Var och en som företagit en djupare studie av världens religioner och trosuppfattningar tvekar inte att konstatera att det värde och den vördnad som islam givit åt kunskapen och visheten och den höga grad i vilken den uppmuntrar till uppnåendet av dessa mål inte har sin motsvarighet i någon annan religion eller ideologi, uppenbarad eller icke uppenbarad. Det är den heliga Koranen som frågar:

"Äro de, som veta, och de, som ingenting veta, like?" (39: 12)

Det är också Koranen som hyllar kunskapens upphöjda stadium på det mest vältaliga sätt. Och det är den helige profeten som sade: "Sök kunskap från vaggan till graven", "Sökandet efter kunskap är en plikt för varje muslim" och: "Sök kunskap, även om du måste bege dig ända till Kina". Återigen är det den heliga Koranen som befaller sina anhängare att aldrig förirra sig bort från vägen till kunskap och att inte heller anamma det som endast är antaganden och spekulationer och att aldrig tveklöst acceptera allt som kommer för deras ögon eller far igenom deras sinne, för de kommer en dag att få ansvara för sin trosuppfattning.

"Rätta dig ej efter sådant, varom du icke äger någon kunskap. öra, öga och hjärta, allt detta ställes förvisso till ansvar därför." ( 17:38)

Det står nu fullständigt klart att islam uppmanar sina anhängare att söka kunskap med alla krafter som står till deras förfogande, och i detta syfte har den uppdragit åt människorna att skaffa sig kunskap om den religiösa juridiken eller de doktrinära vetenskaperna, samt om den religiösa lagens (shari'a) föreskrifter.

"De rättrogna behöva ej draga ut allesammans, men varför drager ej en del av varje avdelning ut för att skaffa sig insikt i religionen och varna sitt folk, då de återvända till dem, för den händelse de månde taga sig i akt?" (9:123)

En punkt som vi måste hålla i minnet är att människors förmåga till insikt i de vetenskapliga och intellektuella sanningarna varierar. Det finns människor som inte har anlag för logiskt tänkande och som, med sitt okomplicerade tänkesätt, lever ett liv uppfyllt av kroppsarbete, på en rent materiel! nivå, medan det finns andra vars tanker är strikt logiska och som på grund av själva sin natur finner ett särskilt behag i att förstå djupgående idéer och vetenskapliga teorier. Sedan finns det människor som har avskärmat sig från både logiskt tänkande och fysiskt arbete och som, eftersom de har en särskild aversion mot materiens mörka värld med dess bedrägliga skönhet och flyktiga nöjen, i sitt inre känner sig speciellt dragna till den övernaturliga världen och har en underlig fascination för dennas oförstörbara, eviga skönhet av vilken denna världens skönhet är blott en återspeglad bild. Dessa människor förstår med lätthet, med sitt inre ljus, det övernaturligas mysterier och sanningar.

Det är med tanke på dessa mycket påtagliga skillnader som islam instruerar var och en av dessa tre grupper på respektive grupps eget språk och terminologi. Till den första gruppen talar den med hjälp av religionens yttre, formella aspekt. Den andra gruppen övertygas genom intellektuell bevisföring medan den uppmanar den tredje gruppen att kämpa mot de köttsliga drifterna och att rena sitt hjärta. På samma sätt har Gud i Koranen framställt en liknelse i fråga om Sina egna ord och uttryck:

 "Han har nedsänt vatten från himmeln, så att floder rinna inom vissa gränser." (13:18)

Den heliga profeten har sagt: "Vi, profeterna, har anbefallts att tala till människor enligt deras förståelseförmåga. "

Av de av sina anhängare som behöver logisk bevisföring och som skulle löpa risk för misstag och avsteg om de gjorde avkall på detta, kräver islam ingenting som överskrider deras förmåga och utöver de tre religionsprinciperna (Gudomlig Enhet, profetskapet och domedagen) ger islam dem enbart praktiska föreskrifter såsom uppmaningar till de goda handlingarna och förbud mot de onda. Detta slags formuleringar finns i ett stort antal koranverser och i uttalanden gjorda av profeten och av de shi'itiska imamerna.

I fråga om de tre religionsprinciperna är det naturligtvis möjligt att människan på grund av sin ursprungsnatur kan hänge sig åt en enkel form av logisk bevisföring och på så sätt inte kommer att ha accepterat någonting utöver ovedersägligt bevisad kunskap. I själva verket förser honom denna metod med rationella bevis för de läror och föreskrifter som han redan, utan rationella bevis, accepterat. Ty sanningen i profetskapets princip bevisar definitivt giltigheten i alla profetens uttalanden.

Den logiska bevisföringens metod: Med logiska och rationella bevis undervisar islam de människor som är begåvade med sunt förnuft och som har förmåga att förstå vetenskapliga teorier och intellektuella, logiska argument. Med andra ord leder den dem fram mot det som deras oförgätliga och verklighetssökande ursprungliga natur omedelbart inser. Den tvingar inte först på dom sina doktriner och trosuppfattningar för att sedan försvara dessa genom polemik och bevis.

 Boken och traditionerna, det vill säga den heliga Koranens verser och uttalandena av profeten och de shi'itiska Imamerna, vilka klargör de koraniska versernas mening och syfte, är fulla av denna typ av rationell bevisföring. I dessa förklaras de islamiska trosuppfattningarna och doktrinerna in i minsta detalj, genom enkla uttryckssätt och övertygande bevis. I dem omtalas också den allmänna och universella nyttan av och fördelarna med de islamiska lagarna och befallningarna.

Vi får naturligtvis inte överse det faktum att syftet med denna argumentering och framläggande av fördelarna och nyttan med de islamiska lagarna och föreskrifterna inte är att, om en individuell muslim eller det islamiska samhället i allmänhet inte förstår ett särskilt påbud, man då ska förkasta detta påbud. Ty som vi redan har nämnt så kungjordes dessa lagar genom profetskapet, och profetskapets giltighet är ett sammanfattande bevis för dessa lagars giltighet, även om vi inte i detalj äger kunskap om bakgrunden till detta.

Insikt genom själens rening: Den tredje gruppen består av de människor som är beredda och angelägna att slita de materiella banden, vändande sina sinnen bort från de bedrägliga utan påverkan och illusoriska begäran i denna värld. Dessa människor är beredda att glömma allt utom Gud och att sluta sina ögon för allt vackert och allt fult, för varje bitter och varje angenäm erfarenhet i denna tillfälliga och skenbara existens. Med klara ögon öppnade mot den eviga världen vill de utan materiens slöja kontemplera över Guds majestät och strålglans, gå igenom de stadier av mänsklig ofullkomlighet som måste genomkorsas för att detta flyktiga liv skall kunna lämnas, och småningom träda in i Gudomlighetens närhet. Med dessa människor tal ar i s lam om de gudomliga mysterierna på ett språk som endast de förstår, och vägleder dem på detta vis ut ur okunnighetens djup upp till kunskapens och visdomens höjder.