar måste gifta sig så snart de har uppnått 15 års ålder. Den Helige Profetens första äktenskap ingicks när han var 25 år gammal. Amir al-mu'minin Ali (f ö h) gifte sig också med Fatimatu'z Zahra (f ö h) när han var 25 år gammal. Men inte ens detta utgör något kriterium avseende giftermålsålder. Det enda som räknas är att när en ung man blivit känslomässigt mogen och känner en längtan efter att ingå i ett äktenskapligt förhållande, då bör han gifta sig utan dröjsmål. Detta är ett villkor där inga tids- eller åldersmässiga bedömningar kan göras. På detta stadium upphör föräldrarnas ansvar gentemot sin avkomma. Det barn vars föräldrar uppfostrat det inom dess islamiska ramar, kommer förvisso att bli föräldrarnas stolthet och deras hjärtas glädje; och det är detta barn som i sin tur kan förväntas uppfylla sina förpliktelser mot sina föräldrar. Det var dessa barn som den Helige Profeten tänkte på när han sade att "Det rättfärdiga barnet är en blomma från Paradisets blomster." Han sade också: "Bland en mans goda levnadslotter är det (förtjänstfulla) barnet." Allah säger i Hadith al-Qudsi: "Jag svär vid Min Upphöjdhet och Makt att om ett barn som är olydigt mot sina föräldrar kommer till Mig med alla profetens goda gärningar, skall Jag ej godtaga dessa från honom." Föräldrarna går mot ålderdomen samtidigt som barnen utvecklas till ungdom. Självfallet MÅSTE föräldrarnas kärlek och välvilja och deras omsorg om barnen återgäldas genom lydnad och bistånd. I denna värld är det föråldrarna som är upphovet till barnets existens; det är de som stråvar för att fostra det; det är de som kämpar och ser fram emot att få föra barnet till högsta möjliga fullkomning. Om det finns någon, förutom Skaparen, som är direkt ansvarig för barnets existens och utveckling, så är det föräldrarna. Föräldrarna är, bildligt talat, sina barns herrar. Det är av denna anledning som Koranen på så många ställen nämner lydnaden mot föräldrarna parallellt med dyrkan av Allah. "Dyrken Gud och sitten inte vid Hans sida! Behandlen edra föräldrar väl..." (Koranen 4:40) "Din Herre har bestämt, att I ej skolen dyrka någon annan än Honom. Dina föräldrar skall du ock behandla väl..." (Koranen 17:24) Det tycks som om föräldrarnas överhöghet är en spegelbild av Allah's Overhöghet. Anda från födelsen och till dess barnet år avvänjt; ifråga om beskydd och uppfostran; vid varje stadium är det föråldrarna som är det medel genom vilket Allah's Nåd överförts till barnet. Likaledes är föråldrarnas rättigheter i mycket besläktade med Allah's rättigheter. Allah's rättigheter kan uppdelas i tre kategorier.
Också föräldrarnas rättigheter kan uppdelas i just dessa kategorier: Låt oss först se på följande ayah (vers) ur Koranen (jämsides med den förklaring av al-Imam Ja'far as-Sadiq (f ö h) som ges inom parentes."Din Herre har bestämt, att I ej skolen dyrka någon annan An Honom. Dina föräldrar skall du ock behandla väl ...". (behandla dem vänligt och tvinga dem inte att själva behöva påkalla din uppmärksamhet på deras behov. utan tillgodose deras krav innan de måste tala om dem för dig, även om de i själva verket inte behöver din hjälp); vare sig blott den ena eller båda tillbringa sin ålderdom hos dig, (och vredgas på dig) säg ej "fy" åt dem, och (om de slår dig) var ej ovänlig mot dem, utan tala vördnadsfullt till dem (med respekt, d v s såg till dem "Må Allah förlåta dig"). Sänk ödmjukhetens vinge inför dem av barmhärtighet (och varje gång du ser på dem, betrakta dem med ömhet och vänlighet; överrösta dem inte, höj inte din hand mot dem; gå heller inte framför dem) och säg "Herre, förbarma Dig över dem på samma sätt som de fostrade mig när jag var liten!" (Koranen 17:24-25). Denna förklaring täcker föråldrarnas tre rättigheter: Att glatt bära de prövningar som föräldrarna kan förorsaka, att tala vänligt till dem, att inte höja handen mot dem; inte överrösta dem och att inte på något sätt framhäva er själva framför dem; alla dessa befallningar täcker kroppens lydnad. Att se på dem med vänlighet och medkänsla och att alltid be om Allah' s Nåd för dem tyder på kärlek. Att uppfylla deras behov innan de ens ber om det, rör rätten till rikedomen. Sålunda når likheten mellan den Allsmäktiges rättigheter och dessa herrars i bildlig mening rättigheter den högsta punkten av fullbordan. Låt oss nu se på detta mer i detalj med hjälp av traditionerna.
