Under tiden som vi demonterade husen fanns det inga klara planer på vad som skulle hända med materialet. Tills vidare lagrades det i en tom industrilokal. Planerna på att återuppbygga ett av husen som ett kulturminnesmärke ströks av flera orsaker. Tanken var att flytta det till Kvarnbyn i Mölndal som är ett kulturreservat bestående av de gamla husen kring Papyrus industrier, mestadels arbetarbostäder. En blivande granne överklagade bygglovet bland annat för att hans utsikt skulle reduceras. Han fick hjälp från oväntat håll. Riksantikvarieämbetet satte definitivt stopp för planerna när de slog fast att det vore historiskt felaktigt att lägga detta herrgårdsliknande hus bland arbetarbostäderna, dessutom på en tomt som inte motsvarade vad huset fordrade.
Man ville från kommunen ändå att materialet skulle återanvändas och beslöt att två nya hus skulle byggas av materialet. Dessa skulle placeras i Kvarnbyn och byggandet överlät man åt Sisjöns Byggnads AB. De fick två tomter billigt och materialet gratis mot att de förband sig att använda minst 60 % av det vid nybyggnationen. Husen ritades av Berglund och Sandkvist Arkitekter i Göteborg.
Arbetena kom igång sommaren 1998 och båda husen än nu ute till försäljning på den öppna marknaden.
Konstruktion
Husen blir 1 1/2 plans enfamiljsvillor med modern standard, ljusa, trevliga planlösningar och med utsökta lägen i kulturreservatet.
Det ena huset byggs på Royens gata mitt i reservatet, granne med Hembygdsmuséet, och det andra högst uppe på Franckegaten med en hänförande utsikt över Mölndal och Fässbergsdalen.
Uppvärmningen kommer att ske med vattenburen golvvärme från bergvärmepump, bara det en investering på 100 000 kr. Återvinning av frånluft via ventilationsanläggningen. Grundläggningen är i det ena fallet en krypgrund med nya betonghålsten, i det andra platta på mark. Båda husen har en regelstomme klädd med utvändiga gipsplattor och isolering med termoträ. I de nya husen finns ett åstak som består av en limträbalk längs hela nocken på vilken takbenen vilar. Taktäckning med tegel och fasadklädsel av trä. Allt plåtarbete utförs av galvad plåt.
Huset på Royens Gata (ill B & S Arkitekter)
Material
Stommen består av gammalt virke uppsågat i lämpliga dimensioner.
Till vissa delar har man dock använt nytt virke. Det gäller hammarbanden, takstolarna, vissa avväxlingar och fönsteromfattningar. Man har varit mån om att ha rakt virke på dessa platser för att undvika senare problem.
Bjälklagen kommer från de demonterade husen och får samma funktion i de nya.
De gamla husen och de nya har olika takkonstruktioner. Därför kunde takstolarna från de gamla husen inte användas. I de gamla husen var den av s.k Mansardtyp, d.v.s. brutet tak och det innebar att den bestod av kortare bitar än vad som behövdes i den nya.
Takbottnen är också ny liksom tegeltäckningen. Golvtäckningen består av nya trägolv och massiv ekparkett i det ena huset. I det andra återanvänder man den gamla ekparketten som har slipats och oljats. I båda husens entre ligger tegel från murstocken som golvläggning direkt innanför dörren, samt som marktegel på uteplatserna.
De gamla halvfranska dörrarna och spröjsade fönstren återanvänds efter renovering. I båda husen återfinns en profilerad pelare som i ursprungshusen tronade i en nisch i salongerna.
Från byggföretaget uppger man att man med råge kommer att uppnå målsättningen att återanvända minst 60 % av materialet. Det blir mest småstumpar kvar av trävirket.
Trämaterial
Husen skall byggas inte långt från den plats som materialet lagras på. Byggföretaget beslöt att upprätta en upparbetningsplats i anslutning till lagret. Där skulle man såga upp materialet till nya dimensioner samt renovera fönster och dörrar. Av väggplankorna fick man ut nya väggreglar. Bjälklagsbalkarna sågades raka för att man skulle få ett bra underlag till de nya golven och undertaken.
