Ja så satt jag där och saknade dig

Ja tamefaanimej

I all min förtret

Ingen ryggrad hade du lämnat kvar

När du beskar

Min manlighet

Du kunde inge mig en sådan kraft

Som jag aldrig haft

I ett enda slag

Likväl så vart jag till en liten lort

Alltför fort

Redan nästa dag

Och varje natt var du min Gudinna

Min Venus så het som skymningens glöd

För att på morgonen efter oftast försvinna

Och lämna mig kvar i min förtidiga död

Ja jag minns allt att du lurat mig

Att vara med dig

Med ditt lock och pock

Men jag kunde aldrig säga nej

Det var nån konstig grej

Som satte stopp

Jag minns jag var blott 13 år

Fast det var som igår

Som jag först såg dig

Ja visst var jag förälskad då

Men det var nog så

Att du först våldtog mig

Mot mina tvivel blev du min lag

Mot min rädsla en mask

Mot mitt mörker vart du ljusan dag

När du höll mitt liv som i en liten ask

Ja jag minns nog att du lurat mig

Att vara med dig

Under alla år

Men nu så är jag ganska trött på dig

Jag tänker skilja mig

Nu är det jag som går

I morgon så hoppar jag på den där bussen

och lämnar dig här

Jag åker i både sorg och saknad

Ifrån den jag håller kär

O, min Bacci Gudinna, farväl tar jag här

För både hjärta, lever och DNA

Älskat dig har både Taube och Voltaire

Hörde jag någon som sa

O du förrädiska mö, O gudadryck

Som vår NOAK nog fick utav Faan

Imorgon så tar jag ANTA-BUSSEN