För det första: Den Allsmäktige Allah (som är Herre över inte bara människan och hennes egendom utan över hela universum) har inget behov av att för egen del kräva någon del av människans tillgångar. Ändå har han föreskrivit att en viss del av den skall läggas undan som en offergärd åt Honom Själv, på det att dessa "herrar" i bildlig mening, d v s föräldrarna, skall ha större rått att ta del av sina barns tillgångar; för att de skall kunna njuta frukterna från den trädgård de så kärleksfullt vårdat i sina yngre år. Även om de inte är i direkt behov av sådan hjälp, kräver deras ställning som "metaforiska herrar" att barnen, som en tacksamhetsåtgärd, skall erbjuda dem en del av sina tillgångar. Det är av denna anledning som al-Imam Ja'far as-Sadiq (f ö h) sade att du bör: "Tillgodose deras krav, även om det skulle vara så att de egentligen inte behöver din hjälp"' För det andra: Vi måste betrakta det faktum att Allah, trots att Han har rätt att kräva ekonomisk tribut av alla människor, har gjort detta obligatoriskt endast för dem vars tillgångar är av en viss specificerad storlek; liksom det för andra starkt rekommenderas, trots att det för dem ej är obligatoriskt, att de spenderar pengar "på Allah's väg". Ett brett fält för en prövning av vår tacksamhet mot Allah har således öppnats för oss. Likaledes ser vi att alla har uppmanats att ge sina föräldrar ekonomisk hjälp. "Säg: 'Vad gott I än given bort, tillkommer det föräldrar och närmast anhöriga'". (Koranen 2:211) "Vi hava ock ålagt människan att behandla sina föräldrar väl." (Koranen 46:14) Men denna förpliktelse gentemot föräldrarna börjar gälla först vid den tidpunkt då barnet blivit i stånd att försörja sig själv och sin familj (hustru) och ändå har tillräckliga medel för att kunna hjälpa sina föräldrar, förutsatt att föräldrarna behöver barnets hjälp. Om något av dessa villkor inte uppfylles, finns ingen obligatorisk förpliktelse härvidlag; men den starkt betonade rekommendationen att hjälpa föräldrarna kvarstår dock. al-Imam Ja'far as-Sadiq (f ö h) sade: "Dessa utlägg är grundläggande, vare sig han är välbärgad eller i ekonomiskt trångmål." Vidare, om vi ser på de hadither (traditioner) som gång på gång upp manar människorna att ta hand om sina föräldrar och se till att dessa har det bra, måste vi tillstå att detta att lägga ut pengar på föräldrarnas komfort faktiskt kraftigt understrykes även för de barn som själva är fattiga och detta även i de fall då föräldrarna egentligen inte är i behov av deras hjälp. För det tredje: Det är ett välbekant faktum att dyrkan av Allah är en av de viktigaste vägarna till välstånd och lycka. Det sägs i surah Nuh: "Bedjen eder Herre om förlåtelse - han är förvisso överseende så låter Han himmelen sända.eder strömmande regn." (71:9-10) På samma sätt har Allah gjort lydnad gentemot föräldrar samt ekonomisk hjälp åt dem till ett medel som leder till en expansiv levnad, förbättrade utkomstmöjligheter och ett långt liv; för att med utgångspunkt från detta även ett fattigt barn frivilligt skulle hjälpa sina föräldrar i hopp om att genom detta få möjlighet till ökade inkomster och en högre levnadsstandard. Islams Profet har sagt: "Den som vill ha ett långt liv - och ett gott liv - bör göra väl mot sina föräldrar. ty att göra gott mot dem är att lyda Allah." En annan tradition, berättad av al-Imam Ja'far as-Sadiq (f ö h), har samma innebörd, men i stället för ett långt liv nämner den sinnesro i dödsögonblicket. Och, sannerligen, alla de löften som Allah givit oss skall uppfyllas.
