|
Islam
och andra religioner
Islam är baserad på två
realiteter: För det första profeten Mohammads
gudomliga personlighet. Han utvaldes för mer än
fjorton hundra år sedan för att framföra
Guds budskap och att bli människornas ledare. Och
för det andra Koranen, en bok av gudomlig ursprung,
profetens oändliga mirakel som innehåller Guds
ord tillika med intellektuell och praktisk lärdom av
universell natur. Dessa två realiteter måste
betraktas som en av de viktigaste faktorerna för
människans utveckling och fulländning, eller
kanske snarare det allra mest betydelsefulla fenomen som
under de senaste fjorton århundradena manifesterat sig
i hundratals miljoner människors tro och liv, en faktor
som utvidgat sitt djupa inflytande till att omfatta varje
aspekt av samhället.
Det är sant att islam är den
yngsta av världens religioner och att dess
anhängare är färre i antal än andra
trosbekännelsers anhängare, men islam har vissa
utmärkande karaktäristiska som särskiljer den
från andra uppenbarade religioner.
Om vi refererar exempelvis till
Hinduismens heliga böcker och då i synnerhet till
Veda, ser vi att de religiösa läror som där
presenteras nästan uteslutande är av asketisk art
och att de samtidigt vänder sig till enbart en
minoritet av sina anhängare. Majoriteten hinduer
är sålunda uteslutna från möjligheten
till direkt andlig vägledning ur de heliga
skrifterna.
Buddismen och även Kristendomen
framlägger i sina läror samma asketiska syn som
Hinduismen. I fråga om Kristendomen är detta
uppenbart i de fyra evangelierna och i andra
grundläggande religiösa texter. Där finns
inga praktiska föreskrifter eller sociala
åläggande. Till yuermera visso ser man där
med onåd på filosofiskt och rationellt
tänkande. Det gudomliga offret och efterskänkandet
av mänsklighetens synder är doktrinen som minskar
relevansen för påbud som rör livet i denna
värld.
Andra religioner har antingen,
såsom Sabeanismen och Manikeismen, upphört att
utöva dragningskraft på människorna eller
så är de begränsade till en särskild
folkgrupp, som Judendomen.
Följaktligen är det endast
islam som ger högsta betydelse åt rationella,
bevisbara trosuppfattningar och positiva individuella och
sociala föreskrifter. Denna skrift kommer,
förhoppningsvis, att klart visa detta.
|