Materialet har varit hårt och och det har märkts när man sågat och spikat i det. Det var ett drygt arbete att mata fram virket för hand i cirkelsågen. Maskinmatning skulle underlättat det arbetet.
Det gamla virket är styvare och har satt sig på ett sätt som nytt inte har. Man kan förvänta sig att det inte kommer att krypa i samma utsträckning som nytt. Det märks genom att stommen inte sviktar som den kan göra annars.
Vissa delar av det gamla virket har varit för korta för att kunna användas som reglar etc. De kommer att användas som kortlingar. Likaså kommer vissa delar av vägg- och taksponten att användas till invändig väggbeklädnad.
Lister från de gamla husen kommer inte att användas i de nya. Det har bedömts som alltör arbetskrävande att skrapa bort färgen och måla om dem. I stället kommer nytillverkade lister att användas.
I stället för att som normalt är få färdigt material levererat till byggplatsen har man fått ett merarabete med att sortera, upparbeta och transportera materialet. Kostnaderna för den arbetsintensiva upparbetningen av virket har kompenserats av att man fick materialet gratis.
Fönster
Det har varit mycket arbetskrävande att renovera fönstren. Hantverkaren som utförde arbetet har gjort ett mycket noggrant och professionellt arbete. Färgen har legat i tjocka lager och från varje fönster har kilovis med färg skrapats av (uppmätt mängd på ett fönster c:a 3,8 kg).
Underhållet på övervåningens fönster har varit något eftersatt.
Ytterbågarnas understycken har tagit mest skada, detta gäller både över- och undervåningens fönster.
På ett antal bågar har man behövt ersätta understycken med nytillverkade. Vissa bågar har även fått nya spröjs då dessa kapats för att ge plats åt en hel glasruta.
Karmar och bågar har i övrigt varit genomgående i gott skick och de delar som behövts bytas har ersatts med nytt trä. Helst skall man använda gammalt trä för att undvika ojämna fuktrörelser i de annars olika materialen i fönstret.
Den arbetsgång som man följt vid fönsterrenoveringen är som följer:
Allt glas togs ur bågarna med hjälp av en kittlampa. Glasen märktes upp för att kunna sättas tillbaka på ursprunglig plats. Detta visade sig senare vara ogörligt på grund av att rutor saknades eller gick sönder vid hanteringen. De fönsterrutor som gick att använda placerades i ytterbågarna för att synas utifrån. I innerbågarna sattes nytt floatglas in.
Bågar och karmar skrapades trärena med hjälp av varmluftspistol och trekantsskrapa.
Den reparation och nytillverkning av olika delar som behövdes gjordes på ett snickeri.
Efter att träarbetet var gjort krävdes en del grovspackling samt slipning främst av skarpa kanter.
Sedan vidtog impregnering med rå linolja och lackering med shellack. Karmarna har sedan grundmålats två gånger mest för att monteringen av fönstren sker under vintertid.
De gamla källarfönsterna kommer att sitta vid entren. Se fasadritningen ovan.
Glasningen av bågarna gjordes efter att de grundmålats. Vid glasningen användes linoljekitt. Mellanstrykning och slutstrykning med linoljefärg utfördes därefter.
De flesta fönstergångjärnen har kunnat återanvändas. Efter att de gjorts metalliskt rena i ett elektrolytbad och rostskyddats med linolja grundmålades de innan montering.
Hakar och gångjärn för koppling av bågar har ersatts med likadana nya som finns att köpa idag.
Det står klart att man kan köpa nya fönster betydligt billigare än dessa renoverade. Då kan man emellertid inte räkna med att de kommer att hålla i 80 år. Kostnaden per fönster beräknar man till ca 6 000 kr. Dock skall man komma ihåg att resultatet av arbetet blir högkvalitativa fönster med unika kvaliteer. Rättvisast är därför att jämföra kostnaden med motsvarande pris för ett nytillverkat fönster av samma kvalitet.
80 år gamla fönster i nyskick!
Avdelning för kuriosa:
På en av karmarna var skrivet: "Karmen insatt 7 mars 1919 av John Johansson."