Innan vi går närmare in på detta ämne är det nödvändigt att nämna att, enligt vår tro, kärleken till den Helige Profeten och hans familj är en integrerad del av kärleken till Allah. Därför kommer vi inte att behandla likheten mellan föräldrarnas kärlek och Allah's kärlek. I stället ska vi begrunda likheten mellan kärleken till föräldrarna och kärleken till Ahl'l- bayt (frid över dem). För det första: Allah har gjort avoghet mot den Helige Profetens rättmätiga wasi (efterkommande) till en illegitim inställning som oundvikligen leder till Helvetet. Abu Zubayr al-Makki säger: "Jag hörde Jabir ibn Abdillah al-Ansari säga: 'Ansar, lär era barn kärlek till Ali - och om någon tillbakavisar detta; tag då reda på moderns moral'." Detta uttalande av Jabir ibn 'Abdillah al-Ansari är baserat på den Helige Profetens tradition. Och här är en liknande hadith beträffande föräldrar:"Var och en som bär hand på sina föräldrar är ett illegitimt barn."För det andra: Den Helige Profetens hadith om Fatimatu'z-Zahra (f ö h) godkänns av alla muslimer: "Fatima är en del av mig; den som skadar henne, skadar också mig - och den som skadar mig handlar orätt mot Allah." På samma sätt sade Profeten om föräldrarna: "Den som handlar illa mot sina föräldrar handlar illa mot mig; och den som handlar illa mot mig handlar illa mot Allah; och den som handlar illa mot Allah förbannar Tawrat (form), Injil (Bibeln), Zabur och i Koranen." Den Helige Profeten har i en hadith beskrivit sig själv och Ali (f ö h) som fäder för sin ummah (församling): "Ali och jag är fäder för denna ummah." Ett av syftena med just denna beskrivning kan vara att visa föräldrarnas storhet och betydelse i hans ummah (församling). Emellertid, det sammanfattande resultatet av alla dessa hadither är att kärleken till föräldrarna är en del av kärleken till Allah; liksom att den som trotsar eller hyser agg mot dem som Allah älskar är en fiende till Allah och är fjärran från paradiset, samt att den som sårar sina föräldrars känslor är en fiende till Allah och har avlägsnat sig långt från paradiset.
Kärlek och lydnad är två oskiljaktliga ting. Kärlek är som flamman i en lykta och lydnaden är dess glöd. Efter uppmaningen till barnen att de skall älska sina föräldrar är det således bara följdriktigt att förvänta sig av dem att de också skall lyda föräldrarna. Även i detta avseende är lydnaden mot föräldrarna en spegelbild av lydnaden mot Allah. De ayat (verser) som vi återgav i början är tillräckliga för att påvisa denna aspekt. Även följande similaritet är värd att uppmärksammas: Första similariteten: Allah säger i Koranen: "Gud förlåter förvisso icke, att man sätter någon vid Hans sida, men förlåter dock vem Han vill allt utom detta." (4:51) Likaså sägs det i Hadith al-Qudsi: "Säg (profet), till det barn som lyder sina föräldrar: 'Utför alla de goda gärningar du önskar utföra; du skall aldrig träda in i Elden (Helvetet)' och säg till det barn som är ohörsamt mot sina föräldrar: 'Utför alla de goda gärningar du önskar utföra; du skall aldrig träda in i Paradiset'." Men det finns en skillnad. Den Allsmäktige Allah står ovanför alla regler och alla överordnade; därför kan hans befallningar aldrig åsidosättas av någon annan regel, lag eller föreskrift. Men föräldrarnas överhöghet är härledd ur Allah's överhöghet; deras auktoritet baseras på Allah's befallningar. Om någon därför utdelar en order som strider mot Allah's Lag, måste den ignoreras och trotsas. Alla säger i