Årsberättelse 1986 - 1987

Kakåret 1986-87 inleddes med ett ombak p.g.a. bristande dokumentation. Ombaket kunde dock inte hållas i avsedd lokal då stol nr 10 använde denna för icke Akademiska syften. Han ansåg att det "Finns viktigare saker...". Detta ansåg inte Akademin så det blev ytterligare ett ombak.

I november tilldelades Hans Petersén en kaknål som tack för receptet på hans mammas whiskytårta som han bjöd på då han lämnade företaget. I övrigt var detta en tämligen händelselös höst ur kaksynpunkt. Noteras kan att stol nr 8 missbrukade begreppet förändring av recept då han bakade en kaka efter tidigare använt recept, men uteslöt konjaken. Tilltaget resulterade i en moralkaka.

Efter nyåret -87 beslöt vi att införskaffa vår Tupperware vispburk som gjort mycket god tjänst sedan dess. Innan januari månads utgång slutade också stol nr 7, Ulf Byström, dock först efter det att han betalt medlemsavgiften för 1987. Ständige sekreteraren fick nu också i uppdrag att skaffa ett låsbart skåp till utensilierna. I denna veva slutade också stol nr 1, Mats Lidström.

Ulf Byström var mot slutet av sitt medlemskap på besök hos sin föregångare som stol 7, dvs. Bengt Andreasson. Han bad vid detta tillfälle att få se på Bengts guldbulle. Bengt hade klara svårigheter med att finna densamma, men ti11 sist kröp den &am ur en städskrubb. Ulf ansåg inte att detta var en hedervärd placering, och det gjorde heller inte Akademin. Ständige sekreteraren uppdrogs att få Bengts syn på saken. I brev svarade Bengt att han om aktsamhet om bullen dolt den väl inför Byströms besök, då han var väl medveten om Byströms förmåga att bryta mot stadgarna och man således skulle kunna misstänka att denne aldrig skulle komma i åtnjutande av guldbulle. Normalt sett hade bullen sin plats ovanpå brandvarnaren tillsammans med ett par tior, så att Bengt i händelse av brand eller annan katastrof alltid med ledning av ljudet skulle kunna finna sin värdefullaste ägodel och tillräckligt med kontanter för att rädda sig. Efter att ha mottagit försvarsbrevet beslöts att Gustav och Paul skulle göra ett oanmält besök hos den misstänkte för att verifiera historien. Detta besök genomfördes under våren, och historien visade sig korrekt. Av någon anledning hade Bengt brandvarnaren liggande på en hylla med Guldbulle och tior ovanpå.

Under vintern visade Carina Harlefelt ett varmt intresse för akademin, och sade sig kunna ordna ett kylskåp till förvaring av bakverk. Detta visade sig dock överflödigt då företaget installerade ett kylskåp på varje våningsplan i samband med att man stängde matsalen för för och eftermiddagskaffe. Carina blev i vilket fall i månadsskiftet mars -april Kakakademins första dam som stol nr l. Innan dess (20/2) hade stol nr 9 straffat ut sig. Lars Andersson blev därmed den förste icke hedersamt avgångne ledamoten &ån Akademin.

I mars började vi också diskutera att göra något speciellt för köket som under lång tid försett oss med kaffe- och tetermosar. Detta resulterade i ett extraordinärt möte där vi bjöd kökspersonalen på en del av våra alster. Stolarna 11 och 12 hade kreerat bakverken. Stol 11 serverade f ö den 13/3 ett inköpt bakverk. Omedelbar uteslutning på Lex. Gustav, men inom några veckor hade såväl mutbak som inträdesbak genomförts så att stol 11 var besatt av samma person som tidigare. Under våren hann vi också med att besluta att tilldela Kent Karlsson ett diplom för sin utmärkta design av Kakakademins nål samt att tilldela Brita Bengtsson en nål för sitt arbete med design av Kakakademins diplom.

Kristina Akerman fyllde i april vakansen på stol nr 7. I april bestämde vi också att gräddersättning ej ens kan accepteras som tillbehör.

Årsmötet blev denna gång äntligen på ursprungligen planerad plats, dvs. i Berlin. Under ett av maj månads möten bestämdes också att tveksamma ingredienser skall godkännas i förhand. Samma möte beslöt att mördegsplattor och marsankräm var tillåtna i Akademins bakverk.

Sommaren var som vanligt lugn. Stol nr 9 fylldes av Anna-Karin Meuller, och de på årsmötet beslutade kakrecensionsblanketterna kalibrerades hos "Flickorna på skäret" i juli. Företagets nyuppsatta kaffeautomater medförde också att mötesansvarig inte längre behövde tänka på att ta med kaffe till mötet. Tepåsar var dock fortfarande eftertraktade. I slutet av sommaren lämnade stol nr S, Kent Karlsson, SattControl och därmed Kakakademin.

