På samma sätt som det i skapelsen har nedlagts en viss typ av materiellt liv inom räckhåll för människorna och där inte heller gjorts någon åtskillnad mellan människor utan var och en utrustats med samma medel, så har den också lagt det andliga livet, vilket är dolt bakom det materiella livets slöja, inom räckhåll för varje människa. Och på samma sätt som utformningen av människans materiella liv är beroende av manifestationen och förverkligandet av alla hennes positiva såväl som negativa handlingar och ageranden, vilka hon genomför med hjälp av sin materiella kropp, så har skapelsen utvidgat också förverkligandet av det andliga livet till att omfatta alla dessa handlingar.

I harmoni med skapelsens plan anser islam att det andliga livet är till för alla människor och gör ingen åtskillnad dem emellan. Likaså har islam utvidgat det andliga livet till att omfatta alla aspekter, positiva såväl som negativa, av människans levnad. Den uppmanar människan att acceptera det sociala livets band och att agera på ett fastställt sätt under hennes färd på den fastslagna vägen. När islam lär ut denna väg använder man sig av symboler som fniss innebyggda i våra vanliga vardagsuttryck. Man har valt denna metod därför att våra verbala formuleringar trots allt har fötts hos, den stora massan av människor. Vi använder dessa uttryck i vårt sociala och materiella liv när vi vill åstadkomma ömsesidig förståelse och med hjälp av dem utbyter vi tankar och andliga och intellektuella uppfattningar.

Nu är det ju så att mystiska och kontemplativa begrepp, vilka är subtilare än det materiella livets elixir och som under historiens gång aldrig vunnit allmänt erkännande, är någonting som skiljer sig fullständigt från allt som vanliga mänskliga uttrycksmedel kan åskådliggöra. Den som med ord vill uttrycka den kunskap som vunnits genom intuitiv och mystisk insikt kan jämföras med den som försöker att med ord beskriva regnbågens färger för den från födseln blinde. Och den som uttrycker kontemplativa och mystiska insikter inom ordens begränsade ramar är exakt som någon som med ett såll bär vatten från en plats till en annan.

Det är av denna anledning som islam använder sig av symboler och antydningar när man uttrycker mystiska sanningar och bar på så sätt undgått de olyckor som missförstånd som drabbat andra religioner.