Anton Bruckner  1824–1896

Österrikisk tonsättare och orgelspelare. Han arbetade som skollärare och organist i bl.a. Linz och blev 1868 professor vid konservatoriet i Wien. Centrala verk är de nio symfonierna och kyrkomusiken, främst de tre mässorna i d-moll (1864), e-moll (1866, enbart med blåsorkester) och f-moll (1867–68) samt ett Te Deum (1881–84). Betydande är också stråkkvintetten i F-dur (1879).

Bruckner hör till senromantikens stora tonsättare. Den stora spännvidden i de melodiska och dynamiska linjerna är utmärkande för hans symfonier, där delarna fogas till varandra som mäktigt rofyllda eller extatiskt stegrade block. Han tog klangligt starka intryck av Wagner. Polyfonin är ett väsentligt element i hans kompositionsteknik, och den gruppvisa orkestreringen inspirerades av orgeln.