Den mänskliga naturen söker alltid att så långt det är möjligt bekräfta sin egen existens och uppfylla dess instinktiva behov. Om det första steget människan tar i denna riktning är att fiorrna sociala grupperingar och om hon bevarar dessa samhällen genom att agera i enlighet med dess lagar, och sålunda i motsvarande grad inskränker sin egen frihet, så är det för att hon. genom att beröva sig själv en del av sin frihet, vinner och drar nytta av en annan del som gör henne bättre i stånd att tillgodose sina medfödda behov och att sörja för sitt uppehälle.

Skapelsens första syfte är individens Iycka, på detta följer samhällets lycka. Skapelsens syfte är med andra ord den mänskliga naturens fulländning. Denna fulländning förverkligas i individens varande, inte i samhällets utformning. Människan drivs alltså mot ett formande av sociala grupperingar för att därigenom bevara individen. För att hon ska kunna inse livets fundamentala syfte, lycka och välbefinnande, måste hon inordna sig i ett levnadssystem, ett system som med nödvändighet måste vara socialt. Hon måste äta, dricka, ha kläder på kroppen, sova, vila, ingå äktenskap, ge avkomma, tillgodose sina behov och genom användande av sitt förnuft skaffa sig medel till sitt eget uppehälle.