Fasadpanel
Det i mitt tycke mest fantastiska med de nya husen är att man har kunnat återanvända den 80 år gamla fasadpanelen igen! Panelen var målad ca 7 gånger. Färglagret var tjockt och för att få bort det valde man att hyvla yttersidan. Sedan har man grundmålat innan man satte upp den på de nya husen. Färdigstrykningen har skett med linoljefärg. Fasaden har kompletterats med en nytillverkad profilerad locklist.
Den gamla panelen t.v. på sin nya plats
Taktegel
Till båda husen har man använt nytt taktegel. Man har varit tveksam till att använda de gamla pannorna. Det är inte klarlagt hur gamla de är och därmed skulle det vara av tvivelaktigt värde att använda dem. Takpannorna var dessutom av okänt ursprung varför man valde att lägga på nya tak med tanke på problem med att hitta ersättningspannor i framtiden.
Övrigt
De gamla svängda trapporna med eksteg och svarvade dockor kommer tyvärr inte att sättas in i de nya husen. Man ansåg att det var för arbetskrävande att renovera dem. I stället blir det nytillverkade trappor från Idala. Vissa delar kommer dock att användas, till ex pelare och handledare, och de gamla trappstegen blir hyllor i en väggfast bokhylla i ett av husen.
Taksponten, som var i ett förvånansvärt bra skick efter alla åren i sitt utsatta läge, har använts till att klä innerväggarna. Den kommer dock inte att bli synlig utan täcks med gipsskivor. Fördelen med detta är att man får ett stabilare underlag för att fästa saker på väggarna. Det hade dock varit trevligt om man lämnat den synlig i något sovrum eller hallen. Den hade till exempel kunnat vitlaseras.
Den gamla taksponten fungerar som underlag för gipsskivorna invändigt.
Min personliga åsikt är att man hade kunnat gå ännu längre när det gäller att utnyttja det gamla materialet synligt. Framför allt tänker jag på att man inte använde det gamla takteglet. Dessutom skulle man kunnat tillverka snickerier av det överblivna trämaterialet, kanske till och med trapporna. Tegel från murstocken skulle kunnat användas i en fondvägg, runt öppna spisen eller som stänkskydd över diskbänk. Man behöver inte vara rädd för att resultatet inte blir 100 %-igt i det fallet. Ett synligt spikhål sänker inte värdet på ett fönster tex. Tvärtom. Materialets patina blir ett vittnesmål om dess historia. På så vis skulle man kunnat göra husen ännu mera intressanta.
Min erfarenhet är att det återanvända materialets största värde tar man tillvara när man exponerar det. Att använda det till stommen är bra av resurshushållningsskäl, men man går miste om upplevelsen av autencitet och den historiska dimensionen. Vinsten av att ersätta jungfruligt material med gammalt i det sammanhanget är inte så stor.
Att låta nytillverka snickerier av det gamla materialet är däremot ett sätt att utnyttja dess inneboende egenskaper i större utsträckning. Det är riskfritt med tanke på hållfasthet och eventuell mögelförekomst. Däremot kommer materialet att förmedla en länk till tidigare generationer och användningsområde. Det är just detta som skänker unika värden till hus byggda av återanvänt material.
Vad kommer husen att kosta?
Husen har väckt en del uppmärksamhet och företaget har redan fått förfrågningar från presumtiva kunder. De som köper husen kommer att få en bostad med alldeles speciella kvaliteer och ett exklusivt läge.
För att få ekonomi i projektet uppger byggmästaren att de behöver sätta ett pris på 3,2 miljoner kronor per hus. Det skulle motsvara priset för ett normalt platsbyggt hus med samma standard och läge. Man kan konstatera att det fortfarande inte blir billigare att bygga av återanvänt material, åtminstone inte i kommersiell regi. Det som hindrar är fortfarande en skattepolitik som gör arbete dyrt och material/energi billigt relativt sett. Efter en skatteväxling som skjuter över tyngdpunkten mot energi och jungfruliga material kommer förhållandet att bli annorlunda. Då blir det lönsammare att bearbeta begagnat material i stället för att använda nytt. Men dit är det en lång väg kvar även om vi har tagit de första stegen.