Koranen: "Vi hava ock ålagt människan att taga hand om sina föräldrar; hennes moder har burit henne under vedermöda på vedermöda, och avvand varder hon först under det andra året. Var tacksam mot mig och dina föräldrar! Hos mig är målet. "Men söka de förmå mig att sätta sådant, varom du ej har någon kunskap, vid min sida, så lyd dem ej! Umgås dock med dem i detta livet, som tillbörligt är." (31:13-14) Följande hadith syftar på ovannämnda ayah: "al-Imam Ali ibn Musa ar-Rida (f ö h) berättade att den Helige Profeten sade: 'Sannerligen, Allah har påbjudit tre ting samman med tre andra ting: Han påbjöd bön och zakat (förmögenhetsskatt), på det att om någon utförde sina böner men ej betalade zakat, skulle hans böner icke bli emottagna; och Han påbjöd tacksamhet mot Honom och mot föräldrarna, på det att om någon icke tackade sina föräldrar, betydde detta att han ej tackade Allah. Han påbjöd också att människan skall frukta Honom och upprätthålla familjebanden, på det att den som icke upprätthåller familjebanden ej heller fruktar Allah'." Likaledes sade al-Imam Ja'far as-Sadiq (f ö h): "Det finns tre ting inom vilka den Allsmäktige Allah ej har givit sina tjänare någon valmöjlighet: Att till ägaren återlämna det som anförtrotts i ens vård, vare sig ägaren är en gudfruktig eller moraliskt fördärvad människa; att uppfylla ett löfte vare sig löftet givits till en gudfruktig eller till en sedeslös; samt att göra väl mot sina föräldrar vare sig dessa är gudfruktiga eller syndiga människor." Den andra similariteten: Här kommer vi till en mycket intressant aspekt av denna fråga: Allah har evigt liv och självexistent; Han är evig; Han kan aldrig dö, inte heller kan Hans "överhöghet" och "styre" någonsin upphöra. Men en människas liv är omgivet av "icke-existens". Först är hon icke-existerande, sedan får hon existens och slutligen dör hon och blir åter icke-existent. Man kan kanske tycka att det skulle ha varit fullt tillräckligt att befalla barnet att lyda sina föräldrar så länge dessa är i livet och befria barnet från alla förpliktelser så snart de lämnat denna värld. Men detta skulle inte ha varit i överensstämmelse med föräldrarnas "metaforiska överhöghet". Islam befallde att såsom Allah's överhöghet inte har något slut, så kan inte heller föräldrarnas överhöghet påverkas av deras död. Den fortgår så länge barnet lever. al-Imam Muhammad al-Baqir (f ö h) sade: "En Allah' s tjänare är god mot sina föräldrar medan de lever; sedan dör de och han betalar varken tillbaka deras lån eller ber om (Allah's) förlåtelse för dem. Vid detta stämplas han av Allah som ett ohörsamt barn. En Allah's tjänare är förvisso ohörsam mot dem under deras livstid och är ej god mot dem, men när de dör återbetalar han deras lån och ber om Allah's förlåtelse för dem. Då stämplar Allah honom som ett 'hörsamt och gott barn'." En man från Banu Salamah frågade den Helige Profeten: "Efter mina föräldrars död - kommer jag då fortfarande att ha några förpliktelser gentemot dem (genom vilka jag kan göra väl mot dem)?" Den Helige Profeten svarade: "Ja, du har detta att bedja för dem, be om Allah' s förlåtelse för dem, fullgöra deras åtaganden och respektera deras vänner." Tredje similariteten: Ovannämnda hadith visar på ännu en likhet. Att respektera Allah's utvalda tjänare (såsom Profeten och Imamerna) är en viktig del av Allah's rättigheter gentemot dig. Likaså är detta att respektera sina föräldrars vänner en av föräldrarnas absoluta rättigheter.
