|
4.
Kunskap och vishet utifrån islamisk
synvinkel
Var och en som företagit en djupare
studie av världens religioner och trosuppfattningar
tvekar inte att konstatera att det värde och den
vördnad som islam givit åt kunskapen och visheten
och den höga grad i vilken den uppmuntrar till
uppnåendet av dessa mål inte har sin
motsvarighet i någon annan religion eller ideologi,
uppenbarad eller icke uppenbarad. Det är den heliga
Koranen som frågar:
"Äro de, som veta, och de, som
ingenting veta, like?" (39: 12)
Det är också Koranen som
hyllar kunskapens upphöjda stadium på det mest
vältaliga sätt. Och det är den helige
profeten som sade: "Sök kunskap från vaggan till
graven", "Sökandet efter kunskap är en plikt
för varje muslim" och: "Sök kunskap, även om
du måste bege dig ända till Kina". Återigen
är det den heliga Koranen som befaller sina
anhängare att aldrig förirra sig bort från
vägen till kunskap och att inte heller anamma det som
endast är antaganden och spekulationer och att aldrig
tveklöst acceptera allt som kommer för deras
ögon eller far igenom deras sinne, för de kommer
en dag att få ansvara för sin
trosuppfattning.
"Rätta dig ej efter sådant,
varom du icke äger någon kunskap. öra,
öga och hjärta, allt detta ställes
förvisso till ansvar därför." (
17:38)
Det står nu fullständigt klart
att islam uppmanar sina anhängare att söka kunskap
med alla krafter som står till deras förfogande,
och i detta syfte har den uppdragit åt
människorna att skaffa sig kunskap om den
religiösa juridiken eller de doktrinära
vetenskaperna, samt om den religiösa lagens (shari'a)
föreskrifter.
"De rättrogna behöva ej draga
ut allesammans, men varför drager ej en del av varje
avdelning ut för att skaffa sig insikt i religionen och
varna sitt folk, då de återvända till dem,
för den händelse de månde taga sig i akt?"
(9:123)
En punkt som vi måste hålla i
minnet är att människors förmåga till
insikt i de vetenskapliga och intellektuella sanningarna
varierar. Det finns människor som inte har anlag
för logiskt tänkande och som, med sitt
okomplicerade tänkesätt, lever ett liv uppfyllt av
kroppsarbete, på en rent materiel! nivå, medan
det finns andra vars tanker är strikt logiska och som
på grund av själva sin natur finner ett
särskilt behag i att förstå djupgående
idéer och vetenskapliga teorier. Sedan finns det
människor som har avskärmat sig från
både logiskt tänkande och fysiskt arbete och som,
eftersom de har en särskild aversion mot materiens
mörka värld med dess bedrägliga skönhet
och flyktiga nöjen, i sitt inre känner sig
speciellt dragna till den övernaturliga världen
och har en underlig fascination för dennas
oförstörbara, eviga skönhet av vilken denna
världens skönhet är blott en
återspeglad bild. Dessa människor
förstår med lätthet, med sitt inre ljus, det
övernaturligas mysterier och sanningar.
Det är med tanke på dessa
mycket påtagliga skillnader som islam instruerar var
och en av dessa tre grupper på respektive grupps eget
språk och terminologi. Till den första gruppen
talar den med hjälp av religionens yttre, formella
aspekt. Den andra gruppen övertygas genom intellektuell
bevisföring medan den uppmanar den tredje gruppen att
kämpa mot de köttsliga drifterna och att rena sitt
hjärta. På samma sätt har Gud i Koranen
framställt en liknelse i fråga om Sina egna ord
och uttryck:
"Han har nedsänt vatten
från himmeln, så att floder rinna inom vissa
gränser." (13:18)
Den heliga profeten har sagt: "Vi,
profeterna, har anbefallts att tala till människor
enligt deras förståelseförmåga.
"
Av de av sina anhängare som
behöver logisk bevisföring och som skulle
löpa risk för misstag och avsteg om de gjorde
avkall på detta, kräver islam ingenting som
överskrider deras förmåga och utöver de
tre religionsprinciperna (Gudomlig Enhet, profetskapet och
domedagen) ger islam dem enbart praktiska föreskrifter
såsom uppmaningar till de goda handlingarna och
förbud mot de onda. Detta slags formuleringar finns i
ett stort antal koranverser och i uttalanden gjorda av
profeten och av de shi'itiska imamerna.
I fråga om de tre
religionsprinciperna är det naturligtvis möjligt
att människan på grund av sin ursprungsnatur kan
hänge sig åt en enkel form av logisk
bevisföring och på så sätt inte kommer
att ha accepterat någonting utöver
ovedersägligt bevisad kunskap. I själva verket
förser honom denna metod med rationella bevis för
de läror och föreskrifter som han redan, utan
rationella bevis, accepterat. Ty sanningen i profetskapets
princip bevisar definitivt giltigheten i alla profetens
uttalanden.
Den logiska bevisföringens metod:
Med logiska och rationella bevis undervisar islam de
människor som är begåvade med sunt
förnuft och som har förmåga att
förstå vetenskapliga teorier och intellektuella,
logiska argument. Med andra ord leder den dem fram mot det
som deras oförgätliga och verklighetssökande
ursprungliga natur omedelbart inser. Den tvingar inte
först på dom sina doktriner och trosuppfattningar
för att sedan försvara dessa genom polemik och
bevis.
Boken och traditionerna, det vill
säga den heliga Koranens verser och uttalandena av
profeten och de shi'itiska Imamerna, vilka klargör de
koraniska versernas mening och syfte, är fulla av denna
typ av rationell bevisföring. I dessa förklaras de
islamiska trosuppfattningarna och doktrinerna in i minsta
detalj, genom enkla uttryckssätt och övertygande
bevis. I dem omtalas också den allmänna och
universella nyttan av och fördelarna med de islamiska
lagarna och befallningarna.
Vi får naturligtvis inte
överse det faktum att syftet med denna argumentering
och framläggande av fördelarna och nyttan med de
islamiska lagarna och föreskrifterna inte är att,
om en individuell muslim eller det islamiska samhället
i allmänhet inte förstår ett särskilt
påbud, man då ska förkasta detta
påbud. Ty som vi redan har nämnt så
kungjordes dessa lagar genom profetskapet, och profetskapets
giltighet är ett sammanfattande bevis för dessa
lagars giltighet, även om vi inte i detalj äger
kunskap om bakgrunden till detta.
Insikt genom själens rening: Den
tredje gruppen består av de människor som är
beredda och angelägna att slita de materiella banden,
vändande sina sinnen bort från de bedrägliga
utan påverkan och illusoriska begäran i denna
värld. Dessa människor är beredda att
glömma allt utom Gud och att sluta sina ögon
för allt vackert och allt fult, för varje bitter
och varje angenäm erfarenhet i denna tillfälliga
och skenbara existens. Med klara ögon öppnade mot
den eviga världen vill de utan materiens slöja
kontemplera över Guds majestät och
strålglans, gå igenom de stadier av
mänsklig ofullkomlighet som måste genomkorsas
för att detta flyktiga liv skall kunna lämnas, och
småningom träda in i Gudomlighetens närhet.
Med dessa människor tal ar i s lam om de gudomliga
mysterierna på ett språk som endast de
förstår, och vägleder dem på detta vis
ut ur okunnighetens djup upp till kunskapens och visdomens
höjder.
|