Årsmötesberättelse 1986 - 1987

1987 kom vi äntligen iväg till Berlin. Avresa skedde mitt i natten &ån Trelleborg fredagen den 15/5, med följd att vi var i Berlin tidigt på morgonen trots den taskiga vägen &ån Sassnitz till Rostock. På motorvägen &ån Rostock till Berlin körde vi f ö övrigt fel så vi Ack köra in via Spandau. Redan när vi valde fel väg blev vi hejdade av Volkspolizei som vänligt påpekade att vi inte släckt ljuset. Mats fick rota under motorhuven tills han hittade rätt säkring. Denna resa hade fyra ordinarie ledamöter, Jan, Paul, Ulf och Lennart, samt en hedersamt avgången, Mats, som deltagare. Mats var dessutom chaufför.

Med Jan som kartläsare letade vi oss fram till Kurfurstendamm, och dess tvärgata Nürnberger Strasse, där vi skulle bo i Pension Nürnberger Eck. Vi lyckades bli av med vårt bagage fastän det var alldeles för tidigt att ta våra båda rum i besittning. Det första vi gjorde därefter var att leta upp ett fik där vi kunde få frukost. KaDeWe hade nämligen ännu inte öppnat. Fredagen ägnades åt shopping, Berliner Weisse mit Schuss, samt fastställande av årsmöteslokal. Vi bestämde oss för att testa Hotel Kempinski. Vi hann med att titta på Gedächtniskirche, men mest tid ägnades nog åt KaDeWes sjätte våning (livsmedel). Här inhandlades också diverse rom, ost, korv, skaldjur, vin, öl, snaps etc. som blev en skaplig kvällsmat på hotellet. Det som blev över bestämde vi oss för att spara till hemresans picknick. Till denna fick Mats i uppdrag att komplettera ölförrådet, vilket var knappt.

Lördagen inleddes med frukost på KaDeWes restaurant Silberterasse. Ingen prövade champagne- eller kaviarfrukost vilket nog var dumt. Mitt på dan samlades vi i Kempinskis bar & café. Betjäningen var inte alls i klass med hotellets rykte. En av servitörerna hällde ut en flaska Apollinaris över Jan och årsmöteshandlingarna. Den här gången ansåg vi att Jan trots allt inte skulle ha något ombak, efter som servitören inte på något sätt annonserat sina avsikter. När allt blivit upptorkat fick vi i alla fall in mötestillbehören, kaffe och, om jag minns rätt, en förträfflig äpplepaj.

Med Ulf som mötesordförande genomfördes mötet trots starten under ordnade former. Till justeringsmän utsågs Paul och Lennart. En motion hade kommit in &ån stol 6. Motionen godtogs av mötet, vilket medförde att stadgarna skulle ändras så att recepten hädanefter skulle vara offentlig handling. För att ändringen skall gälla måste den dock godkännas på ytterligare ett årsmöte. Från föregående årsmöte bekräftades också två ändringar av stadgarna:

· Årsavgift skall erläggas av samtliga ledamöter vid kalenderårets början.

· Om påföljd för brott mot stadgarna ej specificerats av dessa utdöms ombak av andra graden.

Två nya paragrafer i stadgarna fastställdes av årsmötet. Den ena gällde vad som betraktas som tillbehör som mötesansvarig skall se till finns, och den andra sade att Kakakademins årsmöte med tillhörande resdagar skall betraktas som högtid enligt almanackan.

Vidare beslöts om första läsning på ändring av tre paragrafer i stadgarna. Den ena sade att hedersamt avgångna medlemmar skall ha rätt att deltaga i årsmötet, dock utan rösträtt. Nummer två sade att moralbak överallt i stadgarna skulle ersättas med bakläxa. Slutligen förde vi in att recept inte får upprepas på fem år. Under övrigt beslöt vi också att göra en kartläggning av konditorier och kaféer över hela världen. Lennart fick i uppdrag att ta fram en blankett i fickformat för att kunna göra recension på platsen. Vi bestämde också att det åligger varje ledamot att vid besök på icke klassificerat kakställe göra en bedömning av detsamma. Till sist bestämde vi att vi skulle sammanställa och ge ut receptsamlingar per kakår.

Senare på eftermiddagen påbörjades hemresan. Ut ur Berlin valde vi rätt väg. Halvvägs upp till Rostock stannade vi vid en rastplats för vår picknick. När Mats satte &am den av honom inhandlade ölen drabbades vi av den stora chocken. Han hade köpt alkoholfri maltläsk. Lyckligtvis fanns det riktig dryck också, men vi var skakade länge.

Då vi vänt österut efter Rostock mot Sassnitz upplevde vi resans största spänningsmoment. Det var en välformad ung dam som gick längs vägkanten iklädd en svart skinnminikjol som hon antagligen fått i trettonårsåldern. Då vi passerat henne läste vi en ortsnamnsskylt som skylts av kjolen: "Rövershagen". Vi hade roligt till Sassnitz, och tur var det för maten på den östtyska båten var inget som gjorde en på gott humör.