ORDLISTA

'ADAM: Icke-varande, motsatsen till wujud (varande)

AWSIYA: Ställföreträdare eller representanter för Profeten. Man tänker särskilt på de tolv imamerna.

BASATAH: Enkelhet; en filosofisk term som åsyftar något enkelt och okomplicerat som inte är utsatt för korrumperande påverkan.

DALIL: Bevis eller argument för att underbygga en hypotes.

DALIL FALSAFI: Det filosofiska bevis eller argument som särskilt används för att styrka Guds existens.

DALIL ISTIQRA'I: Induktivt bevis eller argument. I denna bok används det särskilt för att beteckna den vetenskapliga induktionsmetod, som vi har använt för att bevisa Guds existens.

DIN: Religion; tro: ett ideal som en människa bekänner sig till och är villig att låta sig dömas efter.

FATWA (pl. fatawa) : Lagutlåtande utfärdat av en jurist rörande någon aktuell frågeställning.

FITRAH: Det ursprungliga; i synnerhet människans ursprungliga tillstånd när hon hade intuitiv kunskap om Gud; allmänt sett, en religiös instinkt.

AL-GHAYB: Det okända, osedda, oberäkneliga; används vanligen om gudomlig insikt i det som skall komma, t ex Domens Dag.

GHAYBAH: Bokstavligen «frånvaro». Det används för att beskriva den tolfte imamens försvinnande eller frånvaro; han finns i världen, men vi kan inte se honom.

HADITH: En berättelse, utsago eller återgivning. Ordet syftar på traditioner eller uttalanden, som berättas om Profeten och vars auktoritet vilar på sagesmännens trovärdighet.

HISAB AL-IHTIMALAT: Beräkning eller kalkyl, både av positiv och negativ sannolikhetsgrad.

IHTIMAL (pl. ihtimalat): Sannolikhet; något som troligtvis kommer att hända

IHTIMAL QABLI: Antecedent eller tidigare sannolikhet, d v s tidigare än den induktiva sannolikhetsundersökningen.

IJTIHAD: Ansträngning, i synnerhet en övertänkt personlig uppfattning, som vederbörande nått fram till genom en process av härledning, induktion eller analogi.

'ILLAH: Orsak; en teknisk term använd inom atistotelisk filosofi, jfr ma'lul.

IMAMAH: Ledarskap. Används oftast för att beteckna böneledaren, imam, men är också ett religiöst överhuvud i samhället. Tekniskt syftar termen på imamernas auktoritet och ledarskap som efterkommande och arvtagare till Profeten.

IMKAN: Möjlighet. I filosofiskt bruk syftar ordet på den inneboende möjligheten eller potentialen hos någonting, såväl som en utifrån verkande kraft som kan åstadkomma eller väsentligen förändra någonting.

ISTIDLAL: Att använda ett argument eller bevis för att fastslå en punkt eller hypotes.

ISTIHALAH: Omöjlighet; motsatsen till imkan (möjlighet).

ISTINBAT: Att sätta sig in i en fråga med avsikt att få fram en ny princip eller tanke.

JUZ': Del (av en helhet). Filosofiskt används ordet med syfte på det enskilda i motsats till helheten, jfr kull.

KATHRAH: Mångfald, motsats till wahdah (enhet).

KHILAFAH: En successionsordning; mer exakt används ordet om Profetens världsliga representantskap på jorden, kaliferna.

KULL: Bokstavligen: allt. Den filosofiska termen åsyftar det hela eller universella i motsats till juz, det enskilda.

MA'AD: Bokstavligen «återvändo»;själens återvändo till Gud som är dess upphov (mabda'). Generellt åsyftas Återuppståndelsens Dag.

MA'LUL: Verkan; en filosofisk term som används för att beteckna en orsaks verkan. Jfr 'illah.

MANTIQ: Bokstavligen «tal». I filosofiska sammanhang brukar ordet stå för logik.

AL-MANTIQ AS-SURI ASH-SHAKLI: Formell logik.

NASS: En överlämnad eller dikterad text, eller ett principuttalande; i synnerhet Profetens utnämning av imamer.

SHARI'AH: Ordet betyder egentligen allmän väg, d v s den väg som Islams heliga lagar stakat ut.

SUNNAH (pl. sunan): Upptrampad stig, väg, eller när man syftar på Profetens sunnah, ett givet föredöme. Talar vi om kulturmönster betyder ordet sedvänja och om naturfenomen, allmän naturlag.

TA'AKHKHUR: Det följande, eller det som kommer efter något annat; i synnerhet den efterföljande verkan av en orsak. Motsats till taqaddum (företräde).

TAHRIF: Avsteg eller förändring; särskilt avses ändring i äldre skrifter.

TAQADDUM: Företräde eller det som kommer före något annat; i synnerhet den orsak som föregår en verkan. Motsatsen är ta'akhkhur (efterföljande).

TARAKKUB: Sammansatthet, motsatsen till enkelhet. Används särskilt för att skilja den sammansatta världsliga tillvaron från evighetens enkelhet.

TAWHID: Gudomlig Enhet. Härmed menas bekännelsen att Gud är En.

WAHDAH: Enhet i betydelsen en sammanhållen enhet ur vilken kan utgå kathrah (mångfald) som är dess motsats.

WIJDAN: Känsla, rörelse eller samvete. Källan till människans undermedvetna reaktioner på sin omgivning.

WUJUD: Existens, varande. Uttrycker varandet inte som abstrakt princip utan som dynamik och närvaro: motsatsen är 'adam (icke-varande).