Det islamiska budskapet vänder sig till alla individer. Där finns ingen åtskillnad mellan svart och vit, man och kvinna, adel och ofrälse, rik och fattig, kung och tiggare, stark och svag, österlänning och västerlänning, lärd och obildad, ung och gammal eller mellan de nu levande och deras efterkommande, ty alla delar vi den gemensamma mänskliga naturen, med allt vad detta innebär. Jämställdhet av denna art finns bara i islam, andra religioner har, var och en på sitt sätt, vissa diskriminerande principer: Hinduismen skiljer till exempel på ett fullständigt sätt mellan brahminer och icke-brahminer samt mellan man och kvinna, inom Judendomen görs en distinktion mellan Israels barn och "hedningar" och i Kristendomen mellan man och kvinna. I fråga om sociala sekulära system finns i dessa religioner en åtskillnad mellan ett lands medborgare och främlingar. Det är bara islam som betraktar hela mänskligheten som en odelbar enhet och som fullständigt har rivit upp principerna om åtskillnad och diskriminering.

"Människor, vi hava förvisso skapat eder av man och kvinna och indelat eder i folk och stammar, för att I skolen känna varandra. Den förnämste av eder inför Gud är den gudfruktigaste bland eder, Gud är förvisso den Vetande, den Insiktsfulle." (49:13)

"Jag skall ej låta arbetarens arbete gå förlorat bland eder, vare sig det är man eller kvinna, den ene av eder härstammar från den andre." (3:193) Detta betyder att vi alla, man som kvinna, har samma mänskliga status.