Hittills har vi förklarat bägge föräldrarnas gemensamma rättigheter gentemot barnen. Men vi vet att under graviditeten och uppfostrandet av barnen står modern gladeligen ut med ett kaos och ett tumult som den faderliga kärleken aldrig skulle ha tålamod med. Islam är en naturlig religion och den har aldrig ignorerat de naturliga behoven. Av denna anledning syftar många ayah (vers) särskilt på de svårigheter som mödrarna får genomlida. "... hennes moder har burit henne under vedermöda på vedermöda, och avvand varder hon först under det andra året." (31:13) "Vi hava ock ålagt människan att behandla sina föräldrar väl; hennes moder har burit henne med vånda och fött henne med vånda, havandeskapet och avvänjandet räcker trettio månader." (46:14) Hakim ibn Hizam frågade den Helige Profeten: "Allah's Budbärare, mot vem skall jag göra väl?" Den Helige Profeten svarade: "Din moder". Han frågade då: "Och därefter mot vem; "Den Helige Profeten svarade återigen: "Din moder"."Då frågade han ännu en gång: "Och därefter - mot vem?" Den Helige Profeten svarade åter: "Din moder". För fjärde gången frågade mannen: "Och sedan, mot vem?" Den Helige Profeten svarade: "Din fader". Det är med utgångspunkt från denna hadith som muslimska lärde säger att modersrätten är tre gånger större än fadersrätten. Den Helige Profeten har också sagt: "Paradiset ligger under mödrarnas fötter". Islam har givit föräldrarna stora rättigheter över barnen. Men detta betyder inte att föräldrarna givits rätt att behandla sina barn illa. Tyranniska föräldrar är en fara för det muslimska samhället och för familjen. Som en kontrollåtgärd mot sådan lättvindighet har den Helige Profeten sagt: "Allah har förbannat de föräldrar som (genom sitt beteende) tvingar sina barn att trotsa dem". Hur kommer detta sig? Om föräldrarna själva inte tar hänsyn till barnens rättigheter; om de inte ger dem vederbörlig religiös fostran; om de negligerar barnens karaktärsdaning; om de lägger en för stor börda på deras axlar och om de beter sig tyranniskt mot sina barn - då är det de själva som tvingar sina barn att revoltera mot dem och de ber då i praktiken om den Allah's förbannelse som nämnts härovan. I förordet till J. M. Rodwell's "Tillkortakommandena i den morallära som Koranen företräder är uppenbara nog om den bedöms utifrån den höga etiska ståndpunkt som vi själva är bekanta med." Nåväl, vi har sett vad Koranen och Koranens Profet lär oss om föräldrars och barns moraliska och etiska förpliktelser. Låt oss se vilket ljus som måhända kastas över detta i Evangelierna: "Medan han ännu talade till folket, kommo hans moder och bröder och stannade där utanför och ville tala med honom. Då sade någon till honom: 'Se, din moder och dina bröder står här utanför och vilja tala med dig.' Men han svarade och sade till dem som omtalade detta för honom: 'Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder'?" (Matteus 12:46-48) Ett sådant ömsint sätt att tala om sin moder och sina bröder Naturligtvis vet vi som muslimer att Profeten 'Isa (Jesus) (f ö h) aldrig kunde ha talat på detta sätt till sin moder. Men denna vetskap grundar sig inte på Evangelierna, utan på Koranen själv, i vilken han citeras sålunda: "Han har ock ålagt mig att vara öm emot min moder, och han har icke gjort mig högmodig och usel." (Koranen 19:33). Nu kan vi lätt bedöma vilken bok som står för den "högsta etiska ståndpunkten". J. M. Rodwell har översatt den 40:e ayahn i 4:e surahn på följande sätt: "Dyrka Gud, och dyrka ingen annan vid Hans sida. Handla väl mot föräldrarna ..." Och under denna ayah har han skrivit följande fotnot:"Man hör sällan talas om ett ohörsamt barn hos egyptierna - eller hos araber i allmänhet. Söner tar sig knappast friheten att sitta, äta eller röka i sina fäders sällskap, såvida de inte ombeds att göra detta; och de utväntar ofta fadern och dennes gäster vid måltider och andra tillfällen - inte ens sedan de blivit Vuxna män upphör de att agera på detta sätt." vol.1, s 69 "Lanes Mod. Egypt" Fotnoten under denna ayah är ett erkännande av att denna respekt för och hedrande av föräldrarna i det muslimska samhället är ett direkt resultat av Koranens läror.
|
